På onsdag är vi inbjudna till…

… cirkusföreställning!

Det skall bli såå spännande och gudarna skall veta att vi övat hela familjen (som synes ovan)!

Cirkus har varit temat på dagis under höst och vår.
Ett bra tema kan jag tycka med tanke på att lilla H är – eller har varit – väldigt rädd för allt som har med cirkus att göra. Första gången de tränade på cirkus i höstas gick Hedvig helt sonika in till småbarnsavdelningen istället, hon ville inte vara med…

Sakta men säkert har vi dock förstått att hon vant sig och att hon till och med är entusiastisk över den kommande cirkusföreställningen.

Mest av allt har hon engagerat Ebba och Ludvig i att ”tläna på cilkus” här hemma – och jag undrar lite stilla om hon inte borde bli cirkusdirektör den lilla damen…?
Oj, vad hon regisserar, dikterar villkor och ställer krav på övriga cirkusmedlemmar i hemmet!
Men det är bra att kunna ta för sig, vi hejar på, vi gör ömsom som hon säger till oss och ömsom tar vi en konflikt för att se vem som kan tänkas vinna striden.

Jag fick för mig att lilla H skulle välja att vara starke Adolf på förskolans cirkus – barnen fick nämligen själva välja karaktär och ja, starke Adolf kändes rätt mycket som Hedvig på något vis!

Men nej, inte alls!

Glädjestrålande kom lilla H hem i höstas och deklarerade att hon skulle vara ballerina!
Hon har sytt sin egen ljusblå tyllkjol på dagis och hon skall ha vita strumpor och vit top – hon kommer vara den allra sötaste ballerina vi sett, det är jag övertygad om!

Vad jag är mindre övertygad om är ifall hon alls kommer att delta…?

Det är nämligen inte alls säkert att hon tänker infinna sig i ledet och göra så som är tänkt – sådan är hon lilla H och vi väntar med spänning…

♥

cirkus

Idag var det dags…

… för första besöket i skolan!

Vilken mallig liten H som traskade iväg över skolgården i morse!
Vilken nervös mamma som traskade med henne över skolgården i morse!

Varför jag var nervös?

”Ingen aning” som lilla H brukar uttrycka sig…
Jag vet inte riktigt, det är svårt att sätta fingret på varför jag kände mig lite nervös och lite orolig samtidigt som jag absolut också kände mig positivt förväntansfull!

Redan då vi gick från bilen över skolgården mot klassrummet i morse blev Hedvig eld och lågor över den fantastiska klätterställningen med den stora rutschkanan som fanns på skolgården!
Jag tänkte mer på hur otroligt liten lilla H såg ut där hon traskade omkring på skolgården, mitt lilla hjärta…
Tänk så olika man ser det när man är liten och när man är stor…

Redan på skolgården hörde jag flera barn som ropade på Hedvig, det värmde!
Små fotbollskompisar som blev glada när lilla H kom på besök.
Vi möttes av lugn musik som hördes svagt i bakgrunden medan barnen fann sig tillrätta med väskor och annat innan det var dags för samling. En samling som fick ta all tid den behövde ta medan man gick igenom veckodag, datum, månad, namnsdag (det är Gotthard idag för er som inte vet…), dagens väder med mera.

Alla barn i klassen (som blir fem med lilla H) fick antingen berätta eller visa något för de andra barnen.
När turen kom till lilla H var hon inte riktigt förberedd på detta men valde helt enkelt att viska till mig vad hon ville berätta så att jag kunde säga det till de andra barnen. Hedvig valde att berätta att hon skall passa Cola (mormor och morfars hundvalp) i morgon och att Cola skall sova över hos oss. Det tyckte de andra barnen var spännande och jag njöt av att Hedvig själv kom på vad hon ville berätta – det är så lätt för mig och för andra att lägga orden i munnen på henne istället för att ge henne tid att formulera sig själv…

Efter samlingen var det dags att ”jobba i bänken” – en egen liten bänk fanns i ordninggjord för lilla H, så malligt!
Snälla fröken Ulrika hade snappat upp att Hedvig är helt såld på Spiderman och att hon älskar att pussla så där fanns Spidermanbilder att färglägga och där fanns ett pussel. Pusslet lade hon i ett nafs och gick sedan helt sonika till Ulrika och bad om fler pussel.

