Liten H...
En död flagga…

I morse åt vi frukost på altanen lilla H och jag.

Det är mysigt!
Det är tredje dagen i rad nu och vi njuter lika mycket båda två.

I morse när vi hade satt oss tillrätta, lyssnat en stund på fåglarna och precis börjat äta ropade lilla H:

– Åh nej! Mamma titta på flaggan!

Jag kikade på grannens flagga, eller vimpel som det egentligen är, och jag såg inget märkligt med den alls.
Den hängde rakt ner förvisso, den hade ju ingen vind att vaja i och det var just detta som fångade Hedvigs uppmärksamhet. Hon fortsatte:

– Åh nej… flaggan blil dööööd nu… stackas flaggan…

flagga

Lika barn…

… leka bäst…?

… eller nej…

… fast jo…

… inte alltid…

… men ofta…

Sedan ljuvliga lilla H kom till världen har vi lärt känna många underbara familjer som också har en extra liten kromosom.

För att man har en extra liten kromosom är man inte stöpt i samma form.

Det tycks vissa tro…

… det gör mig ledsen…

… ledsen därför att den fina lilla människan inte bara kan få vara som den utan att egenskaper och personligheter skall tillskrivas en viss diagnos…

… en människa är en människa kort och gott…

… ingen människa är den andra lik…

Alla brunögda kan inte tillskrivas samma egenskaper, eller blå- och grönögda heller för den delen…
Alla allergiker är inte heller stöpta i samma form, eller svenskar eller norrmän eller danskar heller…

Men jag kan känna, tänka och tycka att lilla H leker alldeles extra fantastiskt bra med några små polare hon har som också har Downs syndrom.

Inte med alla hon känner som har Downs, långt ifrån!
Tack och lov!
”Tack och lov” för att det är ett kvitto på att alla med Downs inte är stöpta i samma form.

Hedvig leker bra med de flesta barn.
Leker bra, vad menas med det?
Att leka ”bra”…

Jag menar att man leker ”bra” då man leker på lika villkor.
Alla barn, med eller utan Downs, leker inte på lika villkor.

Hedvig leker på lika villkor med några som inte har Downs, som bästisen Alva på dagis!
Alva har inte Downs, Hedvig har Downs och de ger och de tar på lika villkor i leken.
Dagarna i ända leker Hedvig och Alva!

Hedvig leker inte på lika villkor med alla som inte Downs, det gör lite ont…

När det gör ont brukar jag tänka på alla små polare med Downs som lilla H faktiskt har och som hon leker ”bra” med. De är många, de små polarna!

Under midsommarhelgen var lilla polaren Felix med!

Felix har Downs.
Felix är ett år yngre.
Hedvig har känt Felix sedan han var fyra veckor gammal.
Felix är en snäll liten polare.
Felix har ett himla humör.
Felix lockar till många skratt.
Felix ger.
Felix tar.

Hedvig och Felix skrattar och busar.
Hedvig och Felix babblar som tokar.
Hedvig och Felix kollar på film.
Hedvig och Felix äter popcorn.
Hedvig och Felix kan vara tysta tillsammans.
Hedvig och Felix blir osams ibland.

Hedvig och Felix är på lika villkor…

   

Vardagslyx

Sommaren är här och de allra flesta av oss njuter till fullo!

Vi hade en härlig, men svinkall, semestervecka till havs förra veckan.
Den här veckan är vi tyvärr inte på havet utan arbetar igen, men ändå; sol och värme är ljuvligt!

Dagarna är långa, ljusa och varma och då arbetsdagen är slut är det ändå så mycket kvar av dagen känns det som. Nu arbetar jag inte jag så långa dagar, jag hämtar lilla H kl 15 varje eftermiddag, jag tänkte mest på att när Hedvigs pappa kommer hem och vi äter middag etc så är det ändå så mycket kvar av dagen på något vis.

Känslan av vardagslyx slår mig ofta under sommarhalvåret!
Det är nog den allra bästa lyxen tror jag, man missar den ofta och får påminna sig om den, men den finns där i små doser och i stora doser…

Igår åt vi en god middag, tog en promenad till havet – lilla H cyklade – badade, fikade, träffade fina vänner och bara njöt av den ljumma kvällen.

