Skolavslutning…

… innebär ganska mycket väntan…

Igår hade vi skolavslutning i familjen;
Ebba gick ut nian (!!!) och Ludde gick ut sjuan!
Jag förstår ärligt talat inte vart åren sedan de föddes har tagit vägen?!
Glad i alla fall att varje ålder har sin definitiva charm <3

Igår morse då Ludvig kom ner till frukostbordet fanns en ros till honom i en vas bredvid dukningen.
Eller… det skulle stått en ros där…
… någon hade flyttat på rosen…
… någon liten avundssjuk…

Den lilla avundssjuka hade helt sonika flyttat bort vasen så långt från Luddes plats som möjligt och när jag frågade varför svarade hon:

– Äh, blomman blil död nu å Ludde ville inte ha den…

Tänker att den lilla avundssjuka också skall få en ros till frukosten då hon går sista dagen på dagis!

På skolgården blev jag naturligtvis tårögd – igen!
Att det aldrig går att skärpa sig!?
Lilla H var också tårögd men mer för att hon var tokarg för att hon inte fick leka på skolgårdens lekplats i den utsträckning hon själv önskade! Lite trist tycker jag, när det blir gråt och tandagnisslan, ilska och frustration när allt egentligen är ämnat att vara roligt… så är det ganska ofta med lilla H men jag tänker att det väl ger sig med tiden…? Vi löste det genom att dela på oss så Hedvig med pappa fick gå till lekplatsen.

Vi firade lite extra eftersom Ebba gick ut nian så där fanns förutom traditionell jordgubbstårta även skål i champagne och några presenter till Ebba.
Presenter är kul, det tycker vi väl alla, och lilla H är naturligtvis inget undantag.
Hon är suverän på att glädjas med andra, är sällan avundssjuk på andras paket utan ja, hon njuter även när andra är glada. Hon tittade länge när Ebba öppnade paket och sade sedan:

– Näl ja blil stol o ja slutal skolan då vill ja ha Spiderman-lego och Stal Wåls lego!!!

Lilla hjärtat, vi lovar att göra allt för att komma ihåg att hon önskar sig detta om nio år…

♥

slut/avslut

Bästa helgen ever!!!

Helgen som var har var oslagbar för lilla H och oslagbar för mig!

Hon har haft så roligt, så fullt upp precis hela helgen!

I lördags hade vi lite småärenden – leksaksaffären och så – att fixa och sedan var vi ute i det underbara vädret.
Jag ser att Hedvig står på baksidan och tittar på barnen i grannträdgården.
De hoppar studsmatta flera stycken och de har vattenspridaren under!

Lilla H vill var med…

Det går ju inte…
Hjärtat börjar hamra som en tok i bröstkorgen på mig och jag känner ledsenheten ta tag i mig – igen…
Min vana trogen kontrar jag med att jag kan ta fram vattenspridaren till vår studsmatta!

– Jaaa! De göl vi mamma!

Och det gör vi!
Lilla H hoppar och studsar i det svinkalla vattnet, lycklig och skrattandes.
Vi har faktiskt jättekul och ännu roligare blir det när jag lyckas blöta ner mig själv mitt i allt med vattenslang, spridare och annat som skall hållas ordning på.

Med bilen kommer våra fina grannar hem, mor och äldsta dotter kommer fram och pratar med Hedvig som snabbt frågar om E vill vara med…?

E sade ja!

E är 11 1/2 år och ville hoppa med lilla H!
Vilken lycka!

E bytte om till bikini och sedan hoppade de tillsammans tills läpparna var blå.
De bytte om och fortsatte leka!
De lekte här och sedan fick Hedvig gå med E hem och leka med E:s hundar!

Hedvig kom tillbaka och sken som en sol!
Rättare sagt så fick vi hämta henne då middagen var klar – det har aldrig tidigare hänt och det kändes stort!

Då ser hon grabbarna i nästa grannhus, de är nio och tolv år och också stora idoler för Hedvig.
Hedvig frågar om de vill hoppa på hennes studsmatta och lillebrodern säger ja.

– Mamma!!! Han ville!!!!
tjoar Hedvig och är lycklig så hon nästan spricker – och jag också!

Efter en stunds hoppande hör jag att Hedvig frågar om de kan hoppa på hans studsmatta…?
Det vet jag att hon velat göra sedan april månad och jag väntade på svaret med en liten klump av oro i magen.
Men jo, bara vi frågar dina föräldrar säger lillebrodern!

