Det där med att kunna själv…
… är ju kul…
Men det kan också gå överstyr. Eller, det var fel uttryckt. Men det kan i alla fall få oerhörda konsekvenser.
Som när lilla H i december letade upp tändstickorna och tände två ljus på adventsljusstaken. alldeles själv. Där stod hon i morgonrufsigt hår och hade tändstickor och eld alldeles för nära hår och pyjamas. Det kunde fått konsekvenser. Samtidigt var det ju himla duktigt gjort. Tändstickorna ligger högt och även om hon gärna tänder ljus på egen hand, så gör hon det i alla fall under övervakning av oss.
Imorse då jag kom hade hon lagt två ägg i en kastrull med vatten och ställt på spisen.
Spisen var också på, men fel platta. Det kunde också fått konsekvenser. Nu fick det inte det. Inte idag heller.
Istället fick jag berömma initiativet. Herre Gud, det är ju storartat egentligen. Att Hedvig har så klart för sig hur saker och ting brukar gå till i det här huset, att hon är så initiativrik och handlingskraftig. För så är det ju, och dessa egenskaper kommer ta henne långt. Det är jag säker på.
Lika säker är jag på att jag numer inte kan ligga kvar i sängen och småslumra medan lilla H kliver upp och är påhittig…
♥
– Ja´ glömde saltet i vattnet mamma…
Även om de kan gå tokigt, peppar peppar att det inte gör, så är hpn ju fantastiskt duktig! Perfekt mängd vatten i kastrullen o allt. 🙂
Å jag kom ihåg den tiden. Kan själv innebär en heldel för en mamma. Helt plötsligt klarar ens barn saker som man inte tänkt tanken att de ska göra. Oftast händer det inget men ibland blir det tokigheter som när äldsta dottern lagade middag till familjen innan vi vuxna kommit hem. Stoltheten som lyste i ögonen på tösen och maten som var bränd samt köket som såg ut som en tornado dragit fram, då får man som mamma vara tacksam att allt gick bra. För lära sig måste dom, hur ska de annars bli självständiga? Då får man ha lite is i kroppen och avvakta. För vilken lycka det är när barnet lyckas. Det är bara att kliva på båten och vara den lots som vi ska vara och låta "kaptenen" styra men med en varsam överblick.
Oj,oj! Hoppas kök och kastruller gick att rädda! Viktigast är dock lyckan i att genomföra det man tänkt – alldeles själv! Tack för en härlig historia!