Att få låna...

(null)

... en yttepyttehund...
Lycka.

I två dygn har han bott hos oss. Han är verkligen så otroligt liten. Och så otroligt rolig och charmig. Det går liksom inte att se sig mätt på honom. 

Vilken lyx att få låna.
Mamman som letar valpar på Blocket fast hon vet att hon inte borde. Som vill ha en hund. Men ändå inte. Vill vissa dagar. Vill inte alls andra dagar. 

Det är lite för mycket om och men i den här familjen för att det ska passa på riktigt. Lite allergier hos några som inte går att bortse igen, hundrädsla hos någon annan som heller inte går att bortse ifrån. För att inte tala om hur låst man ändå blir. Vi som tycker om att resa. Vi som framförallt inte vill vara låsta vid en aldrig så gullig hund de extremt få gånger vi har barnvakt, förlåt, ungdomsvakt. 

Vilken lyx då att den här lille killen flyttat in i grannhuset. Vilken lyx att familjen då och då behöver hjälp. Så att vi kan få låna, vara extrahem. Så att Hedvig plötsligt har en kompis även hemma. En som tokälskar henne, blir lycklig då hon kommer hem och som gärna vilar huvudet i hennes knä i soffan. 

En som helt konkurrerat ut iPaden! 
Det är det ingen som lyckats med tidigare. 
Wow på den.

Så nu har mamman slutat googla omöjliga hundar. Ögondroppar och allergitabletter tar vi så gärna under lånedagarna, det är inga problem. Men man kan ju faktiskt inte droppa droppar och tugga tabletter varenda eviga dag - om man tänker efter med huvudet och inte med hjärtat. Så hade det blivit med en egen goding. 

Vi tänker om och tänker rätt.
Man måste inte ha en egen yttepyttehund när det är så lyxigt att få låna.



Imorgon kommer han igen...

❤️


... Hedvigs nya lyxkompis...