Den tyska och den turkiska accenten…
… har lämnat vårt hus…
In har istället en franskklingande melodi smugit sig.
I love it!
Ombytta roller och lilla H läser numer god-natt-saga för mig.
Helst läser hon Grodan blir glad. I den sagan är r:en många och hon kämpar med dessa r, lilla H.
Oj, vad hon kämpar!
Och det går bra!
Utan att värdera något språk högre än det andra kan jag konstatera att jag tycker om de nya franskklingande r:en hon lagt sig till med. Efter att i flera år bara hoppat över alla r, för att sedan låta som om hon har turkisk brytning, till att därefter låta som en mycket barsk tyska och uttala r:en väldigt bestämt, klingar nu melodiösa franskliknande toner ur hennes lilla mun. Jag njuter och tänker att varje förändring vad gäller språket är positiv.
Mycket positiv…
❤️
Det är också väldigt lätt att lockas in i sömnen när någon läser så vackert…
Jag kan faktiskt inte säga r. Jag har min egna lilla dialekt, vissa tror jag är från skåne, vissa märker det inte ens. Men tja, blev ju folk av mig ändå 🙂
Go Hedvig!