Liten H...
Sista dagen…

… av fyra fantastiskt sköna dagar…

Idag tog vi med lilla H upp till toppen. Knapplift, ankarlift och sittlift, hon gillar dem alla och tyckte det var otroligt spännande att åka ”högst upp”.

Vi kom upp och vi var alldeles nära den enorma snögubben som Hedvig endast sett på låååångt håll innan. Lite förvånad blev hon över att han inte hade några armar:

– Då kan han inte vinka till mej…

Det var kallt på toppen, det blåste lite idag till skillnad från de andra dagarna. Passande var att knalla in på toppstugan och värma oss med kaffe och varm choklad med vispgrädde. Hedvig gillar varken kaffe eller varm choklad men tyckte det gick lika bra först värma händerna vid brasan och sedan värma sig lite till, med Festis och chokladboll. Det gick ju bra det också.

Efter fikat passade hon på att vila sig lite i pappans knä innan vi vinkade hej då till snögubben och susade ner för alla backar igen.

Nu susar vi hemåt och känner oss fantastiskt nöjda och glada över att ha tillbringat en underbar påskhelg i fjällen, tillsammans med bästa vänner.

De här dagarna lever vi länge på…


 

Tjohoo…

… äntligen i fjällen…

Dagen har bjudit på strålande sol, en minusgrad, skidor, snowracer, god mat och dryck – känns som livet på en pinne!

Det är två år sedan lilla H åkte skidor och vi var lite spända på hur det skulle gå idag. Det gick bra!!!

Viljan och längtan hos Hedvig var stor men efter två åk tog orken slut och hon ville gå till lekplatsen istället. Förståeligt kan jag tycka med tanke på att hon varit vaken sedan klockan fem i morse.

Än mer förståeligt om man betänker att Hedvig har lägre muskeltonus än de flesta av oss och faktiskt blir trött. Hon är långt ifrån en latmask, vår lilla H, så när hon säger att det räcker, ja då räcker det verkligen…

Efter att ha kommit in i stugvärmen, ätit god mat, mumsat popcorn och tittat på ”Fixa rummet” fick Hedvig frågan om hon ville basta med pappa och John.

– Nej tack det äl bla… Ja’ sovel istället…

Lilla, trötta, rödkindade H somnade så fort hon lade sitt lilla huvud på kudden…

Våren är på g…
 
 
… det märks så tydligt när ingen vill gå in…
 
Det är kallt, ja visst, men vänder man sitt ansikte mot solen värmer den våra kinder.
Fräknarna kommer som ett brev på posten och aldrig är de så välkomna som i mars och i april.
 
När vi kommer hem från fritids, lilla H och jag, vill vi bara vara ute och ute lite till, och sedan ännu längre.
Idag har vi spelat fotboll i två timmar. Fotboll på gatan, fotboll på gräset och fotboll på altanen.
Rätt som det var ville lilla H fika. Vi brukar inte fika sådär en vardagseftermiddag när mellanmålet ligger i magen och middagen börjar närma sig. Det sade jag till Hedvig som väldigt förvånat tittade på mig och sade:
 
– Mäh! Mammaaa! Solen ssssccchhhiiiiinel å de äl ssssccccchhhhööööönt ute. Nu fikal vi tyckel ja´!!!
 
Så vi fikade…
 
Vi fikade utomhus och njöt av solen och av varandras sällskap…
 
 
 
– Mamma…
 

 
 
… ja´ hal litat ett tläningslum till dej! Du tyckel de äl tätteloligt å tläna mamma…
 
Visst tycker jag att det är jätteroligt att träna! Det vet lilla H som nu gjort ett helt träningsrum till mig.
Undrar just om det är jag, den där rosa lilla filuren i övre högra hörnet?
Jag kan nästan se framför mig hur jag, alldeles rosa, svingar mig fram och tillbaka i ringar och repstegar för att slutligen landa pladask på den tjocka rosa mattan…
 
 
Observanta, kärleksfulla lilla H…
 
Det är väldigt olika…
 
 
… hur mycket man tycker om våfflor…
 
Liten H blev tokglad idag när jag sade att det är våffeldagen idag. Det förvånade mig eftersom hon verkligen inte alls tycker om just våfflor. Men jodå, hon försökte ivrigt övertyga mig om att hon älskar våfflor.
 
