Liten H...
Jag har en liten tjej…
 
 
 
 

 
… som liksom bara ser till att få det som hon vill…
 
 
Bra eller dåligt?
Det kan man fundera på men jag tror att det, i Hedvigs fall, är bra.
Ja, jag bestämmer mig för att det är bra för Hedvig att få som hon vill.
 
Efter att jag hämtat henne på fritids idag och vi småpratandes gick mot bilen så gick vår konveration så här:
 
 
– Ska vi äta ikväll mamma…?
 
– Ikväll ska vi äta pizza…
 
– Pappa bestämt?
 
– Precis! Pappa fick bestämma ikväll och då blir det pizza.
 
– Ja´ ville inte ha pizza!
(Hedvig gillar inte pizza)
 
– Nej, jag vet det. Vill du att jag gör något annat till dig?
 
– Ja, ja´ tal en banan ja´!
 
– Fast du kan ju inte äta en banan till middag!?
 
– JO! Kan ja´!
 
– NEJ!
 
– Ok, då tal ja´ schööttbullal då!
 
– Det kan du få…
 
 
Sedan åker vi till biblioteket för Hedvig har bestämt på morgonen att hon idag måste låna ”Mamma Mu får ett sår” och jag har lovat att vi gör det. Väl där hittade vi den snabbt, vi läste den en gång sedan ville Hedvig hälsa på Britta. Britta är en fantastiskt god vän och som arbetar en våning upp från biblioteket. Jag förklarade att Britta inte arbetar idag och Hedvig accepterade det och ville gå till Molekylverkstaden istället. Molekylverkstaden ligger i samma hus och är som ett mindre Experimentum.
 
Sagt och gjort, vi gick dit och Hedvig klättrade på klätterväggen, spelade molekylspelet, blåste gigantiska såpbubblor och gjorde en mängd experiment och ja, vi hade jättemysigt och jättekul. Det kom inte ens några protester då jag sade att det var dags att åka hem.
 
När vi klev ut från Molekylverkstaden, fortfarande i samma hus, hamnade vi precis utanför ortens bio. Där fanns en vacker bild på Tingeling och andra älvor, en film som Hedvig gärna vill se. Den visas först nästa helg men när jag försökte förklara det bröt lilla H ihop, hon ville ju se den nu. Efter löfte om att få se den nästa helg slutade tårarna att strömma, hon snöt sig, tittade på killen bakom kassan som mumsade nypoppade popcorn och sade till honom:
 
 
– Ja´ ville också ha popcorn!
 
– Vill du också ha popcorn? svarar den fina killen
 
– Aaaa tack…
 
– Så klart du ska ha lite popcorn.. säger den fina killen och fyller minsta bägaren med popcorn och ger Hedvig.
 
– Åh! Tack! säger Hedvig andäktigt.
 
– Mamma!!!! Ja´ fick popcorn av killen!!!! Glad blev ja´!!!!
 
 
Så klart hon blev glad!
Jag blev också glad!
 
Tokglada gick vi till bilen för att åka hem och jag önskar så att den fina killen på Fregattens Bio visste att han gjorde vår fredag…
 
 
 
 
      
Idag kom det…

… årets skolfoto…

Vår lilla stora andrakluddare!

Fotot speglar den oerhört stolta självkänsla Hedvig så ofta uppvisar, fotot speglar trygghet och glädje.

Då jag visade Hedvig fotot sken hon upp som den lilla sol hon är, tittade länge på kortet för att sedan möta min blick och sade:

– Vad FIN ja’ äl mamma!!!

Fotot speglar allt det vi vill rusta älskade lilla H med…

Idag är det äntligen torsdag …

 
 
… och torsdag innebär berättardag i lilla H:s klass…
 
 
Hela veckan ser hon fram emot berättardagen då hon får gå fram till fröken, vända sig mot klassen och berätta vad hon nu bestämt att hon ska berätta. Så går det nämligen till, att hon bestämmer själv vad hon ska berätta. Det är fantastiskt bra att hon faktiskt kommer på själv vad hon skall säga, jag är imponerad av hennes tankeförmåga på det området även om det ibland kan leda till att klassen kanske får höra det mest konstiga saker! Lilla H dikterar och sedan skriver vi tillsammans eller så skriver jag, det beror på hennes humör vid tillfället.
 
 
Dagens lilla berättelse rymmer de tre viktigaste delarna av den ”lediga” tisdagen vi hade, lilla H och jag…
 
 
 
Dagens GRATTIS…

… till Hedvig som har namnsdag idag…

Ett litet paket väntade i soffan tillsammans med en mugg varm mjölk då hon vaknade. Paketet innehöll, till stor lycka, ”Elias äventyr”. Förväntansfull ser lilla H fram emot samlingen i klassen då dagens namnsdagsbarn skrivs på tavlan!

Lycka kan vara att ha namnsdag….

Lycka är…
 
 
 
 
 
… att få hjälpa pappa…
 
 
Att få hjälpa till är bland det bästa Hedvig vet!
En egenskap jag uppskattar väldigt både hos andra och hos mina barn.
Att känna lycka över att kunna hjälpa till kan inte vara annat än bra.
 
Nu är det inte alltid det blir kanonbra då Hedvig vill hjälpa till, men hon vill i alla fall!
Ibland får vi andra räkna till tio och försöka behålla något slags tålamod för andemeningen är ju ändå god.
Ibland kan vi känna att det hade varit skönast/lugnast att göra vissa saker i smyg, utan att lilla H vet och får möjligheten att hjälpa till – men så kan man ju inte göra…
 
Idag har Hedvig i alla fall hjälpt sin pappa att skura gummibåten som nu skall stuvas undan för vintern.
Det har verkligen varit svinkallt ute idag och ingen av oss har avundats pappan som befunnit sig utomhus hela dagen.
 
