… fick vi finbesök i trädgården…

En liten igelkott strosade plötsligt längs kanten på vår häck. Liten och liten var den förresten inte alls. Tvärtom ganska stor om du frågar mig. Det är sällan vi ser igelkottar hos oss och jag blev så där barnsligt glad som man blir ibland. Så där pirrigt glad och lite varm i hjärtat av åsynen av en liten (stor) igelkott så nära, så nära. Den varma känslan i mitt hjärta fick ett abrupt slut då inte-fullt-lika-för-djur-ömmande liten H utbrister: