I fredags…
… var vi på LIseberg…
Besöken på Liseberg har genom Hedvigs åtta år tett sig tämligen lika.
I år var det annorlunda!
Sedan några år tillbaka har hon åkt ungefär samma attraktioner, inte varit så sugen på att prova nytt men ja, i takt med åldern ändå lagt till någon karusell varje år.
I år tog hon istället bort ett antal karuseller!
Hedvig var inte alls intresserad av samma saker i år som tidigare år.
Det handlar om utveckling antar jag och det i sig är ju bra. Men det är snopet att gå till Liseberg och vara helt säker på att veta precis hur eftermiddagen/kvällen kommer att bli, men så blir det helt annorlunda.
Det började redan då vi kom in!
Tidigare år har vår första diskussion ägt rum redan då eftersom Hedvig haft svårt att förstå att vi först måste köpa ett åkpass, sedan får vi åka. I år frågade hon helt sonika vad vi skulle göra nu då vi kommit in genom entrén. Jag sade att först måste vi köpa ett åkpass och sedan kan vi åka. Hedvig nickade och gick extremt lydigt bredvid mig hela vägen till gästservice där vi köpte åkpass! Det är nästan så jag anar ugglor i mossen när sådana saker går så smidigt…
Efter inköp av åkpass ville Hedvig kasta ägg, så det gjorde hon.
Därefter ville hon flyga flygplanen – dem får man nämligen flyga ”hälv, utan mamma, utan pappa”.
När vi sedan frågade om hon vill åka ”Grodorna” blev svaret:
– Nej, den tyckel ja´ äl läski…
Då frågade vi om vi skulle åka kaffekopparna:
– Nej, då blil mitt huvud snulligt…
Ok, tänkte vi, så klart man inte vill åka om man tänker att huvudet blir snurrigt!
Vi åkte istället farfarsbilarna som i år tycktes tråkiga jämfört med tidigare år. Hedvig hade nog helst velat åka fortare tror jag, och kanske till och med gärna krockat med bilarna framför. När det inte gick försvann det lilla tålamod unga fröken besitter.
Ideligen sade Hedvig att hon ville gå till Sagoslottet.
Sagoslottet ligger i andra änden av Liseberg och vi hade en tanke om att vi betar av barnkarusellerna först och sedan går vi till Sagoslottet. Vår idé sprack och vi traskade mot Sagoslottet.
Det är då jag märker den!
Den stora förändringen mot tidigare år.
Lilla H är spelgalen!!!
Inte helst hjulen där man kan vinna godis – hon är inte så mycket för godis – men alla andra spel.
Spel där man skall skjuta, banka, kasta etc.
Himmel vad hon spelade!
Ja, hon åkte också men endast ett fåtal utvalda attraktioner. I gengäld åkte hon dessa många gånger.
Ponnykarusellen fyra gånger, Flygplanen sex gånger, Sagoslottet sex gånger etc…
Det tog alltså sin tid att traska genom parken upp till Sagoslottet eftersom vi (läs Hedvig) spelade vart hon kom åt. När vi så passerar själva spelhallen och Hedvig får syn på den, då blir hon så toklycklig så jag vet knappt om jag sett henne sådan tidigare. Snabbt förflyttades jag flera år bakåt i tiden och ser likheten med Ludvig då han var liten, och till viss del även nu. Han älskar att spela och har sedan han var fyra år längtat tills han skall bli 18 så han får vara i spelhallen ”hälv, utan mamma, utan pappa”.
Jag ser likheten mellan de båda då hon springer mellan alla spel i spelhallen och helst vill hon prova alla spel på en gång. Ögonen fullkomligt lyser, hon skrattar högt för sig själv samtidigt som hon skjuter och bankar på allt hon kommer åt. Jag ser likheten och blir lite nostalgisk…
Då vi väl gått igenom hela spelhallen kommer vi ut ur den på ett annat ställe än vi gick in vilket gör att vi måste traska förbi hela spelhallen igen för att komma till Sagoslottet. När vi då gång nummer två passerar den ingång vi tidigare gått in igenom infinner sig exakt samma extas hos lilla H och med exakt lika stor förtjusning rusar hon in en gång till – hon trodde att det var ytterligare en spelhall!
Så vi spelade lite till innan vi åkte Sagoslottet sex gånger…
Då vi skulle köpa mat stegade Hedvig själv fram till luckan och sade:
– Hej! Ja´ ville ha schöttbullal, potatis o lingon… o Fanta tack!
Jag vet inte om jag blev mest glad att hon beställde så artigt och duktigt själv eller för att tjejen i kassan faktiskt förstod allt Hedvig sade…? Kanske för båda? Fast jag tror jag är mest glad att tjejen i kassan förstod…
Efter många timmars spelande och några gångers åkande hade vi en trött och mycket nöjd liten H.
Jag undrar vad vi får för slags Lisebergsbesök nästa år?
Det finns anledning att tro att spelgenen kommit för att stanna…
♥
Lön för mödan – några vinster fick Hedvig med sig hem