… att hon bakar en superduper god banankaka precis innan läggdags…

Så att den är alldeles för varm att smaka på innan en liten H skall gå och sova.

 

En måndag.

Då kan det hända att mamman lovar att den lilla så klart ska få smaka nästa dag.

På tisdagen. Som idag.

 

Då kan det också hända att den lilla kommer ihåg det så fort hon slår upp sina vackra bruna ögon.

På tisdagen.

 

Mamman måste då slingra sig ur hela situationen för inte kan man servera banankaka till frukost.

En tisdag. Innan skolan.

 

Så bestämmer mamman och den lilla att banankakan får avnjutas på kvällen istället.

Det kändes mest rimligt. Då.

 

Så kommer kvällen.

Middagen är intagen. Fotbollsträningen avklarad.

Fotbollsträningen där den lilla briljerat som värsta Zlatan.

Hem kommer den trötta lilla H och när hon står i duschen kommer hon på det.

 

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

… en måndag som denna…

Lite allt möjligt som man kanske brukar göra en måndag tänker jag.

 

Lilla H har dokumenterat sin måndag, minsann.

 

Måndag 2014 maj 19

ABC med 1B

Samlingsvärd Pontus

rast

Arbeta

Till karv med ptisma

(Till lunch korv med potatismos)

Helgp

(Helgprat)

Syslöjd

rast

röris

Engelska

Fritids

 

♥

 

 

… alldeles särdeles glad…

Som över en helt oväntad omtanke en måndagsmorgon.

 

Att komma till skolan, måndagsmorgontrött, och klasspolar´n Tobbe hivar upp något ur väskan som han ger till mig och säger att det är till lilla H.

 

Det är ett spel. Det är fingerfotboll!

Bara så där. Helt apropå. En måndagsmorgon.

Då blir jag rörd och varm inombords.

Tänk att någon, i det här fallet Tobbe, gått omkring och skänkt en tanke till lilla H och hennes fotbollsintresse.

Bara så där.

 

♥

 

 

… om lilla H..,

Men det där med restaurang, det är hennes grej.

Hon är väl inte så vidare värst shoppingvänlig, hon är inte heller så himla diplomatisk och finkänslig i alla lägen. Hon talar gärna om vart skåpet ska stå och hon utdelar gärna klara direktiv till höger och vänster och kreti och pleti…

MEN, det där med restaurang, det kan hon! Hon är så rackarns trevlig på restaurang och älskar verkligen hela konceptet. Kanske sitter det i generna? I så fall har hon det från båda håll tänker jag…

Att klä sig fin och promenera till restaurangen i hamnen, det är Hedvigs melodi. Att sucka lite över att köttbullar inte finns på menyn, det är också hennes melodi. Men om man lägger huvudet på sned, ler sitt allra vackraste leende och tittar rakt in i ögonen på den snälla servitrisen, så kan det kända att hon gör sitt yttersta. Att hon i sin tur lägger huvudet på sned i köket och tittar in i kockens ögonen och förklarar att där ute i restaurangen sitter jordens sötaste flickebarn och hon vill helst ha köttbullar och lingon.

Så blir det så att den snälla servitrisen informerar lilla H om läget, om att köttbullar med rårörda lingon är på ingång. Då blir det också så att lilla H utbringar en skål, lutar sig tillbaka och spelar ds i väntan på middagen hon liksom såg till att få…

❤️

… hon haft, lilla H…

Jag känner mig nästan lite avis.

Tänk dig, att få packa ryggan full med alla godsaker i världen och precis allt man önskat sig, och sedan susa iväg i taxi. Iklädd de ännu hyfsat nya ”Torslanda-kläderna”. Och vara så där galet förväntansfull som är så härligt. Att inte, som mor sin vara nervös och få prestationsångest vid diverse lopp, utan bara vara förväntansfull och fast övertygad om att man kommer vinna. Ta hem hela rubbet liksom. Det är jag lite avis på…

Tänk dig sedan att taxin tar dig till tåget, som tar dig till stan. Där åker du spårvagn för första gången i ditt liv – bara det är succé! Sedan käkar du lite av din härliga matsäck. Se’n är det dags!

Tänk dig sedan att du springer varvet – 2,2 km – och du gör det med bravur! Nu helt övertygad om att du kommer vinna.

