Familjens lilla kyrkliga…
… tänker bra mycket..,
Ofta.
Väldigt ofta tänker hon på Jesus. Och på Gud. Det gör inte vi andra. Inte ofta.
– Mamma…
Han var en väldi’t gammal gubbe.
Han skapade blåsten. Sedan dog han.
❤️
Idag känner vi oss…
… ödmjuka…
Tacksamma.
Idag är det elva år sedan ”de” räddade livet på yngsta lilla hjärtat.
Utan dem… Jag kan inte ens tänka tanken fullt ut.
Elva år sedan vi med skräck lämnade lilla H ifrån oss för hjärtoperation.
Elva år sedan vi med skräck väntade i timmar. Väntade på samtalet.
Och när det kom vågade jag inte svara. Pappan svarade.
Vi båda höll andan.
Vad skulle han säga?
Doktorn i andra änden.
Som just avslutat operationen.
Som just avslutat operationen.
Han sade att allt gått bra.
Att det gått som förväntat.
Att de nu skulle göra i ordning henne och ta henne till uppvak.
Vi var välkomna om en halvtimme. Eller en timme. Jag minns inte.
Jag minns inte eftersom jag var som i ett töcken. I ett töcken av skräck.
Livrädd.
När vi kom till uppvaket låg hon där. En liten, liten, yttepyttig bebis.
Och solen sken in genom fönstret och fick hennes svarta kalufs att glittra i solen.
Så fin, trots miljoner slangar. Annat än några veckor innan då vi också befunnit oss på uppvak.
Då efter en tarmoperation. Då var bilden annorlunda. Mer skrämmande. Mer otäck.
Då vek sig nästan benen under mig när jag närmade mig sängen med vår lilla bebis.
Den här gången såg jag solen. Såg hur den glittrade i hennes kalufs.
Tänkte att solen betyder något.
Att den betyder liv.
OCH ”de” hade satt upp en liten tofs i håret på lilla H.
Precis som hon brukade ha.
Om de anat vad den lilla tofsen betydde för oss där och då.
Eller så var det precis det de gjorde.
Vi hissar flaggan idag och firar livet.
Vi vet fortfarande inte hur vi ska tacka dem som räddade livet på vårt hjärta.
Inga ord är nog. Inga ord kan beskriva.
Men de vet nog.
De har sett våra tårar, vår oro, vår vånda, vår skräck.
De vet nog.
Lilla hjärtat…
♥
Som vi älskar dig…
Nya glajjor…
… till lilla H…
Lycklig.
Just det är hon.
Lycklig.
Så där så att hon studsade och hoppade då vi gick ifrån butiken med de nya glajjorna på.
Så där så att hon fnissade högt där vi gick, och sken som en sol.
Så där så att hon beställde en prinsessbakelse på konditoriet vi gick till med mormor strax efter.
Lycklig helt enkelt…
♥
Nya glajjor som sagt…
När mamman slits sönder…
… av dåligt samvete…
Igen.
Över att lilla H fick vara på fritids hela lovet. Då rycker storasyster in.
Låter lilla H krypa ner i sängen, 06:39, på sin lediga dag. Myser, pussas, tittar på film. Äter frukost i sängen, busar med mjölkchoklad som frukostdessert. Fast det bara är fredag. Men sportlov.
Tar bussen några mil. Byter buss.
Går en promenad. Till bion.
Köper popcorn och Fanta.
Ser ”Alvin & gänget”.
Tar bussen igen.
Hedvig tycker det är som på Liseberg och skrattar och tjoar högt.
Kliver av vid Mc Donalds.
Stegar in på Mc Donalds.
Äter massor med mat och lilla H hamnar i samspråk med en kille hon tycker är ”svincool”. Han är typ 20 år.
Tar bussen hem.
Känner sig lyckliga.
Att mamman möts av suckar och ganska fula ord från den yngsta när hon kommer från jobbet kan hon ta en dag som idag. Hon vet ju att lilla H och Ebba haft en särdeles superfin sportlovsdag…
Tack finaste Ebba…
❤️
Älskade barn…
Om att få saker…
…om bakfoten…
Men ändå ta hem poängen.
– Mamma, va’ e’ de’?
– Inget hjärtat, jag är bara lite trött…
– Men mamma, ge dig!
Du måste åka och jobba nu.
– Mmm…
– Varför måste du jobba?
– Man måste jobba för att få pengar.
– Ja. Har man inga pengar kommer polisen. Och dödar en.
– Polisen?! Dödar?! Nej, nej, inte alls!
Men utan pengar kan man inte köpa mat till exempel.
– Hm…
Men du mamma, utan pengar kan någon stjäla pengar och DÅ kommer polisen alla fall. Stjäla är ett brott!
Sant.
1 – 0 till lilla H, igen…
❤️
Bäst jag åker och jobbar…
Hon kan så mycket…
… lilla H…
Om det mesta.