Där fanns också en övning där Hedvig skulle skriva sitt namn och en annan där hon skulle ringa in bokstäverna i sitt namn. Vid den senare övningen ringade hon in sina bokstäver och avlsutade med att även ringa in bokstaven ”Ö”. Jag frågade om hon verkligen har bokstaven ”Ö” i sitt namn, då tittade hon på mig och sade:

– Ja´ ville ju sudda ja´….

Så klart att hon ville sudda!
I hennes egen lilla korg med pennor låg faktiskt ett suddgummi och det vet jag ju att Hedvig är förtjust i. Att jag inte förstod det…

När det äntligen var dags för rast formligen rusade lilla H ut ur klassrummet och aldrig tidigare har hon fått på sig sina Spidermanskor så snabbt som idag! Jag fick hejda henne och påminna om jackan, så bråttom hade hon och jag anade vad som lockade. Det stora, stora klätterställningen lockade och helt orädd sprang hon dit, sade ”Hej, ja´ hetel Hedvig ja´…” till några stora flickor i åk fem och satte sedan igång att klättra, hoppa, springa runt och kunde verkligen inte förstå att det var dags att säga hej då till klasskamraterna efter rasten – hon hade nog gärna stannat hela dagen!

En mycket nöjd liten H traskade över skolgården tillbaka mot bilen…
Hand i hand med en mycket nöjd mamma…

♥

skola

Säsongen har börjat!!!

Och vi har en otroligt taggad liten H!!!

 Som hon har längtat, liten H!
Som hon har väntat, liten H!

Så var det då äntligen dags ikväll!
Härligt att träffa sina fotbollskompisar igen – även om efterlängtade N inte var där…
Härligt även att träffa sina tränare igen…
Härligt, malligt, att också lilla H:s pappa numer tillhör tränarna…

Jag vet nästan inte hur jag skall beskriva denna timme av total lycka!
Av lilla H:s höga blodtryck märktes inget, hon sprang och sprang och sprang i en hel timma och precis som förra terminen bröt hon ihop då det var dags för den sista straffsparken.
Då är nämligen matchen slut, och därmed träningen…

Vad är väl en timmes fotbollsträning då man väntat och längtat sedan i höstas…?

♥

fotboll

Besöket hos kardiologen…

… är över – för denna gången…

Jag tyckte lilla H var ”duktig” sist, förvisso med en mängd mutor, men idag är jag stum över hennes fantastiska samarbetsvilja! Hon gjorde helt enkelt allt som de bad henne om, utan att ens tveka!
Stumma och stolta är vi, mamma och pappa!

Hur var ”allt” med hjärta och blodtryck då…?

Tja… förträngningen på aortabågen är kvar – så klart – men den har inte förvärrats.
Det höga blodtrycket är också kvar – så klart – och det var nog ännu lite högre idag. Med betoning på lite och även om mitt hjärta gjorde en dubbelvolt när jag förstod att det var högt så tvingar jag mig att lita på fantastisk expertis; om de inte är akut oroade så kanske jag borde försöka lugna ner mig och min oro…?

Men det är svårt…

I höstas pratade man om två vägar att gå; det ena var (om jag minns rätt, jag blir totalt blockerad när de pratar om vad som händer med mitt barn) att sätta in blodtryckssänkande medicin, det andra var att genomföra en sprängning för att få bort förträngningen.

Vi fick inte mer klara besked idag. Kardiologen förklarade att hon och ytterligare ett antal läkare skall konferera om hur behandlingen av Hedvigs höga blodtryck skall planeras. Vi försökte nog båda två att ”få ur henne” vad hon ansåg men hon förklarade för oss att om hon berättar det så har hon i princip tagit ett beslut som hon inte ensam skall ta. Konferens om fortsatt behandling har vi varit med om förut och det känns tryggt…

Hon trodde att konferensen skulle äga rum på fredag och därefter får vi besked. Både min man och jag har nog en föreställning om vad som kommer att ske, men vi vet ju inte och för en gångs skull känns det otroligt skönt att just mitt lilla barn inte är en prioriterad patient…

♥

doktor

Kan det vara så…

… att koden är på väg att knäckas…?

För ett par veckor sedan kunde lilla H plötsligt läsa några ord med tre bokstäver!
Konsten att ljuda har hon kunnat länge men hon har inte fått ihop ord mer än på två bokstäver, plötsligt blev det tre bokstäver. Åh, så mallig och lycklig jag känner mig för detta!

Varför?

Ja, men… med storasyskonen har det varit så givet (eller i alla fall har jag tagit för givet) att de knäcker koden, lär sig ljuda och sedan lär sig läsa. Med lilla H är det annorlunda… bokstäver kan hon, ljuda kan hon, men när knäcker hon koden till själva läsningen…? Nej, jag vet att det inte är så viktigt när och jag vet att hon kommer att kunna läsa, så småningom….