Helt underbart!

Hela stranden med alla dess klippor var full av människor i varierande åldrar – och alla dessa människor njöt av denna lyx en vanlig tisdagskväll.

Jag såg på lååååångt avstånd min äldsta dotter som tillsammans med vänner grillade på klipporna.
Först tänkte jag ropa och tjoa på henne men skärpte till mig lite då jag kom på att jag nog skulle uppfattas som pinsam av henne. Istället iakttog jag hennes vackra siluett på långt håll, hörde skratten klinga ifrån henne och hennes vänner och jag njöt av det också!

Visst slängde jag många blickar mot hennes håll i hopp om att hon skulle se mig, men jag varken vinkade eller ropade och det tycktes heller inte som om hon såg oss.
Plöstligt ser jag hennes hand i luften, hon vinkar och vinkar!
Jag blir glad och vinkar tillbaka!
Hon reser sig och jag ser henne gå mot oss längs hela stranden, Hedvig blir eld och lågor – Ebba är bland det bästa hon vet!!!

Ebba kommer fram och ger oss varsin kram, säger att hon såg oss för en stund sedan men att hon väntade tills en korv var klar på grillen. En korv med ketchup på sträcktes fram till korvtokig lillasyster som blev överlycklig!

Det är också lyx!
Att träffa på världens bästa Ebba bara sådär och att hon dessutom hade grillat en korv till världens bästa Hedvig…

Vi promenerade/cyklade hemåt, kvällen var ljum och hela jag uppfylldes av en stark känsla av vardagslyx en vanlig tisdagskväll…

hav

I din hink äl de inte dåliga…

Idag plockade vi jordgubbar efter dagis, Lilla H, mormor och jag!

Lilla H har varit med och plockat jordgubbar i flera år och hon gillar det!
Jag tror i och för sig att hon gillar ”grejen” mer än själva jordgubbarna.

Grejen att vara på väg till jordgubbarna…
Grejen att ha en egen hink…
Grejen att få vara tillsammans…
Grejen att få hitta på något tillsammans…
Grejen att få åka hem och visa hur mycket hon plockat…

Så är det nog ofta med både stora och små, att känslan av att göra något tillsammans med de man tycker om överträffar det mesta!

Förförra året åt lilla H så mycket jordgubbar så att hela hon var rosaröd!
Ett foto ifrån det ögonblicket publicerades i lokaltidningen och var nominerad till årets sommarbild.

Förra året förklarade jag för lilla H att hon nog inte ska äta fullt så många jordgubbar innan vi har betalat för dem.

Då blev det åt andra hållet!

Hon smakade konsekvent inte på en enda jordgubbe med förklaringen:

– Man måste betala först!

Det är ju sant, även om det inte var riktigt så jag menat.

I år hamnade vi mitt emellan, lite lagom sådär.
Hedvig stoppade nog 4-5 jordgubbar i munnen medan hon plockade, mer än så blev det inte. Hon har ju testat ytterligheterna massor och ingenting de andra åren så nu testade hon ”lagom” – så typiskt lilla H!

Jag tyckte till en början att hon var väldigt idog och letade efter röda jordgubbar medan hon slängde iväg de som var vita. Ja jag vet, de ska sitta kvar så att de blir röda men nej, Hedvig tyckte de var dåliga och slängde dem så långt hon kunde. Man väljer ju sina strider tänker jag och låtsades helt sonika att jag inte såg vad hon gjorde…

När en liten stund passerat ser jag hur hon med samma flit plockar jordgubbar från min hink och lägger i sin!
Jag frågar vad hon gör och hon svarar:

– Plockal jodgubbal mamma, göl du hälv?

– Ja, alltså jag plockar ju också jordgubbar… Kanske du skall plocka från plantorna istället?

– Vaffö dé?

– Tjaa… de som ligger i min hink har ju jag plockat och jag tänkte du kunde plocka egna?

– Ja´ plockal egna mamma, flån din hink. I din hink äl de inte dåliga…

      

Hedvig & mormor

jordgubbe

En veckas semester…

…resulterade i en liten fotosnurra att ta med till dagis i måndags.

