Dalslands kanal med alla miljoner slussar kräver sin man! Första semesterveckan, då vi slussade uppåt, var vi sex ”besättningsmän” ombord. Duktigare blev vi för varje sluss o efter ett par dagar flöt allt på utan att vi ens behövde kommunicera om vem som skulle göra vad. Som person funkar jag, tyvärr, så att jag alltid grubblar på framtiden. Ofta handlar det om eventuella problemfyllda situationer som kan komma att uppstå. Helt galet att hålla på så, jag vet! Jag lägger så mycket onödig energi på eventuella problem – så också denna gång… Jag grubblade på hur vi, lilla H, min man och jag ensamma skulle lösa slussandet efter det att mormor hämtat de stora barnen, åh vad detta grubblande sysselsatte mitt huvud många timmar sammantaget! Även denna gång helt i onödan – naturligtvis! För det första var det väldigt mycket simplare att slussa neråt (även om uppåt inte var ett problem men kunde varit med liten H som matros), för det andra bestämde sig liten H för att agera hjälpreda! Jag bad henne att sitta still då vi skulle slussa, ville ha henne fast i den karbinhake vi har i båten – en anordning gjord enbart för den vilda lilla H. Hedvig frågade varför o jag förklarade att pappa och jag måste hjälpas åt med slussandet nu då Ebba, Ludvig och Gustav inte längre är med. – Men, sade Hedvig, ja’ kan hjälpa dig mamma! Ja’ äl tätteduktig!!! Och det var hon ju – så klart!!! Höll i tamparna och vinkade till åskådarna som om hon aldrig hade gjort annat…. ♥

Idag har vädret varit fantastiskt! Lilla H tröttnade dock på solen (!!!) och ville sitta i skuggan i sittbrunnen en stund och titta på film. Medan Lilla H satte på en film och satte sig tillrätta för att ”mysa lite” satte jag mig på däck för att sola och bläddra i en tidning. Vi satt där både min man och jag, solade, läste, pratade med båtgrannar etc, allt medan vi slängde ett öga ner i sittbrunnen var tionde sekund ungefär. Plötsligt var lilla H borta!!! Medan jag rusade ner i båten ropade jag på henne – inget svar… Tänkte rationellt, nej, jag menar att jag FÖRSÖKTE tänka rationellt; hon kunde ju inte ha trillat i vattnet eftersom inget plask eller plums hade hörts…? Skyndade mig ner i båten o slet upp dörren till toaletten; DÄR VAR HON!!!  – Oj, vad du skrämde mig! utbrast jag… Vad RÄDD jag blev Hedvig!!! Lilla H tittade på mig med stora ögon och sade sedan: – Oj, förlåt mamma att ja’ räddade dig!!! ♥

Lillasyster gör helst som storasyster gör… Läser storasyster och absolut inte vill leka trots idogt tjatande, ja, då får väl helt enkelt lilla H göra likadant! Lika djupt försjunken som Ebba var  i sin bok blev (låtsades) lilla H vara av sin Toy Story tidning…. ♥

Man gör vad man kan för att få lite extra krydda i livet… Extra krydda kan vara olika saker, dels för olika människor men även för olika tillfällen. Olika saker gör helt enkelt gott för stunden beroende på situation.  Alldeles intill hamnen vi befinner oss i idag finns en lekplats, en riktigt rolig lekplats! Alla lekplatser är inte ”tätteloliga” men den här lekplatsen tillhör kategorin ”tättelolig”. Lilla H har lekt länge där idag, sprungit, hoppat, plaskat, klättrat, åkt ja, hon har gjort allt! Tyvärr avslutades lekstunden med krokodiltårar då Hedvig ramlade, skrapade sitt lilla knä och det kom blod!!!! Till och med blod!!!!  Jag skulle strax därefter gå och handla lite mat o trodde nog att lilla H ville gå med men nej, hon hade ju ont och det kom ju blod…. Jag sade att jag skulle titta efter popcorn i affären men nej, ”de göl ont ändå…”  Jag köpte i alla fall popcorn och tänkte att det kanske lindrar smärtan lite. För säkerhets skull köpte jag även chokladpudding… Det är nog den bästa efterrätten lilla H vet – hon är definitivt sin fars dotter – och jag anade att chokladpuddingen skulle kunna fungera som plåster på såret ♥ Väl tillbaka i båten blev lilla H tårögd igen då jag frågade hur det kändes i knät. ”Tätteont” sade hon med ögonen fyllda av tårar… Jag berättade att jag köpte popcorn till henne och jo, det ville hon gärna ha litegrann. Jag berättade att jag köpt chokladpudding till efterrätt och då sken hela det fräkniga lilla ansiktet upp och hon förklarade att hon inte hade ont ”mela”. – Mamma, först äter vi mat, se’n äter vi hokladpodding se’n ska ja’ ut o lo med Ebba!!!” Ebba, som inte hade hjärta att säga nej till att ro i gummibåten just då lovade att så skulle ske. I skrivande stund är lycklig liten H ute och ror i gummibåten med Ebba och Gustav, Hedvig är lycklig medan jag misstänker att de två syskonen är smått uttråkade och hellre skulle dra igång motorn…. ♥

Idag behövde vi proviantera! Det kan vara olika lätt/olika svårt beroende på hamn men eftersom vi nu för första gången slussar för det vilda i Dalslands kanal istället för att susa upp och ner längst västkusten har vi ju inte en aning om vart vi kan proviantera/hur långt det är att gå/om vi kan ta gummibåten etc. Väl inne i Håveruds hamn äter vi lunch, solen skiner så jag och fyra barn bestämmer oss för att ta en promenad till Konsum – enligt löfte från Turistbyrån är det 1,5 km. Baggis! Det knallar ju även lilla H utan att blinka! Vi gick o gick o gick o gick…. Vi gick lite till o lite till. Jag ångrade lite att vi inte gick till Minilivs alldeles nära men tja… vi skulle ju handla ganska mycket så… Vi gick lite till o lite till…  Jag frågade en liten flicka på sådär fem/sex år om hon visste vart Konsum låg? Jo, det visste hon…. ett tandlöst leende mötte mig. jag frågade om hon visste hur man gick dit och jo, det visste hon! Samma tandlösa leende log mot mig. Jag gjorde ett sista försök o frågade om hon kunde berätta för oss hur vi skulle gå för att komma till Konsum och jo, det kunde hon förklarade hon fortfarande leende! -Det är det vita huset med röda tegelpannor, sade hon och pekade  mot ett hus en bit bort. Vi gick till detta Konsum som jag förstått var den ”stora” affären och jag fattade ingenting! Den var bra mycket mindre än lilla Tempo hemma i Stora Höga!!! Utbudet fick mig att undra varför vi gått säkert tre kilometer för denna affär…. Kändes som om utbudet i Minilivs intill båten hade kunnat mäta sig med Konsum utan problem! Men ok, jag plockade ihop vad vi skulle ha, lät barnen välja varsin glass, höll på att glömma att betala, packade kylvarorna i två påsar som jag gav pojkarna i familjen med uppdrag om att gå före tillbaka till båten och dess kylskåp. Lilla H smaskade på sin Piggelin, det började regna så vi tog på en jacka… Ebba och jag märkte att hennes steg blev alltmer långsamma och lilla H själv blev allt tystare… Hon var så trött i sina små ben!!! Ebba och jag kände en lätt panik över alla kilometer vi hade kvar att gå men lockade och försökte, vi turades om att bära liten H och vi peppade varandra om att nu så, nu var det nog inte så långt kvar etc etc. Till sist gav vi upp! Vi satte oss på en liten udde och ringde efter husets/båtens pappa! Vi bad honom att komma och hämta oss, inte en meter till orkade lilla H och jag lovar; lat är det sista den lilla fröken är – orken räckte helt enkelt inte! Vi satte oss på udden och medan vi väntade på pappan kalasade vi på mandelkubb, banan och mariekex – vi hade ju trots allt varit och handlat! Pappan och gummibåten kom och lycklig var lilla H då hon sjönk ner på botten i gummibåten för det är ju ”tätteloligt” att åka gummibåt… ♥

Men åh! Nu läste min äldsta dotter senaste bloginlägget, såg frågande på mig o utbrast; Vad då ”sjön suger”??? Tycker du inte det är mysigt??? Med ens hon sade det insåg jag det; generationsklyftan… Denna gången språkligt…. ”Sjön suger” innebär för henne att vi har det ap-trist här i båten (vilket vi inte har), för mig innebär samma uttryck att luften, vinden, solen, vattnet o allt annat som hör båtlivet till tar kraft och energi – på ett positivt sätt – ifrån oss alla vilket i sin tur gör oss alla behagligt trötta! Så tokigt det kan bli med sprÃ¥kliga missförstÃ¥nd ♥

Sjön suger… Helt klart! Nu är vi på båtsemester o lilla H är svårare att få att sova än någon gång! Hon inser mysfaktorn med att tända fotogenlampan i sittbrunnen när mörkret faller på, hon inser mysfaktorn med allt gott som ställs fram på bordet OCH hon inser definitivt mysfaktorn med att alla lägger sig samtidigt – vid samma klockslag!!! Lilla H vill definitivt inte missa en sekund av social samvaro med familjen!  Det är bra – jag är FÖR social samvaro… Men jag är också för lite egen-tid, i alla fall är jag för LITE, bara LITE tid då lilla H somnat -några timmar före oss andra på kvällen. Ni vet, sådan tid man kan spela 500 med de stora barnen utan att lilla H skvallrar högt för resten av besättningen vad man har för kort på handen…. sådan tid man skulle kunna sjunka djupt in i en fängslande bok, eller för all del bara slöbläddra i senaste numret av Your life eller något annat egoistiskt mysigt… Sådan tid gillar jag, give & take tänker jag! Så tänker inte lilla H!  Detta i sin tur leder till högst aktiva kvällar OCH att Lilla H tar sig en power nap mitt på dagen när ingen annan kan göra det… ♥