En skridskoprinsessa!

Igår var det måndag – den blå dagen – den lediga dagen!

Den blå dagen ställer lite krav på mig…
Skall den blå dagen bli bra för lilla H och mig krävs det att jag kommer med några roliga uppslag!
Efter två dagar hemma, den rosa dagen och den röda dagen, längtar lilla H intensivt efter dagiskompisar och efter fart och fläkt – annars blir hon, och då även jag, otroligt uttråkad. Nu är det inga stora händelser som krävs, det kan räcka gott med en skogspromenad och den kan lätt förhöjas genom att vi tar lite fika med oss t ex.

Igår fick jag för mig att vi skulle åka skridskor! Lilla H:s humör gick i topp och det blev en lång väntan fram till klockan 14 då allmänhetens åkning började. Vi åkte skridskor förra året, lilla H och jag, men då på en frusen liten damm, med skrovlig is vilket faktiskt är toppen om man är nybörjare. Det är mycket lättare att hålla sig på skridskorna om isen är skrovlig!

Jag vet inte riktigt hur det blivit den här vintern, jag har liksom glömt av att man kan åka skridskor tillsammans!
Det är ju faktiskt jättekul!

Jag tänkte nog igår att tja, vi blir nog inte så länge på isen och följaktligen tog jag inte på mig särskilt mycket kläder inför denna begivenhet – dumt visade det sig! Ishallar är mycket råa och mycket kalla!!!
Lilla H klev på isen, fast förvissad om att det här det klarar hon galant! De första 7-8 minuterna var kämpiga och jag funderade på exakt hur ont i ryggen jag skulle ha efteråt. När 7-8 minuter hade passerat ville Hedvig gå av isen och äta sin smörgås. Fine, tänkte jag, det var det! Vi hade ju kul den lilla stunden i alla fall.

Hedvig åt sin smörgås, drack lite saft och ville sedan åka igen!
Hon åkte och åkte, släppte mig naturligtvis för hon ”kan hälv” och det gick som en dans!
Eller… nu överdrev jag kanske lite, men det gick bra! Det gick långt över förväntan! Hon trillade, visst gjorde hon det, men hon kom upp ”hälv”! Hon följde intensivt några flickor i 10-årsåldern och deras vackra piruetter och vips så snurrade lilla H för det vilda. Lite i slow motion och kanske inte med ett ben vackert uppdraget men i alla fall; hon snurrade! Lycklig, lycklig tjoade hon:

– Ja kan mamma! Ja kan ja´!!!

Och visst kan hon!
Nästan allting!
Hon är ungefär som Lotta på Bråkmakargatan och jag drabbades än en gång av en omättlig stolthet över denna duktiga, kavata, lyckliga lilla flicka som är så övertygad om att hon är bäst i hela världen! Jag håller med förstås  och tänker att gott självförtroende om något, det vill jag rusta henne med i livet!

En timma och 15 minuter var vi på isen!
Jag frös resten av kvällen men vad roligt vi hade!

♥

Vita muffins

I måndags morse bakades det muffins i Bollibompastudion!

Hedvig kom springande ut till mig i köket och tjoade:

– Mamma!!! Bollibompa bakal muffins! Viiiiita muffins!!!!

Detta var jordens upptäckt för lilla H!
Ett kort slag funderade jag över varför det var så viktigt att prata om att de var vita men kom sedan på att i det här huset bakas mest bruna muffins – Toves kladdkakemuffins – och de älskas av oss alla!

Jag har aldrig ens tänkt tanken att Hedvig skulle vilja baka vita muffins – man ändrar som sagt inte på rutiner så himla lätt här hemma, om man inte är beredd på ett ilsket utbrott förstås.

Nu ville lilla H baka vita muffins!!!

Vi gjorde en deal!
Vi gör ofta dealer numer lilla H och jag – fungerar dem är det ett toppensätt att köpa sig fri från konflikter!

Dealen idag var först frukost, sedan till affären för att köpa ägg och sedan baka!

Dealen höll!!!

Frukost, påklädning, tandborstning, affären… allt gick som en dans!

Baket gick också som en dans!
Det är roligt att baka med Hedvig, hon har sådan iver och hennes glädje smittar av sig!

När jag lite senare föreslog att vi skulle smaka på bakverken tittade hon lite förvånat på mig och sade:

– Nej! Vi väntal till Ebba o Ludde kommel flån skolan! Ja´ ska bjuda!