Hedvigs fotodagböcker är de bästa böckerna hon har!
Kanske är det just därför jag brukar ta mig tid att alltid göra dagboken… och en sommarlovsbok… och en jullovsbok etc…

Då vi kom hem i söndags efter en vecka på havet blev det dock lite tight med tid och jag hade nog tänkt mig att midsommarbilderna så småningom skall hamna i sommarboken. Samtidigt så vet jag att Hedvig kan berätta så otroligt mycket mer om sin semestervecka om hon har foton som stöd….

Det dåliga samvetet slog till… igen…

Jag fick helt enkelt göra en kompromiss!

Hedvig och jag fixade en liten fotosnurra i måndags morse!
Vi klippte och laminerade och skrev sedan en liten kort text på baksidan av varje foto.
Egentligen hade jag tänkt hoppa över det sista momentet men med tanke på missförståndet med Selma-Lo/Sommarlov så ändrade jag mig i sista minuten.

Behöver jag säga att vi blev några minuter sena till dagis den morgonen?

Hur som helst så blev mitt hjärta varmt när lilla H stolt plockade upp sin fotosnurra ur ryggsäcken då vi kom till dagis…

– Kom, så tittar vi ja´ hal gjort…
sa hon till sin fröken.

Veckans kommentar

Förra veckan tillbringade vi i båten!

Först i Skärhamn, sedan på Dyrön.
Valda delar av familjen gillar båtlivet, andra delar gillar båtlivet… lite mindre…

Hedvig älskar båtlivet!
Hon njuter i fulla drag!
Hon njuter av hav, vind, bad, mat, gummibåt, film, fika, krabbfiske, promenader.
Hon njuter av allt som hör båtlivet till helt enkelt.

På lekplatsen på Dyrön träffade Hedvig och jag på en annan mamma och hennes lilla flicka.

Den lilla flickan hette Selma-Lo.

Selma-Lo och Hedvig lekte länge, länge på lekplatsen.
Selma-Lo och Hedvig gjorde ett helt café med sandkakor, te och kaffe på lekplatsen.

Selma-Lo och Hedvig sprang på varandra ett par gånger till under veckan och lekte lite där vi möttes.

En av de sista dagarna på Dyrön sade Hedvig:

– Mamma, ja´ vill leka med sommarlov!

– Leka med sommarlov?!
undrade jag och avfärdade den lite tokiga kommentaren.

Hedvig gav sig inte utan fortsatte mig om att få leka med sommarlov – detta trots att jag försökt förklara att Hedvig inte har sommarlov ännu.

Trägen vinner och efter idogt ”tjatande” om att få leka med sommarlov trillade polletten ner hos trögtänkt mamma!

– Vill du leka med Selma-Lo?

– Ja!!! Jag vill leka med sommarlov!

Så göra vi…

… när vi tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tvättar våra kläder…

”Enebärabuske” – förra årets höjdpunkt på midsommarafton!

Jag tror vi har sjungit den minst ett par gånger i veckan det senaste året vilket blivit… ja, lite tröttsamt skulle jag kunna uttrycka det. Men det kunde varit värre, ”Enebärabuske” har i alla fall många verser vilket gör att jag kunnat intala mig att jag inte upprepat mig fullt så mycket som jag faktiskt gjort det senaste året.
Fast jag kan det nu, det där med upprepning – jag gör ju det mest hela tiden, upprepar mig…

Vid årets midsommarfirande höll jag tummarna för att det skulle vara samma ”gäng” som höll i sång och musik kring midsommarstången som förra året – det var det!

Tur för oss!

Jag hade inte velat vara den som berättade för lilla H att ”Enebärabuske” inte skulle sjungas då vi har repeterat ett helt år!
Där har vi det förresten!
”Repeterat” är vad vi gjort, inte upprepat oss!
Inte alls om jag tänker efter!
Så klart har vi repeterat inför årets midsommarfirande – det känns bättre att veta att vi repeterat tycker jag!

”Enebärabuske” kom, liksom Små Grodorna, Tre små gummor och diverse andra tämligen gammalmodiga men väl traditionsenliga dans-kring-midsommar-stången-sånger.

Lilla H dansade och sjöng och i år var hon inte alls blyg utan höll glatt mannen bredvid sig i handen.
Han tyckte att hon var duktig och hon höll med – så klart!

