Liten H...
Vi har höstlov…
(null)

… och hon slösar med sin kärlek…
Som oftast.
Hon ser när jag behöver det som mest och jag slutar aldrig förvånas över den förmågan.
På höstlovet sover vi länge.
Ligger sedan kvar och myser. Jag dricker kaffe i sänge, hon dricker mjölk.  Efter en "länge stund" vill hon ha frukost och jag frågar vad hon är sugen på. Variationen i hennes frukostar är mycket stor.
 

– Vad finns det?


– Tja, vill du ha smörgås finns det rostis, polarkaka och gott gräddat grovbröd. Vill du ha "mat-mat" finns makaroner & köttbullar, potatisbullar, pasta med skinksås… rösti & bacon…


– Nu har jag bestämt mig! Kan du grilla en hamburgare till mig?


– Ähum… nej…


– Men kom igen nu! Snälla….


Riktigt så schysst var jag inte denna morgon. Ingen nygrillad hamburgare men ett gott skratt på morgonkvisten vilket inte är att förakta.



Lilla knasfia…

❤️


… dagarna med dig ändå…




Autumn…
(null)

… falling leaves…
Står det.
Hon har gjort den. Till mig.
Jag fick den idag, inslagen i mörkgrönt silkespapper, och jag blev så innerligt glad. Med den värmde hon en förtvivlat ledsen själ – jag tror att hon visste om det.
Löven faller så här års. 
Det gör de alltid. Som vanligt. 
Ändå är ingenting som vanligt längre. När oro, ledsenhet och förtvivlan har kopplat sitt grepp om livet är absolut ingenting som vanligt längre. Hade jag trott på Gud hade jag gjort slut med honom nu. Vissa saker får inte ske. Inte och aldrig.
Det är svårt att se att "det finns en mening med allt". 
Tårarna rinner. Många gånger varje dag.
Ibland utan att jag märker det. Jag är så förtvivlat ledsen. Så gränslöst ledsen. Men så påminner den lilla vackra själen här i huset mig om att livet pågår ändå. Inte som vanligt, men det pågår. Livet är skört men också väldigt vackert. 
Man kan behöva påminna sig själv om det ibland. Man kan också behöva påminna sig själv om att vara rädd om varandra. 
Inte bara ibland, men alltid. Alltid. 
Löven faller…

❤️


… och livet är skört…
Vi har varit i Portugal…
(null)

… på teater- och träningsresa….
Med  Glada Hudik-teatern och Springtime.
Vilken resa. Vilken vecka.
Så galet spännande, roligt, oroligt och glädjerikt.
Deltagarna, ledarna, ledsagarna.
Vilket gäng! 
Hedvig har tränat teater och tillsammans med nyfunna vänner briljerat på amfiteaterns scen inför en stor, tårögd och glädjefylld publik bestående av en hel hoper stolta föräldrar och ett antal till.
Hon har varit gladiator på den fantastiska stranden i Monte Gordo. På samma strand har hon deltagit i Mästarnas mästare, schlagergympa och afterworkout på takterrassen. Allt tillsammans med nyfunna vänner. I ett sammanhang.
Stort.
En vecka helt utan värderingar men fylld av premieringar. Enskilt och i grupp. 
Som livet borde vara.
För alla.
Så många kramar under sju dagar…

❤️


… så mycket kärlek paketerat i en vecka…