Ingen utom lilla H.
 
Lycklig, lycklig var hon då hon till slut stegade ut för att hjälpa sin pappa att fixa lite.
 
 
– Ja´ kan hjälpa dej!
 
sade hon med ohejdad positivism – och vem kan motstå det?
 
Jag tror, utan att egentligen veta, att pappan tyst räknade till tio och intensivt koncentrerade sig på att behålla sitt lugn då lilla H snabbt fick tag i högtrycken.
 
 
 
 
 
 
Men mestadels hade de mysigt tillsammans, lilla H och pappan…
 
 
 
 
 
 
En skön, slapp, fökyld…
 
 
 
… lördag har vi här hemma…
.
 
Sovmorgon är väl synd att skryta med förstås!
Sovmorgon har man inte med lilla H i huset, möjligtvis att man kan få ligga kvar och och låtsassova en stund men sovmorgon… det minns jag inte längre vad det är…
 
Hur som helst går livet i sakta lunk idag.
Kanske inte för pappan i familjen som grejar och grejar men för oss andra.
 
Lång frukost med mycket kaffe, ägg, rostat bröd och tidning.
Därefter lite plock med disk och tvätt.
Fattiga riddare till första tonåringen som vaknat.
Lite mer plock med tvätten.
Fattiga riddare till andra tonåringen som vaknat.
Med henne tog lilla H sedan en låååång dusch och klädde på sig ”uppe med Ebba” vilket betyder på övervåningen, i Ebbas rum, tillsammans med Ebba och mamman äga ej tillträde.
 
Därefter var vi framme vid lunch för lilla H, pappan och mamman.
Efter lunchen var det dags för fattiga riddare till husets tonåring tre och tonårskompis fyra som vaknat.
 
Och nu då?
Nu satte jag på lite kaffe, kikade vad lilla H har för sig och hon har det bra kan jag säga.
Just nu sitter hon i Luddes knä med Luddes headset på och spelar något dataspel som jag inte ens vet om jag vill veta vad det är för något…
 
 
Det är härligt att ha huset fullt med barn tänker jag…
 
 
 
 
 
För sjuk för att vara i skolan…
 
 
 
 
… men inte tillräckligt sjuk för att sova…
 
 
Vad gör man då?
Tja… förutom att hjälpa mig att bädda, tvätta med mera så leker man skola!
 
Lilla H är oerhört besviken att hon inte kunnat få någon ny läxa denna vecka då hon är sjuk, hon älskar nämligen sin läxa och vi har fullt sjå med att få henne att inte göra hela veckans läxa redan första kvällen.
 
Vi räddar situationen genom att leka skola och låtsas att hon har väldigt mycket läxa.
Hedvig har själv ”rotat fram” lite roliga räkne- och skrivböcker som hon har och sedan har hon både räknat, skrivit, läst och haft fruktstund…
 
 
Hon är en idog elev minsann…
 
 
 
 
 
         
 
 
 
Vi har sjukstuga…

… här hemma…

Lite feber, ganska mycket hosta och väldigt mycket snuva. Det är tur att Barnkanalen finns tänker jag när jag ser hur lilla H bäddar ner sig i soffan, ber mig hämta hennes täcke, dricker lite varm mjölk och sjunker in i ”Barn på sjukhus”…

Lilla H och jag har varit på…
 
 
… Lindströms Spa & Resort i helgen…
 
 
Du känner inte till det?
Nej, det är inte så konstigt men jag känner till det och lilla H känner till det och vi bara älskar att vara där båda två!
 
Det är inte vare sig ett spa eller en resort men det känns så!
Det är bästa, bästa vännen med familj som heter Lindström och som vi hälsat på i helgen, Hedvig och jag.
Det är som balsam för själen att hälsa på Cilla & Co och både Hedvig och jag har toknjutit hela helgen och det är det jag syftar på då jag kallade deras hem för Lindströms Spa & Resort. Total avkoppling, det är vad vi ägnat oss åt. Att till frukost, lunch och middag få sätta sig vid dukat bord, att serveras skumpa och annat gott i höga glas, att kunna prata livet timme efter timme, att höra barnens skratt all deras vakna tid och att bara vara – det är för mig som att befinna sig på jordens bästa spa!
 
Inte ett ont ord, inte ett enda bråk eller tjafs mellan barnen utan bara glada klingande skratt utifrån lek och bus på lika villkor – det är underbart!
 
Hedvig har spelat fotboll med Max och Ture, hon har fått låna snälla Claras dator, Ture och Hedvig har ”bytt” appar till iPaden, Hedvig och Max har plockat äpplen och hon har bakat sockerkaka med Cilla. Vi gick till den vackra lilla kyrkogården de bor granne med – med andra ord fick lilla H även sina religösa behov tillgodosedda och hon har ivrigt undervisat både Cilla och John i det hon kan om den bibliska historien, vilket nog numer är mycket mer än vad övriga familjen snappat upp.
 
När vi igår skulle sätta oss i bilen igen kramade Hedvig om mig och sade ”Hej då…” innan hon brast ut i skratt. Hon hade ingen lust att åka hem och tyckte nog för ett ögonblick att jag kunde åka själv.
 
En helg går alldeles för fort och vi ser fram emot nästa gång vi ses!
 
 
Helgen på Lindströms Spa & Resort lever vi länge på, lilla H och jag…