Men visst, självklart! Det ligger mycket lycka i att bjuda, i att ge bort…

Vi väntade, Hedvig bjöd sin pappa som arbetade hemifrån idag, hon bjöd mig och hon bjöd sina syskon.
Muffinsen var ”tättegoda”.

Om lilla H smakade?

– Nej… de äl vita… tyckel om bluna ja´…

♥

Den bästa Viktor av alla…

I fredags kom världens bästa Viktor och hälsade på!

Världens bästa Viktor och världens bästa mamma T stannade hela helgen!

Hedvig gladde sig i två veckor innan besöket och ville absolut inte gå till dagis i fredags, inte ens en liten stund!

– Nä, ja´ stannal hemma ja´ o väntal på Viktol…

Så fick det bli!
Vi har haft mysiga dagar med mycket lek och stoj, även lite kiv förstås.
Kiv som mest handlade om vem som hade just DEN leksaken först, vem som tog ifrån vem just DEN leksaken etc och dessa konflikter får man antingen ta sig an eller förbise.

Man kan välja olika också!

Man kan välja att ibland ta sig an konflikten – om de små liven känns mottagliga för resonemang – och ibland kan man helt sonika bara ta sig rätten att bestämma – om än att man försöker få det att låta som förhandling:

– Då gör vi så här; du tar den här leksaken och du tar den här… ok…?

Det där sista, med frågetecknet, är egentligen inget frågetecken som vi alla förstår, det är egentligen ett starkt uttropstecken som inte ger utrymme för vidare diskussion.

Vid kiv tyckte lilla H att Viktor skulle åka hem… – hon sade det också, högt och tydligt!

Liksom när lilla H lekte med fina Alva för några veckor sedan lade jag även under helgen märke till skillnaden på lek då man är lite äldre än Hedvig. Viktor är ungefär två år äldre än Hedvig och han ville och förväntade sig nog mer ”tillsammans-lek” än vad Hedvig är med på. Kanske är det ”stora-barns-lekar” som hon inte riktigt är med på ännu? Med yngre barn, de som är som Hedvig eller ett par år yngre, leker hon ofta ”tillsammans-lekar” – ofta tar hon också då kommandot och styr och ställer, gör rollfördelningen klar och tydlig (helst själv) etc.

Med Viktor var hon helt tillfreds med ”bredvid-lekar”, nöjd med att läsa en bok i sin säng om han lekte något annat bredvid etc. Fotboll och handboll undantaget! Det spelar lilla H gärna, ofta och bara ”tillsammans”!

Glada och uppiggade av helgens besök är både lilla H och jag och då vi vinkade av Viktor och mamma T när de åkte hem i söndags eftermiddag, ja då ville Hedvig att de skulle komma tillbaka…

… nu och på en gång och en gång till…

♥

Stängningsdag = mysdag

Idag har dagis varit stängt vilket passade bra eftersom lilla H hade en tid hos ”ögondoktorn”.

Tiiidigt fick vi gå upp! Eller nej, inte tidigt egentligen men tidigare än vad vi brukar i alla fall. Vi har privilegiet att kunna traska till dagis strax före nio så vår morgon brukar vara lugn och börja med en stund i soffan med varm mjölk till lilla H och nybryggt kaffe till mig. Så började vi denna morgon också och det är guld värt att kura ihop sig under samma filt och sakta vakna till liv. Har blivit lite av en vana och jag tänker att eftersom det mesta tar lite längre tid med lilla H så kommer jag att få ha denna egna lilla mysstund i många, många år framöver.
Lycklig för det är jag!

Vi åkte till Uddevalla sjukhus och vi träffade ”ögondoktorn”. Hedvig var fast förvissad om att hon skulle få droppar i ögonen, vänta 40 minuter och sedan göra en ny undersökning. Jag var inte lika övertygad om detta men får erkänna att jag inte hade riktig koll på dagens undersökning. Pratade lite med lilla H om att nej, jag tror nog inte det är droppar idag… jag tror inte du behöver fundera på det… etc etc. Sist var det nämligen ett elände att få in de små dropparna i de hårt, hårt ihopknipna ögonen.

Plötsligt säger Hedvig:

– Jag VILL ha dloppal i ögonen!!!

– VILL du? frågar jag med skepsis

– Ja, ja´ vill de…

– Men… varför vill du det?

– Föl då kan vi fika näl vi väntal… Hedvig ville ha glass då tack!!!