Du går i mål och du inser att du vunnit ”hela skiten”! Så galet lycklig du skulle vara!!!

Så tar du tåget hem, med klasspolarna. Hoppar av en station tidigare än de andra, möts av en väntande, längtande mamma och ingen vet vem strålar mest: hon som, i eget tycke, vunnit hela himla varvet, eller mamman som är så stolt att hon nästan spricker!

❤️

Ungefär så har lilla H:s dag varit…

… som var igår…

Den samlade energi åt oss alla.

 

Först kan det kännas trist att något så roligt, som till exempel segling, får stryka på foten.

Sedan, när man istället gör det man vill för att man just då egentligan bara orkar göra just det man vill, då känns det bättre.

 

När man sedan nästa dag, som idag, känner sig pigg, utvilad och glad då känns det väldigt mycket bättre.

Så pigg att man orkar simma längd efter längd på simskolan. Det är kvalité tänker jag.

Kvantiteten måste komma i andra hand de gånger man inte orkar.

 

Idag var Hedvig så full av energi på simskolan att hon skrattade så att hon fick den ena kallsupen efter den andra.

Energin räckte också till försöka bestämma och domdera med simlärare M. När det inte fungerade övergick Hedvig till förhandling. Jo jo, det har sina baksidor det där med mamman och pappan och alla syskon kommit på att vi oftast kan göra dealer med lilla H, för att få henne att göra det vi önskar.

Hon har själv blivit expert på att just deala.

 

Som när simlärare M bad Hedvig att inte ta tag i kanten då hon simmat till åttan, utan istället vända och direkt simma tillbaka. Då tog Hedvig istället ett stenhårt tag i kanten och bad simlärare M att räkna till 20 (!!!) så kunde hon kanske tänka sig att simma tillbaka. Simlärare M försökte med att räkna till tre, som ju faktiskt kanske är mer brukligt än att räkna till 20 då man tänker sig att det ska hända något. Men nej…

 

 

Så där höll de på en stund, lilla H och simlärare M, allt under skratt.

Kompromissen blev att simlärare M räknade till tjugo – i ett rasande tempo.

Jag tänker att Hedvig nog ända var den som vann då hon under den här diskussionen minsann hann sno åt sig en rejäl paus – det var väl den hon ville åt kan jag tro.

 

På vägen tillbaka, när Hedvig tränar ryggsim och simlärare M håller henne under ryggen, då hör jag henne prata om det bästa hon vet. Jag hör henne berätta, medan de tittar varandra i ögonen. Hedvig berättar om bästis-Emil, som är hennes bästa kompis. Jag hör att simlärare M svarar och frågar mer om bästis-Emil.

Hedvigs ögon lyser medan hon säger:

 

 

♥

 

 

 

 

 

… en liten time-out…

Lilla H ville bara vara hemma.

 

Onsdagar är dagen för seglarskola.

En dag Hedvig tycker om. En dag hon ser fram emot.

Men så har det varit så mycket de senaste dagarna. Roligt förvisso. Men mycket.

 

En heldag med fina Johanna i lördags.

På tok för lite sömn hela helgen.

Galet rolig cirkus i måndags – efter skola och fritids. 

För lite sömn efter det också.

Fotbollsträning igår – efter skola och fritids.

Så idag när vi åkte hem – efter skola och fritids – då sade hon blankt nej.

Hon ville inte segla. Inte alls.

 

Först lirkade jag lite.

Sade att det kanske känns bättre efter en stund hemma, mat i magen och så.

Hon tycker ju att det är så roligt. Egentligen.

Men sedan slutade jag lirka. Hedvig ville inte segla. Hon orkade helt enkelt inte.

Hon ville vara hemma.

 

Så vi var hemma.

Vi lagade mat, spelade fotboll på gräsmattan, övade upp förra årets lite ringrostiga cykelkunskaper, tvättade cykel, solstol och kickboard. Dessutom sprutade lilla H ner hela mig med vattenslangen. Högst medvetet.

 

 

svarade hon när jag frågade varför i all sin da´r hon gjorde så.

 

Så vattnade vi lite blommor och åt varsin glass i solskenet på altanen.

Duschade och läste saga i tid. Inte alls sent, snarare tidigare än vanligt.

 

 

 

♥