När lilla H gick till brevlådan igår…
… för att se om det kommit någon post…
Då hörde jag ett förtjust:
– Mamma!!! Ja´ hal fått post mamma!!! Ja´hal fått kort!!!
Vad kul, sade jag och frågade om jag fick titta på kortet. Det fick jag inte. Ibland gör hon mig lite snopen, lilla H. Jag frågade då om hon kunde se vem kortet var ifrån.
– Kan ja´ så mycke´ ja´ vill, du fål inte se…
Då blev jag snopen en gång till. Jag sade att hon kunde visa mig kortet sedan, när hon hade lust till det eller om hon kanske behövde hjälp att läsa.
– Ja´ kan hälv mamma. Ja´ läsel, lyssna nu…
Jag lyssnade.
”Hej Hedvig.Idag har vi…till to-p-p-en…Vi har… ridit… häst. Och badat… Fisk. Anna Elin Håkan Malia…”
– Mamma! De äl flån Elin och Anna!!!!
En liten H som hoppade jämfota av glädje över att ha fått ett vykort ifrån bästa flickorna i världen. En, inte lika liten, mamma som hoppade jämfota av glädje över hur duktig lilla H blivit på att läsa. En helt vanlig tisdag…
♥
”Hej Hedvig!
Idag har vi gått upp till toppen av Åreskutan. Vi har även ridit islandshäst en hel dag. Varit och badat på rolia Storsjöbadet. Vi fiskar också en del och vi har även fått fisk.
Kramar Anna, Elin, Håkan, Maria”
Kramar Anna, Elin, Håkan, Maria”
Tack själv för alla kloka ord jag har fått läsa! Jag hittade bloggen via en länk genom Allt för föräldrars hemsida. Tänkte under läsningen att bloggen borde bli en bok, då jag tycker att ditt kärleksfulla sätt att berätta om lilla H och er vardag (monster eller solsken) ger en bild av hur livet med/som olik inte alltid behöver vara så olikt. Heja Hedvig!
Bok… det är en av mina drömmar i livet. Jag funderar och funderar på om och hur jag skulle kunna få till det.Livet med lilla H är inte så olikt livet innan hon kom. Lite annorlunda kanske, inte sämre men lite annorlunda. Det som blivit mest olikt i vårt liv är hur vi blivit varse fördomar, dolda fördomar, hur vi behöver kämpa för varenda rättighet, men det har också blivit annorlunda genom all vänlighet vi möter hos människor, Hur Hedvig öppnar dörrar hos människor ❤
Jag hittade din blogg för några dagar sedan och fastnade för dina fina texter om lilla H! Nu har jag skrattat och gråtit mig igenom hela bloggen – vilken härlig tjej hon verkar vara och vilken härlig familj hon har! Mkt tänkvärd och viktig läsning!
Men åh! Gulle dig! Tack för fina ord!!!Hur hittade du bloggen? Tänk, jag startade den lite som ventil för mig själv och jag blir så glad när någon faktiskt läser och uppskattar vad jag skriver!
Lilla H är ljuvlig; hon är allt på en gång; solsken och monster liksom 😉
Kram
Underbart! Tänk vad dom kan saker som vi ibland inte får med oss det är roligt med sådana överraskningar.
Kram!
The sky is the limit ;)Kram
Härligt att skutta tillsammans!
<3<3<3