Japp! Där satt den igen! Den klockrena kommentaren av klok liten H!
Vad göra på ett sjukhus annat än fika när man måste vänta 40 minuter!?
Vi har ju alltid fikat då det varit undersökning med droppar!
Såklart!

Idag hade i alla fall jag rätt, det blev inga droppar och följaktligen ingen fika!
Stygg mamma…?

Nej, inte alls! Mamman lockade med leksaksaffären efter nödvändigt men tråkigt besök på Ica.
Hedvig ogillar Ica.
Hedvig gillar leksaksaffären.

Deal!

Vi åkte till Ica, humöret sviktade lite inne på Ica men var mer av det lite ledsna slaget än av det ilskna.
Jag tycker nog att det ilskna humöret är att föredra framför det lite ledsna, lite sorgsna…
Jag kände det instinktivt just idag! Det blir små hack i mitt hjärta när mina barn är lite ledsna… det där lite tysta ledsna ni vet…

Väl framme vid leksaksaffären hojtar en liten själ från baksätet:

– Ja´ inte lessen mel mamma! Ja´ äl tätteglad nu!!!

Puh! Skönt!

Att gå med lilla H i leksaksaffären är en upplevelse! Det är paradiset på jorden – naturligtvis – för henne men ändå propsar hon sällan på att få köpa något. Det kan vara dagens happening att bara gå dit och ändå inget krig om vi går därifrån utan en enda sak. Imponerande tycker jag! Kan översätta det till mig själv och några få utvalda butiker… inte skuttar jag ut lika glad om jag inte har någon påse med något fint med mig ut!!!

Vi skulle idag köpa födelsedagspresent till Clara och väl inne i affären säger Hedvig bestämt:

– Mamma kan hitta något Claja vill ha! Jag tittar hälv!

Mmm, jo idag var ju något litet utlovat till fröken själv som varit så duktig hos doktorn. På väg till affären var den en trumma som stod högst på listan, just en sådan som Max har med trumpinnar till. Inne i affären var den plötsligt inte alls aktuell! Lilla H hittade istället en liten katt som jamade, spann och sträckte tassen efter ens hand.

-Fast… vi skulle ju bara köpa något litet.. försökte jag och hade inga planer på att köpa en katt för 699:-

– Ja, ja, mamma, ta de lite lugnt…. katten äl liten, inte så stol..

Såklart!
Stupid me! Den var ju inte så stor till storleken… Hur skulle Hedvig förstå vad jag menat?

Nej, jag köpte inte katten!!! Hedvig valde sedan istället en Bollibompa-målarbok för 45:- och var jätteglad för den, eller som hon sade när vi gick till bilen:

– Jag älkaj min målajbok mamma!

Otroligt vilken lycka det kan ligga i en målarbok! Nästan avundsvärd lycka!

När Ludde kom från skolan åt de årets första semla!
Sådär gott enligt Hedvig, supergott enligt Ludvig!
Jag säger som Hedvig; locket är godast! Ja, jag gillar grädden också förstås…

Eftermiddagen fortsatte vara mysig, gosig och väldigt behaglig!
Hedvig lyckades få Ludde att spela Twister så länge att jag undrar om de kanske har träningsvärk imorgon…? Funderar på om just spelet Twister skulle kunna tas upp av gymen? Som en ny fluga likt Zumba kanske?
Vi har målat vattenfärger och vi har ”skakat rumpa” till Sean Banan – just detta en av Hedvigs favoritsysslor just nu! Sean Banan går varm på Spotify! Undrar vad grannarna tänker när de ser mig? Lilla H syns ju inte genom fönstret med sina 105 cm… Kanske tänker de att det bor en ovanligt kul mamma därinne? Eller ovanligt knäpp?

Dagen idag har känts som en dag då lilla H behövt extra mycket gos och mys, extra mycket pussar och kramar, extra mycket tid och ”tillsammans-lek”. Hon har varit otroligt generös med kärleksförklaringar och förvissat sig hundra gånger om hur mycket jag älskar henne…

Det känns som om hon har ”tankat” lite mamma de senaste dagarna, som om ett extra behov har funnits…
Trots att dagen idag har innehållit en del småtråkiga ärenden blev den något alldeles extra…

♥

Längtan efter skolstart är stor…

… för där får man köttbullar, potatismos, sås och lingonsylt till lunch varje dag och sedan kommer ”LenaMoaLars” och hämtar lilla H klockan två varje dag – tror mitt lilla hjärta ja…

Ebba och Ludvig lyckas i bästa fall pressa fram ett

– Mmm… kanske inte varje dag men…

när just skolmaten kommer på tal…
Skolmaten är inte populär i det här huset, inte ett dugg. Men lilla H tycker om mat och hon tycker den mesta maten är god. Ja, inte pannkakor och inte våfflor men annars så…

Det är mycket prat om skolan här hemma. Mycket och ofta och Hedvig längtar. Inte så att hon på något vis är ”färdig” med dagis, tvärtom, det är jättekul VARJE morgon att gå till dagis. Speciellt tisdag, onsdag och torsdag när bästisen A är på plats.

