Liten H...
Vetare och nycklare och…

… och andra grejer…
Viktiga grejer.
Sådana grejer som upptar våra tankar.
Som att Hedvig ideligen vill låsa och låsa upp alla dörrar. För att hon minsann vill bli ”nycklare” då hon blir stor.
Eller som när polishelikoptern snurrar flitigt ovanför våra huvuden och Hedvig tror att de letar efter en tjuv.
– Om de hittar tjuven, å’ han har stulit exempel pengar, då kastar polisen tjuven rakt i finkan!

– Det gör dem nog. Vad duktig du är som vet att man inte får stjäla pengar.

– Man får inte stjäla pengar eller någonting!

– Precis! Du vet så mycket Hedvig!

– Ja.
När ja’ blir stor, då, då ska ja’ bli vetare…


❤️


Älskade, kloka lilla vetare…
När de möts igen…

… springer de fram och kramas…
Lilla H och servitören.
Servitören från härom kvällen som inte kunde sluta skoja med lilla H. Inte heller kunde han sluta stryka henne lver huvudet.
Han som bad gatumusikanterna att komma och spela just för Hedvig. Framför Hedvig. Helt ovetandes om att hon ogillar höga ljud, att hon faktiskt är jätterädd för höga ljud. 
Servitören såg, och lika snabbt som han kallat musikanterna till sig bad han dem tystna och gå därifrån. Allt medan tusen ursäkter på olika språk strömmade från hans mun.
Servitören berättade att hans lillebror har Downs syndrom. Att hans lillebror, som idag är 28 år, är den bästa människan på jorden. Han ber oss vara mycket rädda om lilla H.
Så möttes de igen.
Några dagar senare.
Han sträckte ut armarna. 
Hedvig rusade fram och in i famnen.
En kram, ett möte vi aldrig glömmer…

❤️


Kärlek worldwide…
Att hon…
 
… den lilla vackra…
Är så mycket av allt.
 
Ibland är det svårt att förstå.
Ofta är det galet svårt att hänga med.
Det svänger fort, livet med lilla H.
 
Lika ljuvlig, underbar, mjuk och go’ som hon är, lika ilsk, tvär och sur kan hon vara. Det händer från den ena till den andra sekunden.
Vi hänger inte alltid med.
 
Hon kan svära som jag bara hört min egen far svära.
Hon kan stirra ilsket och stint så att de annars så vackra bruna ögonen blir svarta av vrede.
Hon kan spotta ur sig elakheter så att man baxnar. Eller blir stum. Eller både och. Hon kan konsten att provocera som ingen annan. Så där så att mamman tror att hon ska tappa förståndet. Helt och fullt.
 
Men så kan hon dofta länge på en ros.
Stråla med hela lilla brunbrända ansiktet och be varenda kotte som passerar att faktiskt stanna och dofta. Bara för att doften är så underbar att hon vill att alla andra också ska få njuta.
 
Så kan hon leta och leta efter mjölkchoklad i en affär där allt står på ett annat språk. Fråga vad ”mjölk” egentligen heter här och nu, och sedan leta vidare. Hoppa jämfota av glädje när hon hittar just mjölkchoklad, så där så att man för en sekund tror att hela butiken ska hoppa ikapp med henne. Genom att hitta sin efterlängtade mjölkchoklad får hon hela butiken att le ikapp med henne. Det är bara hon som kan lyckas med det.
 
 
Lilla H, med skills som ingen annan…
 
❤️
 
 
Vi får nog lära oss att hänga med i svängarna helt enkelt…
Hon har svar på tal…
 
… den lilla Loppan…
Man blir stum.
 
 
– Nu har jag sagt till dig trehundra gånger mamma, att jag vill ha min telefon!
 
– Oj, har du sagt det sååå många gånger?
 
– Ja! Annars blir du utan mat!!!
 
– Oj!!!
 
– Ja, så är det här i världen!!!
 
❤️
 
Det där med…
… gazpacho…
Mmm.
 
Vi lägger till en iskall gazpacho på listan över lilla H:s favoriträtter.
När de nu inte verkar ha broccolisoppa här. Inte ens kan de trolla fram det när Hedvig blir värsta internationell och säger:
 
 
– Hellu, ja’ vill beschtälle en broccolischuppetack!
 
