Liten H...
nov 30 2014
Första advent…
 
 
 
 
 
 
 
… och jag känner mig andaktsfull…
Jo, det är sant.
 
Jag vet inte varför. Men jag gör det.
Det är mågot alldeles speciellt att tända första ljuset.
Något speciellt och något förväntansfullt.
Att plocka fram de där speciella änglarna som jag har, och som var och en betyder något på sitt alldeles särskilda vis. I år har jag fått hitta nya ställen till dem alla. Det är första advent i ett nytt hus.
Var och en har jag omsorgsfullt placerat ut så att jag skall se dem från lite olika hörn här i huset.
 
 
 
Så har vi henne då.
Min alldeles särskilda, speciella och lite olika ängel.
Som jag tokälskar av tusen skäl och lika många anledningar.
Som jav skrivit om många gånger tidigare och som därför inte behöver någon närmare förklaring.
Hon står på sin vanliga plats.
Fast på ett nytt köksbord, i ett nytt hus.
Men ändå på just sin egen plats. 
Där hon hör hemma och kan ses av oss alla mest hela tiden.
 
Annars har vi en första advent med en febrig liten H.
En första advent där vi missade adventsmyset hos syster/moster/svägerska, men där vi ändå paltade på oss och tog en kort promenad längs havet. För att få lite frisk luft i den febriga lilla kroppen.
Den febriga lilla kroppen som kastade några stenar i havet, vände sitt ansikte mot solen en stund, hälsade på nya grannar Tore och Britt och sedan ville hjälpa sin pappa med ljusslingor men inte riktigt orkade och istället ville gå in. Så fick det bli. Mycket sjukdom i den lilla kroppen nu, kan mamman och pappan tycka. Ingen är van vid att just lilla H är sjuk då det annars händer så sällan.
 
 
❤️
 
Men en fin, lugn och skön första advent, det har vi…
 
LitenH 0 Kommentarer
nov 28 2014
En fredag…
 

 
 
… som känns bättre än torsdagen…
Och taxi hem.
 
Taxi hem är stort och efterlängtat.
Det är ganska nytt för lilla H.
Och det är faktiskt bra malligt.
I alla fall om man är tio år och tycker att man kan allting själv.
 
Helst vill man bara bli avsläppt och knalla in i huset själv.
Utan att mamman möter. Det skulle ju i och för sig gå bra. Att ta sina grejer, kliva ur taxin, önska trevlig helg, säga hej då och gå in. Men tänk om mamman av någon outgrundlig anledning inte skulle vara hemma? Om något hade hänt? Och lilla H stod här själv, utan telefon och alldeles nära havet. Det går bort helt enkelt. Var sak har sin tid tänker mamman.
 
Hem kom hon i alla fall.
Till dukat mellisbord dessutom.
Mamman skummade mjölk till sitt kaffe och Hedvig ville också ha skummad mjölk. Kall. Mamman som bara skummar varm mjölk tog fram instruktionsboken och lärde sig skumma den kall i maskinen.
 
Lilla H fick sitt glas med kall varm skummad mjölk.
Mitt i själva drickrörelsen stannade hon upp, vände ansiktet åt andra hållet med örat ner i glaset, sedan lyssnade hon.
Och lyssnade. Och lyssnade.
 
Den kalla, varma skummade mjölken liksom bubblade ovh fräste. Ett jättekul ljud faktiskt. Så där som bara skum kan låta.
 
Så Hedvig fortsatte att lyssna.
Hon lyssnade så länge att den skummade mjölken inte längre var skummad. Mamman frågade då om hon inte tänkte dricka upp mjölken?
 
 
– Nä tack, ja’ tar äppeljos istället…
 
❤️
LitenH 0 Kommentarer
nov 27 2014
En sådan torsdag…

… som idag…
När jag känt mig lite less.
Less i allmänhet och helt utan anledning. Lite less på huvudvärk, lite less på skolan, lite less på plumpa uttalanden och ja, lite less på allt och inget egentligen.
En sådan torsdag är det bra fint att hämta lilla fröken gos, komma i extremt god till till simskolan och säga ja till hennes önskan om fika i den faktiskt hyfsat sunkiga cafeterian.
Alltihop med ”less” försvann i ett huj…
❤️
Tid är fint…
LitenH 0 Kommentarer
nov 25 2014
Om man som jag…
 
… älskar hjärtan…
I alla fasoner.
 
