… för vissa av oss i familjen…
Själv har jag känslan av att jag inte sovit sedan jag föddes…
Sovit har jag så klart men jag har svårt att somna och jag sover oroligt.
Då jag var liten, tre-fyra år kanske, gick det så långt att min mamma tog med mig till doktorn eftersom jag inte kunde sova. Då jag inte sov så sov ju heller inte min mamma, det blir en ohållbar situtation.
Doktorn gav mig sömntabletter!
Horribelt kan jag tycka med dagens mått mätt, men detta var på 70-talet och då gjorde man så.
Doktorn lät upplysa min mamma om att i vissa fall, på vissa barn, kan effekten bli motsatt och det trötta barnet sover överhuvudtaget inte alls – så funkade det på mig…
Tur i oturen kan jag tänka för på det viset kunde jag ju inte fortsätta äta sömntabletter.
Som vuxen har svårt-att-somna-problemet blivit allt värre. Så mycket värre att jag periodvis ätit insomningstabletter – jätteskönt förvisso men sömnen upplever jag som konstgjord och nja, utvilad har jag inte känt mig. Efter att ha varit utan sådana några år gav jag upp i december och gick till doktorn. Det är jobbigt att känna sig gråtfärdig av sömnbrist år efter år…
Jag träffade en ny doktor som inte alls var inne på att ge mig insomningstabletter!
Oh my God tänkte jag, och förberedde en motattack till de avslappnings- mindfulnessövningar jag trodde hon skulle föreslå. Jag tog även med i beräkningen att hon skulle föreslå sömnskola, spikmatta, träning sent på kvällen, träning tidigare på kvällen, lite kvällsmat, ingen kvällsmat, koppla av med en bok, aboslut inte läsa en bok i sängen…
Jag har provat allt! Det funkar verkligen inte!
Men hon nämnde inget av detta utan ber mig sakligt att prova Circadin. Circadin som innehåller melatonin som är ett kroppseget sömnhormon och som troligtvis är i obalans hos mig. Skeptisk kände jag mig, det måste jag erkänna…
Hedvigs pappa sover också uselt!
Utan att i skrivande stund ha frågat honom upplever jag att det blivit värre med åren.
Han somnar som en stock så fort han lägger sig men vaknar framåt fyra…
Fyra är inte ok… Fyra är inte morgon…
Han är också sanslöst trött!
Min äldsta dotter har alltid somnat så fort hon lagt huvudet på kudden så om henne finns inte mycket att berätta alls i förhållande till sömn. Hon sover då hon lägger sig, punkt slut.
Min son har liksom mig haft svårt att somna, som liten var det många svängar upp för att dricka, för att kissa, för att berätta om något han var rädd för, för att reda ut något han kom att tänka på etc och timmarna från läggdags till dess att han faktiskt somnade var många. Nu är han snart 15 år och även om han liksom de flesta tonåringar ofta är trött så tror jag inte ännu att han somnar så fort då han lägger sig. Skillnaden är väl att nu kan han sova på morgonen då han är ledig, det kunde han inte som liten.
Så kom lilla H till världen!
Sov som en liten gris de första åren och jag kände mig nöjd över att hon inte ”ärvt” min dåliga sömn.
För några år sedan visade sig dock kan-inte-sova-genen även hos henne och det har blivit värre och värre.
Vi läser saga och släcker lampan klockan åtta och sedan i somras har hon verkligen kunnat ligga klarvaken till klockan 22 och ibland till klockan 23!
Det går ju inte…
Det finns en morgondag som hon skall orka med också och vi har verkligen tyckt så synd om henne. Hon ligger där och försöker och försöker men hon kan inte somna. Nio av tio kvällar har hon fått komma upp igen, sitta med i soffan och mysa lite för att sedan länga sig och vänta på John Blund igen.
Några gånger har hon somnat i mitt knä men hur mysigt det än är så är det inte bra i förlängningen att inte kunna somna i sin egen säng…
I förbifarten nämner jag detta om Hedvigs svårigheter att somna för vår suveräna specialpedagog Elisabeth. Ett kort ögonblick tittar hon på mig och säger att så kan vi ju inte ha det, allra minst Hedvig som kanske då behöver melatonin! Men nej, lite motstridigt kändes det i mig… lite som om det var sömntabletter vi pratade om. Sömntabletter och barn känns inte som en kombination jag tycker om. Elisabeth förstod min tvekan men bad oss ändå prata med deras barnläkare för att få information om melatonin och dess verkan.
Det gjorde vi!
Melatonin är inte farligt att äta, det ger inga biverkningar och det är ett kroppseget hormon som man kan äta varje dag hela livet om man vill. Det visade sig också att det inte är koncentrerad melatonin det är fråga om utan om just Circadin som innehåller en liten dos av melatonin.
Hmm… lite svårt beslut var det men vi beslöt oss för att prova, inte minst för lilla H:s skull.
Det funkar!
Både lilla H och jag somnar numer inom rimlig tid från vi lagt oss – något jag aldrig trodde skulle ske!
Det är så mysigt att se att en gäspande, trött liten H faktiskt kan lägga sig i sängen, gosa lite och sedan somna gott, lilla hjärtat – för sova behöver vi alla…
♥
sova
