Nu känns det…
 
… så där olustigt igen…
Och ledsamt.
 
Och smärtsamt.
Och orättvist.
Och faktiskt till och med för djävligt.
Så känns det…
 
Från och med idag erbjuds gravida blivande mammor ett blodprov som med 99,9% säkerhet talar om ifall deras lilla bebis i magen har Downs syndrom. Metoden är riskfri. Så uttrycker de sig. Riskfri för vem tänker jag. Inte för de små bebisar i magen som visar sig ha en extra kromosom i alla fall. De riskerar i hög grad att inte få födas. För dem är detta inte riskfritt. Inte ett dugg.
 
Idag föds det ungefär 120 barn per år i Sverige med Downs syndrom.
Varför är de inte välkomna?
 
I inslaget säger en blivande flerbarnsmamma att hon nu när hon redan har flera barn inte vill ha ett barn med ”massa fel på…”
 
Fel?!
Vad då fel?
Det är väl inte fel på några barn tänker jag.
Den blivande mamman menar barn som lilla H.
Som om det vore något fel på lilla H!?
 
Jag förstår verkligen ingenting…
 
Jag tittar på mitt lilla vackra flickebarn och ömheten svämmar över.
Jag tittar på henne och ser den vackraste av själar.
Den mest omtänksamma och generösa.
Som sprider kärleksförklaringar och visdomsord vart hon går.
Som förvisso spottar, fräser och svär också, men vem gör inte det emellanåt.
 
Det knyter sig i magen när jag tänker på att andra tittar på lilla H och tänker att hon inte borde få finnas.
Det knyter sig i magen när jag tänker på att jag en dag ska behöva förklara för mitt älskade lilla hjärta att det finns människor som inte tycker att hon borde få finnas.
Hur ska jag kunna göra det när jag inte förstår själv…?
 
Jag så nyheterna och tårarna rann… 
Riskfritt?!
Som om det vore en katastrof att få ett barn med Downs syndrom.
Det är en rikedom..
 
 
 
Vad är det för värld vi lever i…?