Liten H...
Grattis älskade Hedvig!

19 år – hur gick det ens till?

Du lilla fina, vackra, kloka, snälla, bästa lilla H. Som du skrämde livet ur oss när du kom. Som du gett oss livet varje dag sedan dess. Så tacksam. Så innerligt tacksam över att få vara din mamma.

19 år och alldeles, alldeles bedårande. Förtjusande. En av de klokaste människor jag vet.
Du kör ditt race, ändrar inte på dig för något eller någon. Eloge till dig för det. Du säger som det är.
Helt utan värdering i det du säger.

Grejen med att inte lägga någon värdering i det du säger och tycker är så beundransvärd.
Och faktiskt något de flesta av oss inte klarar av.
Men du klarar av.

Du har precis börjat sista året på gymnasiet och väntar intensivt på studenten. Vi som känner dig vet att du redan imorgon bitti kommer prata om studenten exakt varje dag fram till dess. Faktiskt flera gånger om dagen fram till dagen D. Vi känner dig.

Vi vet också att vi kommer att ledsna på att prata om studenten flera gånger varje dag.
Men vi kommer att göra det ändå. För att det är viktigt för dig. Det som är viktigt för dig är viktigt för oss.

Livet efter studenten. Du vet vad du inte vill. Och du vet vad du vill. Alltså. Jag är så oändligt glad för att du vet vad du vill med ditt liv. Då kan vi hjälpa dig att nå dina mål. Och du är hyfsat bra – för att inte säga fenomenal – på att nå dina mål. Du ville ha ett sommarjobb förra året men fick nej överallt. Du ville ha ett sommarjobb i somras men fick nej på allt du sökt. Så vi skrev en ansökan tillsammans och publicerade på Facebook. På något sätt lyckas du med det du företar dig. Du har varit i tidningar, radio, tv men framförallt fått extremt många jobberbjudanden varav du valde två.
Mer om sommaren i ett annat inlägg.

För dig är det din födelsedag.
Och jag blir som alltid melankolisk. Gråtig.
Det var så tufft när du kom. För mig, för din pappa.
Men allra mest för dig.

Du klarade dig genom hjärtfel och tarmfel.
Du kämpade som en tok. Vi kämpade som tokar. Men du ännu mer.
För det kommer jag vara dig evigt tacksam.

Älskade lilla Hedvig.
Du har ett fantastiskt liv. Du lever livet. Du har vänner. Du är förälskad i din Emil.
Du vet vad du vill med livet.
Vi backar dig. Alltid.


Njut din födelsedag. Njut ditt liv.

❤️

Jag älskar dig …


https://youtu.be/2cBzMSPYKas?si=IOjn04Zma0NYpoPD

Inte en sommar till …

… tänkte vi …

Och skrev en öppen ansökan för sommarjobb eller sommarpraktik.

Inte en sommar till där dagarna fram till vår semester är långsamma och ensamma när vi behöver arbeta. Jag vet inte hur ni andra gör men vi har ingen möjlighet att vara lediga under sommarlovets alla tio veckor. Det har de sista åren lett till att Hedvig har det tråkigt på sitt sommarlov. Och ensamt. Är det något man inte ska ha på sitt sommarlov så är det tråkigt och ensamt.

Hedvig har sökt feriearbete inför sommaren men fått nej. Av samtliga kyrkor i vår närhet och av kommunen. Handläggaren för feriearbeten på kommunen har i sig har gjort allt hon kunnat, men inte en enda av kommunens arbetsgivare har angett att de är villiga att ta emot arbetskraft i behov av särskilt stöd. Pinsamt. Ledsamt.

Så Hedvig och jag skrev en ansökan. Den publicerade vi på Facebook, men också på Instagram och LinkedIn. Vad vi skrev? Så här:

”Villhöver du världens bästa praktikant?

Det här är Hedvig, snart 19 år. Hennes största önskan är att få ett sommarjobb/sommarpraktik.

Pengar är inte alltid det viktigaste, men sysselsättningen, tillhörigheten, gemenskapen och ansvaret. Möjligheten och rättigheten att få växa som människa. Vi kallar det helt enkelt sommarpraktik.

Hedvig är en mood manager av rang och dessutom duktig på väldigt mycket. Med lite stöttning funkar det mesta.

Utåtriktad, social, rolig, snäll, verbal och ansvarsfull är epitet som rimmar väl med Hedvig.

