Liten H...
Jag gör om…
(null)

… och gör rätt…
2019.
Nytt år.
Nya utmaningar. Vilken klyschig mening det blev. Men det ligger lite i det ändå. I alla fall för mig. Det handlar bara om ett nytt datum, något vi kallar för ett nytt år, men medför så mycket mer. I alla fall hos mig.
Tankar och sortering av känslor för året som gått, tankar, idéer och kanske små löften till sig själv inför året som väntar. 
Om 2017 var mitt Pippi Långstrump-år blev 2018 på många vis ett prövningarnas år. Ett år där jag till slut landade i vad som är viktigast, vad som får mig och mina nära att må som bäst. Det blev också ett år då jag erkände för mig själv vem jag egentligen
är och vad jag egentligen vill med mitt liv. Ett år då jag bestämde mig för att hoppa av, bestämde mig för att sluta göra det som förväntas av mig. Jag bestämde mig helt enkelt för att se mig själv och för att tycka att det ör okej att inte ha
samma strävan som många andra har.
Jag har en annan strävan och tänker att 2019 blir året då jag försöker förverkliga mina mål. I min strävan ingår också att inte fästa så mycket vikt vid vad andra tycker om mina val. 
Folk tycker så mycket.
Jag tänker att det nog är bra om jag lär mig andas igen. Och lär mig att göra ingenting, och då helst utan hjärtklappning. Jag är verkligen dålig på just det, att göra ingenting. Oron tar för mycket plats i mitt liv. Jag har som målsättning
att oroa mig mindre 2019, och genom det finna något slags ”inombordslugn” jag har förstått att man faktiskt kan uppleva. 
Inre lugn… helt ärligt har jag nog aldrig någonsin under alla mina levnadsår uppnått det. Inte ens som liten. Oron har haft ett för stort grepp om mig helt enkelt. 
Är 2019 kanske lugnets,sanningens och hoppets år? Jo, jag minsann det.
Jag gör helt enkelt om och gör rätt….

❤️


… jag ska försöka vara sann mot mig själv…
Julen kom…
(null)

… även till vårt hus…
Liksom tomten.
För någon i familjen är dagen en evighetslång väntan på den rödklädde mannen, för andra av oss en dag som skapar extra mycket eftertanke om hur vi lever och vad vi tillsammans kan göra för att alla i världen ska få leva bättre.
Känslan som lever starkast i mig kan vara känslan av rikedom. Och tacksamhet.
Jag är rik på kärlek från min familj, från släkt och från vänner. Inte alla har det så. Även i vårt avlånga välfärdsland finns många ofrivilligt ensamma. I stora delar av övriga världen är det katastrof. 
Orättvist. Ledsamt.
Julen kom och gick….

❤️


…  med kärlek, eftertanke och hopp  om en finare, bättre värld…
Det där himla i-ordet…
(null)

… gör mig galen…
Helt galen.
Men däremellan är hon ju så ljuvlig.
Så snäll. Så klok. Så bäst.
I-ordet, det förbjudna, dyker inte upp riktigt lika ofta längre. Det är bra. Man ska se det stora i det lilla etc etc. Men ändå. Så provocerande. Så otroligt provocerande.
Vi spelar spel. Frågejakten.
Ett favvospel för stora och små. 
Så kommer stunden då jag inte riktigt hör ett av orden hon läser. Ett svårt ord ska tilläggas. Med andra ord var min vädjan om att läsa ordet en gång till inte särskilt obefogad. Tyckte jag. Hon tyckte annorlunda och spottade ut i-ordet
varvid jag ifrågasatte varför jag ens spelade spel med just henne och just där och just då. Jag gav ett ”löfte” om att hör jag i-ordet en enda gång till får hon vara snäll och tillbringa resten av kvällen på sitt eget rum där det är okej att säga precis
vad som helst. Där bestämmer hon och bara hon. 
Hon höll inte med.
Vi fortsatte spela, jag aningen avmätt. Jag erkänner. Men jag är less på att bli kallad detta i vårt hem förbjudna ord. Hon känner av stämningar, vårt lilla hjärta, och så klart även denna gång. Efter ganska många minuters krystat spelande
startade hon en dialog.

– Förlåt mig mamma, för att ja’ sade i-ordet. Nu talade Gud till mig och han sade till mig att han blir så förbannad på mig när ja’ sade i-ordet. Han blir så förbannad så att om ja’ inte skärper mig får ja’ inga julklappar…
Mitt mammahjärta gick lite i kras och fast jag inte tror på Gud så vet jag ju så mycket som att just Gud inte är särskilt förbannad på folk. Inte ens om man säger det förbjudna i-ordet.
– Men nej gumman, Gud är inte förbannad på dig. Han blir liksom inte arg. Han förlåter allt.


– Jaha!!! Inte ens om man säger i-ordet?


– Nej, inte ens då. 


– Så ja’ kan säga det då?


