Det där med att kunna själv…
 
… är ju kul…
 
Men det kan också gå överstyr. Eller, det var fel uttryckt. Men det kan i alla fall få oerhörda konsekvenser.
Som när lilla H i december letade upp tändstickorna och tände två ljus på adventsljusstaken. alldeles själv. Där stod hon i morgonrufsigt hår och hade tändstickor och eld alldeles för nära hår och pyjamas. Det kunde fått konsekvenser. Samtidigt var det ju himla duktigt gjort. Tändstickorna ligger högt och även om hon gärna tänder ljus på egen hand, så gör hon det i alla fall under övervakning av oss.
 
Imorse då jag kom hade hon lagt två ägg i en kastrull med vatten och ställt på spisen.
Spisen var också på, men fel platta. Det kunde också fått konsekvenser. Nu fick det inte det. Inte idag heller.
Istället fick jag berömma initiativet. Herre Gud, det är ju storartat egentligen. Att Hedvig har så klart för sig hur saker och ting brukar gå till i det här huset, att hon är så initiativrik och handlingskraftig. För så är det ju, och dessa egenskaper kommer ta henne långt. Det är jag säker på.
 
 
Lika säker är jag på att jag numer inte kan ligga kvar i sängen och småslumra medan lilla H kliver upp och är påhittig…
 
 
 
– Ja´ glömde saltet i vattnet mamma…