Kreativ lördag…

… hade vi igår…

… trots att jag tycker att vi mest bara latade oss!

En skön dag med andra ord!

Att måla med vattenfärger är bland det bästa lilla H vet och hon målar oftast länge och mycket.
Med mycket menar jag många! Många målningar blir det…

Absolut och helst vill Hedvig att jag också målar och ja, måla med vattenfärger är en helt ok sysselsättning en lite lat lördag tycker jag. Kruxet är att jag inte får bestämma själv vad jag skall måla!
Jag får mycket bestämda instruktioner om vad jag skall måla men jag får i alla fall bestämma färg själv…
Det är väl ett släktdrag tänker jag – att man vill bestämma själv menar jag, och då krockar det så klart emellanåt!

Igår fick jag uppdraget, nej jag menar uppmaningen, att måla ”Kalsson som flygel ovanföl alla husen o alla husen hal så många fina fäljel… plopellel också mamma o en startknapp…”

Men ok…

…jag tänkte att jag får gå in för denna uppmaning till 100% och det gjorde jag – fast jag verkligen inte kan måla!

Under tiden jag producerade en teckning hade lilla H säkert producerat 10 teckningar!!!

Där fanns:

”Hedvig”

”Pappa”

”Ludde”

”Ludde som duschar”

”En gubbe”

”Ett moln som regnar”

mm

mm

Även om jag bara producerat en (!) teckning tycktes lilla H mycket nöjd med den och frågade om den kanske var till just henne – och det var den ju, vilken tur1

Jag försökte senare revanschera min sparsamma kreativitet (i kvantitet sett) genom att baka semlor till eftermiddagsfikat.

Åh, vad hon tyckte det var mysigt, lilla H!

Åh, vad hon tyckte att jag var duktig. lilla H!

Åh, vad glatt hon ropade pappa och Ludde till köket för fika, lilla H!

Om hon smakade och njöt…?

Inte ett dugg!
En semla är något nytt i Hedvigs värld och inget man smakar sådär rakt av…
Kanske, kanske att hon smakar nästa år om vi pratar semlor ett tag framöver nu…

♥

Lilla coola lilla H…

Lilla H har Spiderman som en av sina favoriter, liksom Blixten Mc Queen, Rorri, Buzz Lightyear & Woody!

Ingen liten rosa Hello Kitty här inte och jag tycker det är störtskönt! OM jag nu har lilla H med mig in i en klädbutik – det händer inte ofta eftersom hon inte är särskilt shoppingvänlig – då styr hon stegen rakt in på pojkavdelningen!

Love it!

Jag var själv ”pojk-flicka” när jag var liten och fattar faktiskt ännu varför det helt enkelt är coolt med så kallade grabb-grejer! Nu är lilla H något av en allätare för hon älskar även prinsessor (om än att hon älskar prinsar mer), hon har bestämt sig för att vara ballerina på vårens cirkusshow på dagis och hon tycker att rosa och glitter är oerhört vackert…

Men ändå… får hon bestämma själv så väger det där coola lite ”grabbiga” över…

Hon sade till mig häromdagen att hon så gärna vill ha en tröja med Toy Story figurerna på så igår slank jag in på en av klädkedjorna – utan lilla H! Hittade en tröja som trots tryck (jag ogillar tryck) var helt ok, med Toy Story figurer på. Slut, naturligtvis, i Hedvigs storlek… Såg hur expediten tittade lite extra på mig då hon frågade vilken storlek pojken har och jag svarade att ”Min dotter har storlek 110…”.

Nåväl, slut var den och jag fortsatte längre in på pojkavdelningen och så ser jag den; Spiderman-tröjan!!! I rätt storlek! Plötsligt hade jag betalat den och kände mig nästan lite pirrig inför Hedvigs mottagande…

Om hon blev glad?!
Glad är bara förnamnet! Hon strålade när hon fick se den!!! Utbrast:

– WOW!!!!

