Eftermiddagen blev ”musig”, rolig och…
… lite tokig!
Med andra ord så som de flesta dagarna brukar vara här i huset!
Ja, ilska förekommer i hög grad alltsom oftast också här i huset, främst ifrån lilla H:s håll men inte idag faktiskt!
Tack och lov tänker jag och sparar sådana dagar med extra mycket värme i hjärtat.
Jag hade lovat Hedvig att vi idag efter dagis äntligen skulle placera ut äggskal, kycklingar och hönor i det nu flera centimeter höga gräset. Sagt och gjort!
Hedvig valde två äggskalsbitar och placerade ut dem. Sedan frågade hon:
– Göla me dom då?
och pekade på de små kycklingarna och hönorna.
Jag tog en höna och ställde den inne i ägget och förklarade att så kan man ju göra.
Då tog lilla H alla de tre pyttesmå kycklingarna och lade i ett ägg, sedan – med stor precision – lade hon även dit en höna.
– Oj, sade jag, vad trångt det blir för dem! Skall de ligga där allihop, i samma ägg…?
– Jaa, ja´ tyckel de! Små kycklingbebisar vill ha sin mamma! Föstål du…?!
Men så klart!
Kycklingar behöver ju sin mamma och jo, jag förstod ju det, nu när hon sade det! Det var inte så jag tänkte ur mitt perspektiv men är det något jag lärt mig av lilla H så är det att hennes slutsatser sett ur hennes perspektiv ofta är så mycket bättre!
Vi fortsatte att påskpynta tillsammans. Fjädrar i körsbärtsträdet på baksidan, allt möjligt i påskriset inomhus, vi hängde upp en fin ”prydnad” lilla H hade med sig från dagis idag etc.
Jag ställde en märklig (och egentligen ganska ful) höna jag har sedan länge på bänken vid tv:n. Hönan är av porslin och man kan lyfta av övre halvan på den och lägga godis i den undre halvan.
Fylld med chokladägg stod den där när Hedvig skuttade in i rummet och jag var lite osäker på om hon, när hon såg den, skulle komma ihåg att den förra året var full av choklad. Men jodå, hon skuttade först förbi den, hejdade sig sedan och sade för sig själv:
– Åh! Titta!
Så liksom smög hon fram, lyfte på övre delen av hönan, såg alla färgglada chokladägg och sedan tjoade hon:
– Mamma! Titta! Goooodis! De äl kval alla hokladäggen!!!
Mmm… kanske är de inte kvar sedan förra året men i alla fall, Hedvig kom ihåg!!! Hon är en stor tjej nu!
Vi har ritat lite och plötsligt ville Hedvig skriva!
Det är bonus! Det är verkligen bonus!
Jag tror att hon ibland tycker att jag tjatar om bokstäver hit och dit och att det kan vara orsaken till att hon inte alls alltid vill skriva en bokstav när jag vill att hon skall göra det…?
Hur som helst frågade jag vad hon ville skriva.
– Apjil vill ja´ skliva….
– April? Ja, men då skriver vi april…
Och hon gjorde det!
Ja, jag bokstaverade naturligtvis men hon skrev APRIL tydligt och fint!
Finalen på vår ”musiga”, roliga och tokiga dag kom vid läggdags.
Efter saga, småprat och gos en stund i sängen sade jag god natt precis som jag brukar.
Till svar fick jag:
– Go´ natt gamla säring… (käring)
♥
kyckling
