… av blandad kompott…

Precis som livet är tänker jag, blandad kompott.

 

En fredag då man både kan oroa sig för världens finaste, vara ledsen, gråta tillsammans med någon som mist någon, trösta, fundera, grubbla, gråta och oroa sig lite till…

 

Men också en fredag där man ler, skrattar och njuter.

Njuter av att helt otippat svänga förbi bageriet med äldsta hjärtat för att köpa godsaker. Sedan kan man fortsätta njuta då man hämtar yngsta hjärtat efter skolan och hela korridoren kokar av kramar, pussar och kärlek mellan bästa vänner. Så blir man varm i hela kroppen när lilla hjärtat har bakat frallor på hemkunskapen och är så stolt att hon spricker när hon visar dem och förklarar att man faktiskt hade en halv deciliter vit mjölk i dem. Puh, tänker vi, att mjölken ändå var just vit. Sedan kan man skratta så man nästan trillar omkull när yngsta hjärtat brottar ner äldsta hjärtat och säger att hon älskar hennes hjärna – ordet ”hjärna” uttalas då på bredaste skånska för så gör man minsann i söndagens ”Bacillakuten”. 

 

Efter det kan man fortsätta njuta av fika i solen med bästa flickorna som tycker så mycket om varandra att de verkligen inte kan sluta pussas. Att sedan spela fotboll på gräsmattan, utan jacka, gör också att man ler fast man ligger under oavsett hur många mål man faktiskt gör – på riktigt. När sedan fina mellanhjärtat kommer hem och bara vänder för att gå ut och åka longboard för att det är vår, då ler och njuter man lite till.

Fast man egentligen är både ledsen och orolig.

 

 

… då var jag på jordens disco…

 

I metropolen Stora Höga där vi bor.

Det var lätt att luras att tro att vi har det så här förjordat kul varenda fredag i Stora Höga!

Det har vi inte…

 

Men igår…

Himmel, vilket drag!

Igår firade vi World Downs Syndrome Day och vi firade med bravur!

Så otroligt många familjer som kom och firade med oss.

Så många familjer som åt korv och bröd, drack saft, mumsade popcorn och inte minst – dansade!

Dansade till den mest varierande discolista Spotify någonson varit med om. RIktigt häftigt!

.

Jag är så glad för dagen igår!

Jag är så glad för alla udda strumpor som bars igår.

Av familjer med en extra kromosom, men också av alla släktingar, vänner och bekanta som på detta vis markerade att dagen igår var viktig. Jag är glad för alla udda par skor som bars igår, ifall inte strumporna skulle synas liksom!

 

Jag tänker att det är kärlek och gemenska på riktigt och på lika villkor.

Det gör också att jag inte riktigt kan förstå varför attitydförändringen sker så sakta. Vi är ju så många som vill!

Jag väljer att inte fundera djupare på det just nu. Inte igår och inte idag. Jag tillåter mig istället att tralla vidare i ett slags lyckorus över gårdagens uppslutning som jag inte i min vildaste fantasi kunde tro skulle bli så enorm. Jag väljer att tralla vidare över att bästa storasystern ever tillsammans med bästisar Emilia och Felicia valde att lägga en halv fredagskväll på ett disco för att fira WDSD. Som de serverade korv, skojade, skrattade och dansade med alla barn och ungdomar som var där. Jag väljer förresten att tralla vidare över alla fantastiska syskon som bara finns i vått och torrt över sina syskon. Jag väljer att tralla vidare över alla småttingar jag fick träffa och dansa med. Vad är en bal på slottet mot att dansa länge, länge och tätt intill lilla Agnes 2,5 år från Ljungskile liksom? Åh, jag kunde ha kidnappat den lilla flickan som log, sträckte armarna mot mig och bara klev rakt in i mitt hjärta.

 

Jag väljer också att tralla vidare över att ett kortis i kommunen bredvid tog fem fantastiska ungdomar med sig och åkte på disco. Jag väljer också att tralla vidare över att familjer som var där kom från när och fjärran, över att de åkt mil efter mil efter mil för att komma och fira med oss. Jag trallar vidare över mormor och morfar som var med på discot en stund och njöt av alla barn. Till sist trallar jag vidare över att ha träffat så många familjer IRL! Familjer som jag annars ”bara” stöter på i sociala medier – rackarn´s vad vi äger ändå…

 

♥

 

 

 

… då menar jag verkligen viktigt…

 

Det klarar man av när man har en extra kromosom.

Det klarar man av när man har Downs syndrom och det klarar man av oavsett vilken funktionsnedsättning man har.

 

Jag tittar på filmen och tårarna rinner i en strid ström nerför mina kinder.

Jag tittar på filmen och inser att människor är rädda för det okända – men förstår inte varför.

Så klart – jag har ju facit i hand och vet att livet må hända blir annorlunda, men jag vet också att det inte blir sämre.

 

Jag tycker vi lever i en ding-ding-värld som inte uppskattar alla olikheter.

Jag tycker vi lever i en ding-ding-värld när inte olikheter uppskattas och ses som en del av den mångfald vi alla säger att vi eftersträvar…

 

♥

 

… behöver säga så mycket mer…

 

Jag tror jag låter bilden tala så här på World Downs Syndrome Day!

 

♥

 

 

… internationella dagen för Downs syndrom…

 

Den 21/3 är dagen D.

Dagen är vald med tanke på att det är på det 21:a kromosomparet man har en extra, en tredje, kromosom.

 

Vi firar att vi alla är olika och att olika är bra.

Vi uppmärksammar människor som har Downs syndrom och är glada för att de finns på jorden.

 

Man kan fira på olika sätt och vis.

Ett sätt att visa att du tycker att alla människor är lika mycket värda är att bära udda strumpor imorgon. På ett så enkelt sätt talar du om för omgivningen att du tycker att alla har rätt att få vara en del av den mångfald vi kämpar så hårt för. Vi bär hjärtepins, rosa bandet och fuck-cancer-armnd så varför inte bära udda strumpor en dag som imorgon?

 

 

När någon frågar dig varför i herrans namn du har olika strumpor på dig så säg att du bär dem för en väns skull. Berätta också att din vän har Downs syndrom. Eller säg att du bär dem för alla människor med Downs syndrom:s skull. Du får ocskå en möjlighet att berätta att du deltar i World Down Syndrome Day (WDSS). Du kan öppna ögon, sprida kunskap och vara en del i den attitydförändring vi eftersträvar.

 

 

♥