– NEJ! 
För jag blir ledsen om du säger så.


– Jaha…
Men inte Gud allafall?


– Nej, inte Gud.


– Okej, då vet jag.



Lilla, ljuvliga, kloka Hedvig…

❤️


… tror det blev 1-0 till dig igen…
Känner mig så tagen…
(null)

… av veckan som gått…
Musikhjälpen.
Som alltid så fantastiskt. Men i år på ett för mig alldeles särskilt vis. Alla har rätt att funka olika. Så klart och naturligtvis och eller hur. Hur kan det då vara så att det inte är så det fungerar? 2018. Hur kan det vara så att människor
med funktionsvariationer är en världens mest diskriminerade grupp?  Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. 
Vad har "folk" för problem som gör att de inte kan öppna hjärta, famn och sinne och se var och en för den de är, se att olika är fint och också inse att vi skulle leva i en fattig värld om vi alla vore stöpta i samma form.
Herre Gud, vi lär ju alla av varandra. Just för att vi funkar olika.  Jag vågar  påstå att ingen har lärt – och lär – mig så mycket i livet som vår lilla Hedvig.  Just för att hon och jag är olika.
Hon var så efterlängtad, Hedvig. Av oss alla.
Och hon är så otroligt älskad, och har varit från första stund. Hon är  tillsammans med sina syskon det absolut bästa som hänt mig.  De är också det mest värdefulla jag har. Så klart. Så himla orättvist då att hon har så mycket
sämre förutsättningar än resten av familjen. Vår lilla har blivit en ungdom och har i mångt och mycket insett att det är  så verkligheten ser ut. Hon är ledsen för det. Så klart. Vi kan inte mörka sanningen, även om vi vill. Hon
är alldeles för klok för det. Istället pratar vi om att världen är orättvis och att det är fel. Vi säger att vi alltid backar varandra och att vi ska förändra attityden som råder. Tillsammans.
Syskonen.
De bästa ambassadörerna jag vet.
Som också tokälskat från första stund.
Och som alltid, alltid, stått upp för sin lillasyster och för alla andra som behöver.
Som vill vara med och förändra.
Som alla står upp för Hedvig på olika vis.
Aktuellt just nu är den bössa för Musikhjälpen som storasyster tillsammans med två vänner startat. Nu, när Musikhjälpen snart är slut, har den inbringart 13 000 kronor.
Trettontusen.
Wow.
Det finns så mycket godhet i världen.
Tänk om godheten och snällheten fick vara de egenskaper som lyser klarast på vår jord.
Så fint vi alla hade haft det. 
Varje familj borde ha en extra kromosom…

❤️


… då skulle världen vara lite snällare…
Alla är olika…
 
 
… även snögubbar…
Så klart.
 
Snögubben här i huset har Downs syndrom.
Han flyttade in igår efter att ha färdats några kilometer i taxi mellan skolan och hemmet.
 
 
– Titta mamma!
Ja´ har gjort en snögubbe! Den har Downs syndrom!
 
 
– Åh, vad fin den är!
 
 
– Du får den om du vill?
 
 
– Det vill jag gärna Hedvig. Tack!
 
 
– Ser du att den har Downs syndrom? Som ja´!
 
 
– Ja, jag ser det. Vad mysigt!
 
 
– Ja. Alla är olika ju.
 
 
– Precis, och det är ju tur det.
 
 
– Ja.
 
 
– Din snögubbe har inga ögon, ingen näsa och ingen mun?
 
 
– Nej. Han har Downs syndrom ju.
 
 
– Men du har ju Downs syndrom och har både ögon, näsa och mun…?
 
 
– Ja. Men alla är olika ju.
 
 
– Ja, just det.
 
– Och han är väldigt olika rött hår, snögubben.
 
 
– Verkligen! 
Jag tycker att han är jättefin Hedvig.
 
 
– Det tycker ja´ också. Han är olika. Som jag.
 
 
– Och som jag.
 
 
– Han är olika som alla är olika.
 
 
– Sant.
 
 
 
 
 
Vilken himla tur att vi alla är så olika...
 
 
💗
 
 
 
… vad hade vi annars haft för glädje av varandra kan man undra…
Vill du vara med…
 
… och bidra…
Klart du vill.
 
Alla har rätt att funka olika.
Musikhjälpen 2018. Ingen har nog missat.
Det handlar om världens största minoritetsgrupp.
Det handlar om världens mest diskriminerade grupp.
Det handlar om människor med olika funktionsvariationer.
Alla har rätt att funka olika.
Punkt.
 
Kanske minns ni att jag berättat att min Ebba tillsammans med sina vänner Elsa och Erik startade en välgörenhetsorganisation, HAX, Humanitarian Auxiliary. HAX första projekt var en insamling för att resa till ett barnhem i Tanzania och bygga ett hus till barnhemmets grisar. Projektet genomfördes i somras då Ebba och Erik reste till Tanzania och grisarnas hus är nu på plats.
 
