… innebär bland annat jordgubbsplock…

 

 

Idag tog vi tag i den traditionen, lilla H, mormor och jag.

Lite spännande är det att se skillnaden i Hedvigs tänk år från år.

Från att de första åren ätit så mycket jordgubbar samtidigt som vi plockade – eller istället för att plocka – så att hela hon var rödrosa (verkligen rödrosa), till att förra året inte smaka en enda jordgubbe under tiden vi plockade. Inte en enda och det enda svar jag fick då var:

 

 

– Man fål inte äta näl man plockal mamma! Man ätel näl man hal betalat dom…

 

 

Förra året plockade Hedvig jordgubbar förfärligt idogt till skillnad från de andra åren. Dock valde hon att plocka från min hink och lägga i sin egen! När jag frågade varför hon gjorde så blev det kloka svaret:

 

 

– Föl att de äl inte dålliga i din hink mamma…

 

 

Men precis!

I min hink fanns ju inga dåliga jordgubbar, där låg de fina – de fina som jag hade valt ut…

 

 

I år vet jag inte riktigt hur det blev…

 

Vi hamnade i något slags mellanläge; lilla H gjorde allting lagom…

Lagom har inte precis varit ledordet i Hedvigs snart åttaåriga liv men ikväll var det otroligt lagom!

Jag vet inte om det är bra eller inte, med lagom menar jag. Egentligen spelar det inte så stor roll i Hedvigs fall tror jag, om det är bra eller inte. Jag betvivlar nämligen starkt att just lagom är något lilla H anammat för en längre period; det var nog mer stundens ingivelse just ikväll om jag känner henne rätt!

 

Hedvig var glad att vi skulle plocka jordgubbar, inte tokglad men lagom glad…

Hedvig plockade jordgubbar, inte jättemånga men lagom många…

Hedvig mumsade i sig lite jordgubbar medan hon plockade, inte så särskilt många, men lagom många…

Hedvig tog jordgubbar ur min hink och lade i sin hink, hon tog lagom många…

 

Jag känner mig ännu lite paff över detta ”lagom” som inträffat ikväll och gläds åt att vi i alla fall inte hade lagom mysigt utan faktiskt jättemysigt…

 

 

♥

 

 

 

 

 

       

: