Grattis lilla grodan ❤️

Men GRATTIS älskade Hedvig ♥️

Tänk.

Nu har du haft din sista tonårsdag. Och jag vet inte om du väntat och längtat mest efter just sista tonårsdagen. Eller efter första dagen som inte-längre-tonåring.

Ett helt år sedan jag skrev här senast. Av så många anledningar. Sammanfattar jag året som gått har det hänt så mycket att det förtjänar ett helt eget inlägg. En annan dag.

Men du. Hedvig. Det känns som i går du kom. Samtidigt en hel livstid sedan.

Som alltid melankolisk på din födelsedag. Orden räcker inte till. Så mycket som inte blev. Och så mycket som faktiskt blev. Så oändligt tacksam över det. Och över dig.

Jag kan inte tänka mig ett bättre liv än livet med dig. På något vis trodde jag att jag skulle behöva slåss mindre för dina rättigheter för varje år som går. Det var fel.

Istället behöver jag slåss mer. Och jag gör det. För dig skriker och bråkar jag så mycket det behövs. I stunden hjälper det föga. Men i förlängningen. Kanske.

Du är så sviken av vår kommun. Kanske byter vi. Andra har gjort det. Vi får se. Tills vi vet fortsätter jag att bråka. Strida. Och överklaga orimliga beslut. För att jag älskar dig. Alltid.

Idag firar du. Firar vi.

Att du fyller 20 bast. Att du är bäst.

Du vill – som de flesta andra tjugoåringar – gå på systemet idag. När du fyller 20 år. Köpa en ”flarra” bubbel eller något annat gott. Så klart du ska. För att du vill. För att du kan. Du är vuxen nu.

Hedvig. Min Hedvig.

Fortsätt vara den du är. Jag, din pappa, dina syskon, din svägerska, brorsdotter och många fler älskar dig villkorslöst.

Tagen är jag av att du fyller 20 år. Vackra, kloka, fina, bästa unga kvinna som jag titulerar ”mitt barn”.

Njut dagen. Njut livet.

Du är värd exakt allt.

Älskar dig …

Den här är till dig. Alltid. ♥️

Inte en sommar till …

… tänkte vi …

Och skrev en öppen ansökan för sommarjobb eller sommarpraktik.

Inte en sommar till där dagarna fram till vår semester är långsamma och ensamma när vi behöver arbeta. Jag vet inte hur ni andra gör men vi har ingen möjlighet att vara lediga under sommarlovets alla tio veckor. Det har de sista åren lett till att Hedvig har det tråkigt på sitt sommarlov. Och ensamt. Är det något man inte ska ha på sitt sommarlov så är det tråkigt och ensamt.

Hedvig har sökt feriearbete inför sommaren men fått nej. Av samtliga kyrkor i vår närhet och av kommunen. Handläggaren för feriearbeten på kommunen har i sig har gjort allt hon kunnat, men inte en enda av kommunens arbetsgivare har angett att de är villiga att ta emot arbetskraft i behov av särskilt stöd. Pinsamt. Ledsamt.

Så Hedvig och jag skrev en ansökan. Den publicerade vi på Facebook, men också på Instagram och LinkedIn. Vad vi skrev? Så här:

”Villhöver du världens bästa praktikant?

Det här är Hedvig, snart 19 år. Hennes största önskan är att få ett sommarjobb/sommarpraktik.

Pengar är inte alltid det viktigaste, men sysselsättningen, tillhörigheten, gemenskapen och ansvaret. Möjligheten och rättigheten att få växa som människa. Vi kallar det helt enkelt sommarpraktik.

Hedvig är en mood manager av rang och dessutom duktig på väldigt mycket. Med lite stöttning funkar det mesta.

Utåtriktad, social, rolig, snäll, verbal och ansvarsfull är epitet som rimmar väl med Hedvig.

I sommar vill Hedvig arbeta inom kyrkan, på en restaurang, i en glasskiosk, på en camping, i en matbutik, i ett bageri, på ett café eller med äldre människor.

Hedvig kan bre goda smörgåsar, servera, torka bord, diska och prata med gäster. Hon är också grym på att hålla ordning i hyllor, köra en spontandans och ge den som behöver en klapp på kinden.

Vi föräldrar finns i bakgrunden som stöttning till både Hedvig och dig som arbetsgivare. Så klart.

Känner du att du villhöver Hedvig på din arbetsplats några veckor i sommar blir vi glada om du hör av dig till oss.

Dela gärna mitt inlägg för att öka Hedvigs möjligheter att få en efterlängtad praktik i Stenungsund med omnejd.”

Aldrig hade jag kunnat drömma om så mycket godhet. Aldrig hade jag kunnat drömma om en sådan enorm respons. I skrivande stund har vårt inlägg på Facebook delats 20 000 gånger. Tjugotusen. Imorgon kommer lokaltidningen för att träffa Hedvig som nu har enormt många erbjudanden att ta ställning till. Vissa helt i linje med vad hon önskar, andra något helt annat.
Det är inte viktigt. Det viktiga är godheten i sig.

Och fina människor som inte har en arbetsplats att erbjuda, eller lön, har skrivit och sagt att Hedvig är välkommen att snickra altan med dem i sommar – goda luncher och smarriga fikor utlovas. Någon annan har en Harley Davidson och drar gärna ihop ett gäng snälla mc-grabbar och cruisar med Hedvig i sommar. Det går inte då Hedvig är rädd för höga ljud.
Inte heller det är viktigt. Det är godheten.

Den första intervjun skedde dagen efter Hedvigs annons. Wow för den arbetsplatsen tänker jag. Det är inte säkert att Hedvig tänker lika. Kanske är den för stor. Kanske är allt ännu för oklart. Vi får se. Att Hedvig kommer hitta ett arbete som hon trivs med är det viktigaste.
Nu är det dags för hennes första steg ut i arbetslivet.

”Pappa går till jobbet, du går till jobbet och jag går till jobbet.
Så får det bli.”

Säger hon lyckligt.

Älskade lilla H …

♥️

I år får du ett bra sommarlov, ett som blir som du önskar.
Så värd.

Grattis älskade Ludvig …

Dagen idag för tjugosex år sedan minns jag som igår.

Det gör mammor och pappor. Igår var du min bebis, min ettåring, min tvååring, min treåring…

Min lilla pojke med de mörka bruna ögonen och den blonda lite vilda kalufsen som jag ännu minns under mina händer när jag rufsade om den. Full av bus med ögon som glittrade och ett ansikte som mest strålade av lycka och ett skratt som bubblade. Älskar den minnesbilden. Du i pyjamas blickandes upp på mig. Babblandes. Plutten.

När du var liten var din dröm att bli polis, sopgubbe, raggare och pappa. Det största har du uppnått, det andra verkar du ha lagt på hyllan. Gott så. Du går din väg och jag hejar malligt på.

Idag är du en ung och mycket stilig man. Du är dessutom ”äkta” man och världens bästa pappa. Sällan har jag sett en så engagerad, lyhörd och inkännande pappa som du är. Som om du aldrig gjort annat. Älskar den bilden av dig också. Dig med Mila i famnen. Älskar fortfarande ljudet av ditt skratt.

Jag är omättligt stolt över dig Ludvig. Det vet du. Visst vet du?

Få har i så tidig ålder som du stått upp för dig själv. Och för andra. För dig är det en självklarhet. Jag beundrar dig för det. Har alltid gjort.

Min upplevelse är att vi alltid kunnat prata. Om det som är roligt, om det som bekymrar, är oroligt, ledsamt och sårande. Sedan du blev pappa har våra samtal nått en ny dimension. Du funderar på andra saker, på andra sätt än när du var en. Eller två. Nu är ni tre. Jag älskar de samtal vi har när jag får rulla barnvagn med dig. Du är så klok. Det har jag alltid tyckt.

Det finns så mycket här i världen jag önskar dig. Du är värd precis allt och mycket mer.

Det vet du att jag tycker. Visst vet du?

Grattis igen älskade ”lilla” Ludde Lurv …

♥️

… för dig finns jag alltid…

Till dig. Din favvolåt för mååååååånga år sedan. ♥️

Rockar du sockorna idag?

 

Jag gör det idag och alla andra dagar. För att Hedvig och väldigt många andra behöver just det. Att vi rockar sockar varje dag, året om. En dag räcker inte. Men den fyller sitt syfte.

Hedvig är en av de klokaste människorna jag känner. Hon är smart, rolig, har en annan världsbild än många andra, vilket gör att hon ofta kommer med så briljanta idéer att jag blir avundsjuk att det inte var jag som kläckte dem.

Inte alla ser värdet i henne så som jag gör. Inte alla ser värdet i mångfald överhuvudtaget. Visst är det konstigt ändå. Jag har blivit ifrågasatt över att jag gett liv till ett barn med Downs syndrom. Många av de frågor jag fått sedan hon föddes är alltför horribla för att återge. Det är en av anledningarna till att vi behöver rocka sockorna. Idag och alla andra dagar.

Hemma hos mig bär vi idag olika strumpor, hissar flaggan, pussar lite extra på Lilla H och berättar för henne hur oändligt tacksamma vi är över att vi får vara just hennes mamma, pappa, storasyster och storebröder.

Ikväll är jag inbjuden till författarsamtal på Kulturhuset Fregatten i Stenungsund. Bor du nära blir jag glad om du kommer. Lyssna på vårt samtal och ställ alla frågor du vill. Tro mig, jag har redan hört alla. Du kan också köpa min bok, ”Jag behöver Hedvig”. Om du vill. Det kan du förresten göra via pm också.

Hedvig har inför dagen idag gett en intervju i Aftonbladet.

Det här med allas lika värde …

❤️

… vad innebär det för dig?

Håll tummarna …

… för den här tjejen …

Idag är dagen hon ska på sitt livs första anställningsintervju. Det är stort.

Vi pratar sommarjobb. Och vi pratar kyrkan. Så klart. Något annat ställe att arbeta på är otänkbart för Hedvig.

Håll alla tummar du kan klockan 18:15 ikväll.

Du är bäst Hedvig …

♥️

… och jag hoppas de ser vilken tillgång du är …

Grattis min första lilla människa!

Som jag älskar dig!

Idag fyller hon år. Min första lilla människa. Tjugoåtta år.
Som tjugoåtta år sedan, ändå som igår.

Livet med dig är härligt, underbart, roligt, spännande, skrattigt, gråtigt – men framförallt så självklart.

Sedan dagen du kom, eller nej förresten, sedan dagen jag visste att jag bar på dig har livet med dig varit så självklart. Min första lilla människa.
För dig finns jag alla mina dagar.
För dig gör jag allt.

Vore jag inte jag ville jag vara du.
Så omtänksam, fin, snäll, god och kärleksfull.

Vore jag inte din mamma ville jag vara ditt syskon.
Som du tar hand om dina småsyskon borde alla småsyskon bli omhändertagna.

Men nu är jag din mamma och det är den största gåvan.
För det kommer jag alltid att vara tacksam.

Jag älskar dig mer än du kan förstå Ebba.
Vid din sida finns jag alltid. När du vill och behöver.

En dag kommer hela världen se din storhet.
Jag vet.


Jag älskar dig!

❤️


Puss & kram

Till dig min Ebba!

Grattis älskade Hedvig – 18 år!

Jag är så glad och stolt över att få vara din mamma.

Dagen du kom vände du upp och ner på hela min värld och jag är så tacksam för det. Vi landade så väl. Så fint.

Idag är dagen då du officiellt blir vuxen. En roll du tar på stort allvar.

”Vad innebär det att vara vuxen mamma?” frågar du och jag svarar att som vuxen behöver du fortsätta vara precis som du är. Du behöver ta ansvar, visa omsorg och kärlek till människor omkring dig men också till dig själv.

”Måste jag sluta leka, höra sagor och gosa med dig mamma?” frågar du och jag svarar att du absolut inte behöver sluta med någonting. Var som du är och gör som du vill. Lek så ofta du vill, sagor läser jag för dig hela livet om du önskar och kramas ska vi göra livet ut.

Idag, liksom alla andra dagar, är det din dag Hedvig. Din alldeles särskilda dag. Vi är så många som vill fira dig och vi är så många som älskar dig.

Gå ut i världen och var dig själv …

♥️

Jag älskar dig mitt vuxna lilla barn …

Nu vill jag spela sin favoritlåt för dig:

https://youtu.be/tzln6GO4yHY

Skolavslutning …

… och som alltid lite melankoli …

Lilla stora vackra kloka fina bästa Hedvig.
Idag är det skolavslutning och du går ut årskurs två på gymnasiet.
Stort. Väldigt stort.

Hela du är full av förväntan inför sommarlovet även om du redan längtar till skolstart i augusti.
Hela du är full av pirr inför dagen som är, inför kompisars student och faktiskt inför hela livet.

Som så många gånger förr slås jag av tanken att jag hade velat vetat då, när du kom till oss och vände upp och ner på vårt liv, hur fantastiskt livet med dig är. Att få följa dig, gå bredvid dig och lära av dina otaliga klokskaper – det är en ynnest jag är otroligt tacksam över.



Njut dagen lilla gumman …

♥️


… imorgon har du sovmorgon.