… dela med mig av mina flickors fantastiska söndag…

 

 

Jag tror båda två haft lika stor behållning av den och jag tror båda två mår gott i själ och hjärta ikväll, även om jag är fullständigt övertygad om att det är den lilla flickan av de två som har styrt och ställt mest hela dagen…

 

Hon brukar göra det, vår lilla H – styra och ställa!

Vi brukar skoja om att hon kommer att bli chef när hon blir stor…

 

Storasyster tänker sig en fantastisk stund i solgasset, i en solstol på altanen – lillasyster tänker sig de två på en filt i gräset..

En filt i gräset blir det…

 

Storasyster lägger sig platt på mage för att sola ryggen och säkert för att dåsa till en stund – lillasyster tänker inte alls så och lägger sig helt sonika på storasysters rygg en stund… en timme sisådär…

 

Lillasyster tänker sig att bada i plaskpoolen – storasyster tänker sig fortsatt en stund i en solstol…

Plaskpoolen blir det, hur än storasyster försöker värja sig…

 

Storasyster tänker, ok plaskpoolen en liten stund – lillasyster tänker ok plaskpoolen en låååååång stund…

En låååååååååååååååååååååååång stund blir det…

 

Lillasyster tänker att storasyster är full av njutning – storasyster tänker att lillasyster är lika mycket full av njutning.

 

Jag njuter av syskonkärlek på hög nivå…

 

 

♥

 

 

 

 

 

        

 

 

 

… dagens…

 

En dagens outfit!

 

Efter att ha ätit en lång frukost denna första semesterdag tackade lilla H för maten och informerade oss om att hon skulle gå och klä på sig.

 

 

– Ja´ väljel klädel alles hälv ida´!!!

 

 

Hm… jag frågade om jag fick vara med och titta vad hon skulle välja för kläder men nej, definitivt inte. Hela den lilla handen sattes upp mot mig som ett tydligt stopptecken och hon sade:

 

 

– Nä nä nä NÄ! Ja´ kan hälv!

 

 

Det är ju just det!

Att hon kan själv!

Hon kan det mesta själv men hur resultatet blir kan variera. Jag enades med mig själv om att jag för en gångs skull skulle släppa kontrollen och bara ”go with the flow”. Tänkte att vi ser ju hur det blir och skulle det bli alldeles för varmt och vintrigt så går ju t ex ett par tjocka strumpbyxor att trixa bort en stund senare.

 

Det tog sin lilla tid och sedan dök hon upp, vår vackra lilla fashionista!

 

Sommarklänning, aningen för små ballongshorts (med hål i), det sönderskrapade knät blottat samt…

 

… strumpor…

 

Korta små sockar som pricken över ”i” – kanske kan jag trolla bort just dem om en stund…?

 

 

 

♥

 

 

… S…

 

 

Språkförbistringar dyker upp då man minst anar det.

 

Oftast blir de galet roliga!

Tokigt och roligt blev det idag, men mest av allt ser jag det som ett kvitto på att allt rabblande och tragglande ändå har fastnat – om än att jag hamnade i en rävsax idag.

 

Med Bamse-tidningen som kom med posten idag medföljde ett memo och en kortlek. Efter att ha packat upp ryggan, tagit hand om posten, dragit på ett par shorts etc så satte vi oss på en filt på altanen för att spela kort, lilla H och jag. Vi spelade ”Finns i sjön” och det börjar gå hyfsat med reglerna.

Vi drog upp ”hjärtor” och ”rutor”, vi drog upp klöver och spader.

Vi drog upp kungar, knektar och damer och även en och annan ”kung-dam” som lilla H säger då hon inte riktigt kommer ihåg om det faktiskt är en kung eller en dam.

 

Så plötsligt drar jag upp ett ess och säger:

 

 

– Titta! Ett ess…

 

 

Hedvig tittar en stund på mitt kort, tecknar ett ”S” och säger sedan:

 

 

– Neeej! Du äl toki´! De äl inget ”S”, det äl ett ”E”…

(nu tecknar hon ”E”)

 

 

Så klart!