Men just därför att jag vet detta har jag inga sådana förväntningar på henne – ännu.
Och just på grund av detta vägrar jag lägga ribban för lågt, vi lägger den hellre högt och ser om det funkar, funkar det inte, ja då sänker vi ribban lite…
Jag tror på det, att lägga ribban högt – oavsett extra kromosom eller inte!

Igår kväll hände ännu en sådan, i mina ögon, helt fantastisk ”grej”!

Då lilla H badade frågade jag vad vi skulle läsa för godnattsaga – fast jag visste svaret!

– Bamse å pilalana…

Sist lilla H var sjuk fick hon en ny Bamsetidning av sin pappa och där finns en berättelse om ”Bamse och de mystiska pilarna”. Jättfin berättelse, verkligen, som Bamse alltid presenterar men det är så otroligt tröttsamt att läsa samma saga om och om igen, kväll efter kväll, vecka efter vecka… Så jag tog mig helt sonika friheten att föreslå att vi kanske eventuellt kunde läsa en annan saga – detta fast jag vet att det är som att beställa en konflikt!

Då säger ljuvliga lilla H:

– Ja, de göl vi mamma, vi läsel Glodan blil glad!!!!

– Jaaa, det gör vi Hedvig, vi läser Grodan blir glad, det var länge sedan!

Efter dusch och lite kvällsmat ber jag lilla H att gå och bädda upp sin säng och ta fram boken vi skall läsa. Hon hoppar glatt in i sitt rum och jag hör hon grejar och fixar – sedan blir det tyst! Mycket tyst!

Sedan hör jag snabba små fotsteg och en liten H som springer ut till mig i köket och ropar:

– Mamma!!!! Glodan hetel Max!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

– Heter Grodan Max?

– Jaaaa, den hetel Max, kolla!!!

Så sträcker hon fram den rosa boken ”Grodan blir glad” och visar tydligt författarens namn – och jo, han heter Max!!! Aldrig att jag tänkt på det tidigare men visst heter han Max!

Jag får erkänna att jag blev stum!
Nu har Hedvig en bästa kompis sedan några månaders ålder som heter Max så kanske är det ”bara” ordbilden Max hon läser – men jag vet inte… Jag har inte noterat att hon läst Max som ordbild innan så jag tror nog ändå att hon för sig själv suttit och ljudat och fått ihop bokstäverna till Max!

Mallig är jag…

♥

groda

Mästarnas mästare…

… kan man tycka att vi ägnat oss åt under den soliga påskhelgen!

Mästarnas mästare i grenar såsom:

fiske i plaskpool
bad i plaskpool
dunka i plaskpool
(dunka är lilla H:s sammanslagning av orden dyka och sjunka)
glassätning
crocket
kubb
blåsa såpbubblor
jaga såpbubblor
hopp på studsmatta

Med andra ord har vi lekt otroligt mycket under påsken!
Mer aktiverad lek än annars så att säga. Det soliga, varma vädret har verkligen inbjudit till utelek – vilket jag tycker är väldigt mycket roligare än innelek. Jag är jättetrött på många innelekar om jag skall vara ärlig…

Lilla H har styrt och ställ, arrangerat och engagerat och både hon och jag har njutit av varenda sekund!
Många lediga dagar i rad har annars tenderat att urarta, att bli ledsamma istället för roliga, att bli till ett ok, en börda, istället för att bli just lediga…

De dagarna brukar kunna spegla olikheter och orättvisor på ett sätt som gör att det är lätt att hamna i en känslomässig svacka…

Men inte de fyra lediga dagarna i påsk!
De dagarna var fyllda av skratt, bus, sol, pussar, kramar, stoj, lek, kompromisser, gos, kärlek, värme – de var helt enkelt fyllda av det jag vill att våra dagar skall vara fyllda av…

♥

sport

Kompisar är bra att ha…

… för liten och för stor!

I fredags åkte vi en tur till Tanumstrand för att hälsa på goda vänner som låg där med sin båt över påskhelgen.
Sist vi skulle hälsa på dem blev lilla H sjuk och vi fick ställa in resan, till allas vår besvikelse! Men nu så, nu skulle det bli av och lilla H räknade dagarna förra veckan och längtade efter fredagen och fina, fina Viktor!