I skolan får man rita, läsa, skriva, leka, äta och bli hämtad enligt Lilla H – och som vanligt är det ju alldeles sant det hon säger! För man får ju göra allt det där och köttbullar ja, det borde väl serveras ett par gånger per termin i alla fall…?

Att ”LenaMoaLars” inte kan komma och hämta Hedvig klockan två varje dag blir en utmaning att förklara!
Å andra sidan ger det sig säkert den dagen? ”LenaMoaLars” bor ju faktiskt 35 mil härifrån…

Vi leker mycket skola hos oss! Helst sitter lilla H bredvid någon av sina syskon när de gör läxa. En alldeles egen skrivbok, en blyertspenna och ett suddgummi har hon fått av Ebba och tro mig, hon tar bara fram dessa tre då hon just skall göra ”läxa”. Bokstäver skrivs, sida upp och sida ner!
När Ebba och Ludde gör läxor på sina Mac Books ja, då hämtar lilla H sin egen lilla ”Bilar-dator” – en liten röd från filmen Cars där ett antal spel finns inlagda. Ivrigt blippar och trycker hon på den medan hon gör sin ”läxa”.

Jag deltar i en studiecirkel i Karlstadmodellen sedan ett antal år och igår var det dags för terminens första träff.
Alltid givande, alltid lärorikt och framför allt alltid peppande! För så är det ju, att det emellanåt är ganska motigt att tillverka material, att klippa, klistra, laminera och sedan försöka få lilla H att tycka om allt det jag tillverkat. Ibland är inspirationen på topp och det är bara kul men… ja… ibland är det motigt och jag önskar att någon annan bara dök upp med färdigt material som jag fick använda. Har jag en sådan motig dag, eller för all del en motig period, då är studiecirkeln så otroligt peppande och det blir roligt igen! Helt och hållet tack vare en fantastisk kursledare och lika fantastiska kursdeltagare!

Igår hade en av deltagarna med sig Guldstjärneböcker!
Jag har aldrig hört talas om just Gultstjärneböcker och slukade dem med hull och hår! Alltså, egentligen är det kanske inget man reflekterar över, det är läs- och skrivböcker som säkert går att köpa på Ica och som jag säkert köpt flera stycken av till mina stora barn då de var små – utan att reflektera. Med Hedvig blir det annorlunda – igen – det finns liksom en tanke vid val av böcker och leksaker, särskilt om de har med bokstäver etc. Den tanken som jag ständigt bär med mig är en tanke jag är glad att jag har med mig. Den är inte jobbig alls – inte numer när jag ”vant” mig -och den lilla extra tanken är nödvändig för lilla H…

Hur som helst har jag idag beställt fyra Guldstjärneböcker och jag väntar med spänning på att de skall dimpa ner i brevlådan! Jag har beställt läs- skriv- och sifferböcker och vi får se om det kommer att funka!

Jag tror det!
Jag tror att lilla Hmklarar övningarna, en i taget, i lugn och ro…

Vi provar och återkommer!

♥

Nintendo DS             Skidåkning

Pussel är kul – beröm är bra, för liten och för stor…

Lilla H har ända sedan hon var liten haft en stor förkärlek till pussel OCH hon är jätteduktig på att pussla!

Så är det väl för det mesta, att det man tycker är roligt det blir man duktig på. Finns intresse, finns engagemang ja, då blir man duktig oavsett ”ämne”.

Emellanåt när vi träffar habiliteringen funderar jag över om allt positivt de säger, om allt beröm de ger Hedvig är ett uttryck för ”snällhet” eller om de verkligen menar det…?

Med snällhet menar jag att de kanske tröstar en emellanåt ganska klen mamma…?
Men nej, inte skulle de väl…?
Vad skulle syftet med den snällheten vara i så fall…?
Mer än att få en eventuellt fallande mamma på fötter…?