I morse då hon ville ta på den tillsammans med tidigare införskaffade Spiderman-jeans, strumpor och trosor (läs kalsonger) så fick hon mig att lova att tvätta dem tills på tisdag då hon vill ha dem på dagis och visa A för han gillar minsann också Spiderman…     

♥                                       

Spotify och Spidermankläder från topp till tå – kan det bli bättre?

Läxa ÄR kul…

… i alla fall om heter Hedvig, är 6 1/2 år och läääääängtar efter att få börja skolan!

Läxa kan göras på många olika sätt tycker lilla H!
Helst skall den göras tillsammans med storasyskon, helst skall man sitta tätt, tätt bredvid sin storasyster eller storebror, har de sin Macbook i knät har liten H sin ”bilar-dator” i knät (en liten röd ”laptop” laddad med spel från filmen Cars)…

Blyertspenna och suddgummi är en absolut nödvändighet vid läxläsning, även om blyerts annars anses som tråk…

De nyligen beställda Guldstjärneböckerna kom med posten för några dagar sedan och som alltid sade Hedvig konsekvent NEJ till dessa! Jag vet ju sedan gammalt att allt nytt bemöts med ett kraftigt NEJ men har de sista åren funnit att det oftast funkar att göra en deal med damen ifråga. När Guldstjärneböckerna kom med posten höll mig från att slita upp paketet tills Hedvig kom hem från dagis. Paket är alltid spännande, hon öppnade ivrigt och utbrast:

– Åh, titta mamma! Fina böckel…

Jag föreslog att vi skulle titta i dem och visst, Hedvig höll med.
Hon ångrade sig dock snabbt då hon såg att boken innehöll ”uppgifter” att lösa. Hon slog igen boken med en smäll och sade:

– Nej, vill inte mamma… Ja tittal en annan da´ ja…

Får en känsla av att hon för länge, länge sedan genomskådat vad som är ”lek” och vad som är ”träning”. Det är därför jag lägger mig vinn om att rabbla och tjattra oavbrutet om bokstäver, ljud, rim, kategorier och allt vad det är, så att träningen ”göms” i alla lekar och i alla vardagsbestyr!

 Hon är smart lilla H!
Då hon anar att det krävs något av henne i gengäld, att hon skall prestera något, då backar hon och hävdar:

– Nej, vill inte…

Ett nej är ett nej är ett nej och det går inte att ändra på!

Hur som helst valde jag ut en av Guldstjärneböckerna som jag fick för mig  var lämplig att börja med. Den har så legat framme på köksbordet ett antal dagar, jag har bläddrat i den, undrat högt hur man gör på den här uppgiften, skrattat lite för mig själv och sagt att ja, men det här var ju en rolig bok etc. Allt för att väcka Hedvigs nyfikenhet, för den kommer i sinom tid – det vet jag! Hon har närmat sig boken, undrat vad jag skrattar åt och till slut bläddrade hon i den när hon trodde att jag inte såg.

Så i måndags kom jag på det!
Det är ju en läxbok och inget annat! Så klart!
En läxbok att ta fram en ledig dag då man är pigg och glad, så är det naturligtvis!

Jag tog fram den i måndags och frågade helt enkelt lilla H om vi inte skulle ta och göra lite läxa…?

– Ja!!! Det göl vi mamma! Ja´ hämtal penna och så….

Då blyertspenna och suddgummi var hämtat satte vi oss vid köksbordet, slog upp första sidan och jag försökte snabbt läsa instruktionerna för uppgiften. Tålamod är inget Hedvig är särskilt utrustad med, vilket i sig kan ses som en utmaning…

Uppgiften gick ut på att titta på bokstaven i kanten och sedan ringa in två av tre bilder föreställande något som börjar på just den angivna bokstaven. Hängde du med?

