Liten H...
sep 9 2012
Vilken otroligt…

… händelserik helg…

Våra helger ser vanligtvis inte alls ut som denna!

Vi brukar lägga oss vinn om att bara vara, om att njuta av det lilla och njuta lite extra om vi hittar på något extra. Vi tillhör inte den sortens familj som bokar upp varenda minut av helgen, om än att det vore med trevligheter.

Jag sprider gärna ut trevligheter och försöker leva efter devisen ”less is more”, jag tycker helt enkelt inte det är så kul när det händer alltför mycket på komprimerad tid. Kanske är jag trist, eller så är jag som folk är mest…?

Hur som helst har denna helgen varit händelserik utan att för den delen ha varit späckad – och jag har uppskattat varenda minut!

Fredag Liseberg, lördag fotbollscup och på kvällen soffhäng. Först med lilla H, filmen ”Lorax” och popcorn, senare på kvällen med finaste Ludde, kul film och glass med varm chokladsås, idag bio med make, lilla H och bästa fina Emil.

Jag tror vi känner oss lite lyckliga både
lilla H och jag…

LitenH 0 Kommentarer
sep 9 2012
I fredags…
  
 
 
 
… var vi på LIseberg…
 
 
Besöken på Liseberg har genom Hedvigs åtta år tett sig tämligen lika.
I år var det annorlunda!
 
Sedan några år tillbaka har hon åkt ungefär samma attraktioner, inte varit så sugen på att prova nytt men ja, i takt med åldern ändå lagt till någon karusell varje år.
 
I år tog hon istället bort ett antal karuseller!
Hedvig var inte alls intresserad av samma saker i år som tidigare år.
Det handlar om utveckling antar jag och det i sig är ju bra. Men det är snopet att gå till Liseberg och vara helt säker på att veta precis hur eftermiddagen/kvällen kommer att bli, men så blir det helt annorlunda.
 
Det började redan då vi kom in!
Tidigare år har vår första diskussion ägt rum redan då eftersom Hedvig haft svårt att förstå att vi först måste köpa ett åkpass, sedan får vi åka. I år frågade hon helt sonika vad vi skulle göra nu då vi kommit in genom entrén. Jag sade att först måste vi köpa ett åkpass och sedan kan vi åka. Hedvig nickade och gick extremt lydigt bredvid mig hela vägen till gästservice där vi köpte åkpass! Det är nästan så jag anar ugglor i mossen när sådana saker går så smidigt…
 
Efter inköp av åkpass ville Hedvig kasta ägg, så det gjorde hon.
 
 
 
 
Därefter ville hon flyga flygplanen – dem får man nämligen flyga ”hälv, utan mamma, utan pappa”.
 
 
 
 
När vi sedan frågade om hon vill åka ”Grodorna” blev svaret:
 
 
– Nej, den tyckel ja´ äl läski…
 
 
Då frågade vi om vi skulle åka kaffekopparna:
 
 
– Nej, då blil mitt huvud snulligt…
 
 
Ok, tänkte vi, så klart man inte vill åka om man tänker att huvudet blir snurrigt!
Vi åkte istället farfarsbilarna som i år tycktes tråkiga jämfört med tidigare år. Hedvig hade nog helst velat åka fortare tror jag, och kanske till och med gärna krockat med bilarna framför. När det inte gick försvann det lilla tålamod unga fröken besitter.
 
Ideligen sade Hedvig att hon ville gå till Sagoslottet.
Sagoslottet ligger i andra änden av Liseberg och vi hade en tanke om att vi betar av barnkarusellerna först och sedan går vi till Sagoslottet. Vår idé sprack och vi traskade mot Sagoslottet.
 
Det är då jag märker den!
Den stora förändringen mot tidigare år.
 
Lilla H är spelgalen!!!
 
Inte helst hjulen där man kan vinna godis – hon är inte så mycket för godis – men alla andra spel.
Spel där man skall skjuta, banka, kasta etc.
 
Himmel vad hon spelade!
Ja, hon åkte också men endast ett fåtal utvalda attraktioner. I gengäld åkte hon dessa många gånger.
Ponnykarusellen fyra gånger, Flygplanen sex gånger, Sagoslottet sex gånger etc…
 
Det tog alltså sin tid att traska genom parken upp till Sagoslottet eftersom vi (läs Hedvig) spelade vart hon kom åt. När vi så passerar själva spelhallen och Hedvig får syn på den, då blir hon så toklycklig så jag vet knappt om jag sett henne sådan tidigare. Snabbt förflyttades jag flera år bakåt i tiden och ser likheten med Ludvig då han var liten, och till viss del även nu. Han älskar att spela och har sedan han var fyra år längtat tills han skall bli 18 så han får vara i spelhallen ”hälv, utan mamma, utan pappa”.
 