 
Men så dök den där gazpachon upp.
För att mamman beställde. Och soppfantasten ville smaka.
 På så vis hamnade den på listan över favoriträtter och mamman klurar över vilket recept som kan vara godast om man vill göra egen gazpacho en dag då man är sugen på just det.
 
Lilla H, en sann gourmet…
 
 
❤️
 
 
 
 
Å’ hon läser å’ läser….
… å’ läser…
Bamse.
Bamses äventyr närmare bestämt.
Innan frukost, efter frukost, på stranden, i bilen, vid poolen, som god-natt-saga…
Överallt läser hon, lilla H.
Vi lyssnar glatt, om och om igen.
Och vi känner hur stoltheten nästan stiger oss åt huvudet när vi hör alla olika karaktärers röster hon gestaltar med en inlevelse värd en inträdesbiljett till Dramaten.
Kan inte låta bli att tänka på Hedvigs fina fröken Å som jag vet också skulle spruckit av stolhet. När skolan börjar och lilla H börjar femte klass får hon ta del av kakan.
Åh, nu skröt jag bra mycket om mitt lilla barn…
❤️
Men det är väl ändå en förälders rättighet tönkeg jag. Att skryta lite nu och då…
 

Tänk att man kan vara…
… någon annanstans än hemma…
Och ändå hitta det man vill ha.
Helst.
Som köttbullar.
Köttbullar lilla H hoppats på vid varje restaurangbesök – men inte funnit.
Annat gott har hon hittat på menyerna, det är inte det. Men avsaknaden av köttbullar har varit påtaglig.
Lilla H har ätit en vuxenportion av stark Chili con carne. Hon åt och åt och åt. Servitrisen blev så imponerad att hon bjöd Hedvig på glass. Hon bjöd även storebror på glass med orden ”You’re always a child you know…”, och mammahjärtat värmdes.
Lilla H har också ätit ”krulligt kött” som liknade ett hjärta i formen.
Det krulliga köttet var i själva verket panerad schnitzel och var formad åt något man skulle kunna likna vid ett hjärta. Typ. Hedvig liksom jag hittar hjärtan överallt, men den här gången fick jag anstränga mig ganska ordentligt.
Men köttbullarna.
Morgnarna har saknaden efter dem varit som störst. Korv har vi stekt. Korven har också ätits kylskåpskall. Men vad är väl en korv eller två mot ett gäng köttbullar?
Men nu så.
På Lidl hittades de och till middag intogs de. Någon mumsade, njöt och avslutade middagen med orden:
– Får man sssccchhhöttbullar till frukost?!

❤️
Det bor en liten tjuv…
… i lilla H…
Eller spjuver.
Hon är en norpare.
Och provsmakare.
I ett kör hittar vi mat med små bett tagna. Snopet.
Ibland är lilla H den skyldiga, ibland någon annan. Om man frågar Hedvig. Vi andra har svårt att se att någon annan av oss springer omkring och hugger ett bett här och ett bett här. Fast man vet ju aldrig förstås. När Ebba var i Australien och bett var tagna på osten, då var det ändå Ebba som huggit bett. Minsann.

Ibland erkänner Hedvig.
Ogenerat. Eloge till henne.
Som när hon tillsammans med Ludde gjorde smoothie med vattenmelon i. Då kunde hon helt enkelt inte låta bli att ta sig ett bett när Luddde vände ryggen till.
Eller som när det står en skål med kalla kokta färskpotatisar på bänken.
Då är frestelsen för stor och lilla H hugger in.
❤️
Kanske mer som en livsnjutare än en tjuv ändå…


Och där dök hon upp…

 
… i tv-rutan…
Vår lilla H.
 
Rörda över alla barn och deras glädje, lycka och framsteg.
Tacksamma för alla fantastiska ledare som med sitt engagemang och sitt enorma tålamod låter varje enskilt barn utvecklas och växa i självkänsla.
 
Kronprinsessan Viktorias fond gör skillnad…
 
❤️
 
 
Vi vet…
 
 
http://www.svtplay.se/video/1348741/kronprinsessan-victorias-fond/avsnitt-1
När man fått egna…

… smultronplantor…
Av moster Anette.
En tidig vårdag.
Då blir väntan lång.
Lång och spännande.
Väntan på det första röda smultronet.
Imorse fanns det där.
Det första, alldeles egna, smultronet.
Som lilla H fått av moster Anette.
Smultronet intogs till frukost.
Trädgårdslycka…

❤️


Odlarlycka…