I sommar vill Hedvig arbeta inom kyrkan, på en restaurang, i en glasskiosk, på en camping, i en matbutik, i ett bageri, på ett café eller med äldre människor.

Hedvig kan bre goda smörgåsar, servera, torka bord, diska och prata med gäster. Hon är också grym på att hålla ordning i hyllor, köra en spontandans och ge den som behöver en klapp på kinden.

Vi föräldrar finns i bakgrunden som stöttning till både Hedvig och dig som arbetsgivare. Så klart.

Känner du att du villhöver Hedvig på din arbetsplats några veckor i sommar blir vi glada om du hör av dig till oss. ♥️

Dela gärna mitt inlägg för att öka Hedvigs möjligheter att få en efterlängtad praktik i Stenungsund med omnejd.”

Aldrig hade jag kunnat drömma om så mycket godhet. Aldrig hade jag kunnat drömma om en sådan enorm respons. I skrivande stund har vårt inlägg på Facebook delats 20 000 gånger. Tjugotusen. Imorgon kommer lokaltidningen för att träffa Hedvig som nu har enormt många erbjudanden att ta ställning till. Vissa helt i linje med vad hon önskar, andra något helt annat.
Det är inte viktigt. Det viktiga är godheten i sig.

Och fina människor som inte har en arbetsplats att erbjuda, eller lön, har skrivit och sagt att Hedvig är välkommen att snickra altan med dem i sommar – goda luncher och smarriga fikor utlovas. Någon annan har en Harley Davidson och drar gärna ihop ett gäng snälla mc-grabbar och cruisar med Hedvig i sommar. Det går inte då Hedvig är rädd för höga ljud.
Inte heller det är viktigt. Det är godheten.

Den första intervjun skedde dagen efter Hedvigs annons. Wow för den arbetsplatsen tänker jag. Det är inte säkert att Hedvig tänker lika. Kanske är den för stor. Kanske är allt ännu för oklart. Vi får se. Att Hedvig kommer hitta ett arbete som hon trivs med är det viktigaste.
Nu är det dags för hennes första steg ut i arbetslivet.


”Pappa går till jobbet, du går till jobbet och jag går till jobbet.
Så får det bli.”

Säger hon lyckligt.

Älskade lilla H …

♥️

I år får du ett bra sommarlov, ett som blir som du önskar.
Så värd.

Grattis älskade Ludvig …

Dagen idag för tjugosex år sedan minns jag som igår.

Det gör mammor och pappor. Igår var du min bebis, min ettåring, min tvååring, min treåring…

Min lilla pojke med de mörka bruna ögonen och den blonda lite vilda kalufsen som jag ännu minns under mina händer när jag rufsade om den. Full av bus med ögon som glittrade och ett ansikte som mest strålade av lycka och ett skratt som bubblade. Älskar den minnesbilden. Du i pyjamas blickandes upp på mig. Babblandes. Plutten.

När du var liten var din dröm att bli polis, sopgubbe, raggare och pappa. Det största har du uppnått, det andra verkar du ha lagt på hyllan. Gott så. Du går din väg och jag hejar malligt på.

Idag är du en ung och mycket stilig man. Du är dessutom ”äkta” man och världens bästa pappa. Sällan har jag sett en så engagerad, lyhörd och inkännande pappa som du är. Som om du aldrig gjort annat. Älskar den bilden av dig också. Dig med Mila i famnen. Älskar fortfarande ljudet av ditt skratt.

Jag är omättligt stolt över dig Ludvig. Det vet du. Visst vet du?

Få har i så tidig ålder som du stått upp för dig själv. Och för andra. För dig är det en självklarhet. Jag beundrar dig för det. Har alltid gjort.

Min upplevelse är att vi alltid kunnat prata. Om det som är roligt, om det som bekymrar, är oroligt, ledsamt och sårande. Sedan du blev pappa har våra samtal nått en ny dimension. Du funderar på andra saker, på andra sätt än när du var en. Eller två. Nu är ni tre. Jag älskar de samtal vi har när jag får rulla barnvagn med dig. Du är så klok. Det har jag alltid tyckt.

Det finns så mycket här i världen jag önskar dig. Du är värd precis allt och mycket mer.

Det vet du att jag tycker. Visst vet du?

Grattis igen älskade ”lilla” Ludde Lurv …

♥️

… för dig finns jag alltid…

Till dig. Din favvolåt för mååååååånga år sedan. ♥️

Rockar du sockorna idag?

 

Jag gör det idag och alla andra dagar. För att Hedvig och väldigt många andra behöver just det. Att vi rockar sockar varje dag, året om. En dag räcker inte. Men den fyller sitt syfte.

