Om man har en liten H…
 
… som man inte alltid är säker på vart man har…
Då kan det hända att hon dyker upp på de mest oanade ställen. 
Som när vi är bjudna på middag hos vår gode vän Janne, på hans paradisö. Då är Hedvig så glad och har så mycket spring i benen och leker Följa John med Janne mest hela tiden, fast Janne inte ens vet om det. In och ut ut huset, hela tiden ett steg bakom Janne.
Plötsligt är något fel tänker jag. Vi är fel antal personer runt grillen i trädgården. Där är Ludde, pappan, jag, Bertil, Janne… men ingen liten H…
Himmel och plättar, ve och fasa! Vi som är på en ö med bara bråddjupt hav omkring oss.,.
Jag hinner tack och lov inte tänka tanken fullt ut för i samma sekund som paniken är på väg att gripa tag i mig hörs en knackning ifrån ett av husets vindsfönster. En knubbig hand som vinkar, ett solskensleende och bakom glaset hörs:
 
– Hej hej! Häl äl ja’!!!!!