Liten H...
Lilla H verkar ganska nöjd med…
 
 
… att vara hemma också…
 
 
Hedvig älskar båtlivet, så länge det inte gungar för mycket, men lilla H älskar att vara hemma också.
Det är skönt och jag känner igen mig själv mycket i det. Det är skönt att gå hemma och skrota lite, göra lite  vad som faller en in utan att ha så mycket bestämt.
 
Det är så vi har det denna veckan, lilla H och jag.
Vi skrotar runt lite, dricker kaffe och varm mjölk i sängen på morgonen samtidigt som vi tittar på Bolibompa eller läser en bok, vi spelar fotboll på gatan (i vackraste prinsessklänningen), vi har bakat bullar som vi sedan cyklade till mormor och morfar med för att fika i deras trädgård, vi har köpt nya blommor till krukorna på utsidan och Hedvig har själv valt en väldigt rosa blomma till sin lekstuga.
 
Imorgon är en tripp till Ikea planerad med lilla H och Ebba. På Ikea ska vi ”äta go´ lunschhh o så, schöttbullal med patismos, lingon o sås o så…”. Vem vet, kanske blir det även en ”glass med kaka” som Hedvig kallar mjukglass för då hon inte alltid kommer ihåg att det heter mjukglass.
 
 
Vi har mysiga, lugna, sköna dagar helt enkelt…
 
 
 
 
 
 
 
 
    
Det är inte alltid så lätt…
 
 
… att komma ihåg alla nya ord man skall lära sig…
 
 
VI har haft några fantastiska dagar med båten i en underbar naturhamn på Kärsön.
Solen har strålat från morgon till kväll, den lilla vind som varit har varit ljum och vi har solat, badat och fiskat krabbor dagarna i ända. Det är dagar som dessa som gör att man har lite energi inför den mörka hösten.
 
Skall man leta efter något enda smolk i bägaren skulle det kunna vara att det på Kärsön även fanns lite blinningar, eller bromsar om man så vill. Inget märkvärdigt i sig men de är ganska ovanligt att man besväras av dem på västkusten, och ännu märkligare långt ute till havs! Befinner man sig tillsammans med hästar får man stå ut med dessa ilskna flygfän, det minns jag från mina ”hästtokiga” år, men på en ö…
 
Nåväl, de var inte i överflöd och de var inte överdrivet ”på” men ett och annat bett fick jag allt.
 
Lilla H drabbades av ett!
Betten gör ont och det blir ett märke efter…
 
Först utbrast Hedvig ett högt ”AJ!!!” men inga tårar kom.
Jag tror inte att hon riktigt förstod vad det var eftersom vi inte hann se blinningen/bromsen. Hon fortsatte dock att säga att det gjorde ont och undrade vad det var och mot alla odds fick jag titta på den onda lilla armen. Att det var ett bett eller stick (eller vad de nu gör) syntes tydligt; en litet rött ”hål” omgärdat av en vit svullnad och runt den ilsket röd hud. Jag berättade för Hedvig att jag trodde det var en blinning/broms som stuckit henne och fick sedan försöka förklara vad en sådan är, att de sticker lite hur de vill och vi båda sammanfattade det hela genom att konstatera att de är ganska stygga, de där (o-)djuren…
 
Lite senare ville Hedvig visa sin pappa sitt märke på armen och naturligtvis undrade han vad som hänt.
 
 
– De val en… en… en… liten figul som stack mej pappa…
 
 
 
 
 
 
 
Härom kvällen…

 

… satte jag hårt mot hårt…

 

Jo, det är sant!

 

 

Det är inte min starkaste sida men ibland så. Vad jag gjorde var att jag helt enkelt vägrade läsa saga! Jag hade precis krupit ned hos mysig liten H för att läsa god-natt-saga då elaka svordomar plötsligt haglade ur hennes söta smultronröda lilla mun – igen liksom… Rött kort hjälper föga och senaste veckorna har svordomarna dessutom accelererat – jag vet inte vad jag ska göra år det och jag håller på att bli galen!!!!