Det svåraste av allt var att hejda Hedvig och få henne att lyssna och förstå mina instruktioner – men det gick!
Det gick lysande till och med, även om jag önskar att hon inte haft så bråttom!
Då man gjort färdigt en sida i Guldstjärneboken får man en guldstjärna! Guldstjärnan blev dealen den här gången, en guldstjärna är alltid eftersträvansvärd.

Återigen stum av beundran inför lilla H:s kunskaper om bokstäver och ljud konstaterar jag att det gick lysande! Det var inte superlätt men det skall väl heller inte en läxa vara?

Känner att ribban lades på en lagom svår nivå och funderar över om just ”läxa” är Hedvigs grej…?

♥

En skridskoprinsessa!

Igår var det måndag – den blå dagen – den lediga dagen!

Den blå dagen ställer lite krav på mig…
Skall den blå dagen bli bra för lilla H och mig krävs det att jag kommer med några roliga uppslag!
Efter två dagar hemma, den rosa dagen och den röda dagen, längtar lilla H intensivt efter dagiskompisar och efter fart och fläkt – annars blir hon, och då även jag, otroligt uttråkad. Nu är det inga stora händelser som krävs, det kan räcka gott med en skogspromenad och den kan lätt förhöjas genom att vi tar lite fika med oss t ex.

Igår fick jag för mig att vi skulle åka skridskor! Lilla H:s humör gick i topp och det blev en lång väntan fram till klockan 14 då allmänhetens åkning började. Vi åkte skridskor förra året, lilla H och jag, men då på en frusen liten damm, med skrovlig is vilket faktiskt är toppen om man är nybörjare. Det är mycket lättare att hålla sig på skridskorna om isen är skrovlig!

Jag vet inte riktigt hur det blivit den här vintern, jag har liksom glömt av att man kan åka skridskor tillsammans!
Det är ju faktiskt jättekul!

Jag tänkte nog igår att tja, vi blir nog inte så länge på isen och följaktligen tog jag inte på mig särskilt mycket kläder inför denna begivenhet – dumt visade det sig! Ishallar är mycket råa och mycket kalla!!!
Lilla H klev på isen, fast förvissad om att det här det klarar hon galant! De första 7-8 minuterna var kämpiga och jag funderade på exakt hur ont i ryggen jag skulle ha efteråt. När 7-8 minuter hade passerat ville Hedvig gå av isen och äta sin smörgås. Fine, tänkte jag, det var det! Vi hade ju kul den lilla stunden i alla fall.

Hedvig åt sin smörgås, drack lite saft och ville sedan åka igen!
Hon åkte och åkte, släppte mig naturligtvis för hon ”kan hälv” och det gick som en dans!
Eller… nu överdrev jag kanske lite, men det gick bra! Det gick långt över förväntan! Hon trillade, visst gjorde hon det, men hon kom upp ”hälv”! Hon följde intensivt några flickor i 10-årsåldern och deras vackra piruetter och vips så snurrade lilla H för det vilda. Lite i slow motion och kanske inte med ett ben vackert uppdraget men i alla fall; hon snurrade! Lycklig, lycklig tjoade hon:

– Ja kan mamma! Ja kan ja´!!!

Och visst kan hon!
Nästan allting!
Hon är ungefär som Lotta på Bråkmakargatan och jag drabbades än en gång av en omättlig stolthet över denna duktiga, kavata, lyckliga lilla flicka som är så övertygad om att hon är bäst i hela världen! Jag håller med förstås  och tänker att gott självförtroende om något, det vill jag rusta henne med i livet!

En timma och 15 minuter var vi på isen!
Jag frös resten av kvällen men vad roligt vi hade!

♥

Vita muffins

I måndags morse bakades det muffins i Bollibompastudion!

Hedvig kom springande ut till mig i köket och tjoade:

– Mamma!!! Bollibompa bakal muffins! Viiiiita muffins!!!!