Så är det fint att ha nära som förser en med just hjärtan.
Hemma har vi hjärtan högt och lågt. Helt enkelt för att jag inte kan motstå dem.
Några kan jag motstå, men de flesta inte.
Några hjärtan är skapade av jordens tre finaste barn.
Några är köpta av samma barn.
 
Några hjärtan är köpta av pappan i huset.
Han är inte jättemycket för att pyssla om jag ska vara ärlig.
 
Några är köpta av vänner som vet vad hjärtan betyder för mig.
 
Så ibland får jag ett hjärta funnet av lilla H.
Hon finner hjärtan lite här och var, när vi andra bara hastar på.
I somras fann hon ett hjärta av moln. Det gav hon till mig.
Häromdagen fick jag ett nytt.
Jag fick ett hjärta av en vattenpöl.
 
 
– Titta mamma! Ett hjärta!
Ett hjärta till dej! Av en vattenpöl!
De´ betyder att ja´ älskar dej!
Förstår du?!
 
 
♥
 
 
Alltså, den där lilla gullungen…
 
 
LitenH 0 Kommentarer
nov 24 2014
Det kom en tidning…
… med posten idag…
 
Tidningen var till Hedvig.
En tidning där jag gästbloggade för ett tag sedan och som då frågade Hedvig när hon känner sig fri.
Fri – ett ord inte helt lätt att förklara.
Jag försökte så gott jag kunde och sedan fick hon frågan.
Hedvig svarade utförligt. Hon kom liksom på mer och mer vartefter hon funderade.
 

Jag känner mig fri när jag är ledig.

Och när jag spelar fotboll, leker killerball och klättrar i klätterställningen. Jag är glad när jag är med mina kompisar.

Det är roligt när jag kan göra saker utan mamma och pappa. För jag är stor nu. Då kan jag vara med min storasyster Ebba eller med min stora kompis Johanna. Johanna är min egen kompis och vi går på bio, leker och en gång hade vi pizza- och muffinsfest. Snart ska vi göra överraskningsfest för hennes pojkvän John.

   Ibland spelar jag Little big planet med min storebror Ludde. Då känner jag mig stor! Och så kan jag ta bilder med min iPad och lägga ut på instagram med Ebba. Det är roligt. Det är roligt att göra saker med mamma och pappa också. Jag brukar laga mat med mamma och basta med pappa. Och åka båt. Vi har en båt. Jag vill inte åka fort, bara lagom.  Med mamma tränar jag också. Vi springer tillsammans. Det är jobbigt men kul.

   Jag är mest glad och jag älskar när alla är glada.  Och snäll är jag också. Jag hjälper till mycket och då blir andra glada.

När man är glad kan man göra allting.

 

♥

LitenH 0 Kommentarer
nov 23 2014
En söndagseftermiddag…

… som denna…
Förvandlas vårt kök.
Från vanligt kök med lagande-av-söndag-middag-stuket till restaurang.
Typ en riktig restaurang med meny och allt. Fast med bara en rätt att välja på. 
För vad skulle hända om där stod flera rätter, fast bara en har lagats?! Tänk om pappan skulle välja ”fel”! Hur skulle det bli då?
– Katastrof! 
Men få inte panik!
Vi skriver bara ”Köttgryta med potatis”…
❤️
Så säger lilla H…
LitenH 0 Kommentarer
nov 23 2014
Hon har det…
… dubbelt…
Lilla H.
Det där med ordning och reda.
Eller kanske trippelt.
Från mamman, från pappan och från sig själv genom sitt behov av att strukturera vardagen. Ordningssinnet är på topp.
Ibland som en belastning, men oftast med en extrem nöjdhetsfaktor – hos mamman, hos pappan och hos lilla H.
Man får ordna det för sig helt enkelt!
Som när pappan fixar ordning och reda vid grovköksingången, mamman jublar och visar lilla H vart man tar på och av skorna så att det inte blir sand och grus överallt. Då undrar lilla H om vi kan göra en gräns, så att man kommer ihåg liksom. 
Så klart vi kan göra en gräns.
En gräns av silvertejp blir perfa!
Lilla H tycker inte riktigt att det räcker utan vill skriva på gränsen/silvertejpen. 
Hon skriver:
TA AV SKOrnA
❤️
Så nu vet vi alla vart vi ska ta av skorna…
LitenH 0 Kommentarer
nov 22 2014
En dag då vi…
… kunde ana solen …
En kort stund, men ändå.
När solen lyser är det lätt att fyllas av energi, man får liksom lust att göra saker. Som att baka en sockerkaka och ge till snickarna som bygger huset bredvid vårt, och som att ta sparkcykeln till en lekplats vi aldrig tidigare varit på. På lekplatsen fanns ett piratskepp som vi åkte till London med. Sedan åkte vi till Viktor i Norge. Åtta hajar cirkulerade kring oss och vi fick verkligen akta oss för att trilla i sandlådehavet.
Vi fick också för oss att grilla korv och baka chokladbollar. Mamman bakade och  lilla H tittade på.
Hon älskar inte att bli kladdig… 
❤️
Som om mamman gör det…
LitenH 0 Kommentarer
nov 20 2014
Dagen efter att storebror…
 
