Liten H...
jul 8 2013
Om man är nästan nio år…
 
… och precis börjat få kläm på att räkna med Numicon..
Då är det viktigt att öva. Annars är det så lätt att glömma av hur man gör. Då kan det hända att man inte minns när augusti kommer och man äntligen börjar i tredje klass.
Det vore lite trist för lilla H tänker jag. Därför plockades Numicon och en tärning med i båten. Det visade sig bli succé! Hedvig kastar tärningen och någon av oss (vem beror på humör) skriver upp siffran samt ett plustecken. Tätningen kastas igen och någon av oss skriver upp siffran följt av ett lika-med-tecken. Sedan är det dags att räkna ut summan. Det visade sig vara ännu roligare än den vanliga läxan och åtskillig tid har ägnats åt matematik idag.
Jag hoppas glädjen håller i sig…
 
 


LitenH 0 Kommentarer
jul 7 2013
För någon månad sedan…
 
 
… blev jag uppringd av P4…
De hade läst min blogg, hittat ett gammalt, gammalt inlägg där jag skrivit om mitt möte med ordet Solsida, och vad det innebär för mig. 
De ville prata med mig om det…
Sommarsöndag med Stina Wollter var programmet och det var idag. I en dryg månads tid har jag varit lite smånervös, så typiskt mig. I en dryg månads tid har jag också klurat på vad och jag ska säga. Också det så typiskt mig; grubbla, grubbla. Idag är jag benägen att hålla med min man som menar att jag ska sluta grubbla så infernaliskt, eftersom vissa saker bara sker ändå och det blir som det blir. 
Idag blev det som det blev, jag glömde vissa saker och sade saker jag inte hade planerat. Det hela var som ett mycket trevligt samtal med varm och mysig Stina Wollter…
Försök hitta just din egen solsida i sommar…
 
http://m.sverigesradio.se/artikel/5579219?programId=4492
(verkar som att jag misslyckas helt med att länka till programmet från mobilen. Vill du lyssna får jag nog be dig klippa och klistra…)
LitenH 0 Kommentarer
jul 5 2013
Någon gav mig ett citat…
 
 
 
      
 
… som gav mig anledning att fundera lite…
Citatet är från George Bernard Shaw och lyder:
 
”Det finns två sorters människor, den förnuftiga och den oförnuftiga.
Den förnuftiga människan anpassar sig själv till världen; den oförnuftiga
envisas med att försöka anpassa världen till sig själv. Därför beror alla
framsteg på den oförnuftiga människan.”
 
Jag har funderat mycket över dessa ord. Funderat över vart jag står i dem. Vart människor i min närhet står, och naturligtvis även vart alla andra står i förhållande till dessa ord. Visst vill man väl i grund och botten vara en klok och förnuftig människa? Det är väl så man tänker?
Själv har jag kommit fram till att jag är väldigt oförnuftig. Jag tänker fortsätta vara oförnuftig och jag tänker också vara stolt över att vara det utifrån G. Bernard Shaws ord.
Någon som för en tid sedan kommenterade ett av mina inlägg menade att det bästa vore om lilla H och jag anpassade oss efter samhället eftersom samhället aldrig kommer att anpassa sig efter oss/lilla H. Jag satte nästan i halsen när jag läste det. Inte så att jag blev arg, inte alls. Andemeningen var god, det vet jag. Personen som skrev orden är god, det vet jag också. Men jag satte nästan i halsen ändå. För att för mig skulle det vara som att bli överkörd, om jag valde att anpassa mig efter samhället. Nu menar jag inte att jag skall streta emot allt och alla bara för att. Jag syftar på situationer då jag tycker att Hedvig och alla andra som är lite olika inte behandlas väl. När Hedvig inte behandlas rättvist, när jag måste slåss och bråka för sådant som för mina andra barn bara varit givet – då är jag väldigt oförnuftig och vägrar absolut att anpassa vare sig mig eller lilla H till någon hård och många gånger cynisk värld. Och då, då är det okej att vara oförnuftig tänker jag.
Om vi alla bara skulle vara ”förnuftiga” och acceptera allt som sker runt omkring oss, vad det än handlar om, då kommer ingenting någonsin att ändras. Inte ens till det bättre…
 
♥
 
Nej minsann, jag fortsätter att vara oförnuftig och hoppas att många vill vara det med mig…
 
 
LitenH 0 Kommentarer
jul 5 2013
Syskonkärlek…
 
… kan ta sig väldigt många uttryck…
Från att be mamman försvinna från rummet för att storasyster just nu är där till att säga ”Schas” till mamman (igen) eftersom man precis fått tillåtelse att spela på storebrors PS3.
Det kan också vara så att man, när mamman solar, åker kickboard på altanen, tränar på några fantastiska och mycket coola hopp, får beröm av mamman och svarar med:
 
– Men mamma… min stoleblol… Ludde… han… HAN kan hoppa täääättehögt! Han äl så himla cool mamma!!!
 