Ja, jag vet inte…
En stundom fallande mamma kan ju i alla fall inte vara bra…?
Kanske de tänker att ”vi peppar denna klena mamman lite så blir hon glad och stark igen”…?

Nej… jag hör ju själv hur banalt det låter!
Vår habilitering tillåter nämligen en emellanåt fallande, ledsen och skör mamma…
De säger till och med att det är helt ok!
Kanske de vet att lilla H:s mamma torkar tårarna, sträcker på ryggen och oavsett vad är omättligt stolt över alla sina tre barn…?

Ja, så är det nog!
Jag bestämmer mig för det!

För lilla H är, precis som alla andra barn, väldigt duktig på väldigt mycket!

Pussla till exempel!
Lilla H är jätteduktig på att pussla och har varit det sedan hon var en pytteliten skrutta!

Idag lägger hon pussel med 30 bitar snabbt och lätt, utan problem!
Hon lägger pussel med 40 bitar, inte fullt lika snabbt och inte fullt lika problemfritt, men hon lägger dem – och hon gör det själv!

Jag ser också hur hon kikar på bilden på kartongen, jämför noga, bestämmer sig för vilken bit hon skall börja med och sedan ”lagar” hon bilden, bit för bit. Jag vet inte om Hedvig har lärt sig att just ”laga” bilden på pusslet av sin storasyster eller om det är ett släktdrag kanske? Ebba ”lagade” nämligen alltid bilden på sina pussel då hon var liten. Kanske är det helt enkelt ett bra sätt att få ihop bilden så som den skall vara…?

På dagis får lilla H mycket beröm för sitt pusslande!
Vi har månatliga möten med förskolepersonal, rektor och habilitering och då kommer ämnet oftast upp. Inte så konstigt eftersom det är en favoritsyssla, men i alla fall så får vi alltid extremt positiva kommentarer ifrån habiliteringen i dessa sammanhang. De tycker att hon är jätteduktig! Det är inte ”vanligt” i den åldern och när man har Downs syndrom, säger de…

För en sekund blir jag irriterad; vanligt och vanligt, man är inte stöpt i samma form för att man har Downs syndrom…

Sedan skärper jag till mig, släpper irritationen, habiliteringen om någon vet ju att varje individ är unik!
Istället suger jag åt mig berömmet och konstaterar ännu en gång att just mina barn är de finaste, bästa och mest underbara som finns!

♥

Nytt år… nya löften…?

Nja… jag är inte mycket för just nyårslöften.
De är ofta så högt flygande att de är svåra att hålla och då kan man få sig en knäck istället för att bli stärkt…
Jag försöker istället att sätta mål, realistiska sådana som jag har en chans att nå!

Nytt år, själva nyårsafton, generar ofta många tankar hos mig.
Jag funderar över året som gått, hur det blev, nådde jag några av alla mål jag hade föresatt mig, om inte så funderar jag över varför, vad som kunde gjorts annorlunda, vad jag hade kunnat påverka, vad som stod utanför min makt etc…

Mål i livet, för det kommande året, är naturligtvis olika för olika människor.
Man kan inte sätta mål för andra människor, var och en måste finna sin egen solsida…

Man kan sätta mål för sig själv, man bör nog rent av sätta mål för sig själv tror jag.
Målen kan vara något man vill uppnå, det kan vara att lära sig förhålla sig till faktiska saker som är eller som sker i ens liv, det kan vara att lära sig att acceptera att vissa saker är som de är…
Mål… det kan vara vad som helst…

Även inför 2011 har jag satt upp mål, naturligtvis, eftersom mål får mig att vilja saker, att sträva efter något, de får mig att känna på livet liksom.

När jag skrev ovan att man inte kan sätta mål för någon annan är det delvis osant…

Jag sätter mål för lilla H – fast hon inte är jag!

Jag höjer ribban lite i taget och vad gäller olika saker, för att hon skall komma vidare. Inte nödvändigtvis snabbare än om jag inte hade satt målen – hon lär sig utan mina mål – men kanske att hon lär sig lite mer strukturerat med hjälp av mina mål. Strukturerat för att få ett sammanhang i sin inlärning, i sitt liv…?

Målen jag har satt upp för Hedvig kanske nås inom kort, kanske under 2011 eller kanske inte förrän under år 2012. Det är inte så viktigt, det viktiga är viljan och strävan dit, för lär sig det gör hon inom sinom tid.