Jag gissar att lilla H glatt kommer att dansa kring midsommarstången i många år framöver!

Jag ser fram emot det…


    

midsommarstång

Hur skall det bli…

… den dagen lilla H förstår glåpord…?

Igår hände det – igen!
Det händer tack och lov inte ofta…
Det händer tyvärr oftare och oftare…

Glåpord
Hånande glåpord

Det är dem jag talar om.
Ingen, och jag menar verkligen ingen, varken liten eller stor skulle behöva höra dessa glåpord.

Glåpord är elaka!

Glåpord drabbar och kommer att drabba vissa människor mer än andra.
Det är orättvist…

Glåpord är orättvisa!

Lilla H har en fantastiskt fin cykel!
En blå, med en blomma på…
Med tre hjul, riktiga hjul, med kedja, med fotbroms, med handbroms…

Men med tre hjul…

De tre hjulen är nödvändiga för att lilla H skall kunna cykla.
Med tre hjul kan lilla H cykla.
Med tre hjul kan lilla H cykla ”tättefort”, så fort att mamman måste springa.

Hedvig är glad för sin cykel med tre hjul.
Jag är glad för hennes cykel med tre hjul.

Hedvig cyklar till och från dagis allt som oftast.
Igår också!

Några pojkar på dagis var lite otrevliga vid grinden innan vi gick.
Inget alls som hade med den extra lilla kromosomen att göra.
Den kromosomen som jag älskar högt menar jag…

Men otrevliga var de!

Sedan, när Hedvig glatt satt sig på cykeln och trampade iväg, hör jag dem…

Glåporden!
De hånfulla glåporden!

– Kolla, kolla! Hon har tre hjul på sin cykel!!!

– Vad löjligt!!! Hon som skall börja skolan!!!

– En bebiscykel!!!

– Två hjul är mycket coolare, eller hur!!!

– Hon kan inte på två hjul, haha!!!

Jag känner hur det knyter sig i min mage.
Jag känner att klumpen i halsen blir stor.
Jag känner att tårarna bakom ögonlocken bränner och svinder som eld.
Jag tackar Gud (eller någon annan) för att jag har solglasögon med mig – då syns inte tårarna som alltid kommer när de som minst behövs…

Innan jag tar på mig glasögonen märker jag att ger de två hånfulla pojkarna ”the evil eye”.
Jag vill inte göra så, jag försöker skärpa mig, men jag kan inte…
Det onda ögat har jag svårt att kontrollera – det är nog kromosomstyrt!

Jag delar alltså ut det onda ögat, tar på mig solglasögonen och har god lust att fråga dem om de är avundssjuka på Hedvigs fina cykel…

Jag rycks ur mina tankar av att en lyckligt omedveten liten H cyklar iväg alldeles för fort!

Mitt älskade lilla hjärta har i alla fall inte uppfattat de hånfulla glåporden – den här gången…

cykel

Skolavslutning…

… innebär ganska mycket väntan…

Igår hade vi skolavslutning i familjen;
Ebba gick ut nian (!!!) och Ludde gick ut sjuan!
Jag förstår ärligt talat inte vart åren sedan de föddes har tagit vägen?!
Glad i alla fall att varje ålder har sin definitiva charm <3

Igår morse då Ludvig kom ner till frukostbordet fanns en ros till honom i en vas bredvid dukningen.
Eller… det skulle stått en ros där…
… någon hade flyttat på rosen…
… någon liten avundssjuk…

Den lilla avundssjuka hade helt sonika flyttat bort vasen så långt från Luddes plats som möjligt och när jag frågade varför svarade hon:

– Äh, blomman blil död nu å Ludde ville inte ha den…

Tänker att den lilla avundssjuka också skall få en ros till frukosten då hon går sista dagen på dagis!

På skolgården blev jag naturligtvis tårögd – igen!
Att det aldrig går att skärpa sig!?
Lilla H var också tårögd men mer för att hon var tokarg för att hon inte fick leka på skolgårdens lekplats i den utsträckning hon själv önskade! Lite trist tycker jag, när det blir gråt och tandagnisslan, ilska och frustration när allt egentligen är ämnat att vara roligt… så är det ganska ofta med lilla H men jag tänker att det väl ger sig med tiden…? Vi löste det genom att dela på oss så Hedvig med pappa fick gå till lekplatsen.