Hedvig är en av de klokaste människorna jag känner. Hon är smart, rolig, har en annan världsbild än många andra, vilket gör att hon ofta kommer med så briljanta idéer att jag blir avundsjuk att det inte var jag som kläckte dem.

Inte alla ser värdet i henne så som jag gör. Inte alla ser värdet i mångfald överhuvudtaget. Visst är det konstigt ändå. Jag har blivit ifrågasatt över att jag gett liv till ett barn med Downs syndrom. Många av de frågor jag fått sedan hon föddes är alltför horribla för att återge. Det är en av anledningarna till att vi behöver rocka sockorna. Idag och alla andra dagar.

Hemma hos mig bär vi idag olika strumpor, hissar flaggan, pussar lite extra på Lilla H och berättar för henne hur oändligt tacksamma vi är över att vi får vara just hennes mamma, pappa, storasyster och storebröder.

Ikväll är jag inbjuden till författarsamtal på Kulturhuset Fregatten i Stenungsund. Bor du nära blir jag glad om du kommer. Lyssna på vårt samtal och ställ alla frågor du vill. Tro mig, jag har redan hört alla. Du kan också köpa min bok, ”Jag behöver Hedvig”. Om du vill. Det kan du förresten göra via pm också.

Hedvig har inför dagen idag gett en intervju i Aftonbladet.

Det här med allas lika värde …

❤️

… vad innebär det för dig?

Håll tummarna …

… för den här tjejen …

Idag är dagen hon ska på sitt livs första anställningsintervju. Det är stort.

Vi pratar sommarjobb. Och vi pratar kyrkan. Så klart. Något annat ställe att arbeta på är otänkbart för Hedvig.

Håll alla tummar du kan klockan 18:15 ikväll.

Du är bäst Hedvig …

♥️

… och jag hoppas de ser vilken tillgång du är …

Grattis min första lilla människa!

Som jag älskar dig!


Idag fyller hon år. Min första lilla människa. Tjugoåtta år.
Som tjugoåtta år sedan, ändå som igår.

Livet med dig är härligt, underbart, roligt, spännande, skrattigt, gråtigt – men framförallt så självklart.


Sedan dagen du kom, eller nej förresten, sedan dagen jag visste att jag bar på dig har livet med dig varit så självklart. Min första lilla människa.
För dig finns jag alla mina dagar.
För dig gör jag allt.

Vore jag inte jag ville jag vara du.
Så omtänksam, fin, snäll, god och kärleksfull.

Vore jag inte din mamma ville jag vara ditt syskon.
Som du tar hand om dina småsyskon borde alla småsyskon bli omhändertagna.

Men nu är jag din mamma och det är den största gåvan.
För det kommer jag alltid att vara tacksam.

Jag älskar dig mer än du kan förstå Ebba.
Vid din sida finns jag alltid. När du vill och behöver.

En dag kommer hela världen se din storhet.
Jag vet.


Jag älskar dig!

❤️


Puss & kram

Till dig min Ebba!


Vi är tillbaka …

… tror jag …

Det har gått trögt med bloggandet det senaste året. Av många olika anledningar och samtidigt ingen speciell. Kanske är vi tillbaka nu. Om det fortsatt känns bra. Hedvig väljer så klart själv vad hon vill dela och inte.

Året som var var ett händelserikt sådant.
Hedvig blev faster – en roll hon tar på stort allvar. Och familjens nya lilla människa fyller i dagarna ett år. Fantastiskt. Hedvig gick också ur årskurs två på gymnasiet och började också i årskurs tre.
2022 var också året då Hedvig fyllde arton. Om det kan jag prata till dödagar, om min oro inför Hedvigs vuxenliv med arbete, boende och inte minst de människor hon kommer (behöva) ha omkring sig. Min oro fick nyligen en skjuts från oväntat håll och jag försöker verkligen ta mig an det som är. Det som komma skall får jag ta då. Men om vi struntar i min oro är det himla kul att fylla arton ändå. Som hon har längtat, lilla H. Mest efter att få dricka ett glas bubbel då och då och att få gå på krogen.

Krogen.
Dit hängde hennes fantastiska syskon med. Och hennes lika fantastiska svägerska.
Ett nytt ord i familjen då Ludvig och hans fina Mikaela gifte sig i höstas – det har hänt mycket som sagt.
På krogen drack Hedvig en drink, tog över hela dansgolvet och sjöng karaoke så att alla stod upp och sjöng med. Efteråt ville alla göra en high five med henne. Den yngre generationen, tänker jag, alltså Hedvigs och Hedvigs syskons generation – de är så fina. För dem är olika så självklart och mitt hopp står till just den generationens människor. För allas lika värde.