Lilla H ljudar flitigt, långa ord, bokstav för bokstav och känner hon sedan innan till ordet ”vet” hon ju vilket ord det blir. Känner hon inte till ordet blir det svårt men det funkar ofta med ord bestående av två bokstäver. Ett av målen inför 2011 är att hon skall kunna ljuda och läsa ord med tre bokstäver.

Uppnåeligt? Ja, aboslut men när vet jag som sagt inte….

Ett annat mål jag satt upp för lilla H är att kunna skriva hela sitt namn innan skolstart i augusti.
Hedvig skriver sitt namn idag men med bokstäverna hamnar i lite tokig ordning! H och E kommer först sedan kan det bli lite ”gott & blandat” om än att alla bokstäver kommer med. 

Å andra sidan är ju hennes mål mina mål och egna mål fick man ju sätta…?!
Hennes mål blir mina mål eftersom det är jag som skall försöka lära henne detta.
Att lära lilla H saker kan gå som en dans men kan också vara en utmaning utan dess like, det beror helt på lilla frökens humör…

Vad gäller Ebba och Ludvig kan jag inte sätta deras mål. De är ”stora” och sätter egna mål. Härliga mål!
Jag kan bara vara med och stötta och peppa dem för att nå sina mål.
Det kan gälla att upprättahålla studiemotivation, det kan gälla val till gymnasiet, det kan gälla idrottsliga mål, det kan gälla sociala mål – ja, det kan gälla vad som helst och jag vill inte annat än att vara delaktig och finnas där för dem!

Jag önskar er alla att finna sin egen solsida under 2011!

♥

Kompisar är bra…

…och de värmer modershjärtat!

Idag har lilla H och jag träffat Alva!!!

Alva är en fantastiskt underbar liten tjej som spelar fotboll tillsammans med lilla H.
De fattade tycke för varandra direkt på fotbollsträningarna, Alva lite nöjd med att vara störst och få ta ansvar tror jag, och lilla H lika nöjd med att Alva är störst så att hon kan härma och göra likadant som Alva som är så stor!

Ända sedan fotbollsträningen gjorde ett uppehåll i höstas då vädret blev för kallt så har vi pratat om att ses men det har liksom bara inte blivit av. Jo, vi har pratat om det flera gånger men liksom aldrig kommit till skott!

Men idag så!!!

Dagen var efterlängtad av både lilla H och mig!

Vi har varit och hälsat på hemma hos Alva och Alva hade gröna tapeter i sitt rum – Hedvig älskar grönt – och Alva hade två katter – Hedvig älskar katter – och Alva hade så många roliga idéer och så mycket planerat inför att Hedvig skulle komma! Nu tog nog katterna lite för mycket av Hedvigs intresse enligt Alva, liksom deras piano…

Jag anade en viss besvikelse hos lilla Alva när hon idogt försökte få med Hedvig på hennes många jättebra idéer och det gjorde lite ont i mig… för med lilla H är det så att hon säger rakt ut vad hon vill och hon säger rakt ut vad hon inte vill… och det gör ju Alva ocskå, bara att de ville lite olika saker idag…

Men när katten rivit Hedvig ett par gånger och när pianot var spelat på en lååååång stund ja, då var hon med på noterna och de lekte och lekte lilla H och Alva!

De lekte på Alvas fina gröna rum, de målade vattenfärger och de gjorde som tjejer brukar göra; de gick på toaletten tillsammans och det var så härligt att höra dem fnittra, skratta, kommunicera och leka.

Alva är ett par år äldre än lilla H och för mig som mamma är det verkligen en glädjekick att träffa äldre barn med en extra liten kromosom! Jag får liksom en bekräftelse på att det blir bra framöver också!!! Det fyller hela mig med glädje! Som t ex när de målade med vattenfärger idag, Hedvig tar en pensel, väljer svart färg och målar och kladdar, ivrigt berättandes vad det är! Alva däremot hon tar en pensel, lägger sig på mage och skriver:

”Disko utomhus”

med stora fina bokstäver!!! Utan att fråga någon om hur det stavas!

Himmel och pannkaka, Alva skriver och hon är plötsligt ”bara” 2 1/2 år äldre än lilla H!
Det är klart att lilla H också kommer att skriva om 2 1/2 år – det slår mig så tydligt och jag berättar för Alvas mamma precis hur jag tänker och känner. Hon skrattar och vet naturligtvis precis vad jag menar!!!

Små fina kompisar värmer även modershjärtat!
Av olika anledningar….

♥