Vi firade lite extra eftersom Ebba gick ut nian så där fanns förutom traditionell jordgubbstårta även skål i champagne och några presenter till Ebba.
Presenter är kul, det tycker vi väl alla, och lilla H är naturligtvis inget undantag.
Hon är suverän på att glädjas med andra, är sällan avundssjuk på andras paket utan ja, hon njuter även när andra är glada. Hon tittade länge när Ebba öppnade paket och sade sedan:

– Näl ja blil stol o ja slutal skolan då vill ja ha Spiderman-lego och Stal Wåls lego!!!

Lilla hjärtat, vi lovar att göra allt för att komma ihåg att hon önskar sig detta om nio år…

    

    

slut/avslut

Övning ger färdighet…

… eller… är det ens sant kan man undra…?!

Ikväll då vi skulle läsa God Natt Saga plockade lilla H plötsligt fram en gammal ”klädbok” jag gjort till henne för flera år sedan. En bok med olika kläder, med teckenbild under och med det skrivna ordet längst ner.

Sådana böcker fyller sin funktion i många år, helt klart!

Först som bilderbok när lilla H var pytteliten…
Sedan som bilderbok när lilla H bara var liten helt enkelt…
Sedan när teckenbilden blev intressant för lilla H öppnade sig en annan dimension…
När sedan lilla H blev ganska stor gjorde bokstäverna entré i hennes liv och det skrivna ordet blev intressant…
Nu, när lilla H är riktigt stor – minsann – är bilden kopplat till det skrivna ordet själv utmaningen…

Vi ”läste” alltså boken om kläder ikväll!

Vi läste ”tröja”
Vi läste ”t-shirt”

Vi läste ”byxor”
Vi läste ”shorts”

Vi läste ”vantar”
Vi läste ”mössa”

Vi läste ”trosor”
Vi läste ”kalsonger”

Ja, så höll vi på…
…tills vi kom till sidan med skor…

Där insåg jag att jag någonstans måste gjort fel!

Vi tittade på bilden…
Vi tecknade bokstäverna i ordet ”skor”…

Vi ljudade:

S    K    O    R

Sedan ljudade Hedvig:

– S   K   O   R

– Flip flop stål det mamma!

– Alltså… nja… det står det kanske inte, men vi ljudar igen Hedvig!?

– Ok, ja´ kan mamma!

– S   K   O  R

– Flip flop stål det!

skor
(eller flip flop om man nu vill…)

Bästa helgen ever!!!

Helgen som var har var oslagbar för lilla H och oslagbar för mig!

Hon har haft så roligt, så fullt upp precis hela helgen!

I lördags hade vi lite småärenden – leksaksaffären och så – att fixa och sedan var vi ute i det underbara vädret.
Jag ser att Hedvig står på baksidan och tittar på barnen i grannträdgården.
De hoppar studsmatta flera stycken och de har vattenspridaren under!

Lilla H vill var med…

Det går ju inte…
Hjärtat börjar hamra som en tok i bröstkorgen på mig och jag känner ledsenheten ta tag i mig – igen…
Min vana trogen kontrar jag med att jag kan ta fram vattenspridaren till vår studsmatta!

– Jaaa! De göl vi mamma!

Och det gör vi!
Lilla H hoppar och studsar i det svinkalla vattnet, lycklig och skrattandes.
Vi har faktiskt jättekul och ännu roligare blir det när jag lyckas blöta ner mig själv mitt i allt med vattenslang, spridare och annat som skall hållas ordning på.

Med bilen kommer våra fina grannar hem, mor och äldsta dotter kommer fram och pratar med Hedvig som snabbt frågar om E vill vara med…?

E sade ja!

E är 11 1/2 år och ville hoppa med lilla H!
Vilken lycka!

E bytte om till bikini och sedan hoppade de tillsammans tills läpparna var blå.
De bytte om och fortsatte leka!
De lekte här och sedan fick Hedvig gå med E hem och leka med E:s hundar!

