Liten H...
Konversation i bilen…
 
… en måndagseftermiddag…
När en är dålig och en är glad.
 
 
– Hade du hemkunskap idag?
 
– Aaa! Ja’ har med mej hem!
 
– Spännande! Vad har du gjort för gott?
 
– Ähum… Vi gjorde piTza idag!
(med övertydligt ”t”)
 
– Gott!
 
– Aaa! Felix å’ ja’ samarbetade mamma.
Teamwork heter det på engelska.
Teamwork funkar bäst!
 
– Det gör det ju.
Vad lade du på din pizza?
 
– Ähum… hm… Jo! Nu vet ja’!
Jag lagg ingrenser på piTzan!
 
 
❤️
 
 
 
När den hostiga…
 
… halsonda arbetsveckan…
Är till ända.
 
När jag hämtar lilla H, som är lite arg för att mamman hostar för högt och pratar för hest, men som ändå är glad för att det är fredag. När hon öppnar ryggan och stolt, mycket stolt, varsamt plockar fram fyra egenhändigt stöpta, vackra stearinljus blir mamman rörd till tårar. 
 
Hon hinner tänka att dessa ska hon aldrig, aldrig tända eftersom de är så vackra, och dessutom stöpta av familjens yngsta vackra lilla själ.
 
Men så höjer hon blicken, tittar på nakenfisen i badrummet som snabbt slängt av sig alla kläder för att hoppa i pyjamasen – allt för att få efterlängtad fredagsfeeling – och helt odramatiskt säger:
 
– Vi kan tända dem på julafton tänkte ja’!
 
och mamman hör sig själv svara:
 
– Det gör vi Hedvig, det var en bra ide! 
 
 
❤️
 
Hon lär mig att njuta av själva livet,
lilla H…
 
 
Bakar…
… bakar massor…
Hela kvällen.
 
Till fina, fantastiska kollegor på bästa arbetsplatsen jag någonsin arbetat på. 
Jag bakar och tänker på Ludvig.
Ludvig som inte alls är en arbetskamrat utan världens finaste, vackraste, bästa och kloka son.
Han är min son och jag är omättligt stolt över honom.
 
Så jag bakar och tänker på honom.
För att han tokälskar allt jag bakar och för att han inte är hemma. För att jag är lycklig över att han är där han vill vara, men också för att jag får en föraning om hur det blir när barn nummer två liksom plötsligt är nästan-vuxen. Det är tomt, härligt, vemodigt och roligt på samma gång. Men mest härligt. För att de är där de vill vara, och gör det de vill göra.  Och jag tänker att varje ålder ens barn är i, är den bästa!
 
Ikväll är han där han vill vara, jag bakar till bästa kollegor och det enda jag ser framför mig är lilla Luddes blonda lilla kalufs, hans fantastiska leende och de vackra ögonen som alltid, alltid, vid tillfällen som dessa fått mig att skära en bit av den nygräddade kakan – som varit avsedd för kollegor – lägga den på ett fat, servera den med ett glas mjölk och liksom bara titta på det vackra lilla gossebarnet som lett med hela lilla ansiktet för varje tugga.
 
På jobbet har jag alltid bjudit på ”nybakat minus en bit”.
Det ligger en mysfaktor i det.  Och en vana. Och, det har liksom fortsatt så fast lilla Ludde Lurv nu är stor. Det har blivit en grej att han får smaka fast det är till kollegor, och det har blivit en grej att jag serverar något bakverk minus en bit. Det är Luddes grej och det är så vi har det. Punkt slut. 
 
Hur blir det imorgon?
Ska jag servera ett helt bröd till frukost?
Och en hel saffransbutterkaka?
Liksom…? 
 
Kanske skär jag helt sonika bort en bit som jag lägger på en assiett och sparar till min fina, vackra, bästa och kloka son? 
 