Organisationens andra projekt var en klädinsamling för att dela ut varma vinterkläder och skor till nyanlända. Det projektet föll också väl ut och Ebba, Elsa och Erik har åkt landet runt för att dela ut de insamlade kläderna till behövande familjer.
 
Nu är deras tredje projekt igång.
Så här skriver de på sitt instagram, hum.aux,:
 
 
HAX har startat en bössa i förmån för musikhjälpen, där årets tema är att alla har rätt att funka olika. 
Desto mer ni skänker till bössan, desto mer utmanar ni oss. Länk till bössan finns i vår bio.

För alla delmål vår insamling når kommer vi göra följande utmaningar: 

50kr – Vi sjunger valfri önskelåt
100kr – Vi gör kullerbyttor runt hela hälsoparken
250kr – Vi bär varsin Günther-peruk under en dag
500kr – Vi knäcker ett rått ägg i pannan och äter det 
750kr – Vi färgar håret rosa
1000kr – Vi badar i Vättern

Under insamlingens gång kommer vi även TRÄNA! För den summa vi får in kommer vi att beta av det genom; för 10kr springer vi 1km, för 5kr gör vi 1 armhävning och för 1kr gör vi 1 situp.

Allt kommer läggas på våra sociala medier. Utmana oss, tillsammans gör vi skillnad! 
KRAM 💟

 
 
I skrivande stund är de redan uppe i över 1 000 kronor och ni förstår ju att de har en mängd utmaningar att göra nu. Alla utmaningar kommer delas på instagram så in och följ dem. Passa då också på att tipsa dem om fler utmaningar, det lär behövas.
 
Vill du dessutom skänka ett bidrag till Musikhjälpen genom Hax:s bössa är vi många som skulle bli glada.
Bössan hittar du här.  
 
 
 
 
Kom ihåg att olika är fint…
 
💗
 
 
… alla har som sagt rätt att funka olika…
Alla har rätt…
(null)

… att funka olika…
Punkt.
Vill du vara med och göra skillnad?
Det är i så fall den enklaste sak i världen. Förutom att öppna ditt sinne och ditt hjärta för dina medmänniskor, och då pratar vi alla människor – inte bara vissa utvalda, så kan du skänka valfri summa till årets Musikhjälpen.
Det är bara att göra.
Hur enkelt som helst.
Olika är fint…

❤️


… olika berikar…
Tre ovana dagar…
(null)

… har snart passerat…
Dagar med tid.
Tid att sakta ner. Tid att prata.
Tid att pussla. Tid att skratta.
Tid att vara.
Hennes ljuvliga skratt har klingat i huset många, många gånger varje dag och varje kväll. Glimten i ögat och det förväntansfulla och nyfikna som är så mycket hon, har varit påtagligt. Ja, blandat med en och annan svordom och det förbjudna i-ordet
så klart. Men ändå och likafullt och Rom byggdes inte på en dag och allt sån’t.
Förresten var mamman till salu en sväng idag också. För endast hundra riksdaler kunde hon tänka sig att sälja sin "finaste mamma". Mamman undrade hur många mammor hon egentligen har men fick inget svar. Istället sade hon att de enda som
fick lov att köpa den finaste mamman var våra grannar E & K.
– Men de är ju redan en familj och har redan en mamma…?

– Äh! Kom igen nu!
Juni tycker ju så mycket om dig mamma.


– Jo, fast jag vill nog ändå bo kvar här med min familj…


– Jaha. Synd för dig.


– Vem ska du ha till mamma då?


– Camilla.


– Jaha…
– Nä. Ja’ skoja’ bara.
Du är så fin så, min finaste mamma.
Puh.
Vilken tur att mamman får bo kvar.
Mamman som lovat att servera köttbullar, potatismos, sås och lingon till frukost imorgon. Igen.  Mamman som ser framemot morgondagen på ett sätt som var länge sedan.
Lugn. Ro.
Kanske en löprunda. 
Skrivtid. Lästid.
Tillsammans…

❤️


Ovärderligt...
Inte bara mitt…
(null)

… "nya liv" har börjat…
Men allas.
Allas som i familjens.
Det vittnar morgonens lugn om.
Det vittnar också morgonens dialog om.
– Har du slutat jobba nu mamma?

– Nästan. Jag ska jobba mer hemifrån och inte lika mycket som förut.

– Nej gör inte de’ mamma.
De’ är så stressi’t tycker ja’…
När hon öppnar taxidörren är det det första hon berättar för "Taxi-Tobbe". Och att hon  ska  åka taxi hem även på måndagar nu.
Det dröjer några minuter innan jag får ett sms från Hedvig i taxin. Hon frågar om vi kanske kan titta på en film tillsammans när hon kommer hem. Om jag vill.
Lilla gumman…

❤️


… kanske bakar jag bröd till mellis idag…