Henne...

(null)

... henne kommer jag aldrig sluta pussa på...
Punkt.

Lycklig är jag som ännu får pussa på alla mina barn. Har alltid fått. Även under deras tonår. Lyx, jag vet.

En dag pussade jag henne. Häromdagen. 
I pannan pussade jag henne.


- Tack!

- Gumman, du behöver inte tacka när du får en puss av mig.

- Jo.

- Nej.

- Jo, man måste tacka.
Det säger du.

- Sant.
Men ändå. Det var bara en puss.

- "Bara" säger du...


Jag pussar henne en gång till.
För att hon är så underbar. Hon suckar. 
Djupt och högt.


- Oj, suckar du nu...? 
Blev det för många pussar?

- Äh, ja’ sucka’ inte på rikti’t!
Det va’ bara teater mamma...


Nog av mammans pussar.
Men okej ändå. 

Annars hade orden "Stopp! Min kropp!"  ekat genom huset. Den repliken applåderar vi. Varje människa, varje barn, äger sin kropp.



Jag pussar så länge jag får...

❤️


... och svämmar över av kärlek varje gång...