Hedvigs pappa och jag gick med till deras studsmatta där hon fick hoppa med båda bröderna och en mängd bollar!
Det var lite hårda bollar men det har ju Hedvig sett hela våren och hon är inte den som bangar, hon är tuff lilla H, och det var just den leken hon ville åt – och hon fick det!

Hon grät, åh vad hon grät, när vi tog med henne hem för att sova!
Hon fick fram mellan hulkningarna att hon minsann skulle leka med dem på söndagen också.

Söndagen kom och det första Hedvig sade var att hon skulle leka med flickorna E & A och pojkarna A & K.
Jag försökte nog släta över det hela lite och prata om barnkalaset hon skulle på istället. Barnen i de båda grannhusen är så mycket äldre och jag tänkte att de kanske inte alls hade lust att leka en dag till.

Vi var på barnkalas lilla H och jag och det var toppen!
Väl utanför dörren på väg därifrån kom det igen; nu skulle hon minsann fråga om hon fick leka med dem igen…

Jo, hon sprang på lillebror K och frågade om han ville hoppa med henne?
Jo, det ville han ju…
Hon frågade lite senare lillebror K om de kunde hoppa på hans studsmatta?
Jo, det kunde de ju…

Jag pratade med mamman som generöst sade att Hedvig väl kan vara hos dem själv en stund?

– Kanske det vore roligt för Hedvig?

Oj! Om hon visste hur rätt hon träffade!!!
Jag hör hur de skrattar och leker på studsmattan, så blir det tyst.
Jag tänker att Hedvig nog chefar lika mycket där som hemma så hon har säkert sett till att komma in i huset (det vet jag nämligen att hon vill…).

Efter en stund – kanske en knapp timme – går jag dit för att be henne komma hem.
Det blir gråt och tandagnisslan och visst har hon kört med de båda bröderna men det tycktes som att även de hade haft kul.

Lilla H hinner knappt hem innan grannflickorna och deras mamma kommer.
E vill ge bort ett helt stall, en hel veterinärstation, med tillhörande hästar, katter och hundar till Hedvig.
De blir kvar i hallen och leker och leker!

Hedvig är lycklig!

Jag är lycklig!

De leker inne, de leker ute.
Rätt som det är kommer Hedvig in och säger att hon skall gå med E hem och leka med hundarna.
Jag kastar en blick på E och frågar om det verkligen är ok?
Jag menar, jag vet ju hur lilla H kan ta över liksom och hur svårt det kan vara att säga nej…
Men jo, det är helt ok säger E.

Jag börjar en mening där jag tänker förmana Hedvig att hon måste hålla E i handen på gatan. Jag hinner dock inte prata färdigt förrän Hedvig avbryter:

– Ja ja, tjatspik, ja´ ska lyda…

Hmmm, är jag så förtusägbar tänker jag men känner mig varm inombords då de traskar iväg och lilla H strålar som aldrig förr.

Efter en lång stund kommer flickornas mamma och frågar om Hedvig får äta middag hos dem?

– Va?!
Ja men… det blir kanske besvärligt… alltså det var ju inte meningen…

Men fina, fina mamman bedyrar att de vill att hon skall äta middag med dem.
Jag frågar Hedvig om hon vill:

– JA JA` VILL MAMMA!!!

Så vi åt middag utan lilla H igår, tomt på hennes plats…
Kändes lite konstigt får jag säga, men kände att både min man och jag satt med fånigt leende på läpparna och kikade mot grannhuset och undrade hur Hedvig hade det?

Som en strålande sol kom hon hem och berättade att hon ätit:

– Kopatis (potatis) och levben, tättegott!

Hon berättade även att lilla hundvalpen bitit henne i stortån!

Det här trodde jag aldrig jag skulle få uppleva…

♥

middag

En nästan-hela-dagen-trevlig-dag…

… har vi haft tillsammans idag, lilla H och jag!

Det lever jag länge på!

Hedvig blev inte tokarg på mig förrän kl 14.45!!!
Detta trots att hon varit vaken sedan 06.55!!!

Vi har haft en ledig dag idag, lilla H och jag.
Utan dagis, med några ”måsten” och några trevligheter – allt i lilla H:s tempo.