Jag ser likheten mellan de båda då hon springer mellan alla spel i spelhallen och helst vill hon prova alla spel på en gång. Ögonen fullkomligt lyser, hon skrattar högt för sig själv samtidigt som hon skjuter och bankar på allt hon kommer åt. Jag ser likheten och blir lite nostalgisk…
 
Då vi väl gått igenom hela spelhallen kommer vi ut ur den på ett annat ställe än vi gick in vilket gör att vi måste traska förbi hela spelhallen igen för att komma till Sagoslottet. När vi då gång nummer två passerar den ingång vi tidigare gått in igenom infinner sig exakt samma extas hos lilla H och med exakt lika stor förtjusning rusar hon in en gång till – hon trodde att det var ytterligare en spelhall!
 
Så vi spelade lite till innan vi åkte Sagoslottet sex gånger…
 
Då vi skulle köpa mat stegade Hedvig själv fram till luckan och sade:
 
 
– Hej! Ja´ ville ha schöttbullal, potatis o lingon… o Fanta tack!
 
 
Jag vet inte om jag blev mest glad att hon beställde så artigt och duktigt själv eller för att tjejen i kassan faktiskt förstod allt Hedvig sade…? Kanske för båda? Fast jag tror jag är mest glad att tjejen i kassan förstod…
 
 
 
 
Efter många timmars spelande och några gångers åkande hade vi en trött och mycket nöjd liten H.
 
 
Jag undrar vad vi får för slags Lisebergsbesök nästa år?
Det finns anledning att tro att spelgenen kommit för att stanna…
 
 
♥
 
 
 
   
 
 
 
       
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
    
 
 
Lön för mödan – några vinster fick Hedvig med sig hem
 
 
             
 
 
 
LitenH 0 Kommentarer
sep 9 2012
Igår…

… då vi satt oss i bilen, efter cupen, ville Hedvig ta av sig fotbollsskorna, strumporna och benskydden…

Sagt och gjort, vi tog av alltihop och fram kom de små svettiga fötterna i storlek 29. De var alldeles röda av ludd från fotbollsstrumporna. Lilla H tittade en stund på dem, tittade trött på mig och sade:

– Snälla mamma, kan du duscha bort stlumpluddet föl mej….?

LitenH 0 Kommentarer
sep 8 2012
Fotbollscup…
 
 
… stod på dagens schema…
 
 
Verkligen en så efterlängtad dag!
Och medalj blev det till alla – så klart…
 
Vi är tre klubbar som kommit överens om att ordna fotbollscup för varandra och idag var det Grunden Bois som bjöd in till cup. Förutom dem deltog Hedvigs lag SIF Allstar Knatte samt Nybyggarna ifrån Kungsbacka.
 
SIF Allstar Knatte fick frångå ordinarie röda färg och dra på sig svarta matchställ. Det gick bra, ingen protest alls faktiskt. Men det är klart, en riktig cup slår det mesta och då gäller det att gilla läget.
 
I första matchen var Hedvig med från start, ja det var hon i alla matcher förresten (hon ser liksom till att det blir så…), och laget hade två avbytare. Första bytet innebar, för lilla H:s del, även det första brytet!
 
Hon grät och var arg som ett litet bi – igen – för att hon var tvungen att gå av planen!
Himmel, är man på cup är man väl där för att spela liksom, inte för att stå bredvid och titta…
Inte lilla H i alla fall, hon är som en Duracellkanin som bara springer och springer när det kommer till fotboll, och nu dessutom cup! Nåväl, hon var avbytt ungefär 1 1/2 minut innan hon fick springa in på planen igen, lycklig, lycklig!
 
Vid andra bytet var det ingen som ville ta den grejen med Hedvig. Tränare Hans bad mig säga till henne om byte medan jag tittade vädjande på honom och bad honom ta det… Ingen vill liksom orsaka hennes mycket dramatiska bryt – hon är en dramaqueen av stora mått lilla H….
 
Men!
Plötsligt händer det!
 
Jag ropar på henne, tecknar att det är byte och skyndar mig snabbt att tillägga att det är hennes tur om en liten stund igen. Hon lyssnar när jag ropar, ler glatt och springer mot mig samtidigt som hon gör High Five med den lagspelare som istället kommer in på plan!
 
Jag fattade ingenting!
 