 

Lugnt och sansat lade jag därför bort Bamsetidningen, förklarade att det är nog nu, att jag inte tänker läsa för en liten flicka som svär mest hela dagarna etc… Hedvig svor lite till för att sedan böna och be samtidigt som hon bedyrade att hon nu minsann slutat att svära. Jag höll med om det ju är bra men jag lät mig inte fjäskas för och talade därför om för lilla H jag istället kunde läsa dagen efter då hon ”bevisat” att hon slutat svära. Det blev en lååååång nattningsprocedur med många tårar…

 

Tidigt (med betoning på tidigt) nästa morgon kom en liten H och bad mig läsa Bamse för henne. Mmmm… Jag drog på det lite, hade svårt att vakna och hade faktiskt ingen lust alls att börja morgonen med att läsa. Kampen mellan oss två var med andra ord igång redan innan jag slagit upp ögonen… Vinnaren av kampen blev – naturligtvis – lilla H, igen!

 

Den här gången vann hon genom att till slut bestämt sätta händerna i sidan, stirra ilsket på mig samtidigt som hon utbrast:

 

– Kom nu mamma!!! Annars blil ja sulpuppa på dej!!!

 

 

Det ligger mysfaktor i…

… att efter 15 år ha ”fått tillbaka” min storebror och barnen sina två kusiner…

 

Igår kom de!

Min bror och hans två mycket fina ”små” pojkar! Sist jag såg dem var de 3 och 1 år gamla, nu är fr 18 respektive 16 år… Hur gick det till liksom?! Vänner med dem alla på Facebook sedan ett par år men ändå…

Först igår sågs vi ”IRL” så att säga.

Lilla H var tokglad innan de kom och bedyrade för mig att hon nu skulle vara ”tätteduktig” och låna ut allt hon äger och har – till och med sin iPad och sin Woody-docka!!! Jag anade lite oråd och försökte förklara att hennes två ”nya” kusiner är stora, lika stora som Ebba och Ludde… Men nja, jag tror att hon ändå såg framför sig två små kusiner som nya lekkamrater.

Lite tonårsblyga grabbar klev ur bilen och hade, helt förståeligt, inte riktigt lust att gå lös på studsmattan det första de gjorde och besvikelsen hos lilla H var ett faktum. Ebba räddade situationen – som så många gånger förr (vi andra får knappt närma oss när monstret tagit över) – genom att hoppa och hoppa.

Hedvig satt med oss vid middagen, that’s it! Resten av kvällen satt hon i sitt soffhörn med sin iPad och ville absolut inte delta i vårt sociala umgänge.

Då jag lite senare nattade Lilla H pratade vi lite om detta och jag förklarade igen att Andreas och Alexander ju faktiskt är stora killar, att se kanske kände sig lite blyga då de kom och att de kanske faktiskt inte har lust att just leka. Hedvig lyssnade på vad jag sade, var tyst en stund och sade sedan:

 

– Näl ja blil stol, då ska ja leka alla fall!

 

Idag kom dock solen tillbaka i lilla H och hon har helt och fullt lagt beslag på sin ”nya” morbror. Till oss andra har hon mest fräst saker som ”Stick”, ”Gå häliflån” och ”In i Snickelboa me dej”…

 

Idag är lilla H lycklig igen…

 

 

”Små” kusiner…

Åh vilken kväll…

… så sågs de då äntligen, lilla H och hennes älskadeViktor…

 

Hedvig stod på bryggan med kikare då Viktor och Co anlände och hon HOPPADE av glädje då båten närmade sig! Viktor å sin sida, satt på däck och ropade och viftade. Viktor kom iland och de kramades länge och innerligt, lilla H och Viktor!