Hedvig kom tillbaka och sken som en sol!
Rättare sagt så fick vi hämta henne då middagen var klar – det har aldrig tidigare hänt och det kändes stort!

Då ser hon grabbarna i nästa grannhus, de är nio och tolv år och också stora idoler för Hedvig.
Hedvig frågar om de vill hoppa på hennes studsmatta och lillebrodern säger ja.

– Mamma!!! Han ville!!!!
tjoar Hedvig och är lycklig så hon nästan spricker – och jag också!

Efter en stunds hoppande hör jag att Hedvig frågar om de kan hoppa på hans studsmatta…?
Det vet jag att hon velat göra sedan april månad och jag väntade på svaret med en liten klump av oro i magen.
Men jo, bara vi frågar dina föräldrar säger lillebrodern!

Hedvigs pappa och jag gick med till deras studsmatta där hon fick hoppa med båda bröderna och en mängd bollar!
Det var lite hårda bollar men det har ju Hedvig sett hela våren och hon är inte den som bangar, hon är tuff lilla H, och det var just den leken hon ville åt – och hon fick det!

Hon grät, åh vad hon grät, när vi tog med henne hem för att sova!
Hon fick fram mellan hulkningarna att hon minsann skulle leka med dem på söndagen också.

Söndagen kom och det första Hedvig sade var att hon skulle leka med flickorna E & A och pojkarna A & K.
Jag försökte nog släta över det hela lite och prata om barnkalaset hon skulle på istället. Barnen i de båda grannhusen är så mycket äldre och jag tänkte att de kanske inte alls hade lust att leka en dag till.

Vi var på barnkalas lilla H och jag och det var toppen!
Väl utanför dörren på väg därifrån kom det igen; nu skulle hon minsann fråga om hon fick leka med dem igen…

Jo, hon sprang på lillebror K och frågade om han ville hoppa med henne?
Jo, det ville han ju…
Hon frågade lite senare lillebror K om de kunde hoppa på hans studsmatta?
Jo, det kunde de ju…

Jag pratade med mamman som generöst sade att Hedvig väl kan vara hos dem själv en stund?

– Kanske det vore roligt för Hedvig?

Oj! Om hon visste hur rätt hon träffade!!!
Jag hör hur de skrattar och leker på studsmattan, så blir det tyst.
Jag tänker att Hedvig nog chefar lika mycket där som hemma så hon har säkert sett till att komma in i huset (det vet jag nämligen att hon vill…).

Efter en stund – kanske en knapp timme – går jag dit för att be henne komma hem.
Det blir gråt och tandagnisslan och visst har hon kört med de båda bröderna men det tycktes som att även de hade haft kul.

Lilla H hinner knappt hem innan grannflickorna och deras mamma kommer.
E vill ge bort ett helt stall, en hel veterinärstation, med tillhörande hästar, katter och hundar till Hedvig.
De blir kvar i hallen och leker och leker!

Hedvig är lycklig!

Jag är lycklig!

De leker inne, de leker ute.
Rätt som det är kommer Hedvig in och säger att hon skall gå med E hem och leka med hundarna.
Jag kastar en blick på E och frågar om det verkligen är ok?
Jag menar, jag vet ju hur lilla H kan ta över liksom och hur svårt det kan vara att säga nej…
Men jo, det är helt ok säger E.

Jag börjar en mening där jag tänker förmana Hedvig att hon måste hålla E i handen på gatan. Jag hinner dock inte prata färdigt förrän Hedvig avbryter:

– Ja ja, tjatspik, ja´ ska lyda…

Hmmm, är jag så förtusägbar tänker jag men känner mig varm inombords då de traskar iväg och lilla H strålar som aldrig förr.

Efter en lång stund kommer flickornas mamma och frågar om Hedvig får äta middag hos dem?

– Va?!
Ja men… det blir kanske besvärligt… alltså det var ju inte meningen…

Men fina, fina mamman bedyrar att de vill att hon skall äta middag med dem.
Jag frågar Hedvig om hon vill:

– JA JA` VILL MAMMA!!!

Så vi åt middag utan lilla H igår, tomt på hennes plats…
Kändes lite konstigt får jag säga, men kände att både min man och jag satt med fånigt leende på läpparna och kikade mot grannhuset och undrade hur Hedvig hade det?