Jag menar, en bit mer eller mindre…
 
❤️
 
Älskade minnen, älskade Ludde…
Högst på önskelistan…

… står..
”En snäll och trevlig clown”
Glad är jag att ”en bebis” tycks ha halkat ner några snäpp. En bebis har annars toppat listan under flera år. Kanske är det lättare då med en snäll och trevlig clown? 
Vi pratar om en Jack in the box.
Det ser ut som om vi får be tomten beställa en från andra sidan jorden.
Om någon vet om en Jack in the box finns att köpa i Sverige blir jag glad för tips. Det skulle underlätta för tomten tänker jag.
❤️
Att tralla…

… i flera dagar…
Det måste vara lycka.
När lilla H trallar och sprallar och hoppar och skuttar i flera dagar över att bästis-Emil en dag som idag skulle åka med hem. Och äta korv stroganoff minsann. Och ris. Så var det fotbollsträning också. Tillsammans.
Tillsammans är så bra… 

❤️


Bäst till och med…
När mamman inte…
 
… får ihop det…
Snudd på.
 
Då löneförhandlar lilla H.
När mamma efter fritids behöver ta en bild, få några ”säg”, då får Hedvig hänga med.
Först ville hon inte, sedan ville hon – om hon fick vara med på simtävlingen där bilden skulle tas. Det gick ju inte. Då ville hon inte längre. Gudarna ska veta att hon kan hon, om det är något hon inte vill. Sätta sig på tvären är faktiskt ett av hennes främsta skills. Hujedamej, tänkte mamman och befarade det värsta.
 
Mamman erbjöd lön.
Lön, bara hon hjälpte till att jobba en liten, liten stund.
 
– Lön? 
 
– Ja, du vet… Som man får när man jobbar? 
 
– Va’?! Till mej?!
 
– Precis! Vad vill du ha för lön?
 
– En chokladboll tack. Och så kan ja’ ta en peng också…
 
 
Deal.
 
❤️
 
 
Hon vet hur en slipsten ska dras…  
Att vakna en söndag…

… och finna en present…
Bara så där.
En present från storebrors kompis mamma, och som storebror ställt i köket på nattkröken då han kom hem. 
Presenten, eller presenterna egentligen, är så vackra att Hedvig nästan svimmar. Så säger hon. Och hon fick ”möbla om” på sitt nattduksbord också. På en gång. Så att de vackra glas-vad-man-nu-kallar-dem fick plats. Bort med fjärrkontroller och rosa väckarklocka som hon önskar var blå och röd.
De vackra glas-vad-man-nu-kallar-dem har en historia, och lilla H har suktat efter dem i många år. För flera år sedan hade storebrors kompis mamma Ewa ett extremt uppskattat och alldeles otroligt mysigt cafe på orten där vi bor. Där allt var galet gott och inte en enda möbel den andra lik. Där, på varje olikt bord, låg en glas-vad man-nu-kallar-dem och lilla H var helt betagen och tyckte de var det vackraste hon sett. 
Och nu ska denna mamma Ewa öppna sitt cafe igen. Hon har röjt och letat och dammat av och plockat fram. Allt för att få samma känsla igen. Så hittade hon dem! Dessa glas-vad-man-nu-kallar-dem. Hon hittade dem och hon kom ihåg. Så nu har lilla H två i sin ägo.
Två glas-vad-man-nu-kallar-dem.
Hon är lycklig!
Två vackra tingestar i Barcelonarummet…

❤️


Som pricken över i…
Om man varit nervös…

… i flera dagar…
Spruta, ni vet.
Och plötsligt är dagen här.
Dagen då både stick i fingret och spruta står på schemat. Då är det en lite tuff dag. Lite nervös och lite orolig så där.
Den tappra lilla hoppar upp i stolen. Hon vill sitta själv minsann. Hon värmer sitt lilla finger, sträcker fram der till bästa sjuksköterskan som räknar till tre. Sedan är det över. Hedvig väljer ett grönt plåster med Pinnochio på.
Så är det dags för sprutan.
Modigt sitter hon ensam kvar i stolen, kavlar upp sin ärm och vänder sig bort.
Ett, två, tre räknar bästa sköterskan, sedan sticker hon.
Inte ett ljud, inte en tår.
Mest förvånad av alla är lilla H själv
– Så modig jag är!!!

