En fredag...

 
 
 
... som känns bättre än torsdagen...
Och taxi hem.
 
Taxi hem är stort och efterlängtat.
Det är ganska nytt för lilla H.
Och det är faktiskt bra malligt.
I alla fall om man är tio år och tycker att man kan allting själv.
 
Helst vill man bara bli avsläppt och knalla in i huset själv.
Utan att mamman möter. Det skulle ju i och för sig gå bra. Att ta sina grejer, kliva ur taxin, önska trevlig helg, säga hej då och gå in. Men tänk om mamman av någon outgrundlig anledning inte skulle vara hemma? Om något hade hänt? Och lilla H stod här själv, utan telefon och alldeles nära havet. Det går bort helt enkelt. Var sak har sin tid tänker mamman.
 
Hem kom hon i alla fall.
Till dukat mellisbord dessutom.
Mamman skummade mjölk till sitt kaffe och Hedvig ville också ha skummad mjölk. Kall. Mamman som bara skummar varm mjölk tog fram instruktionsboken och lärde sig skumma den kall i maskinen.
 
Lilla H fick sitt glas med kall varm skummad mjölk.
Mitt i själva drickrörelsen stannade hon upp, vände ansiktet åt andra hållet med örat ner i glaset, sedan lyssnade hon.
Och lyssnade. Och lyssnade.
 
Den kalla, varma skummade mjölken liksom bubblade ovh fräste. Ett jättekul ljud faktiskt. Så där som bara skum kan låta.
 
Så Hedvig fortsatte att lyssna.
Hon lyssnade så länge att den skummade mjölken inte längre var skummad. Mamman frågade då om hon inte tänkte dricka upp mjölken?
 
 
- Nä tack, ja' tar äppeljos istället...
 
❤️

En sådan torsdag...


... som idag...
När jag känt mig lite less.

Less i allmänhet och helt utan anledning. Lite less på huvudvärk, lite less på skolan, lite less på plumpa uttalanden och ja, lite less på allt och inget egentligen.

En sådan torsdag är det bra fint att hämta lilla fröken gos, komma i extremt god till till simskolan och säga ja till hennes önskan om fika i den faktiskt hyfsat sunkiga cafeterian.

Alltihop med "less" försvann i ett huj...

❤️


Tid är fint...

Om man som jag...

 
... älskar hjärtan...
I alla fasoner.
 
Så är det fint att ha nära som förser en med just hjärtan.
Hemma har vi hjärtan högt och lågt. Helt enkelt för att jag inte kan motstå dem.
Några kan jag motstå, men de flesta inte.
Några hjärtan är skapade av jordens tre finaste barn.
Några är köpta av samma barn.
 
Några hjärtan är köpta av pappan i huset.
Han är inte jättemycket för att pyssla om jag ska vara ärlig.
 
Några är köpta av vänner som vet vad hjärtan betyder för mig.
 
Så ibland får jag ett hjärta funnet av lilla H.
Hon finner hjärtan lite här och var, när vi andra bara hastar på.
I somras fann hon ett hjärta av moln. Det gav hon till mig.
Häromdagen fick jag ett nytt.
Jag fick ett hjärta av en vattenpöl.
 
 
– Titta mamma! Ett hjärta!
Ett hjärta till dej! Av en vattenpöl!
De´ betyder att ja´ älskar dej!
Förstår du?!
 
 
 
 
Alltså, den där lilla gullungen...