När Ludde sedan plötsligt dyker upp på altanen är upp till bevis, och ja, då spricker lilla H nästan av stolthet över just sin storebror…
 
♥
 
 
 
– Ludde äl så himla cool mamma…
LitenH 0 Kommentarer
jul 5 2013
Igår kväll…
 
… fick vi finbesök i trädgården…
En liten igelkott strosade plötsligt längs kanten på vår häck. Liten och liten var den förresten inte alls. Tvärtom ganska stor om du frågar mig. Det är sällan vi ser igelkottar hos oss och jag blev så där barnsligt glad som man blir ibland. Så där pirrigt glad och lite varm i hjärtat av åsynen av en liten (stor) igelkott så nära, så nära. Den varma känslan i mitt hjärta fick ett abrupt slut då inte-fullt-lika-för-djur-ömmande liten H utbrister:
– Ta den mamma!!! Ta den!!!
LitenH 0 Kommentarer
jul 4 2013
Man kan plocka jordgubbar…
 
… på väldigt många olika vis…
Jo, det är sant!
Man kan ena året äta så att det nästan hoppar jordgubbar ur öronen för att året därpå inte äta en endaste en, eftersom man måste betala först. När så nästa år kommer kan man välja att plocka jordgubbar ifrån mammans hink för där är de garanterat inte dåliga. Eller så gör man som förra året, man gör allting lite lagom. Man plockar lagom från plantor och lagom från mammans hink, man äter också lagom och är lagom glad.
Idag har vi plockat jordgubbar igen och jag hade ingen aning om hur det faktiskt skulle bli. Ganska mycket ”jätte” var det idag. Hedvig var jätteglad då vi åkte till jordgubbsplocket, jätteglad då vi tog på stövlar, jättetrevlig mot killarna som vägde in våra hinkar och hon var även jättetrevlig då vi plockade våra galet goda och söta jordgubbar.
Ungefär så långt sträckte sig ”jätte”. För Hedvig ville inte plocka alls!
 
– Man blil så kladdi´ då…
 
Hedvig ville gärna äta mycket. Inte jättemycket men mycket. Hedvig plockade från mammans hink och lade i sin hink. Inte jättemycket men mycket. Hedvig gick med på att plocka länge. Inte jättelänge men länge.
Hur som haver hade vi jättemysigt, i år också. Lilla H, mormor och jag…
 
♥
 
Vid närmare eftertanke var fanns ett ”jätte” till; Hedvig var jättekladdig då vi åkte därifrån…
LitenH 0 Kommentarer
jul 3 2013
När lilla H gick till brevlådan igår…
 
… för att se om det kommit någon post…
Då hörde jag ett förtjust:
 
– Mamma!!! Ja´ hal fått post mamma!!! Ja´hal fått kort!!!
 
Vad kul, sade jag och frågade om jag fick titta på kortet. Det fick jag inte. Ibland gör hon mig lite snopen, lilla H. Jag frågade då om hon kunde se vem kortet var ifrån.
 
– Kan ja´ så mycke´ ja´ vill, du fål inte se…
 
Då blev jag snopen en gång till. Jag sade att hon kunde visa mig kortet sedan, när hon hade lust till det eller om hon kanske behövde hjälp att läsa.
 
– Ja´ kan hälv mamma. Ja´ läsel, lyssna nu…
 
Jag lyssnade.
”Hej Hedvig.Idag har vi…till to-p-p-en…Vi har… ridit… häst. Och badat… Fisk. Anna Elin Håkan Malia…”
– Mamma! De äl flån Elin och Anna!!!!
 
En liten H som hoppade jämfota av glädje över att ha fått ett vykort ifrån bästa flickorna i världen. En, inte lika liten, mamma som hoppade jämfota av glädje över hur duktig lilla H blivit på att läsa. En helt vanlig tisdag…
 
♥
 
”Hej Hedvig!
Idag har vi gått upp till toppen av Åreskutan. Vi har även ridit islandshäst en hel dag. Varit och badat på rolia Storsjöbadet. Vi fiskar också en del och vi har även fått fisk.
Kramar Anna, Elin, Håkan, Maria”
LitenH 0 Kommentarer
jul 2 2013
Idag har lilla H…
 
… fått en ny kompis…
Den nya fina kompisen heter Isabell. Hedvig och Isabell har setts en gång tidigare, på en julfest, och jag är osäker på om Hedvig kommer Isabelle från festen. Hur som helst har Isabells mamma och jag sprungit på varandra i olika situationer och på olika ställen, alltid småpratat och sedan ”setts” på Facebook.
Idag var vi bjudna till dem, lilla H och jag. Det kan ju verkligen gå hur som helst med två små leksugna tjejer, man vet liksom inte på förhand. Men så bra det gick! Så roligt de hade! Lite blyg och lite tyst var Hedvig till en början men det släppte ungefär vid fikat. Tänk, de bjöd på fantastiska chokladbollar och när jag ser hur det liksom lyser i Hedvigs ögon då hon får syn på chokladbollar, då kan jag inte låta bli att undra om inte vägen till Hedvigs själ och hjärta går via just en chokladboll…?
På något vis lyckades Hedvig och Isabell få med sig Isabells storasyster och hennes kompis på kurragömma och fnissen och skratten som hördes är guld värda.
På något vis lyckades Hedvig också placera sig mitt emellan de två äldsta tjejerna för att måla och känna sig mycket stor och viktig. Det är så mycket Hedvig över det; hon ordnar det för sig.
Tusen tack Anne May med fina flickor för mysig eftermiddag… 
LitenH 0 Kommentarer
jul 2 2013
Alla sätt är bra…
 
 
… utom de dåliga…
Om man gärna vill vara ute och i solen, för att det är för kallt i skuggan, men samtidigt vill spela  på sin iPad. Då kan man först bli galet arg på solen som gör så att man inte ser något på sin iPad. Sedan kan man bli lika galet arg på skuggan som är så himla kall. 
Därefter kan man snabbt bli lycklig och känna sig nöjd över sin ”braiga” idé att placera sig själv i den varma solen och skapa sig sin egen skugga genom att hänga över sig och iPaden en filt…
LitenH 0 Kommentarer