Vi började dagen med ett besök i leksaksaffären!
Tror jag det att dagen blev trevlig tänker du, men det är inte alls någon garanti för trevligt-uppförande-mot-mamma-beteende. Inte alls! Det går så bra att explodera både innan, under och efter ett besök i leksaksaffären om du frågar lilla H.

Men inte denna dag!

Och nej, jag mutade inte med något!
Vi handlade förvisso i affären men inte till henne. Just det är hon fenomenal på lilla H; att bara vara nöjd med att få kika runt i leksaksaffären en stund – en längre stund förvisso men ändå.

Vi promenerade vidare till Synsam för lite justering av Hedvigs glasögon.
Vi kikade länge, länge in genom fönstret till en frisör, jättelänge kikade vi.
Allt medan Hedvig rabblade som ett mantra för både sig själv och för mig:

– Det äl inte falit!
Man bala klippel hålet!
Åh så fint lockigt hål gubben hal!
Hedvig klippel sig hos annan flisöl, den hetel Ann…
Ja´ vill inte gå in däl mamma!!!

Folk runtomkring oss måste trott vi var tokiga – det bjuder jag på.

Vi strosade vidare mot tandläkaren.
Jag hade hoppats att tandläkaren kunde trixa lite med den sanslöst lösa tanden i Hedvigs mun så att den äntligen trillar ut. Då hade vi haft det överstökat liksom, blod och elände som det blir. Bättre att få det gjort än att se den lilla skräcken i Hedvigs ögon när hon frågar när den tänker ramla ut. Jag svarar att det kanske blir idag eller imorgon…

– Kanske på fledag!?
kontrar hon då.

Framme hos tandläkaren deklarerade Hedvig redan i väntrummet för tandläkaren att hon minsann har en ”lös” och den får man inte pilla på…

Så tanden sitter där den sitter – ännu…

Tandläkarbesök går bra med Hedvig, så även denna gång.
Nöjd och glad valde hon en liten grön groda med glitter på ifrån den magiska lådan.
Jag undrar lite om den skall placeras vid de andra sex grodorna med glitter på ryggen…?

Sedan åt vi en trevlig lunch med goda vänner!
En lite blyg och tyst Hedvig var ändå mycket trevlig – hon blev inte ens arg då köttbullarna på tallriken tog slut och jag förklarade att det inte fanns mer. Istället åt hon helt sonika upp potatismoset och lingonsylten.

En glass hann vi med innan vi gick hem.

En kopp kaffe och ett glas saft på altanen njöt vi av då vi kom hem.

En lång omgång ”tennis” på baksidan genomförde vi under många skratt.

Sedan small det!
Som en blixt från en klar himmel försvann mitt lilla solsken och monstret dök upp!
Monstret som gömmer sig även inom mamman vaknade till liv och högg tillbaka!

Men monstret inom mamman blev till intet då hon av en händelse kastade en blick på klockan och såg att den var 14.45! Himmel och pannkaka! När hände detta senast; att mer än en halv dag hade passerat utan att monstret i lilla H visat sig en enda gång?!
Monstret i mamman tvärdog och ett varmt lyckligt solsken spred sig inombords!

Man får vara glad för det lilla… 14.45 liksom…

♥

Havet…

… Hedvigs rätta element…?!

Ingenstans trivs lilla H som i båten, på havet!
I alla fall tillhör båtlivet Hedvigs absoluta favoriter – jag njuter av att hon njuter!

Familjens barn i varierande åldrar har olika syn sinsemellan på det här med båtliv.
Följaktligen njuter de i olika grad då vi är på havet…

Hur gör alla andra familjer med tonåringar i båten tänker jag…
I naturhamnar utan trådlöst internet…

Krabbfiske med lillasyster och gummibåt i all ära men trådlöst internet tycks vara det som gör lyckan för i alla fall två av våra tre tonåringar.

Ja ja, allt har sin tid och jag undrar om lilla H också en vacker dag kommer sucka högt och ljudligt då vi skall ut med båten? Kanske kommer hon för alltid vara förälskad i havet?

Hedvig är en livsnjutare av stora mått!
Hon njuter av havet, vinden, vågorna.
Hon njuter av att fika och äta i båten eller på en klippa.
Hon njuter av att sova i båten.
Hon njuter av att hjälpa till med disk, dammsugning etc i båten.

Mest av allt tror jag hon njuter av att vi alla är tillsammans…

♥

hav