Liten H...
Kan det vara så…

… att koden är på väg att knäckas…?

För ett par veckor sedan kunde lilla H plötsligt läsa några ord med tre bokstäver!
Konsten att ljuda har hon kunnat länge men hon har inte fått ihop ord mer än på två bokstäver, plötsligt blev det tre bokstäver. Åh, så mallig och lycklig jag känner mig för detta!

Varför?

Ja, men… med storasyskonen har det varit så givet (eller i alla fall har jag tagit för givet) att de knäcker koden, lär sig ljuda och sedan lär sig läsa. Med lilla H är det annorlunda… bokstäver kan hon, ljuda kan hon, men när knäcker hon koden till själva läsningen…? Nej, jag vet att det inte är så viktigt när och jag vet att hon kommer att kunna läsa, så småningom….

Men just därför att jag vet detta har jag inga sådana förväntningar på henne – ännu.
Och just på grund av detta vägrar jag lägga ribban för lågt, vi lägger den hellre högt och ser om det funkar, funkar det inte, ja då sänker vi ribban lite…
Jag tror på det, att lägga ribban högt – oavsett extra kromosom eller inte!

Igår kväll hände ännu en sådan, i mina ögon, helt fantastisk ”grej”!

Då lilla H badade frågade jag vad vi skulle läsa för godnattsaga – fast jag visste svaret!

– Bamse å pilalana…

Sist lilla H var sjuk fick hon en ny Bamsetidning av sin pappa och där finns en berättelse om ”Bamse och de mystiska pilarna”. Jättfin berättelse, verkligen, som Bamse alltid presenterar men det är så otroligt tröttsamt att läsa samma saga om och om igen, kväll efter kväll, vecka efter vecka… Så jag tog mig helt sonika friheten att föreslå att vi kanske eventuellt kunde läsa en annan saga – detta fast jag vet att det är som att beställa en konflikt!

Då säger ljuvliga lilla H:

– Ja, de göl vi mamma, vi läsel Glodan blil glad!!!!

– Jaaa, det gör vi Hedvig, vi läser Grodan blir glad, det var länge sedan!

Efter dusch och lite kvällsmat ber jag lilla H att gå och bädda upp sin säng och ta fram boken vi skall läsa. Hon hoppar glatt in i sitt rum och jag hör hon grejar och fixar – sedan blir det tyst! Mycket tyst!

Sedan hör jag snabba små fotsteg och en liten H som springer ut till mig i köket och ropar:

– Mamma!!!! Glodan hetel Max!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

– Heter Grodan Max?

– Jaaaa, den hetel Max, kolla!!!

Så sträcker hon fram den rosa boken ”Grodan blir glad” och visar tydligt författarens namn – och jo, han heter Max!!! Aldrig att jag tänkt på det tidigare men visst heter han Max!

Jag får erkänna att jag blev stum!
Nu har Hedvig en bästa kompis sedan några månaders ålder som heter Max så kanske är det ”bara” ordbilden Max hon läser – men jag vet inte… Jag har inte noterat att hon läst Max som ordbild innan så jag tror nog ändå att hon för sig själv suttit och ljudat och fått ihop bokstäverna till Max!

Mallig är jag…

groda

Mästarnas mästare…

… kan man tycka att vi ägnat oss åt under den soliga påskhelgen!

Mästarnas mästare i grenar såsom:

fiske i plaskpool
bad i plaskpool
dunka i plaskpool
(dunka är lilla H:s sammanslagning av orden dyka och sjunka)
glassätning
crocket
kubb
blåsa såpbubblor
jaga såpbubblor
hopp på studsmatta

Med andra ord har vi lekt otroligt mycket under påsken!
Mer aktiverad lek än annars så att säga. Det soliga, varma vädret har verkligen inbjudit till utelek – vilket jag tycker är väldigt mycket roligare än innelek. Jag är jättetrött på många innelekar om jag skall vara ärlig…

Lilla H har styrt och ställ, arrangerat och engagerat och både hon och jag har njutit av varenda sekund!
Många lediga dagar i rad har annars tenderat att urarta, att bli ledsamma istället för roliga, att bli till ett ok, en börda, istället för att bli just lediga…

De dagarna brukar kunna spegla olikheter och orättvisor på ett sätt som gör att det är lätt att hamna i en känslomässig svacka…

Men inte de fyra lediga dagarna i påsk!
De dagarna var fyllda av skratt, bus, sol, pussar, kramar, stoj, lek, kompromisser, gos, kärlek, värme – de var helt enkelt fyllda av det jag vill att våra dagar skall vara fyllda av…

     

    
 

sport

 

Kompisar är bra att ha…

… för liten och för stor!