 

Ett par minuter senare satt de båda i vår båt, sida vid sida, och spelade ds, iPad och pussades. JO! De pussades ofta, innerligt och skrattandes! Jag fick känslan av att det var låååång längtan i de pussarna och det glädjer mig! Det glädjer mig för jag tänker att det är äkta! Ses man inte var och varannan dag men ändå vet vart man har varandra då man ses, ja då är det äkta – det är det bästa…

 

Hedvig och Viktor har spelat spel, badat, grillat, ätit mat, lekt, tittat på film och ja, hunnit vara lite osams – och blivit sams igen…

Vi har alla haft en toppenkväll och ser fram emot en dag tillsammans imorgon…

 

 

Vilken toppendag…
 
 
… för lilla H…
 
… och därmed för mig…
 
 
Ett par dagar hemma från båtlivet lyckades vi pricka in en lekdag med bästis-Emil!
Hedvig påtalade ivrigt för mig igår att hon minsann vill leka ”hälv” hemma hos Emil, ”utan dej mamma….”.
 
Jag kan förstå känslan, svårare är det för mig att liksom ”bjuda in” Hedvig till sin kompis bara ”sådär”. Men så tänkte jag om, jag tänkte att visst får Emils mamma samma fråga från Emil ibland så hon förstår säkert?! Jag tog mod till mig och berättade för Emils mamma precis vad Hedvig önskade, frågade om det var ok och poängterade att hon självklart fick säga nej…
 
Hon sade JA!!!
 
Redan då lilla H vaknade i morse bad hon mig ringa och ”flåga vicken tid ja´ kan komma…”.
Jag fick Hedvig att hejda sig tills efter klockan tio i alla fall!
 
Hela vägen till Emil var hon noga med att kolla att jag inte skulle stanna kvar, inte prata länge och definitivt inte dricka kaffe!
 
 
– Bala lämna mej, se´n åkel du mamma?!
 
 
Så på det viset gjorde vi!
Jag lämnade lilla H, pratade en kort stund, och åkte sedan.
 
Många timmar senare hämtade jag en lycklig och iskall poolbadande liten H!
 
Kompisar är en enorm lycka…
 
 
 
 
Frusen liten H efter poolbad
 
 
Basket med Emil
Å’ hur ska jag nu…

…förklara mig…?

 

Till båten kommer fina änder simmande, ett äkta par tror jag. De stannar till vid vår badbrygga, plaskar lite med sina små fötter samtidigt som de tittar lite bedjande på oss. Modersinstinkten säger mig att de är hungriga! Så klart är de hungriga! Och om inte hungriga så åtminstone lite sugna på något gott… Jag kilar in i båten och hämtar lite knäckebröd, ropar sedan på lilla H som skyndar till mig för att mata ”ankorna”.

 

Vi matar dem och de tuggar glatt i sig. Tuggar och tuggar förresten, de mera sväljer allt bröd vi kastar till dem. Glupska är de, och fina är de. Lilla H och jag tycker att det är ganska roligt att titta på dem.

 

Plötsligt kommer det en fiskmås! Nej förresten, det kommer åtta eller tio fiskmåsar! De cirkulerar ovanför de fina änderna och dyker sedan ner och tar varenda brödbit ifrån änderna och änderna blir plötsligt utan bröd…

 

Jag ilsknar till, går ut på badbryggan och försöker förse änderna genom att kasta brödet nära, nära deras näbbar. Detta medan jag häver ur mig diverse okvädesord till fiskmåsarna och viftar styggt mot dem (jag ogillar fiskmåsar). Lilla H tittar lite chockat på mig och utbrister:

 

– Men mamma!!!! ALLA fål vala med!!!

 

Åh, där står jag och känner mig elak och dum! Vad har jag gjort? Jag som ständigt predikar att just ALLA får vara med!

 

Hur skall jag förklara mig…?

 

 

Man gör efter förmåga…

… med dagens teknik…

 

Efter att ha legat nedbäddad i Ebbas säng (tillsammans med Ebba) och tittat på ”Sammys äventyr” på Ebbas dator blev det plötsligt ett avbrott för mat. Lilla H åt upp snabbast som vanligt och skyndade sig då tillbaka ner i sängvärmen för att fortsätta titta på film.

 

Kruxet var att man nu behövde skriva in Ebbas lösenord på datorn för att kunna titta på filmen. Vi kom på det efter en liten stund och ropade på Hedvig för att höra om hon kanske behövde hjälp?