… stukats lite…
I debatten jag skrev om.
 
Då åkte han till Universeum med skolan.
De skulle se en utställning om istiden.
 
Jag vet inte riktigt om han tyckte det kändes jobbigt att träffa den ivriga debattören.
Egentligen tror jag inte det. Det är inte Ludvig liksom. Han kan sträcka på sig och stå upp för sig och de han håller av. Det har han alltid kunnat. Jag ser det som en beundransvärd egenskap.
Det var nog i ärlighetens namn mest jag som tyckte det kändes lite olustigt.
Jag var nog lite orolig att den vackra storebrorssjälen skulle få sig ytterligare en törn.
Så blev det inte.
 
Istället blev det så att Ludde knallade in i den tokdyra butiken på Universeum, trillade rakt på en mjukisrocka (är det ens ett ord förresten?) och köpte den. Han köpte den till lilla H. Tokdyr.
Han köpte den för att lilla H är så fascinerad av plattfiskar.
För att hon klappat just en rocka för länge, länge sedan och fortfarande pratar om det.
Storebror ryckte lite på axlarna så som bara han kan göra och sade:
 
 
– Så köpte jag den lite för vad som hände igår.
Jag tyckte att Hedvig skulle få en rocka. Jag vill att hon ska vara glad…
 
 
Lilla H var ju lyckligt ovetande om vad som sagts dagen innan, men jag kan precis förstå Luddes känsla.
Någon slags känsla av att man vill göra dubbelt gott för de som gör ont på något vis.
Jag vet inte hur jag ska förklara.
 
Så tror – och hoppas jag – att Ludde köpte den tokdyra rockan till sin älskade lillasyster lite grann för sin egen skull också. Jag tror att han behövde göra det just då och jag är glad, inte bara för Hedvigs skull, utan även för Luddes skull att han köpte den och fick lov att ge bort den.
 
En rocka proppfull av storebrorskärlek…
 
♥
 
 
En rocka som gjorde gott i den vackra storebrorssjälen…
 
LitenH 0 Kommentarer
nov 19 2014
Det nya hemmet…
… börjar ta form…
Ordning och reda är ledorden.
Dels för att pappan och jag båda är vän av ordning. Men också för att underlätta lilla H:s vardag. Hon, liksom alla andra, växer av att kunna själv, av att hjälpa till.
Som det där med att sortera tvätten.
Tidigare hade vi en tvättkorg.
Nu har vi en variant med tre korgar.
Min tanke med den var att det skulle underlätta betydligt för den som får för sig att sätta igång en tvätt. Istället för att först vräka ut den alltid fulla tvättkorgens innehåll på golvet, för att sedan sortera kläderna, så skulle momentet sortering redan vara klart. Finemang liksom.
Men så är det det där med att komma ihåg vilken tvätt som ska i vilken korg. Och är det lite svårt och man kanske råkar lägga fel, då är det så lätt att bli ledsen och känna att man inte kan. Det behöver ingen, och i vår familj allra minst lilla H.
Det tog några dagar att inse att det som underlättar lite för delar av familjen, försvårade för någon annan.
Det var ju inte meningen.
Så nu har vi fixat det.
Med halsfluss och penicillin som sällskap har vi skrivit, laminerat och fixat lite för att göra vardagen lite lättare, och därmed lite roligare.
Någon sorterar tvätt som aldrig förr…
❤️
Och hon gör det med ett leende,…
LitenH 0 Kommentarer