I fredags åkte vi en tur till Tanumstrand för att hälsa på goda vänner som låg där med sin båt över påskhelgen.
Sist vi skulle hälsa på dem blev lilla H sjuk och vi fick ställa in resan, till allas vår besvikelse! Men nu så, nu skulle det bli av och lilla H räknade dagarna förra veckan och längtade efter fredagen och fina, fina Viktor!

Då vi kom på bryggan kom Viktor springande och vi fick stora kramen direkt!
Viktor skyndade sig att presentera Hedvig för den kompis han lekte med då vi kom, han presenterade Hedvig som sin ”kjereste”…

Hedvig och Viktor lekte i båten, på bryggan, på restaurangen… de lekte och lekte och inget kan värma mitt hjärta mer! Ja, de var naturligtvis lite osams också men inte av några allvarliga anledningar och tårar och ilska försvann lika fort som de uppstod.

Hedvig fick köra gummibåten ”fort, fort” och noterade inte ens att hon fick lite hjälp att styra av Viktors pappa!

Vid planerat restaurangbesök i Grebbestad senare under kvällen uppstod ett smärre – men ganska typiskt – ”problem”; Lilla H ville prompt ha köttbullar, potatismos, sås och lingon medan Viktor prompt ville ha pizza…

Lät som en omöjlig kombination i våra ögon men vi letade och letade längs restaurangerna på bryggan och tro det eller ej men till slut hittade vi en som kunde erbjuda båda dessa rätter!

Total lycka hos två små barn – lyckliga barn ger lyckliga föräldrar…

        

          

kompis

Äggjakt i trädgården

Inför årets påskafton var lilla H otroligt bestämd med att hon skulle gå på äggjakt i trädgården.
Något jag förstått att många ägnar sig åt medan påskharen hela min uppväxt kommit under natten, smugit in till mig och tyst, tyst lagt ett härligt påskägg bredvid min kudde. Ett påskägg som fått mina ögon att tindra på morgonen! Följaktligen har påskharen fortsatt på samma sätt med mina barn, fortsatt att smyga in under natten för att placera ett påskägg intill deras kudde… och så har deras ögon tindrat…

Det har även fungerat utmärkt med Hedvig, tills i år…
Jag misstänker att Lotta på Bråkmakargatan har ett finger med i spelet!
Några dagar innan påskafton i år förde jag ämnet på tal vid middagsbordet varvid Ludvig bestämt hävdade att han inte ville delta i någon äggjakt! Han ville definitivt att påskharen skulle bete sig som han alltid gjort under Ludvigs alla andra påskaftnar.

Så blev det då tudelade sysslor för påskharen på vår adress!
Han fick smyga in under natten och placera ett påskägg vid makens och sonens respektive kudde (redan två dagar tidigare hade påskharen gjort en insats för Ebba som åkte till Danmark på cup) och han fick gömma ett påskägg i trädgården till liten H som så gärna ville gå på äggjakt.

På påskafton tog vi med oss morgonkaffet ut i solen, slog oss ner på altanen och ropade på Hedvig som jag tror nästan hade glömt av den stundande äggjakten. Hon klev ut på altanen, öppnade munnen för att berätta något men hejdade sig, satte först handen för munnen för att sedan utbrista:

– Oh!!! Titta! Ett påskägg! Till mig! Tack snälla påskharen!!!

Och ja, under päronträdet framför lekstugan låg ett stort påskägg!
Inte så väl gömt kanske men ändå! Lilla H formligen rusade dit och slet åt sig påskägget och rusade tillbaka till altanen – som om någon tänkt ta ägget ifrån henne och som om jakten var på blodigt allvar!

Vad ägget innehöll?

Några små chokladkaniner och en ”Stal Wåls gubbe”!
Hedvig hade tidigare samma vecka tydligt upplyst mig:

– Mamma! Ja´ hal ingen Stal Wåls glej! Ingen Stal Wåls alls hal ja´…

Lite senare på dagen var det dags att vara påskkärring i området!

– Utan plickal o fläknal o utan löda sindel…

Det brukar på något vis för det mesta bli som lilla H vill och så även denna gång!
Hon var en liten påskkärring utan prickar, fräknar och röda kinder och det gick ju bra.
Likt förra året fick jag tydliga instruktioner om att stå kvar på gatan då hon stegade fram till grannarnas dörrar, ringde på och lite nervöst stod och väntade på att de skulle öppna.
När dörren öppnades tog Hedvig fram ett egenhändigt gjort påskkort och viskade ett blygt:

– Glad Påsk…

Hon tog sedan lika blygt emot mängder av godis och stoppade i sin lilla påskpåse.
Så mycket godis att påsen till slut gick sönder!

De skulle bara veta att lilla H knappt äter något godis – men mallig var hon då hon stegade hem igen efter sin runda som jordens sötaste lilla påskkärring…

      

ägg

Eftermiddagen blev ”musig”, rolig och…

… lite tokig!

Med andra ord så som de flesta dagarna brukar vara här i huset!
Ja, ilska förekommer i hög grad alltsom oftast också här i huset, främst ifrån lilla H:s håll men inte idag faktiskt!
Tack och lov tänker jag och sparar sådana dagar med extra mycket värme i hjärtat.

Jag hade lovat Hedvig att vi idag efter dagis äntligen skulle placera ut äggskal, kycklingar och hönor i det nu flera centimeter höga gräset. Sagt och gjort!
Hedvig valde två äggskalsbitar och placerade ut dem. Sedan frågade hon:

– Göla me dom då?
och pekade på de små kycklingarna och hönorna.

Jag tog en höna och ställde den inne i ägget och förklarade att så kan man ju göra.
Då tog lilla H alla de tre pyttesmå kycklingarna och lade i ett ägg, sedan – med stor precision – lade hon även dit en höna.

– Oj, sade jag, vad trångt det blir för dem! Skall de ligga där allihop, i samma ägg…?

– Jaa, ja´ tyckel de! Små kycklingbebisar vill ha sin mamma! Föstål du…?!

Men så klart!
Kycklingar behöver ju sin mamma och jo, jag förstod ju det, nu när hon sade det! Det var inte så jag tänkte ur mitt perspektiv men är det något jag lärt mig av lilla H så är det att hennes slutsatser sett ur hennes perspektiv ofta är så mycket bättre!

Vi fortsatte att påskpynta tillsammans. Fjädrar i körsbärtsträdet på baksidan, allt möjligt i påskriset inomhus, vi hängde upp en fin ”prydnad” lilla H hade med sig från dagis idag etc.

Jag ställde en märklig (och egentligen ganska ful) höna jag har sedan länge på bänken vid tv:n. Hönan är av porslin och man kan lyfta av övre halvan på den och lägga godis i den undre halvan.
Fylld med chokladägg stod den där när Hedvig skuttade in i rummet och jag var lite osäker på om hon, när hon såg den, skulle komma ihåg att den förra året var full av choklad. Men jodå, hon skuttade först förbi den, hejdade sig sedan och sade för sig själv:

– Åh! Titta!

Så liksom smög hon fram, lyfte på övre delen av hönan, såg alla färgglada chokladägg och sedan tjoade hon:

– Mamma! Titta! Goooodis! De äl kval alla hokladäggen!!!

Mmm… kanske är de inte kvar sedan förra året men i alla fall, Hedvig kom ihåg!!! Hon är en stor tjej nu!

Vi har ritat lite och plötsligt ville Hedvig skriva!
Det är bonus! Det är verkligen bonus!
Jag tror att hon ibland tycker att jag tjatar om bokstäver hit och dit och att det kan vara orsaken till att hon inte alls alltid vill skriva en bokstav när jag vill att hon skall göra det…?

Hur som helst frågade jag vad hon ville skriva.

– Apjil vill ja´ skliva….

– April? Ja, men då skriver vi april…

Och hon gjorde det!
Ja, jag bokstaverade naturligtvis men hon skrev APRIL tydligt och fint!

Finalen på vår ”musiga”, roliga och tokiga dag kom vid läggdags.
Efter saga, småprat och gos en stund i sängen sade jag god natt precis som jag brukar.
Till svar fick jag:

– Go´ natt gamla säring… (käring)

          

kyckling

Positiv… oftast…

… och envis… jämt…

Att baka tillhör helt klart lilla H:s favoritsysslor.
Toppen tycker både Ebba, Ludde och jag som alla tre tycker om att baka.

Hur det än är med allt bakande blir det ofta så här i huset att vi har ett antal favoritkakor, favortimuffins eller vad det nu må vara och så alternerar vi mellan dem.

I veckan som gick fick Ebba för sig att vi skulle prova att baka hallon-macarons!

Kul idé!
Det krävdes en del förberedelse, det är inte per automatik man (vi) har ingredienser till just macarons hemma om man skulle få för sig att baka sådana.
Söndag förmiddag tog vi oss i alla fall an uppgiften och Hedvig deltog med liv och lust.
Vi malde mandel, vi vispade maräng, vi gjorde smörkräm med hallon i, vi provsmakade mycket, ofta och gärna!

