När lilla H gick till brevlådan igår…
 
… för att se om det kommit någon post…
Då hörde jag ett förtjust:
 
– Mamma!!! Ja´ hal fått post mamma!!! Ja´hal fått kort!!!
 
Vad kul, sade jag och frågade om jag fick titta på kortet. Det fick jag inte. Ibland gör hon mig lite snopen, lilla H. Jag frågade då om hon kunde se vem kortet var ifrån.
 
– Kan ja´ så mycke´ ja´ vill, du fål inte se…
 
Då blev jag snopen en gång till. Jag sade att hon kunde visa mig kortet sedan, när hon hade lust till det eller om hon kanske behövde hjälp att läsa.
 
– Ja´ kan hälv mamma. Ja´ läsel, lyssna nu…
 
Jag lyssnade.
”Hej Hedvig.Idag har vi…till to-p-p-en…Vi har… ridit… häst. Och badat… Fisk. Anna Elin Håkan Malia…”
– Mamma! De äl flån Elin och Anna!!!!
 
En liten H som hoppade jämfota av glädje över att ha fått ett vykort ifrån bästa flickorna i världen. En, inte lika liten, mamma som hoppade jämfota av glädje över hur duktig lilla H blivit på att läsa. En helt vanlig tisdag…
 
 
”Hej Hedvig!
Idag har vi gått upp till toppen av Åreskutan. Vi har även ridit islandshäst en hel dag. Varit och badat på rolia Storsjöbadet. Vi fiskar också en del och vi har även fått fisk.
Kramar Anna, Elin, Håkan, Maria”