 
– Men… då kanske du vill ha våfflor til mellis idag då?
 
– Nej tack, de äl bla…
 
– Hm… Vad vill du istället då? När vi andra äter våfflor med grädde och sylt…
 
– Ähum… öh… ja´ tal sssccchhhöttbullal, vindluvol å banan tack…
 
 
Det gick ju bra det också, så här på våffeldagen och allt…
Galet nöjd…
 
 
… liten H…
 
Galet nöjd, så nöjd att hon skrattade högt, var lilla H ikväll då hon gick och lade sig.
Anledningen till det var att hon fick somna i mammans och pappans säng. Det har blivit lite av en grej att få göra det när pappan inte är hemma. Fick hon skulle hon nog gärna göra det varje kväll men där sätter vi stopp. Liten som hon är, minst faktiskt, så lyckas hon ändå på något märkligt vis liksom ta över hela sängen och sedan ligger mamman och pappan där och vinglar på varsin kant och har fullt sjå med att inte trilla ur sängen. Så nej, somnar det gör man i sin egen säng.
 
Men så kommer då de här gyllene tillfällena. Inte gyllene för att pappan är borta så klart, men Hedvig är fenomenal på att det se det positiva i det mindre positiva. Med andra ord väljer hon att låta lyckan över att få somna ”hemma hos mamma” ta över besvikelsen över att pappan reser bort ett par dagar.
 
 
Jag undrar hur mycket plats det finns till mig då jag ska krypa ner om några timmar…?
 
Våren knackar på…
 
 
… men det är rackarn´s kallt ännu…
 
Om man söker sig till trädgårdens varma små hörn där det är lä känner man hur solen värmer huden – ljuvligt!
Det finns mycket som hör till våren, fotboll, bandy, hopprep och såpbubblor till exempel.
 
I vårt lilla hörn intill husväggen hade jag kunnat sitta och blåsa såpbubblor timme ut och timme in dag…
 
 
Vår bästa tid är nu…
 
Favoritprogrammet är
 
 
 
… äntligen tillbaka…
 
Jag talar om ”Fixa rummet” på Bolibompa!
Ett underbart program enligt både Hedvig och mig. Hedvig följer slaviskt varje program och ser det gärna på TV:n och iPaden samtidigt, helt osynkat. När en säsong så är slut kan det vara lite knepigt att förklara det för Hedvig, att nu kommer inte ”Fixa rummet” på torsdagarna längre. Som tur är finns det kvar ett tag på iPaden. När det så tar slut där också, då är det många tårar här hemma.
Men nu är det tillbaka!
Första avsnittet var i torsdags och vi hade helt missat att det skulle börja igen varför glädjen blev total.
Så nu leker vi ”Fixa rummet” mest hela tiden. Leken går till så att vi på varsitt papper skall rita ett rum, helst enligt Hedvigs önskemål. Igår fick jag t ex äran att rita ett Spidermanrum till Hedvig. Inte helt lätt kan jag säga, jag som inte kan varken rita eller måla.
 
I morse kände jag väldigt starkt att nej, nej, nej, jag vill inte rita ännu 42 rum på en lördag förmiddag men naturligtvis kom frågan. Den kom inte helt långt efter det att lilla H slagit upp sina ögon strax före klockan sex i morse. På något konstigt vis hörde jag mig själv lova att leka ”Fixa rummet” fast jag hade bestämt mig för att vi idag skulle leka annat. Lovar man måste man hålla sitt ord och medan jag dukade av frukostbordet kom jag på att vi kanske kunde leka ”Fixa rummet” i 3D istället. För att göra leken lite roligare. Hedvig nappade direkt på min idé.
 
Fram med skokartong, gamla tapetrullar och pappan letade upp en burk tapetklister till oss, guldstjärnor, limpistol, tyg och diverse andra bra-att-ha-saker. Hedvig ville göra ”Festivalen” som hon säger fast hon menar ”Melodifestivalen”. En utmaning som heter duga tänkte jag men det var inte några större problem. Hedvig hade nämligen mycket klart för sig hur allt skulle se ut och vara, så det var helt enkelt bara att stötta henne i hennes idéer.
 