 

– Nädå, ja’ sklivel ”Sammys Äventyl” ja’!!!!

 

Och visst skrev hon Sammys Äventyr, efter förmåga alltså…

 

 

Semester är semester…

… trots ändrade planer…

 

Den kraftigt tilltagande vinden – med tillhörande stoooora vågor – hindrade oss från att gå till Anholt igår. Trist, jättetrist, och jag kände mig besviken som ett litet barn som inte fått sin efterlängtade godispåse. Dels vill jag själv gärna till Anholt igen ( Anholt är en av jordens vackraste platser), dels vill jag att de av familjens barn som inte varit där skall få ta del av detta fantastiska men framför allt vill jag träffa våra goda vänner som redan är på plats.

 

Dessa fantastiska människor som vi ”sprang på” för första gången för två år sedan, just på Anholt, och där mamman i familjen snabbt kom att bli en mycket speciell vän med en stor plats i mitt hjärta…

 

Men, semester ÄR semester även om planerna ändras och idag har vi haft en lugn, skön dag med krabbfiske i flera omgångar, sill-lunch med tillhörande nubbe, go’fika på eftermiddagen, skön sommarläsning etc OCH imorgon gör vi ett nytt försök att gå till Anholt!

 

På Anholt går dessutom lilla H:s drömprins omkring och väntar och längtar efter henne…

 

Jag bara måste…
 
 
 
 
… dela med mig av mina flickors fantastiska söndag…
 
 
Jag tror båda två haft lika stor behållning av den och jag tror båda två mår gott i själ och hjärta ikväll, även om jag är fullständigt övertygad om att det är den lilla flickan av de två som har styrt och ställt mest hela dagen…
 
Hon brukar göra det, vår lilla H – styra och ställa!
Vi brukar skoja om att hon kommer att bli chef när hon blir stor…
 
Storasyster tänker sig en fantastisk stund i solgasset, i en solstol på altanen – lillasyster tänker sig de två på en filt i gräset..
En filt i gräset blir det…
 
Storasyster lägger sig platt på mage för att sola ryggen och säkert för att dåsa till en stund – lillasyster tänker inte alls så och lägger sig helt sonika på storasysters rygg en stund… en timme sisådär…
 
Lillasyster tänker sig att bada i plaskpoolen – storasyster tänker sig fortsatt en stund i en solstol…
Plaskpoolen blir det, hur än storasyster försöker värja sig…
 
Storasyster tänker, ok plaskpoolen en liten stund – lillasyster tänker ok plaskpoolen en låååååång stund…
En låååååååååååååååååååååååång stund blir det…
 
Lillasyster tänker att storasyster är full av njutning – storasyster tänker att lillasyster är lika mycket full av njutning.
 
Jag njuter av syskonkärlek på hög nivå…
 
 
 
 
 
 
 
        
Lilla H bjuder på en…
 
 
 
… dagens…
 
En dagens outfit!
 
Efter att ha ätit en lång frukost denna första semesterdag tackade lilla H för maten och informerade oss om att hon skulle gå och klä på sig.
 
 
– Ja´ väljel klädel alles hälv ida´!!!
 
 
Hm… jag frågade om jag fick vara med och titta vad hon skulle välja för kläder men nej, definitivt inte. Hela den lilla handen sattes upp mot mig som ett tydligt stopptecken och hon sade:
 
 
– Nä nä nä NÄ! Ja´ kan hälv!
 
 
Det är ju just det!
Att hon kan själv!
Hon kan det mesta själv men hur resultatet blir kan variera. Jag enades med mig själv om att jag för en gångs skull skulle släppa kontrollen och bara ”go with the flow”. Tänkte att vi ser ju hur det blir och skulle det bli alldeles för varmt och vintrigt så går ju t ex ett par tjocka strumpbyxor att trixa bort en stund senare.
 
Det tog sin lilla tid och sedan dök hon upp, vår vackra lilla fashionista!
 
Sommarklänning, aningen för små ballongshorts (med hål i), det sönderskrapade knät blottat samt…
 
… strumpor…
 
Korta små sockar som pricken över ”i” – kanske kan jag trolla bort just dem om en stund…?
 
