Liten H...
Jag vaknade till…
… ett fint reportage …
Idag.
Amelia i april.
Det har jag koll på.
Att reportaget eventuellt skulle dyka upp på Expressens webb visste jag också.
Men inte när detta eventuella skulle ske.
Eller ens om.
Fick veta av en god vän imorse.
Reportaget är fint och jag är glad.
Ser fram emot att se det i tryckt form i Amelia i april.
Nyfiken?
Läs här.
 
Hedvig?
 
❤️
 
 
Hon mallar sig massor. 
Boken…
… har kommit…
Till oss.
I måndags kom en kartong med ett antal böcker hem till oss. Vilken tur att Hedvig hade studiedag just den dagen och kunde vara med och ta emot dem. Glädjen då hon öppnade kartongen fick inte att ta miste på – film finns på instagram om du vill se och höra.
Lite senare samma dag torkade hon tårar.
– Ja’ är inte ledsen mamma. Bara rörd. 
Tänk att du behöver mig och älskar mig så mycket att du har skrivit en bok… 
Ytterligare lite senare signerade hon böcker till våra nära och kära.  Snart finns den i bokhandeln. Hisnande.
 
Lilla gumman…
 
♥️
 
… som jag älskar dig…
Som en …
(null)

 
… födelsedag …
Idag.
 
 
21 februari.
En dag alla i Hedvigs närhet känner extra tacksamhet. Tacksamhet över att vi faktiskt har henne kvar. Har henne hos oss.
 
Idag är det sexton år sedan de fantastiska läkarna räddade livet på vår lilla älskade Hedvig. Sexton år sedan de lagade hennes yttepyttelilla, jordgubbsstora hjärta.
 
Inga ord räcker till för att beskriva den tacksamhet vi känner. Inga.
 
Oron? Ångesten?
Om den kan du läsa om fyra veckor då boken Jag behöver Hedvig släpps.
 
 
 
Älskar dig Hedvig …
 
❤️
 
 
… utan dig. Inget …
Boken är …
(null)

… tryckt …
Klar.
Jo.
Det är sant.
Jag kan inte förstå det.
Men på tryckeriet ligger de nu klara.
Min bok i massor av exemplar.
Snart får jag hålla min bok i mina händer.
Varsamt öppna och läsa den som en bok. Inte bara som ett manus på datorn. 
Idag är det 31 dagar kvar till boksläpp.
Trettioen dagar. 
Stort.
Både Hedvig och jag går omkring som två mallgrodor här hemma.

Jag hoppas du vill läsa …

♥️


Jag behöver Hedvig …
Grattis finaste Ebba …
(null)

 
… säger jag och blir lite nostalgisk…
Jo. Så funkar jag.
 
Idag fyller hon 26 år.
Min lilla Ebba som kom och gjorde världen till en bättre plats och mig till en lyckligare människa.
 
Att få lov att vara mamma är en lyx. Ett förtroende att förvalta. Jag gör mitt bästa alla dagar, för att vara den mamma hon så väl förtjänar. Jag vill att hon ska känna att jag finns här för henne, alltid och avsett vad. 
 
 
Ebba.
Jag är så stolt och så glad över att få vara just din mamma. Du är fin, klok, genuin, empatisk, rolig, kärleksfull och … nej, superlativen räcker helt enkelt inte riktigt till för att beskriva dig på ett rättvist sätt. 
 
Jag hoppas att din födelsedag firas på bästa sätt med fina vänner i Köpenhamn. Lockdown till trots. 
Jag längtar efter dig ♥️
 
 
 
Jag finns här för dig. Alltid.
 
♥️
 
 
Grattis gumman …
 
 
 
 

 
 
 
PS. Det är inte i brist på fantasi jag har valt samma bild(er) som vid din förra födelsedag. Det är helt enkelt för att de speglar vem du är. DS.
 
Vilken härlig …
(null)

… photosession …
Idag.
Idag har vi haft en fotograf här.
Hon har fotat Hedvig och mig inför kommande reportage i Amelia.
Reportaget efter intervju med mig amgpende boken Jag behöver Hedvig som kommer ut den 21 mars. 
Pirrigt, ovant men väldigt roligt att ha en fotograf här hemma. Hedvig har känt sig som en fotomodell hela dagen – som jag gläds med henne. Som jag unnar henne. 
Imorgon kommer nästa fotograf. Hon ska ta pressbilder till förlaget. Vi laddar om och ser fram emot nästa photosession.
Kanske är vi mindre nervösa imorgon?
Skiter lite mer i hur håret ligger. Och så.
Vi får se. Helt enkelt.
Om femtio dagar kommer boken …
♥️
… Jag behöver Hedvig …
(null)

Fredagslycklig …
(null)

… ett nytt ord i min vokabulär …
Vackert.
Fredag och hon som älskar skolan messar frenetiskt med mig i taxin på väg hem. Berättar om hela sin härliga dag, om den fantastiska lunchen, om de fina kompisarna och om de bästa lärarna. 
Hon deklarerar att hennes dag varit fin och undrar om min dag också varit det. Hon ber om en smoothie till mellis och säger att jag är världens bästa när jag utlovar en hallonsmothie.
Dörren rycks upp och flickan med det soligaste ansikte jag vet dyker upp med orden:
– Är du fredagslycklig mamma?!
Det är ja’!!!
Var jag inte fredagslycklig innan blev jag det där och då. Älskade barn. Förlåt, ungdom.
 Fredagslycklig …
♥️