❤️


Värt att fira med en prinsessbakelse…
När hon…

… lilla hjärtat…
Skickar en snap.
Från baksätet.
Till mamman som klockan 23:12 en lördagkväll rattar bilen med familjen i, hem från en fantastiskt trevlig kväll med goda vänner.
Hon är trött, lilla H.
Så trött att hon inte ens kan säga det, utan väljer att skicka en snap.
Helt enkelt…
❤️
Om dagen igår…
 
… fick jag höra idag…
Vilken dag!
 
Familjens lilla pratkvarn startade 06.29 med babbel om teatern de sett med skolan. Som handlade om kärlek och där någon spolade ner en stjärna i toaletten så att den försvann. Och att ”fröken” Ingela fick gå upp på scenen för att kramas. Och massor av mer fnitter kring teatern.
 
En kopp varm mjölk senare tog berättelsen om Emil vid. Om hur han hämtade henne på fritids, bilfärden till stora staden, bion som var både rolig och spännande, popcorn och dricka. Om måltiden på Mc Donalds där hon och Emil först fick fel Happy Meal-låda, men att de som tur var kom på att det bara var att byta låda med varandra. För inte ville Hedvig ha hamburgare och inte ville Emil ha chicken nuggets.
Minsann.
 
Det är härligt med en pratkvarn…
 
❤️
 
 
Och det är underbart med vänner…
Tänk att ett sms…
 
… kan göra en måndag…
Strax före lunch kom det.
 
Jag trallar.
Lilla H är utbjuden på ”date”.
Av Emil. Den bästa av de bästa.
Emil som Hedvig tycker så gränslöst mycket om.
 
Bio och restaurang.
Efter fritids, en tisdag som imorgon.
Hemlig film och Mc Donald’s besök.
Inte behöver Emil bjuda tyckte jag.
Men Emil vill.
Han vill bjuda lilla H på samma vis som hans storasyster blivit bjuden.
Gullunge-Emil.
 
Vi har haft en väldigt prillig och fnittrig och lycklig liten H här hemma ikväll.
En liten H som knappt kunde somna eftersom morgondagen ska bli så fantastiskt rolig.
 
Först väntar teater med skolan, och sedan…
 
❤️
 
 
Hedvig hjärtar Emil = sant…
 
– Mamma…
 
… ja’ är väldi’ bra på engelska…
Sade hon.
 
Och det är hon.
Verkligen bra på engelska.
 
– Du är väldigt bra på engelska.
svarade jag. 
 
– Ja, ja’ är de’!
Exempel betyder ”attjo” prosit på engelska…
 
 
❤️
Uppbrott…

… och möten…
Livet präglas av sådana.
Efter att i flera månader varit på en redaktion, lärt känna nya människor som jag kommit att säta högt värde på, är jag idag tillbaka på ”min” andra redaktion. Den jag arbetat på till och från under ett par år. Där jag får lära av min egenutsedda journalistiska mentor varje dag. Arbetsplatsen där skratten rungar och värmen kollegorna emellan är påtaglig. Lyckliga jag som från och med idag får gå dit varje dag i många, många veckor.
Lyckliga lilla H också, som idag fick en present av en fantastisk kollega. Malin, som varit i Barcelona med sin familj, och som köpt mjölkchoklad förpackad i en fin ask med Barcas emblem på. Och två bilder, en på Messi och en på Camp Nou. Glada, lyckliga lilla H!

Själv blir jag alldeles rörd över att Malin knallat omkring i Barcelona och tänkt på Hedvig. Vår lilla Hedvig. Förmodligen anar hon inte riktigt hur mycket hennes omtanke betyder. Den betyder väldigt, väldigt mycket för pappan och mig.
Jag tänker att Hedvig är priviligerad som har så många i sin närhet som tänker på henne, som gör så mycket extra för henne. Bara så där och helt apropå.
 
Förutom att Hedvig idag fick en anledning så god som någon att mumsa mjölkchoklad en vanlig måndag, har hon väldigt malligt placerat ut både ask och bilder i sitt rum. Som pricken över i:et liksom. Väldigt tacksam har hon också målat en teckning till Malin. Teckningen placerade hon vid min väska för att jag verkligen inte ska glömma den imorgon.

Fina, omtänksamma vänner…

❤️


Lyckliga lilla H…