 
 
Ess eller…
 
 
… S…
 
 
Språkförbistringar dyker upp då man minst anar det.
 
Oftast blir de galet roliga!
Tokigt och roligt blev det idag, men mest av allt ser jag det som ett kvitto på att allt rabblande och tragglande ändå har fastnat – om än att jag hamnade i en rävsax idag.
 
Med Bamse-tidningen som kom med posten idag medföljde ett memo och en kortlek. Efter att ha packat upp ryggan, tagit hand om posten, dragit på ett par shorts etc så satte vi oss på en filt på altanen för att spela kort, lilla H och jag. Vi spelade ”Finns i sjön” och det börjar gå hyfsat med reglerna.
Vi drog upp ”hjärtor” och ”rutor”, vi drog upp klöver och spader.
Vi drog upp kungar, knektar och damer och även en och annan ”kung-dam” som lilla H säger då hon inte riktigt kommer ihåg om det faktiskt är en kung eller en dam.
 
Så plötsligt drar jag upp ett ess och säger:
 
 
– Titta! Ett ess…
 
 
Hedvig tittar en stund på mitt kort, tecknar ett ”S” och säger sedan:
 
 
– Neeej! Du äl toki´! De äl inget ”S”, det äl ett ”E”…
(nu tecknar hon ”E”)
 
 
Så klart!
Det står ju ”E” på kortet – och här sitter jag och säger att det är ett ”S”…
Klart Hedvig tycker jag var helt knäpp, att säga ”S” när det står ”E”…
 
Efter några sekunders funderande på hur jag skulle förklara detta hämtade jag papper och penna, förklarade att detta var ett annat ”Ess” än ”S” och sedan skrev jag ”E S S” på pappret.
 
 
– Jaha… Nu spelal vi mamma…
 
 
Lite osäker är jag på om hon förstod vad ”Ess” är?
Nu var detta en Bamse-kortlek varför essen var märkta med ”E”, jag kan inte låta bli att fundera över hur resonemanget gått om vi spelat med en vanlig kortlek, där essen är märkta med ”A”…
 
 
 
 
 
Sommar…
 
 
… innebär bland annat jordgubbsplock…
 
 
Idag tog vi tag i den traditionen, lilla H, mormor och jag.
Lite spännande är det att se skillnaden i Hedvigs tänk år från år.
Från att de första åren ätit så mycket jordgubbar samtidigt som vi plockade – eller istället för att plocka – så att hela hon var rödrosa (verkligen rödrosa), till att förra året inte smaka en enda jordgubbe under tiden vi plockade. Inte en enda och det enda svar jag fick då var:
 
 
– Man fål inte äta näl man plockal mamma! Man ätel näl man hal betalat dom…
 
 
Förra året plockade Hedvig jordgubbar förfärligt idogt till skillnad från de andra åren. Dock valde hon att plocka från min hink och lägga i sin egen! När jag frågade varför hon gjorde så blev det kloka svaret:
 
 
– Föl att de äl inte dålliga i din hink mamma…
 
 
Men precis!
I min hink fanns ju inga dåliga jordgubbar, där låg de fina – de fina som jag hade valt ut…
 
 
I år vet jag inte riktigt hur det blev…
 
Vi hamnade i något slags mellanläge; lilla H gjorde allting lagom…
Lagom har inte precis varit ledordet i Hedvigs snart åttaåriga liv men ikväll var det otroligt lagom!
Jag vet inte om det är bra eller inte, med lagom menar jag. Egentligen spelar det inte så stor roll i Hedvigs fall tror jag, om det är bra eller inte. Jag betvivlar nämligen starkt att just lagom är något lilla H anammat för en längre period; det var nog mer stundens ingivelse just ikväll om jag känner henne rätt!
 
