De senaste dagarna …
… har jag funderat …
Igen.
Gör jag rätt eller fel?
Vad är bäst för mitt barn?
Anledningen är en kommentar på ett blogginlägg.
Kommentaren avsåg ett inlägg från den första juli. Kommentaren kom från ”anonym” som var noga med att poängtera att den inte var illa menad. ”Anonym” undrade varför lilla H inte hade någon bikiniöverdel på sig då hon badade.
Jag blev jättearg över frågan!
Eller, inte över att ”anonym” ställde frågan, men över att hon/han ens reflekterat över det. Herre Gud! Hedvig är ett barn , inte ens tio år fyllda! Varför ska hon ha överdel på sig?!?! Undrar jag.
Jag som vill att barn ska vara barn.
Jag som är motståndare till att barn ska vara/förväntas vara små mini-vuxna. Var sak har sin tid tänker jag och ju mer jag tänkte på kommentaren ju mer arg, eller kanske ledsen blev jag. Jag som tycker det är märkligt att treåringar springer omkring på stranden med tvådelade bikinis. Men det är jag det…
Så var vi på stranden igår, lilla H och jag.
Vi badade och lekte, jag frös, vi badade ännu mer och stranden, havet och bryggan var full av andra små barn i olika åldrar. Alla flickor över tre med bikiniöverdel på. En liten skara flickor trängdes vid stegen, kanske var de i 8-10-årsåldern. Jag såg hur speciellt en flicka tittade på lilla H. Fel, hon stirrade mer än tittade. Är så trött på detta tittande och blir så ledsen ända in i djupet av mitt hjärta numer eftersom jag ser att lilla H märker att andra tittar. Och hon ogillar det. Så klart. Hon känner att de tittar, hon vet inte varför och hon känner sig obekväm. Jag tror vi alla varit med om det någon gång. Men att behöva känna så ofta, det är faktiskt inte okej. Just den här flickans beteende, hon liksom stirrade och samtidigt gapade stort gjorde mig vansinnigt arg och ledsen. Så jag tittade på henne, log fast jag kokade inombords, och frågade i vänlig ton varför hon tittade så? Kanske var det något hon undrade och som jag kunde svara på? Jo, jag behöll min vänliga röst, det gjorde jag verkligen.
Så klart hon inte undrade något, flickan.
Hon tittade mest bort och mumlade att det inte var något och så var det bra med det. Hon slutade stirra och log sedan mot både Hedvig och mig. Men då slog det mig: himmel och plättar och Herre Gud och allting, tänk om barn tittar för att de tycker det är märkligt att Hedvig inte har någon överdel på sig?!?! Fast hon faktiskt bara är ett barn och inte ens tio år fyllda. En sådan anledning till blickar kan vi liksom inte kosta på oss för Hedvigs räkning. Blickarna räcker ändå. Tyvärr…
Beklämd gick jag hem och dryftade mina tankar för pappan. Som tycker som jag. Att barn är barn och ska få vara barn och har hon inte ens bett om en bikini med överdel på så skall väl inte vi pracka på henne det då hon faktiskt bara är ett barn och definitivt inte i behov av en överdel….
Pappan blev lika fundersam.
Så kom vi fram till att vi kanske skulle fråga lilla H ändå.
Det går nämligen inte att leda in den lilla damen på något hon inte vill. Hon gör bara inte det hon inte vill och hon tar definitivt inte på sig det hon inte vill, oavsett hur många andra som bär det ena och det andra. Vill hon inte, sker det inte!
Så jag ställde frågan igår.
Fast det bar mig emot. Fast jag kände att jag fallit offer för något jag inte ville. Fast jag blev arg över ”anonyms” fråga och ännu mer arg på mig själv över att den bet sig fast. Som en varböld ungefär.
Hedvig svarade att hon gärna ville ha en sådan bikini med överdel som andra har…
Så imorse när affärerna öppnade hängde vi på låset, hon och jag. Första kund in typ. Två bikinis med överdel fick det bli. Självvalda av lilla H. Med en klump i magen betalade jag och frågan malde i mitt huvud: gör jag rätt eller gör jag fel?
Så tog vi gummibåten till stranden senare på dagen. Hedvig mallig i sin nya bikini, jag med en klump i magen – räcker detta? Slutar de andra stirra nu? Kan hon bara få lov att vara det ljuvliga, roliga och härliga, lilla flickebarn hon är nu, med sin tvådelade bikini? Nej, så naiv är inte ens jag. Men om en bikiniöverdel är en anledning till mindre blickar så…
Jag vet inte om blickarna var mindre idag. Eller om det kanske bara var andra barn där idag. Eller om vi hade tur idag. Och otur igår.
Jag vet bara att det var roligare på stranden idag. Och jag vet att jag tycker att Hedvig är fin, väldigt fin, i sin nya tvådelade bikini…
❤️
Jag vet också att jag egentligen tycker att barn ska vara barn och att hela samhället är fixerat vid fel saker. Jag vet också att jag ännu är upprörd över att ”anonym” ens undrade…
