… S…

 

 

Språkförbistringar dyker upp då man minst anar det.

 

Oftast blir de galet roliga!

Tokigt och roligt blev det idag, men mest av allt ser jag det som ett kvitto på att allt rabblande och tragglande ändå har fastnat – om än att jag hamnade i en rävsax idag.

 

Med Bamse-tidningen som kom med posten idag medföljde ett memo och en kortlek. Efter att ha packat upp ryggan, tagit hand om posten, dragit på ett par shorts etc så satte vi oss på en filt på altanen för att spela kort, lilla H och jag. Vi spelade ”Finns i sjön” och det börjar gå hyfsat med reglerna.

Vi drog upp ”hjärtor” och ”rutor”, vi drog upp klöver och spader.

Vi drog upp kungar, knektar och damer och även en och annan ”kung-dam” som lilla H säger då hon inte riktigt kommer ihåg om det faktiskt är en kung eller en dam.

 

Så plötsligt drar jag upp ett ess och säger:

 

 

– Titta! Ett ess…

 

 

Hedvig tittar en stund på mitt kort, tecknar ett ”S” och säger sedan:

 

 

– Neeej! Du äl toki´! De äl inget ”S”, det äl ett ”E”…

(nu tecknar hon ”E”)

 

 

Så klart!

Det står ju ”E” på kortet – och här sitter jag och säger att det är ett ”S”…

Klart Hedvig tycker jag var helt knäpp, att säga ”S” när det står ”E”…

 

Efter några sekunders funderande på hur jag skulle förklara detta hämtade jag papper och penna, förklarade att detta var ett annat ”Ess” än ”S” och sedan skrev jag ”E S S” på pappret.

 

 

– Jaha… Nu spelal vi mamma…

 

 

Lite osäker är jag på om hon förstod vad ”Ess” är?

Nu var detta en Bamse-kortlek varför essen var märkta med ”E”, jag kan inte låta bli att fundera över hur resonemanget gått om vi spelat med en vanlig kortlek, där essen är märkta med ”A”…

 

 

♥