Hedvig var glad att vi skulle plocka jordgubbar, inte tokglad men lagom glad…
Hedvig plockade jordgubbar, inte jättemånga men lagom många…
Hedvig mumsade i sig lite jordgubbar medan hon plockade, inte så särskilt många, men lagom många…
Hedvig tog jordgubbar ur min hink och lade i sin hink, hon tog lagom många…
 
Jag känner mig ännu lite paff över detta ”lagom” som inträffat ikväll och gläds åt att vi i alla fall inte hade lagom mysigt utan faktiskt jättemysigt
 
 
 
 
 
 
 
       
:
Idag skiner solen…
 
 
… och vi hoppas att sommaren är här för att stanna…
 
 
En tur till stranden och krabbfiske står på Hedvigs agenda idag!
På Hedvigs fritids är de duktiga på att ordna roliga utflykter eller andra ting som bryter vardagsmönstret lite.
 
Jag tvivlar starkt på att lilla H kommer nöja sig med att fiska krabbor, som hon förvisso älskar, för vad är väl krabbfiske utan bad? Att havet endast når 17 grader är inget hinder för fisken Hedvig – hon badar tills hon skakar av köld och badar sedan lite till för att vara på den säkra sidan.
 
Än mer övertygad om att just lilla H kommer att bada vid dagens utflykt blev jag då hon aboslut och prompt skulle ha med sitt nyinköpta cyklop idag!
 
Ryggan är packad med badkläder och cyklop så…
 
… GO HEDVIG!
 
 
 
 
 
 
 
– Hon är jättetrivsam…
 
 
… lilla H…
 
 
Igår var Hedvig lite less på mig, eller på att jag inte ville leka rättare sagt. Tilläggas skall att jag hade spelat spel (flera olika till och med), jag hade målat, spelat fotboll, spelat killerball, spelat twister, jag hade hängt i romerska ringar (sant) och jag hade fixat fika och lunch!
Så jag vet inte om jag behöver ha dåligt samvete för att jag – då luften helt gått ur mig – bad Hedvig att leka lite själv, erbjöd mig att sitta med på en kantsten så att hon kunde få åka sparkcykel på gatan (som hon inte får göra alldeles ensam)…?
 
Hur som helst tyckte Hedvig att jag var urtrist och sa till mig att hon ville leka med ”Koffel”.
”Koffel”, det är Kristoffer det, vår fina grannkille!
”Koffel” är två år äldre än lilla H och alltid, alltid supermysig med henne.
Jag kan ändå känna mig tveksam då hon vill gå och ringa på bara sådär…
Jag är nog innerst inne rädd att han skall tycka att det är jobbigt att hon kommer…
Hur det än är så leker de inte på lika villkor, samtidigt som en del av mitt förnuft säger mig att han så klart också kan ha – och förmodligen också har – behållning av en lekstund tillsammans med lilla H.
 
Eftersom vi var lite less båda två sade jag lite avmätt:
 
 
– Visst, ring du på hos Kristoffer och fråga om han vill åka sparkcykel med dig. Du kan fråga själv…
 
 
Det gjorde hon!
Trots blygsel…
 
Ut kom han ”Koffel” med sparkcykel och allt.
Sedan åkte de sparkcykel tillsammans, länge, länge, och Kristoffer lärde Hedvig några coola trix, som att hoppa med sin sparkcykel och till och med åka baklänges på den.
 
Sedan försvann de båda till Kristoffers trädgård för att fånga fjärilar och bara en stund senare hörde jag dem skratta på studsmatten för att därefter spela fotboll.
När det gått någon timme gick jag och ringde på för att kolla att allt gick bra och för att tala om för Kristoffer och hans mamma att det är helt ok att säga till när de tycker det är dags för lilla H att gå hem (jag vet ju att ”Koffel” är en av idolerna och betvivlar starkt att Hedvig alls skulle gå hem av sig själv).
 
När jag förklarat detta kommer den, helgens absolut mest värmande kommentar, och det är underbara ”Koffel” som levererar den:
 
 
– Det är ingen fara! Hon är jättetrivsam Hedvig…
 
 
 
 
Ytterligare någon halvtimme senare kommer lilla H hem, dygnsur och ”tättelycklig” efter att ha haft vattenkrig med de stora killarna…