Det står ju ”E” på kortet – och här sitter jag och säger att det är ett ”S”…

Klart Hedvig tycker jag var helt knäpp, att säga ”S” när det står ”E”…

 

Efter några sekunders funderande på hur jag skulle förklara detta hämtade jag papper och penna, förklarade att detta var ett annat ”Ess” än ”S” och sedan skrev jag ”E S S” på pappret.

 

 

– Jaha… Nu spelal vi mamma…

 

 

Lite osäker är jag på om hon förstod vad ”Ess” är?

Nu var detta en Bamse-kortlek varför essen var märkta med ”E”, jag kan inte låta bli att fundera över hur resonemanget gått om vi spelat med en vanlig kortlek, där essen är märkta med ”A”…

 

 

♥

 

 

 

 

 

… innebär bland annat jordgubbsplock…

 

 

Idag tog vi tag i den traditionen, lilla H, mormor och jag.

Lite spännande är det att se skillnaden i Hedvigs tänk år från år.

Från att de första åren ätit så mycket jordgubbar samtidigt som vi plockade – eller istället för att plocka – så att hela hon var rödrosa (verkligen rödrosa), till att förra året inte smaka en enda jordgubbe under tiden vi plockade. Inte en enda och det enda svar jag fick då var:

 

 

– Man fål inte äta näl man plockal mamma! Man ätel näl man hal betalat dom…

 

 

Förra året plockade Hedvig jordgubbar förfärligt idogt till skillnad från de andra åren. Dock valde hon att plocka från min hink och lägga i sin egen! När jag frågade varför hon gjorde så blev det kloka svaret:

 

 

– Föl att de äl inte dålliga i din hink mamma…

 

 

Men precis!

I min hink fanns ju inga dåliga jordgubbar, där låg de fina – de fina som jag hade valt ut…

 

 

I år vet jag inte riktigt hur det blev…

 

Vi hamnade i något slags mellanläge; lilla H gjorde allting lagom…

Lagom har inte precis varit ledordet i Hedvigs snart åttaåriga liv men ikväll var det otroligt lagom!

Jag vet inte om det är bra eller inte, med lagom menar jag. Egentligen spelar det inte så stor roll i Hedvigs fall tror jag, om det är bra eller inte. Jag betvivlar nämligen starkt att just lagom är något lilla H anammat för en längre period; det var nog mer stundens ingivelse just ikväll om jag känner henne rätt!

 

Hedvig var glad att vi skulle plocka jordgubbar, inte tokglad men lagom glad…

Hedvig plockade jordgubbar, inte jättemånga men lagom många…

Hedvig mumsade i sig lite jordgubbar medan hon plockade, inte så särskilt många, men lagom många…

Hedvig tog jordgubbar ur min hink och lade i sin hink, hon tog lagom många…

 

Jag känner mig ännu lite paff över detta ”lagom” som inträffat ikväll och gläds åt att vi i alla fall inte hade lagom mysigt utan faktiskt jättemysigt…

 

 

♥

 

 

 

 

 

       

:

 

 

… och vi hoppas att sommaren är här för att stanna…

 

 

En tur till stranden och krabbfiske står på Hedvigs agenda idag!

På Hedvigs fritids är de duktiga på att ordna roliga utflykter eller andra ting som bryter vardagsmönstret lite.

 

Jag tvivlar starkt på att lilla H kommer nöja sig med att fiska krabbor, som hon förvisso älskar, för vad är väl krabbfiske utan bad? Att havet endast når 17 grader är inget hinder för fisken Hedvig – hon badar tills hon skakar av köld och badar sedan lite till för att vara på den säkra sidan.

 

Än mer övertygad om att just lilla H kommer att bada vid dagens utflykt blev jag då hon aboslut och prompt skulle ha med sitt nyinköpta cyklop idag!

 

Ryggan är packad med badkläder och cyklop så…

 

… GO HEDVIG!

 

 

♥

 

 

 

 

 

  

 

 

… rymmer så mycket kärlek…

 

 

– Mamma, ja´ hal plockat två blommol!

En till mej o en till Viktol…

Vi ska ha dom näl vi giftel oss, Viktol o ja´…

 

 

♥

 

 

… lilla H…

 

 

Igår var Hedvig lite less på mig, eller på att jag inte ville leka rättare sagt. Tilläggas skall att jag hade spelat spel (flera olika till och med), jag hade målat, spelat fotboll, spelat killerball, spelat twister, jag hade hängt i romerska ringar (sant) och jag hade fixat fika och lunch!

Så jag vet inte om jag behöver ha dåligt samvete för att jag – då luften helt gått ur mig – bad Hedvig att leka lite själv, erbjöd mig att sitta med på en kantsten så att hon kunde få åka sparkcykel på gatan (som hon inte får göra alldeles ensam)…?

 

Hur som helst tyckte Hedvig att jag var urtrist och sa till mig att hon ville leka med ”Koffel”.

”Koffel”, det är Kristoffer det, vår fina grannkille!

”Koffel” är två år äldre än lilla H och alltid, alltid supermysig med henne.

Jag kan ändå känna mig tveksam då hon vill gå och ringa på bara sådär…

Jag är nog innerst inne rädd att han skall tycka att det är jobbigt att hon kommer…

Hur det än är så leker de inte på lika villkor, samtidigt som en del av mitt förnuft säger mig att han så klart också kan ha – och förmodligen också har – behållning av en lekstund tillsammans med lilla H.

 

Eftersom vi var lite less båda två sade jag lite avmätt:

 

 

– Visst, ring du på hos Kristoffer och fråga om han vill åka sparkcykel med dig. Du kan fråga själv…

 

 

Det gjorde hon!

Trots blygsel…

 

Ut kom han ”Koffel” med sparkcykel och allt.

Sedan åkte de sparkcykel tillsammans, länge, länge, och Kristoffer lärde Hedvig några coola trix, som att hoppa med sin sparkcykel och till och med åka baklänges på den.

 

Sedan försvann de båda till Kristoffers trädgård för att fånga fjärilar och bara en stund senare hörde jag dem skratta på studsmatten för att därefter spela fotboll.

När det gått någon timme gick jag och ringde på för att kolla att allt gick bra och för att tala om för Kristoffer och hans mamma att det är helt ok att säga till när de tycker det är dags för lilla H att gå hem (jag vet ju att ”Koffel” är en av idolerna och betvivlar starkt att Hedvig alls skulle gå hem av sig själv).

 

När jag förklarat detta kommer den, helgens absolut mest värmande kommentar, och det är underbara ”Koffel” som levererar den:

 

 

 

 

♥

 

 

Ytterligare någon halvtimme senare kommer lilla H hem, dygnsur och ”tättelycklig” efter att ha haft vattenkrig med de stora killarna…

 

 

 

Då lilla H var nyfödd och hela min värld var upp-och-ner gick jag mest och bar på henne…

 

… nära, nära ville jag ha henne hela tiden…

 

Jag lyssnade på Himlen i min famn och kände att de vackra orden precis beskrev hur jag kände (och känner)…

 

Jag ville skydda henne från allt ont, från elaka människor och från fördomar…

Mest av allt ville jag att folk skulle förstå hur älskad, efterlängtad och ljuvlig hon var.

 

Det lever kvar i mig ännu, att jag vill att folk ska förstå – förstå på riktigt – hur älskad Hedvig är.

Jag vill att folk ska förstå att hon är älskad precis som hon är…

 

Idag fick jag se en av de vackraste kärleksförklaringar jag sett.

Gjord av en storasyster Sanna som älskar sin lillebror Niklas över allt annat…

 

Ord är överflödiga, titta, lyssna och torka en tår…

… men framför allt se lilla fina Niklas…

 

♥