Liten H...
Hon har…

… gått ut ettan …

Ofattbart.

Rörd till tårar då hon kom hem. Hedvig alltså. Ja, jag också. Så klart. Men vi fick inte vara med i skolan av förklarliga skäl. Jag rörd över att hon är hon, över att just hon kom till oss, över hur bra hon är – klok – över hur bra hennes liv är.

Hon. Rörd över helt andra saker. Lycklig och med tårarna rinnandes klev hon in i hallen. Strök tårarna med avigsidan av sin lilla hand, och sade:

– Det är glädjetårar mamma. Ja’ är rörd bara. Tänk att ja’ ha legat i din mage och nu går ja’ ut ettan!

Vi kramas en lång stund. Hon ler mellan tårarna. Jag ler tillbaka. Sedan säger hon:

– Det är inte så långt kvar till augusti mamma. DÅ börjar äntligen skolan igen!

Älskade ungdom…

♥️

… vi ska försöka göra ditt tio veckor långa sommarlov så roligt som möjligt …

Hon badar i havet…

… varje fredag…

Och några andra dagar.

Vi pratar femton grader vilket för mig är otänkbart. F.E.M.T.O.N.

– Men mamma…. varför mååååste du vänta till typ juli?! Du är en så’n badkruka. Visste du det?

– Mmm… jag vet. Jag är en badkruka.

– Mäh! Kan du bara skärpa till dig?!

Tja…

♥️

… eventuellt och kanske skärper jag till mig innan juni är slut…