Men så mycket har jag lärt mig genom lilla H att man inte behvöer förstå allting, ibland räcker det och är till och med bättre att bara gilla läget. Så gjorde jag idag. Jag berömde spelarinsatsen, jag berömde insikten om att ett byte inte är något att tjafsa om och ja, vi höll sams resten av dagen, Hedvig och jag.
 
Att favvisen Emil var med idag gjorde säkert sitt till för det goda humöret.
De är så fina de två!
Så fantastiskt go´a mot varandra, det kommer ända inifrån hjärtat och det är ömsesidigt!
Jag hör inte Hedvig skratta med någon annan så som hon skrattar med Emil, jag njuter av höra dem och jag njuter av att se dem. De gosade och kramades mycket idag och vid ett tillfälle säger Emil:
 
 
– Mmm, ja älskar dej Hedvig!
 
 
varvid Hedvig svarar:
 
 
– Å ja´ älskal dej hela da´n!
 
 
När Hedvig säger att hon älskar någon ”hela da´n” eller att hon älskar någon ”tättelänge” då menar hon att hon älskar personen ifråga väldigt, väldigt mycket.
 
Efter cupen bjöds alla spelare, föräldrar och syskon på saft, kaffe och hembakta fantastiskt goda kanelbullar och med detta i magen och medalj runt halsen tog jag min mycket trötta, duktiga lilla fotbollsspelare med mig hem.
 
Nu väntas lördagsmys med god mat, popcorn och saft och kvällen skall avslutas med att lilla H somnar i mammas och pappas säng eftersom pappa kommer hem först imorgon. Eller som Hedvig själv säger:
 
 
– Pappa äl borta mamma, då, då ville ja´ somna i min familjs säng….
 
 
♥
 
 
 
     
Laddar med banan
 
 
    
 
 
    
 
 
 
 
        
 
 
 
          
 
 
    
 
 
   
 
 
    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
LitenH 0 Kommentarer
sep 6 2012
Berättardagen är…

 
 
 
 
… är tillbaka…
 
Närmare bestämt idag.
Terminens första berättardag och lilla H är alldeles pirrig!
 
Hedvig älskar berättardagarna då hon får berätta något inför resten av klassen, alternativt ta med något att visa och som hon kan berätta något om inför klassen. Lika mycket älskar hon att komma hem efter en berättardag och in i detalj beskriva för oss andra vad hennes kompisar berättat och/eller visat.
 
I början av första klass hjälpte jag Hedvig att komma på vad hon kunde berätta på torsdagens samling. Nästa steg blev att tidigare under veckan vid någon händelse, stor eller liten, fråga om det kanske var något hon ville berätta på torsdag. Trägen vinner och plötsligt hanterade Hedvig att själv tänka ut vad hon faktiskt vill berätta för sina kompisar och för sina lärare. Jag kan lova att det varit de mest märkliga saker hon valt att berätta!
 
I måndags frågade jag Hedvig vad hon skulle vilja berätta som idag. Hon tänkte lite och sade sedan:
 
 
– Snälla mamma, vill du göla en fölseda´sbok till mig? Snälla mamma…?
 
 
Så visst har jag gjort en födelsedagsbok!
Den blev färdig igår kväll och ligger nu i ryggan.
 
Idag har vi en mallig och förväntansfull liten H som går till skolan full av berättarlust…
 
 
♥
 
 
 
         
 
 
LitenH 0 Kommentarer
sep 5 2012
Barnkalaset i lördags….
 
 
 
… var en riktig succé…
 
 
Med tanke på att lilla H väntat på sitt barnkalas i Star Wars rummet på Barnens Lekstad sedan i februari så känner jag mig varm inombords över att det blev så lyckat.
 
Nästan alla små kompisar kunde komma på kalaset och alla hade verkligen roligt.
Att ha kalas på ett lekland är som ett träningspass som heter duga och då det var dags för mat släntrade 11 svettiga små barn in i det mycket coola Star Wars rummet. En liten kompis, lille herr S, släntrade snabbt ut igen då han verkligen inte tyckte att han hade tid att äta.
 
Hedvig åt förvisso inte så mycket heller men hon njöt desto mer, åh vad hon njöt!
 
Njöt av att få sitta i ”Kunga-stolen” som hon själv kallade den coola stolen på kortsidan av bordet, njöt av att ha så många kompisar omkring sig, njöt av uppmärksamheten och hon njöt av att äntligen befinna sig just där, i det coola Star Wars rummet med både Yoda och Darth Vader på väggarna med lasersvärd i sina händer.
 