Som en strålande sol kom hon hem och berättade att hon ätit:

– Kopatis (potatis) och levben, tättegott!

Hon berättade även att lilla hundvalpen bitit henne i stortån!

Det här trodde jag aldrig jag skulle få uppleva…

middag

När jag blir stor…

I morse körde lilla H och jag storasyster Ebba till skolan.
Fånigt kan tyckas eftersom vi bor på fem minuters gångavstånd från just skolan.
I morse var det dock annorlunda!
Ebba går ut nian om ett par dagar och har idag åkt på skolresa.

Jag hörde tidigt i morse hur Ebba förklarade för lilla H att hon skulle på skolresa. Hon försökte även så gott hon kunde förklara för Hedvig vad skolresa är för något – lite trixigt kan tyckas men Ebba är bäst på att förklara saker så att lilla H förstår!

När vi släppt av Ebba vid skolan med all packning och rullar hemåt igen hörde jag från baksätet:

– Mamma, näl ja´blil stol då skall ja´ osså på skollesa!
Då skall ja´ lesa till lekplatsen!

åka/resa

Nu väntar vi…

… på tandfeén för femte gången!

Äntligen har den trillat ut, den femte lilla tanden!

Det har vi väntat på i flera dagar, sedan förra veckan någon gång.
Särskilt har vi väntat på den sedan i lördags.
I lördags blödde den nämligen lite och blod är lika med katastrof i lilla H:s värld.
När en lös tand blöder kommer det per automatik mer blod, vid fler tillfällen, i flera dagar – det är tufft för liten H!

I dag då jag kom till dagis kom hon springande från köket då hon precis ätit mellis.
På väg in i tvättrummet hejdade hon sig, tvärvände och sprang emot mig samtidigt som hon drog ner den lilla underläppen och pratade ivrigt, allt på samma gång!

– Mamma! Titta! Jag hal tappat min lös!!!

Åh, jag kikade och höll med om att det ju var spännande det här med att tappa tänder.
Fröken såg frågande ut och undrade om lilla H verkligen hade tappat den, hon hade inte sagt ett knyst om det till någon. Men jo, jag såg ju gluggen…

Jag frågade vart hon hade tappat den och hon svarade:

– Jag tappade den i pilat-sjölövalskeppet, lakt nel i sanden!!!

– I sanden? Men… såg du den? Tog du upp den?

– Ja jag såg den mamma men jag gömde den i sanden!
Snart kommel tandfeén och hittal den o jag fål en guldpeng!!!

– Men! Gömde du den?

– Ja jag gömde den!

– Varför tog du inte upp den då?

– Ingen aning…
svarade lilla H och ryckte på axlarna.

Därav har vi nu ett tomt vattenglas på köksbordet och vi hoppas alla att tandfeén hittat tanden i sanden och kommer hit och lämnar en guldpeng i natt…

tappa

En nästan-hela-dagen-trevlig-dag…

… har vi haft tillsammans idag, lilla H och jag!

Det lever jag länge på!

Hedvig blev inte tokarg på mig förrän kl 14.45!!!
Detta trots att hon varit vaken sedan 06.55!!!

Vi har haft en ledig dag idag, lilla H och jag.
Utan dagis, med några ”måsten” och några trevligheter – allt i lilla H:s tempo.

Vi började dagen med ett besök i leksaksaffären!
Tror jag det att dagen blev trevlig tänker du, men det är inte alls någon garanti för trevligt-uppförande-mot-mamma-beteende. Inte alls! Det går så bra att explodera både innan, under och efter ett besök i leksaksaffären om du frågar lilla H.

Men inte denna dag!

Och nej, jag mutade inte med något!
Vi handlade förvisso i affären men inte till henne. Just det är hon fenomenal på lilla H; att bara vara nöjd med att få kika runt i leksaksaffären en stund – en längre stund förvisso men ändå.

Vi promenerade vidare till Synsam för lite justering av Hedvigs glasögon.
Vi kikade länge, länge in genom fönstret till en frisör, jättelänge kikade vi.
Allt medan Hedvig rabblade som ett mantra för både sig själv och för mig:

– Det äl inte falit!
Man bala klippel hålet!
Åh så fint lockigt hål gubben hal!
Hedvig klippel sig hos annan flisöl, den hetel Ann…
Ja´ vill inte gå in däl mamma!!!

