Nu väntar vi…

… på tandfeén för femte gången!

Äntligen har den trillat ut, den femte lilla tanden!

Det har vi väntat på i flera dagar, sedan förra veckan någon gång.
Särskilt har vi väntat på den sedan i lördags.
I lördags blödde den nämligen lite och blod är lika med katastrof i lilla H:s värld.
När en lös tand blöder kommer det per automatik mer blod, vid fler tillfällen, i flera dagar – det är tufft för liten H!

I dag då jag kom till dagis kom hon springande från köket då hon precis ätit mellis.
På väg in i tvättrummet hejdade hon sig, tvärvände och sprang emot mig samtidigt som hon drog ner den lilla underläppen och pratade ivrigt, allt på samma gång!

– Mamma! Titta! Jag hal tappat min lös!!!

Åh, jag kikade och höll med om att det ju var spännande det här med att tappa tänder.
Fröken såg frågande ut och undrade om lilla H verkligen hade tappat den, hon hade inte sagt ett knyst om det till någon. Men jo, jag såg ju gluggen…

Jag frågade vart hon hade tappat den och hon svarade:

– Jag tappade den i pilat-sjölövalskeppet, lakt nel i sanden!!!

– I sanden? Men… såg du den? Tog du upp den?

– Ja jag såg den mamma men jag gömde den i sanden!
Snart kommel tandfeén och hittal den o jag fål en guldpeng!!!

– Men! Gömde du den?

– Ja jag gömde den!

– Varför tog du inte upp den då?

– Ingen aning…
svarade lilla H och ryckte på axlarna.

Därav har vi nu ett tomt vattenglas på köksbordet och vi hoppas alla att tandfeén hittat tanden i sanden och kommer hit och lämnar en guldpeng i natt…

tappa