Roligt hade vi!
Men oj, så lång tid det tog. I flera timmar pysslade vi…
 
 
 
Ibland är hon så förutsägbar…
 
 
… lilla H…
 
För att jag känner henne utan och innan.
Oftast vet jag hur hon ska reagera, tänka och tycka kring diverse olika saker.
Men så ibland överraskar hon mig, då blir jag förvånad och snopen men det är bara att hänga på liksom.
 
Efter månader av grubblande över vad jag kan servera henne till frukost för att veta att hon åker mätt, glad och nöjd till skolan har jag hittat lösningen. Eftersom hon inte tycker om vare sig fil, youghurt, flingor, gröt eller smörgås så blir alternativen få – om man betänker ”vanlig” vardagsfrukostmat menar jag. Gröt har hon tyckt om. I sex år. Bara mannagrynsgröt och bara med äpplemos på men i alla fall. Men gröt har Hedvig tröttnat på.
 
Sedan ett par månader tillbaka serveras hon olika typer av mat till frukost. För mig helt obegripligt hur man kan få i sig lagad mat till frukost men det är tur att vi kan få olika, lilla H och jag. Hedvig äter numer gärna Chili con carne till frukost – om vi har det kvar sedan dagen innan eller kanske någon portion i frysen vill säga. Jag står inte och lagar Chili con carne vid sjusnåret på morgonen. Alternativt kan hon tänka sig de älskade pastafjärilarna. Bara fjärilarna bör observeras, annan pasta går bort. Helst vill hon ha dem kalla, så där ihopklibbade från det kylskåskalla ni vet, och med en rejäl klick ketchup till. Till det kan Hedvig också tänka sig några kalla köttbullar, delade på två – varken mer eller mindre, alternativt en kall grillkorv. Jo, kall – det är sant! En kall grillkorv som aldrig varit i närheten av en grill, eller ens en stekpanna. Den vill hon helst hålla i handen och doppa i den stora klicken ketchup…
Nåväl, mätt och nöjd är hon när hon susar iväg till skolan och det är väl det viktigaste tänker jag.
 
Imorse var dock en sådan gång när hon plötsligt förvånade mig.
Jag frågade i vanlig ordning vad hon önskade till frukost och hon svarade:
 
– Hmm… ida´ tal ja´ glöt mamma. Med äpplemos på. Å´ ja´ville gärna ha O´boy tack…
 
Hellustigt!
Mannagrynsgröt har hon tackat nej till i ett år, och de gånger jag ändå gjort det har hon högst motvilligt tryckt i sig två, kanske tre, skedar. Jag blev snopen men tycker nog ändå att en tallrik gröt känns bättre att servera på morgonen än en tallrik med kalla pastafjärilar, kall grillkorv och ketchup…
 
Men O´boy!?!?
Hedvig dricker aldrig O´boy!
 
Hon har smakat någon gång på både O´boy och på varm choklad gjord på kakao (som jag föredrar) men hon gillar det inte. Jag tror att hon gillar idén om varm choklad. Den är ju mysig liksom, men själva chokladen tycker hon inte om. Det blev så annorlunda och konstigt här i morse men vi gjorde önskefrukosten tillsammans. Hedvig gjorde sin egen O´boy medan jag gjorde gröten. Hon var väldigt koncentrerad då hon rörde pulvret med mjölken i sin fina Spidermanmugg. Att jag både välte mjölkpaketet så det rann ut mjölk över hela diskbänken och tappade O´boypaketet på golvet så det var en himla massa pulver överallt gick henne helt förbi. Hon bara rörde och rörde och när hon hade rört klart bad hon mig ställa muggen i micron eftersom hon var säker på att det var just varm O´boy hon ville ha.
 
Om hon åt?
Tja… jo faktiskt.
Nästan all gröt försvann ner i lilla magen även om det mesta av O´boyen blev kvar i muggen…
 
 
Hur som helst så var det en mätt, nöjd och glad Hedvig som susade iväg till skolan idag – också…