Att få låna mammans kläder...

 
... visade sig vara mer än toppen...
Typ.
 
Så pass att hon gjort det två kvällar i rad.
Inte förstod jag vad det betyder. Inte alls. Men det visade sig betyda mycket. Skickade en bild till storasyster som svarade:
 
"Åh men jag kommer ihåg hur stor jag kände mig när jag fick låna dina kläder ❤️"
 
 
Vi lånar ju kläder av varandra idag, Ebba och jag. Sedan många år tillbaka och jämt och ständigt. Köper olika färger så har vi liksom "båda" och så vidare. Men så ser vi också ungefär likadana ut i längd och fason tänker jag, så det faller sig naturligt att vi rotar i varandras garderober.
 
Men lilla H...
Jag hade inte tänkt tanken.
Glad att hon tänkt tanken. Glad för att hon är glad. Glad för att hon känner sig vackrast i världen. Bland allt jag unnar henne ingår att känna sig vackrast i världen. 
 
 
- Kan ja' få låna din blus å' din kjol ikväll mamma...? 
 
- Min blus och min kjol?
Ja... absolut. Om det inte är för stort för dig. 
 
- Det är inte för stort. Ja' har provat! Förut!
 
- Haha, har du redan provat?
 
- Ja. E' de' okej om ja' lånar?
 
- Det är helt okej gumman. Helt okej.
 
- Tack!
Då känner ja' mig stor som Ebba ja'...
 
 
Nästa spänning ligger i att låna ut sina alldeles för stora men vackert turkosa badtofflor (ja, jag veeeet att det är jordens minst klädsamma skor men i alla fall) som hon köpt i lite för stor storlek här i Spanien när de små varma sommarfötterna svullnade och hon fick skoskav. Hon köpte sin efterlängtade turkosa badtofflor i storlek 36 - som Ebba och jag har - så kan hon låna ut dem til oss.
 
 
- De' vill du väl mamma?! 
Låna mina turkosa fina skor?
 
- Det vill jag så klart gärna Hedvig!
 
- Å' Ebba me'?
 
- Och Ebba också, det är jag övertygad om. 
 
- Va' e' övertygad?
 
- Ähum... att jag vet att hon vill låna dem.
 
- Va' bra!
Då är vi lika-samma-dana å' kan låna alla tre!
De' älskar ja'!!!!
 
 
 
Kanske turkost är det nya svarta...?
 
❤️
 
 
Lilla älskade stora hjärtat...
 

Bästa stunden på dagen...

 
... tycker vissa...
After beach.
 
Eller som idag, efter-pool-häng.
Hon torkar sig snabbt, tar på torra kläder och kryper ner i sängen. Med sig har hon sin iPad. Sin älskade iPad. Den som vi ömsom förbannar och ömsom tackar högre makter för. Mest är vi nog ändå tacksamma för den.
 
Hon vill ha "något gott".
Där. I sängen. Ensam.
Varje dag frågar jag om hon inte vill sitta i skuggan, på altanen, tillsammans med oss. Varje jag får jag samma svar:
 
 
- Nej tack, de' är bra.
Ja' vill vara hos mig.
 
Det skär lite i hjärtat, samtidigt som jag vet att det ju är sådan hon är, lilla H. Hon finner sitt hörn var vi än befinner oss i världen och där boar hon in sig, där vill hon vara, helst ensam. Så kommer hon till oss när hon själv vill.
Gott så. Ändå. Tänker jag.
 
Jag frågar vad hon vill ha för gott.
Hon undrar vad vi vill ha för gott.
 
 
- Jag tänkte göra som en tapastallrik med god skinka, goda korvar, ost, oliver och så...
 
- Åh! Ja' vill också ha så'n tallrik.
Fast utan oliver - ja' älskar inte oliver - och med banan, choklad och några chips också. Kan ja' få det tror du? Please? De' är lörda' OCH semester.
Och äpplejuice tack. Snälla? 
 
 
Så klart hon få en tapastallrik.
En självvald. Med banan, choklad, serrano, chorizoo, ost och några chips. Och äpplejuice.
 
 
- Glöm inte osten mamma! Den goda spanska...
 
❤️
 
 
Osten försvann först ner i magen...

Hon gör sig fin...

 
... vi går på restaurang...
Hennes val.
 
Hennes val av restaurang menar jag då.
Inte för maten skull. Nej, nej. Hade det handlat om maten hade vi hamnat på en helt annan restaurang. Då hade vi ätit indiskt. Igen. Chicken korma. Igen.
Det gillar hon.
 
Idag handlade valet av restaurang om servitören. Helt och hållet. Herre Gud. Allt handlar om den jättesöta, unga men ändå alldeles på tok för gamla servitören som hon har en crush på. Som hon går förbi varje kväll och som hon alltid får en kram av. Och som hon alltid ger en kram till.
 
Han ser hennes förälskelse och bjuder på ett extra leende,  han stryker henne över håret och säger att hon är en fin flicka. På ett bra sätt. Punkt.
 
 
 
Tänk ändå, vad det kan göra för ett klappande tonårshjärta. 
 
 
❤️
 
Omtanken värmer även mamma- och pappahjärtat...