Efter låååååång tid var våra hallon-macarons äntligen klara!

Dags att sammankalla familjen och bjuda på extraordinär smarrig fika.
Vi hade tidigare funderat över om lilla H verkligen skulle kunna tänka sig att smaka?!
Macarons är ju nytt och inte något hon smakat tidigare, men man vet ju aldrig… särskilt inte med den lilla fröken.

Vad händer?
Jo, lilla H kommer springande, hoppar upp på stolen och tycker att de rosa små läckerheterna är så fina.
Jag säger varsågod och ber henne att ta en macaron.

– Nej tack, de äl bla… ja´ tal en hokladmuffins istället!

– Men… vi har ingen chokladmuffins…

– Nähä, då tal ja´ en glass istället! Va´ musit vi hal…

kaka

När jag var liten…

… sådde min mamma och jag prydnadsgräs till påsk.

Jag minns hur spännande jag tyckte det var att se gräset gro och växa.

När gräset sedan vuxit sig några cm högt lagom till påsk placerade vi ut lite äggskal och några fina kycklingar i gräset. Gulligt påskpyssel som jag fortsatt att göra med mina barn och jag får för mig att de uppskattar det lika mycket som jag gjorde. I alla fall gjorde Ebba och Ludde det när de var små, nu vet jag inte riktigt om de reflekterar så mycket över just prydnadsgräset till påsk…?

Jag minns att lilla H förra året tyckte det var roligt och att hon då placerade ut så mycket äggskal och kycklingar att man knappt såg gräset! Jag tänker mig att jag i år kanske välja mängd äggskal och antal kycklingar innan jag låter henne placera ut dem?!

För några dagar sedan sade jag till Hedvig att vi skulle så gräs varvid hon tjoade till Ebba:

– Ebba, kom, hynda dig, vi skall så påsk!!!

Jag försökte förklara att det inte är själva påsken man sår utan gräs att ställa kycklingar i för att ha det fint till påsk. Morgonen därpå vaknade Hedvig och gick nästan som radiostyrd till köksbordet för att titta om det kommit upp något gräs (trodde jag).

Yrvaken och rufsig i håret som ett litet troll stod hon och tittade en stund, sedan frågade hon:

– Kommel kycklingalna eller…?!

gräs

Söndagen bjöd på…

… fantastiskt vackert – och varmt – väder vilket ledde till vårkänslor hos både stora och små!

Jag undrar vad det är med våren som gör att man drabbas av lust att röja, städa, plocka, göra fint, ja, vårstäda helt enkelt! Man måste inte vårstäda inne, det går lika bra att vårstäda ute, det är känslan som är det viktiga.

En härlig energi tycks svepa över varenda människa när sol och värme äntligen anländer!

Så även mig, så även lilla H och i söndags vårstädade vi lekstugan!
Varenda pinal, allt ifrån spis, stolar och bord till minsta lilla kaffekopp åkte ut på gräsmattan i ett huj.
När lekstugan gapade tom tog lilla H och jag varsin kvast och sopade ut gamla torkade löv och döda flugor.

– Musit (mysigt) vi hal!
utbrast Hedvig plötsligt när vi sopade som mest – och det hade vi ju, musit…
Att sopa tillsammans är förmodligen underskattat!

Med stor iver tog sig sedan Hedvig an allt porslin och diskade och diskade, sköljde och torkade tills allt blänkte som nytt. Tillsammans kånkade vi in allt i lekstugan igen och där doftade det Ajax!

Vi toppade det hela med att inta lunchen i lekstugan!

– Så toki´ du äl mamma…

         

lunch

Hon har varit här!!!

Högt älskad moster har varit här!

Äntligen!

Lekt, busat, pussats, kramats, pratats – fantastiska Lena!

Åh, vad jag önskar att hon bodde närmre!
Det hade lilla H behövt – och det hade jag behövt…

Någon sade till mig att om hon bott närmre hade det kanske inte varit samma sak dem emellan…
Men det hade det!
Jag bara vet det, för de två, lilla H och moster Lena, de ”connectade” (jo, jag har tonåringar hemma så jag uttrycker mig så… ) första gången de sågs – tveklöst!

Det är stor kärlek dem emellan!

Lilla H har ett stort hjärta och tycker om många, hon älskar många, men inte så som hon älskar moster Lena!

Lycklig för det är jag…

älska