Som om rymden.
Om planeter och ”aschtrider”.
Om Saturnus, Venus, Merkurius och flera andra.
Om vilka planeter som tillhör vilka banor.
Och vi andra har glömt hur rymden ser ut egentligen.
Så vi väljer att lita på hennes kunskaper och frågar mer och mer.
Och fascineras av hennes kunskaper.
Och fascineras av hennes kunskaper.
Kanhända blir vi lite tveksamma till att det på en planet bor en Minecraftgubbe, hönor, en ko, grisar och en hund.
Kanhända känner vi oss också lite tveksamma till att det skulle vara varmt i rymden och att där finns hav och fjädrar.
Å´ andra sidan…
♥
Vem skarvar inte lite emellanåt…?
Lycka en tisdagsmorgon…
… kan vara en urkopplad airbag…
Urkopplad.
Vi läser igen. På Ntf:s sida.
Pappan korrigerar mammans 140 centimeters gräns.
135 centimeter på bälteskudde i framsätet kan vara okej.
Om airbagen kopplas ur.
Så en tisdagsmorgon när ryggan är packad med all sköns godsaker inför heldagsutflykt med fritids, toppas den ivriga utflyktslyckan av att mamman går med på att koppla ur airbagen och låta lilla H sitta i framsätet.
En fnissande färd minsann. Fnissandes och sjungandes Samir & Viktors ”Bada Nakna” rattade vi iväg.
När vi inte trodde att tisdagsmorgonlyckan kunde bli bättre upptäcker plötsligt lilla H att hon når golvet i bilen ”med platta fötter”. Med ett tjut utbrister hon:
– Ja´ når mamma! Ja´ når golvet med platta fötter!
Ja´ är stor nu! Herre Gud så lång ja´ är nu mamma!!!
Ja´ är stor nu! Herre Gud så lång ja´ är nu mamma!!!
Och det kan man ju tycka.
Jag fortsätter att tycka att hon är precis lagom lång.
I framsätet, i lilla bilen, på en bälteskudde fortsätter hon att fnissa och stampa med platta fötter mot golvet.
Lycka en solig tisdagsmorgon…
♥
Utflykt, matsäck, urkopplad airbag, framsäte och platta fötter i golvet…
Så kom dagen..,
… hon väntat på…
I flera veckor.
Pirrigt, roligt och lite nervöst.
Vågar jag? undrar hon.
Klart du vågar, säger vi och bedyrar att vi finns här, att vi väntar och längtar.
Sedan klockan 11 har packningen varit klar. Snuttefilt och delfin, necessär med parfym till och med, pyjamas, onepiece, kläder till morgondagen, extrakläder ifall man spiller, Nils Karlsson Pyssling och Dumma Mej 2, ett nytt spel, telefon, laddare till den samma och mjölchoklad. Och en teckning föreställande Hedvig och Johanna och det står Puss I love you på den. Och paket.
Redo.
Sedan klockan 11.
Nu har hon åkt, fnittrandes.
Spännande, roligt och lite nervöst…
❤️
Hedvig hjärtar Johanna…
Den lilla skruttan…
… gick på kalas…
Själv.
Nyss.
I paljettkjol och glittrig Star Warströja.
Och glitterstrumpbyxor minsann.
– Liksom, svart glitter gillar ja’!
Men inte rosa och så.
Kan man tänka sig eller fråga sig…
Tyst blev det. Tomt är det.
Det sker numer då och då.
Vi är inte vana men vi gläds.
Gläds å’ den lillas vägnar.
Oroas lite å’ den lillas vägnar.
Två hus bort. Hon gick själv.
Mamman messar andra mamman att nu går hon och kan du ha lite koll? Den andra mamman svarar att nu kom hon och hon är superglad och mamman har stenkoll. Det vet jag ju. Att hon har koll. Annars hade jag gått med. Ett par mindre lyckade kalas och ett riktigt fruktansvärt hemskt elakt kalas har satt sina spår. Hos mamman, pappan och syskonen. Lilla H tycks ha kommit över det. Tur är väl det. Elakheter kan man vara utan. De gör ont.
Så plötsligt ska vi äta middag utan lilla H. Hon går loss på tacos på kalaset och vi, vi går väl loss på lite hämtmat idag.
Som sagt, glad å’ stora lilla H:s vägnar.
Hon är så väl värd detta.
Glad över finfina grannar och grannbarn…
❤️
Så bra det blev efter flytt ändå…
Storasyster målar…
… de yttepyttiga små tårna.
Som knappt når golvet.
Hon målar dem i Barcas färger, helt enligt önskemål. Hon målar dem och vi säger alla ”åh…” och ”ah…” och vi pratar alla om hur mycket bättre de små Barca-tårna faktiskt syns när de dinglar lite lagom, än om de nått golvet med platta fötter.
Lilla H håller med…
❤️
Förresten målade storasyster lillasysters fingernaglar också…