 
 
    
 
 
Det finns nog bara en som kan bräcka Star Wars karaktärerna i Hedvigs ögon och det är Spiderman.
Dock behövde ingen känna avsaknad av just Spiderman i lördags, han dök upp i olika varianter i flertalet av de mängder paket lilla H fick – till stor förtjusning så klart.
 
På ett av paketen fanns en röd ros – behöver jag nämna att paketet var från högt älskade Emil…?
Rosen står i en vas på vårt köksbord och blommar ännu lika vackert.
Någon sade till mig, jag tror det var min man, att en ros som blommar länge har givits med mycket kärlek…
 
Jag tippar att Hedvigs 8-årskalas är det kalas som hon uppskattat allra mest!
 
Det blev precis så lyckat som jag inbillar mig att hon föreställt sig det och det är väl just så barnkalas skall vara…
 
 
♥
 
 
 
    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
LitenH 0 Kommentarer
sep 4 2012
Lilla H kan verkligen konsten att…
 
 
… glädjas åt det lilla…
 
 
Varje dag gläds hon åt det lilla och jag tänker att det gör henne rik, det gör att hon har extremt mycket att glädjas åt. Jag avundas henne emellanåt, samtidigt ser jag att hon faktiskt dagligen lär oss alla i familjen att uppskatta just det lilla.
 
Idag blev det, igen, alldeles uppenbart för mig att det är de minsta tingen i livet som faktiskt glädjer mig allra mest. Den vetskapen gör mig glad, ”tätteglad” som lilla H skulle ha uttryckt det!
 
I bilen på väg hem från fritids hör jag plötsligt från baksätet Hedvig utbrista:
 
 
– HEJ!
 
 
Jag tittar lite snopet på henne och säger ”Hej, hej…” till henne.
Då brister hon ut i gapskratt och medan skrattet bubblar ur henne säger hon:
 
 
– Nej mamma, säg inte ”hej” till mej! Du sägel fel! Jag läsel det stål ”HEJ”, titta mamma!!!
 
 
Så pekar hon rakt förbi mig och ut igenom framrutan.
Framför mig står (jo, vi stod stilla) en bil med ett registreringsnummer som började på ”HEJ”.
 
Jag brast ut i skratt jag också!
Stupid me som undrat varför lilla H plötsligt och bara sådär ropat ”hej” från baksätet.
 
Det är då jag känner den, lyckan som bubblar upp i mig över att mitt lilla hjärta faktiskt läser. Lilla fina duktiga bästa Hedvig med sin extra kromosom, med Downs syndrom, med språkförsening, med särskilda behov, med… ja, med allt vad många andra väljer att se främst  – innan de ser just Hedvig – hon läser! Hon läser ordbilder, visst, men hon ljudar, får ihop och läser korta ord och lite längre ord och återigen ger hon delar av sin omgivning en knäpp på näsan!
 
Men det bästa av allt, hon glädjer mig något oerhört med sina nyförvärvade kunskaper och hon rustar sig själv med den fantastiska självkänsla och det självförtroende hon är så väl värd och som hon så väl behöver i livet.
 
Så glöm för allt i världen inte vad ett enda litet ord kan betyda…
 
 
– Hej…
 
 
♥
LitenH 0 Kommentarer
sep 3 2012
Alla sätt att uttrycka sig är bra…
 
 
… bara man blir förstådd…
 
Att bli just förstådd har lilla H blivit något av en expert på!
 
Igår var familjen bjudna på söndagsmiddag hos mormor och morfar. De tre barnbarnen gick i dagar omkring och hoppades på att vi skulle få stek med potatis och sås. Ingen gör så god sås som barnens mormor – jag kan försöka hur mycket som helst men nej, den blir inte som hennes…
 
Visst fick vi traditionell söndagsstek!
Precis som vi hoppats på!
 
Eftersom jag inte är så flitig på just söndagsstek är Hedvigs definition av kött mer ”köttiga” bitar, lite tjockare bitar så som kotletter, fläskfilé etc. Stek skär man ju istället i tunna skivor…
 
Hedvig åt tre (!!!) portioner och efter varje gång sade hon:
 
 
– Mela platt ssscccchhhhött tack!
 
 
Familjen gick därifrån fullständigt proppmätta med magarna fulla av platt kött och jag kan inte låta bli att le då jag tänker på lilla H:s beskrivning av det goda köttet, samtidigt som jag tänker ”mera platt kött åt folket…”
 
 
♥
 
 
 
LitenH 0 Kommentarer