… över av kärlek…

Som när storebror och lillasyster går hand i hand, så trygga med varandra.

 

… svår halsfluss kan det hända att man sover och sover och sover…

Ungefär lika länge som tonåringar kan sova fast man bara är nästan nio år. Om man vaknar tjugo i elva fast man aldrig tidigare sovit så länge kan det också hända att man vaknar med ett stort leende och frågar om man kanske kan få kräm till frukost, eftersom det nog är väldigt bra för en ömmande hals. 

Vidare kan det hända att man, medan man äter små, små skedar kräm, kommer på att pappan ju i all sin da’r köpte chokladbollar till mycket sjuk liten H igår. Chokladbollar som inte kunde ätas hur gärna man än ville. Då händer det också att liten H övertygar sin mamma och pappa om att just chokladbollar just till frukost nog gör susen för den ännu ganska onda halsen…

Det visade sig dock att chokladboll var lite svårt att svälja. Yttepytte små bitar gick som tur var ner och lilla H var lycklig över det. Resten av chokladbollarna finns ju kvar tröstar vi med…

 

 

… blev till halsfluss…

Igår fick lilla H feber, hög feber. Igår fick lilla H också ont i kinden. Vi trodde att lilla H kanske bitit sig i kinden. Natten blev hemsk med hög feber och frysande, svettig liten H som kastade sig av och an i sängen och som klagade över ont i kinden. Varken lilla H, mamman eller pappan sov särskilt mycket. 

Först imorse slog det mig att det onda i högra kinden kanske var öroninflammation! Jag har själv aldrig haft just öroninflammation, jag har heller aldrig haft några så kallade öronbarn så det tog ett tag innan jag drog den slutsatsen. Slutsatsen som visade sig vara fel i och för sig. Från naturhamn fick vi leta oss till ort med vårdcentral, sköterskor och doktor. Tid fick vi, några timmar fick vi vänta och när snälla doktorn lyssnat på både min och lilla H:s berättelse bestämde han sig för att kika i halsen. OJ, OJ, OJ sade snälla doktorn och skrev sedan ut penicillin. Av snälla sköterskan fick lilla H en mycket vacker prinsessring som hon tänker ha då hon gifter sig med Emil minsann.

Efter otaliga tårar och spottande av saliv har nu lilla H sovit ett par timmar, druckit lite, lite Festis och börjar så smått att prata med oss igen…

 

… kan vara så mycket…

Det kan vara att plocka jordgubbar, att fiska krabbor, att vara uppe länge, att åka gummibåt med storebror, att sitta på en klippa och titta på sälar, att sola, att fika, att längta efter att morbror Nicke ska komma till båten, att klara en ny bana på Beybladespelet, att träffa och leka med Felix, att få äta popcorn varje dag…

Eller så kan det vara att yrvaken släntra upp, passera en skål med kalla färskpotatisar, be sin mamma om att få en potatis med en klick snör på fast man är så trött så att man nästan inte kan prata än…

… som man inte alltid är säker på vart man har…

Då kan det hända att hon dyker upp på de mest oanade ställen. 

Som när vi är bjudna på middag hos vår gode vän Janne, på hans paradisö. Då är Hedvig så glad och har så mycket spring i benen och leker Följa John med Janne mest hela tiden, fast Janne inte ens vet om det. In och ut ut huset, hela tiden ett steg bakom Janne.

Plötsligt är något fel tänker jag. Vi är fel antal personer runt grillen i trädgården. Där är Ludde, pappan, jag, Bertil, Janne… men ingen liten H…

Himmel och plättar, ve och fasa! Vi som är på en ö med bara bråddjupt hav omkring oss.,.

Jag hinner tack och lov inte tänka tanken fullt ut för i samma sekund som paniken är på väg att gripa tag i mig hörs en knackning ifrån ett av husets vindsfönster. En knubbig hand som vinkar, ett solskensleende och bakom glaset hörs:

 

… sover fasligt länge…

Så tycker lilla H, så tycker även jag. Medan lila H gärna vill väcka kan jag tycka att fina Ludde kan få sova – han har ju också semester.

När så fina Ludde  äntligen vaknar, kommer upp och äter frukost då sitter lilla H nära, nära och säger:

 

På något vis får hon Ludde att lova att både leka med och läsa för Hedvig. De leker en lång stund, sedan vill Ludde ut, upp på däck i den varma solen. Det är då hon kommer på det, lilla H. Hon kommer på att Ludde ju också lovat att läsa Bamse…

Men inte bara lilla H är finurlig här i familjen. Ludde hittade en lösning som passade båda; han satte sig som önskat i solen, på däck. Sedan öppnade han luckan till förpiken och bad Hedvig titta upp ur luckan. På så vis fick Ludde vara ute, Hedvig fick vara inne och Bamse blev läst…