Folk runtomkring oss måste trott vi var tokiga – det bjuder jag på.

Vi strosade vidare mot tandläkaren.
Jag hade hoppats att tandläkaren kunde trixa lite med den sanslöst lösa tanden i Hedvigs mun så att den äntligen trillar ut. Då hade vi haft det överstökat liksom, blod och elände som det blir. Bättre att få det gjort än att se den lilla skräcken i Hedvigs ögon när hon frågar när den tänker ramla ut. Jag svarar att det kanske blir idag eller imorgon…

– Kanske på fledag!?
kontrar hon då.

Framme hos tandläkaren deklarerade Hedvig redan i väntrummet för tandläkaren att hon minsann har en ”lös” och den får man inte pilla på…

Så tanden sitter där den sitter – ännu…

Tandläkarbesök går bra med Hedvig, så även denna gång.
Nöjd och glad valde hon en liten grön groda med glitter på ifrån den magiska lådan.
Jag undrar lite om den skall placeras vid de andra sex grodorna med glitter på ryggen…?

Sedan åt vi en trevlig lunch med goda vänner!
En lite blyg och tyst Hedvig var ändå mycket trevlig – hon blev inte ens arg då köttbullarna på tallriken tog slut och jag förklarade att det inte fanns mer. Istället åt hon helt sonika upp potatismoset och lingonsylten.

En glass hann vi med innan vi gick hem.

En kopp kaffe och ett glas saft på altanen njöt vi av då vi kom hem.

En lång omgång ”tennis” på baksidan genomförde vi under många skratt.

Sedan small det!
Som en blixt från en klar himmel försvann mitt lilla solsken och monstret dök upp!
Monstret som gömmer sig även inom mamman vaknade till liv och högg tillbaka!

Men monstret inom mamman blev till intet då hon av en händelse kastade en blick på klockan och såg att den var 14.45! Himmel och pannkaka! När hände detta senast; att mer än en halv dag hade passerat utan att monstret i lilla H visat sig en enda gång?!
Monstret i mamman tvärdog och ett varmt lyckligt solsken spred sig inombords!

Man får vara glad för det lilla… 14.45 liksom…

     

Kanske…

… eller nej…

… fast jo… kanske ändå…

Det är nog kul för lilla H
att göra utflykter små…

Med eget kompisgäng
helt utan mamma-häng…

Att växa och bli stor
och komma hem och berätta för mor…

Att säga: Vi ses senare,
jag skall iväg nu, tjenare!

Jo… några timmar en helg då och då
skulle ge mer kompistid till lilla H…

Men att hon skall sova över blir som att ”lämna bort”
bara tanken ger mig ångest av värsta sort…

Så nja… kanske…

… eller nej…

… fast jo… kanske ändå…

… eller… jag vet faktiskt inte…

Havet…

… Hedvigs rätta element…?!

Ingenstans trivs lilla H som i båten, på havet!
I alla fall tillhör båtlivet Hedvigs absoluta favoriter – jag njuter av att hon njuter!

Familjens barn i varierande åldrar har olika syn sinsemellan på det här med båtliv.
Följaktligen njuter de i olika grad då vi är på havet…

Hur gör alla andra familjer med tonåringar i båten tänker jag…
I naturhamnar utan trådlöst internet…

Krabbfiske med lillasyster och gummibåt i all ära men trådlöst internet tycks vara det som gör lyckan för i alla fall två av våra tre tonåringar.

Ja ja, allt har sin tid och jag undrar om lilla H också en vacker dag kommer sucka högt och ljudligt då vi skall ut med båten? Kanske kommer hon för alltid vara förälskad i havet?

Hedvig är en livsnjutare av stora mått!
Hon njuter av havet, vinden, vågorna.
Hon njuter av att fika och äta i båten eller på en klippa.
Hon njuter av att sova i båten.
Hon njuter av att hjälpa till med disk, dammsugning etc i båten.

Mest av allt tror jag hon njuter av att vi alla är tillsammans…

    

    

hav