För att komma in på krogen hade Hedvig laddat med sitt alldeles ”nyfådda” leg.
Döm om hennes förvåning då hon inte behövde visa upp det. Hon gjorde dock som hon brukar göra – hon tog saken i egna händer och sade till vakten att hon ville visa sitt leg.
Nöjd klev hon sedan in.

Nu skriver vi 2023 och mest av allt längtar Hedvig efter att gå ut trean, för att i augusti äntligen börja sitt fjärde och sista år på gymnasiet. För att sedan få ta studenten. Här har vi en tjej som planerar, det hör du. Mycket väntan och längtan blir det.

– Fast vi är här och nu mamma. Det vet jag.
Men längta kan man. Det gör jag.

Helst vill jag konservera dig mitt hjärta, för att slippa all oro …

❤️

… ändå vill jag se dig växa som den underbaring du är …

Grattis älskade Hedvig – 18 år!
Idag är det din dag.

Jag är så glad och stolt över att få vara din mamma.

Dagen du kom vände du upp och ner på hela min värld och jag är så tacksam för det. Vi landade så väl. Så fint.

Idag är dagen då du officiellt blir vuxen. En roll du tar på stort allvar.

”Vad innebär det att vara vuxen mamma?” frågar du och jag svarar att som vuxen behöver du fortsätta vara precis som du är. Du behöver ta ansvar, visa omsorg och kärlek till människor omkring dig men också till dig själv.

”Måste jag sluta leka, höra sagor och gosa med dig mamma?” frågar du och jag svarar att du absolut inte behöver sluta med någonting. Var som du är och gör som du vill. Lek så ofta du vill, sagor läser jag för dig hela livet om du önskar och kramas ska vi göra livet ut.

Idag, liksom alla andra dagar, är det din dag Hedvig. Din alldeles särskilda dag. Vi är så många som vill fira dig och vi är så många som älskar dig.

Gå ut i världen och var dig själv …

♥️

Jag älskar dig mitt vuxna lilla barn …

Nu vill jag spela sin favoritlåt för dig:

https://youtu.be/tzln6GO4yHY

Skolavslutning …

… och som alltid lite melankoli …

Lilla stora vackra kloka fina bästa Hedvig.
Idag är det skolavslutning och du går ut årskurs två på gymnasiet.
Stort. Väldigt stort.

Hela du är full av förväntan inför sommarlovet även om du redan längtar till skolstart i augusti.
Hela du är full av pirr inför dagen som är, inför kompisars student och faktiskt inför hela livet.

Som så många gånger förr slås jag av tanken att jag hade velat vetat då, när du kom till oss och vände upp och ner på vårt liv, hur fantastiskt livet med dig är. Att få följa dig, gå bredvid dig och lära av dina otaliga klokskaper – det är en ynnest jag är otroligt tacksam över.



Njut dagen lilla gumman …

♥️


… imorgon har du sovmorgon.

Grattis världens bästa Ludvig …

… tänk att du är 25 år idag …
Jag älskar dig.

Klockan 20:51, måndagen den 21 april 1997 såg du dagens ljus och jag blev tvåbarnsmamma.

Att få vara just din mamma är stort. Du har sedan barnsben stått upp för dem som behöver det, haft ett osvikligt rättpatos och en övertygelse om vikten av att gå din egen väg. Vikten av att vara sann mot dig själv. Jag beundrar dig för det.

Alldeles nyligen blev du pappa till en alldeles ljuvlig liten flicka. I dig ser jag redan den bästa pappan i världen. Jag beundrar dig för det. Också. Tänk att du, som i mina ögon var min bebis ”igår”, nu har en egen bebis. Stort. Obegripligt. Livet. Det fantastiska livet.

Jag vill att du njuter av just det fantastiska livet älskade lilla Ludde Lurv. Jag vill att du tar för dig av allt som bjuds. Att du gör det du vill göra, att du upplever det du vill uppleva och att du lever i nuet. Vila i att du vet vad som är bäst för dig och de dina.

Mest av allt vill jag att du fortsätter vara precis den du är.

Världen är din.

Grattis igen hjärtat.
Och grattis till mig som fick dig …

♥️

… jag älskar dig …