Idag har vi varit med om…
 
… något spännande, lilla H och jag…
Vi har haft SVT hos oss.
 
Jag fick en förfrågan härom dagen, om vi kunde tänka oss att bli intervjuade.
Rapport kommer att göra ett inslag med anledning av den rapport Socialstyrelsen nyligen släppt. Där tas det faktum upp att det idag föds lika många barn med Downs syndrom som det gjorde på 70-talet. Det förväntade antalet var högre. Det beroende på att mammor idag oftast är äldre än vad de var då de fick barn på 70-talet.
Förmodligen är det kubtesterna som ställer till det, eller hur man nu vill uttrycka det.
Jag vill gärna uttrycka det just så. Att de ställer till det lite…
 
Rapport har intervjuat Socialstyrelsen samt kartlagt vilka landsting som idag erbjuder kubtest. De har också granskat de landsting som erbjuder gravida kvinnor testet oavsett ålder. Vad SVT ville var att också prata med en förälder som inte tycker det är en katastrof att få ett barn med Downs syndrom. Inte så att föräldrar går omkring och tycker att deras liv blivit en katastrof, det var inte så jag uppfattade att de menade. Mer att när fosterdiagnostik idag erbjuds handlar det till största delen om att ta reda på om fostret har just Downs syndrom. Visar det sig att barnet har det, tycks idag inte bilden av allt det positiva som följer med det lilla barnet förmedlas. Istället ges en bild av att livet blir katastrof. För att inte tala om det stackars lilla barnet som inte alls kan få ett värdigt liv om man skall tro en del forskare, doktorer och professorer och några till..
 
Bullshit säger jag!
 
Det finns lika många reaktioner på beskedet att ditt barn har Downs som det finns föräldrar. Det fina är att ingen reaktion är rätt och ingen är fel. Varje reaktion är unik, precis som varje litet barn som föds är unikt.
Jag tyckte inte att det var en katastrof att jag fick en dotter med en extra kromosom. Jag jublade inte, jag var ledsen, jag grät mycket – men det var ingen katastrof för mig. 
 
Jag grät många tårar av oro för Hedvigs framtid.
Absurt med tanke på att hon bara var några minuter gammal, några timmar gammal, några dagar gammal och några veckor gammal. Jag grät över saker jag tänkte att hon skulle komma att behöva utstå. Jag grät också över saker hon kanske inte kommer att få uppleva. Men jag grät aldrig över henne och inte heller över att jag fått just henne till min. Hon, den vackraste av vackra, fyllde mig med kärlek och stolthet från första stund. Så mycket att det bara svämmar över.
 
När nu SVT ville träffa Hedvig och träffa mig tänkte jag att här får smidas så att det är solen som visar sig, och inte det lilla monstret. Jag pre-peppade hennes humör genom att baka chokladbollar. Med chokladbollar på fatet är det inte mycket som kan gå fel. Jag toppade dessutom det hela med att servera en Festis till. Hedvig står gärna i centrum och tyckte nog att det kändes bra malligt att tv skulle komma och filma just henne.
 
Bilen svängde in på uppfarten och Hedvig rusade till dörren.
 
– Välkomma! Kommel ni?! Tlevligt! Kom in…
 

Det började bra minsann. Hon gillade Frida och tokgillade Stefan. Hedvig tokgillar de flesta män. Hon var glad som en lärka, pratglad och samarbetsvillig. Hon bjöd på chokladbollar, berättade om julfesten igår, luciatåget och vikingateatern. Hon berättade att kompis Emil ska följa med hem imorgon och då ska vi minsann baka pepparkakor. Inte nog med det, hon läste sin läsläxa när Stefan filmade. Därefter gjorde hon raskt sin matteläxa med hjälp av numicon. Inte en gång bad hon om hjälp och inte ett fel gjorde hon. Jag har i ärlighetens namn aldrig sett henne göra matteläxan så lättvindigt. Allt detta medan hon småfnissade åt kameran.
Hon hängde i sina romerska ringar, visade sitt rum och sjöng Zlatansången – medan filmkameran rullade. 
 
Själv har jag kommit på miljoner saker jag glömde att säga.
Där är ju så där med klok-ord: när man bäst behöver dem gömmer de sig frenetiskt.
Jag undrar lite hur de kommer att klippa ihop nära nog en timmes filmande till några minuters inslag?
 
Inslaget kommer att sändas på Rapport tidigast måndag. Det kan dock lika gärna bli en annan dag eftersom innehållet inte är dagsaktuellt. Frida lovade att ringa och berätta när hon vet.
 
 
Olika berikar, eller hur…?