Detta var jordens upptäckt för lilla H!
Ett kort slag funderade jag över varför det var så viktigt att prata om att de var vita men kom sedan på att i det här huset bakas mest bruna muffins – Toves kladdkakemuffins – och de älskas av oss alla!

Jag har aldrig ens tänkt tanken att Hedvig skulle vilja baka vita muffins – man ändrar som sagt inte på rutiner så himla lätt här hemma, om man inte är beredd på ett ilsket utbrott förstås.

Nu ville lilla H baka vita muffins!!!

Vi gjorde en deal!
Vi gör ofta dealer numer lilla H och jag – fungerar dem är det ett toppensätt att köpa sig fri från konflikter!

Dealen idag var först frukost, sedan till affären för att köpa ägg och sedan baka!

Dealen höll!!!

Frukost, påklädning, tandborstning, affären… allt gick som en dans!

Baket gick också som en dans!
Det är roligt att baka med Hedvig, hon har sådan iver och hennes glädje smittar av sig!

När jag lite senare föreslog att vi skulle smaka på bakverken tittade hon lite förvånat på mig och sade:

– Nej! Vi väntal till Ebba o Ludde kommel flån skolan! Ja´ ska bjuda!

Men visst, självklart! Det ligger mycket lycka i att bjuda, i att ge bort…

Vi väntade, Hedvig bjöd sin pappa som arbetade hemifrån idag, hon bjöd mig och hon bjöd sina syskon.
Muffinsen var ”tättegoda”.

Om lilla H smakade?

– Nej… de äl vita… tyckel om bluna ja´…

♥

Den bästa Viktor av alla…

I fredags kom världens bästa Viktor och hälsade på!

Världens bästa Viktor och världens bästa mamma T stannade hela helgen!

Hedvig gladde sig i två veckor innan besöket och ville absolut inte gå till dagis i fredags, inte ens en liten stund!

– Nä, ja´ stannal hemma ja´ o väntal på Viktol…

Så fick det bli!
Vi har haft mysiga dagar med mycket lek och stoj, även lite kiv förstås.
Kiv som mest handlade om vem som hade just DEN leksaken först, vem som tog ifrån vem just DEN leksaken etc och dessa konflikter får man antingen ta sig an eller förbise.

Man kan välja olika också!

Man kan välja att ibland ta sig an konflikten – om de små liven känns mottagliga för resonemang – och ibland kan man helt sonika bara ta sig rätten att bestämma – om än att man försöker få det att låta som förhandling:

– Då gör vi så här; du tar den här leksaken och du tar den här… ok…?

Det där sista, med frågetecknet, är egentligen inget frågetecken som vi alla förstår, det är egentligen ett starkt uttropstecken som inte ger utrymme för vidare diskussion.

Vid kiv tyckte lilla H att Viktor skulle åka hem… – hon sade det också, högt och tydligt!

Liksom när lilla H lekte med fina Alva för några veckor sedan lade jag även under helgen märke till skillnaden på lek då man är lite äldre än Hedvig. Viktor är ungefär två år äldre än Hedvig och han ville och förväntade sig nog mer ”tillsammans-lek” än vad Hedvig är med på. Kanske är det ”stora-barns-lekar” som hon inte riktigt är med på ännu? Med yngre barn, de som är som Hedvig eller ett par år yngre, leker hon ofta ”tillsammans-lekar” – ofta tar hon också då kommandot och styr och ställer, gör rollfördelningen klar och tydlig (helst själv) etc.

Med Viktor var hon helt tillfreds med ”bredvid-lekar”, nöjd med att läsa en bok i sin säng om han lekte något annat bredvid etc. Fotboll och handboll undantaget! Det spelar lilla H gärna, ofta och bara ”tillsammans”!

Glada och uppiggade av helgens besök är både lilla H och jag och då vi vinkade av Viktor och mamma T när de åkte hem i söndags eftermiddag, ja då ville Hedvig att de skulle komma tillbaka…

… nu och på en gång och en gång till…

♥