Då vi kom på bryggan kom Viktor springande och vi fick stora kramen direkt!
Viktor skyndade sig att presentera Hedvig för den kompis han lekte med då vi kom, han presenterade Hedvig som sin ”kjereste”…

Hedvig och Viktor lekte i båten, på bryggan, på restaurangen… de lekte och lekte och inget kan värma mitt hjärta mer! Ja, de var naturligtvis lite osams också men inte av några allvarliga anledningar och tårar och ilska försvann lika fort som de uppstod.

Hedvig fick köra gummibåten ”fort, fort” och noterade inte ens att hon fick lite hjälp att styra av Viktors pappa!

Vid planerat restaurangbesök i Grebbestad senare under kvällen uppstod ett smärre – men ganska typiskt – ”problem”; Lilla H ville prompt ha köttbullar, potatismos, sås och lingon medan Viktor prompt ville ha pizza…

Lät som en omöjlig kombination i våra ögon men vi letade och letade längs restaurangerna på bryggan och tro det eller ej men till slut hittade vi en som kunde erbjuda båda dessa rätter!

Total lycka hos två små barn – lyckliga barn ger lyckliga föräldrar…

♥

kompis

Äggjakt i trädgården

Inför årets påskafton var lilla H otroligt bestämd med att hon skulle gå på äggjakt i trädgården.
Något jag förstått att många ägnar sig åt medan påskharen hela min uppväxt kommit under natten, smugit in till mig och tyst, tyst lagt ett härligt påskägg bredvid min kudde. Ett påskägg som fått mina ögon att tindra på morgonen! Följaktligen har påskharen fortsatt på samma sätt med mina barn, fortsatt att smyga in under natten för att placera ett påskägg intill deras kudde… och så har deras ögon tindrat…

Det har även fungerat utmärkt med Hedvig, tills i år…
Jag misstänker att Lotta på Bråkmakargatan har ett finger med i spelet!
Några dagar innan påskafton i år förde jag ämnet på tal vid middagsbordet varvid Ludvig bestämt hävdade att han inte ville delta i någon äggjakt! Han ville definitivt att påskharen skulle bete sig som han alltid gjort under Ludvigs alla andra påskaftnar.

Så blev det då tudelade sysslor för påskharen på vår adress!
Han fick smyga in under natten och placera ett påskägg vid makens och sonens respektive kudde (redan två dagar tidigare hade påskharen gjort en insats för Ebba som åkte till Danmark på cup) och han fick gömma ett påskägg i trädgården till liten H som så gärna ville gå på äggjakt.

På påskafton tog vi med oss morgonkaffet ut i solen, slog oss ner på altanen och ropade på Hedvig som jag tror nästan hade glömt av den stundande äggjakten. Hon klev ut på altanen, öppnade munnen för att berätta något men hejdade sig, satte först handen för munnen för att sedan utbrista:

– Oh!!! Titta! Ett påskägg! Till mig! Tack snälla påskharen!!!

Och ja, under päronträdet framför lekstugan låg ett stort påskägg!
Inte så väl gömt kanske men ändå! Lilla H formligen rusade dit och slet åt sig påskägget och rusade tillbaka till altanen – som om någon tänkt ta ägget ifrån henne och som om jakten var på blodigt allvar!

Vad ägget innehöll?

Några små chokladkaniner och en ”Stal Wåls gubbe”!
Hedvig hade tidigare samma vecka tydligt upplyst mig:

– Mamma! Ja´ hal ingen Stal Wåls glej! Ingen Stal Wåls alls hal ja´…

♥

Lite senare på dagen var det dags att vara påskkärring i området!

– Utan plickal o fläknal o utan löda sindel…

Det brukar på något vis för det mesta bli som lilla H vill och så även denna gång!
Hon var en liten påskkärring utan prickar, fräknar och röda kinder och det gick ju bra.
Likt förra året fick jag tydliga instruktioner om att stå kvar på gatan då hon stegade fram till grannarnas dörrar, ringde på och lite nervöst stod och väntade på att de skulle öppna.
När dörren öppnades tog Hedvig fram ett egenhändigt gjort påskkort och viskade ett blygt:

– Glad Påsk…

Hon tog sedan lika blygt emot mängder av godis och stoppade i sin lilla påskpåse.
Så mycket godis att påsen till slut gick sönder!

De skulle bara veta att lilla H knappt äter något godis – men mallig var hon då hon stegade hem igen efter sin runda som jordens sötaste lilla påskkärring…

♥

ägg

Glad Påsk…

… till er alla från lilla H & Co…

♥

Glad                           Påsk