… fint ord ändå …
Gott Nytt År …
(null)

… önskar vi …
2021.
Det kan bara bli bättre tänker jag.
Som så många andra firade vi nyårsafton i hemmets lugna vrå. Trerätters middag, sällskapsspel och en skål på tolvslaget med utsikt över en himmel med färgsprakande fyrverkerier.
För mig blev det så tydligt just igår hur stor hon har blivit, vår Hedvig. Hon klär sig fin, sminkar sig och ber mig sätta upp hennes hår. Vill att jag lockar några slingor av hennes midjelånga hår.
Hon dukar och viker servetter som hon lärt sig i hemkunskapen. Uppskattar förrätt, varmrätt och dessert  och är för första gången i sitt liv inte hysteriskt rädd för fyrverkerier.
Och vilken partypingla hon är.
Uppe till 02 varav den sista timmen ägnades åt att "facetimea" med fin kompis.
Vardag för de flesta tonårsföräldrar, stort för oss. Ni som förstår, förstår.
2021 är året då boken Jag behöver Hedvig kommer ut. En stor händelse för både Hedvig och mig.  En händelse vi ser fram emot.
2021 är året då älskad storebror ska gifta sig. Det är hisnande spännande och roligt.
 
2021 är också året Hedvig fyller sjutton år.
En dag som är planerad sedan länge.
Det är så Hedvig "jobbar".

Så … Gott Nytt År …

♥️

… önskar Hedvig och jag … 
Julen 2020 …
(null)

… blev annorlunda …
Men fin.
Vi åkte till fjällen.
För att fira födelsedag och jul.
Hos en son ochsvärdotter letade sig Covid in i huset och de blev kvar hemma. Ledsamt. Så glad för alla möjligheter att ändå ses digitalt.
För Hedvig var väntan på tomten lång. Som alla andra år. Till slut kom han ändå. Långt bort på den snötäckta marken stannade tomten, blickade upp mot vårt fönster och vinkade. Åh, som hon hoppade jämfota av glädje. Som hon rusade mot ytterdörren. 
På coronasäkert avstånd ställde tomten ner sin säck, småpratade lite och for sedan vidare.  Hedvig delade ut innehållet i säcken och var lycklig över varje klapp. 
Lyckligast ändå över dockan hon fick. Hon, som knappt aldrig lekt med dockor, visste inte riktigt var hon skulle göra av sin glädje över denna underbara lilla docka. En docka som likt Hedvig har bruna ögon och brunt hår. Och som likt Hedvig har
Downs syndrom.
Ömt vårdar hon ”lilla Hedvig”.
Bär, vyssjar, pussar, kramar, stoppar om och håller om.  Fint.

Så viktigt för alla att kunna spegla sig …

♥️



… måtte olika alltid få finnas, för allas skull …




(null)

Mellis på stranden …

(null)

… stod det i dagens lucka …
Vindstilla.
En smörgås.
Med ost och julskinka.
Och mjölk.
Kaffe.
Vi pratar.
Älskar dessa lugna stunder av samtal.
Idag pratar vi om julen.
Om önskelistan.
Den är lång. As usual.
Högst upp står en docka.
Inte vilken som helst. Men en docka som har Downs syndrom. Hon har googlat. Hon som aldrig lekt särskilt mycket med dockor.
– Ja’ önskar mig gärna en docka som har Downs syndrom som jag’.

– Jaha? En docka?

– Ja.
Med Downs syndrom.

– Så klart.
Har du sett någon?

– Japp!
Ja’ har googlat. Och skickat den till dig.
Det finns flera, ja’ önskar den med bruna ögon som ja’.

– Fint.
Tycker du att den ser ut som du?

– Mmm …
Den är så söt mamma!

– Precis som du.

– Verkligen.

– OM nu tomten kommer med den, du vet …

– Ja’ veeeeet!
Man kan inte få allt man önskar sig.
Men man kan få något allafall.

– Precis.
Men OM nu tomten kommer med en docka till dig, vad ska hon få heta då?

– Va’?!

– Dockan.
Vad ska hon få heta om du får en?

– Hedvig.
Så klart.

– Hedvig?
Som du?

– Ja.
Vi har ju Downs syndrom båda två vet du väl.
Lilla gumman.
Det här handlar inte om dockan i sig.
Det här handlar om samhörighet och behovet av att ha någon att spegla sig i. Så klart. Plötsligt svävade mina tankar bort från önskelistan och till hur samhället ser ut. Hur blir det om fler och fler väljs bort? Då finns snart inte många att spegla
sig i. Får vi ens göra så mot varandra? Jag tycker inte det.
 Så glad att "hela gänget" i hennes klass har just Downs syndrom.

Så klart vi snackar med tomten…

♥️



… se’n kan man ju inte få allt som sagt …