…med pompa & ståt!
Eller hur?
Idag har lilla H ”gjort” sin sista dag på dagis!
Det känns sorgligt…
Det känns vemodigt…
Det känns oroligt…
Det känns nervöst…
Men mest känns det nog…
spännande…
Det är nog egenligen ingen nödvändighet längre att ha väldigt god framförhållning på vad som komma skall för lilla H, men det känns bra… Eller om det är att jag fortsätter i gamla invanda fotspår…?
Jag vet inte, men jag gör nog ännu så att jag informerar, berättar och ser till att lilla H förstår och får fråga i god tid om det är något speciellt som skall ske.
För att jag tror att hon mår bra av att veta.
För att jag själv aboslut inte är en ”spontan-människa-typ”, även om jag jobbar på det!
Jag vill vara spontan!
Jag vill uppskatta spontana saker!
Men jag är inte spontan och jag uppskattar endast ”planerade spontana” saker – om sådana finns?
(Det är nog bara en människa på jorden som förstår vad jag menar; min syster A – för hon är likadan)
Hur som helst så kan jag inte berätta för Hedvig för långt i förväg heller för då blir tidsperspektivet svårt att förstå. Det är en avvägning helt enkelt, olika från gång till gång!
I måndags då vi tittade på Hedvigs schema förklarade jag att på fredag denna veckan går hon sista dagen på dagis, sedan blir det sommarlov, sedan blir det skola och fritids.
– Kan ja´ börja skolan nu???
– Nej, efter sommarlovet…
– Vafför dé?
Hmm… kluriga är frågorna!
På tisdagen tog jag upp ämnet avslutning igen och då säger lilla H alldeles bestämt:
– Då vill ja´ ha blomma, flagga o tårta som Ebba o Ludde hade!!!
Ja, men så klart!
Ebba och Ludde fick varsin ros när de slutade skolan för några veckor sedan.
Flaggan stod på bordet.
Jordgubbstårta hade jag bakat.
Så klart att lilla H vill ha ”samma”!
I morse vid lilla H:s frukosttallrik med gröt stod där en vas med en röd ros och flaggan var på bordet. Hon undrade vart tårtan var och jag förklarade att den får vi ju äta efter att hon slutat på dagis. Jo, men det var nog ok ändå… Efter en stunds funderande sade hon:
– Ja´ vill ha vit duk osså…
Men ok, de som känner mig vet att jag inte är en vän av dukar men är det kalas så är det kalas och då skall givetvis en vit duk ligga på bordet!
Jag kände min kravlista öka vartefter tiden gick men tänkte att jag nu löst ros och flagga, tårtan var planerad så visst kunde jag ordna en vit fin duk också.
På dagis möttes vi av två lite tårögda fröknar som lämnade en present till Hedvig med motvieringen att det ju varit lite extra speciellt med lilla H, det har varit så nära, det har varit så… ja, det har helt enkelt betytt mycket för dem också att få lära känna lilla H ♥
I paketet fanns en fin tallrik och mugg i porslin med Spiderman på!!!
Till frukost sa de, så att lilla H inte glömmer av dem på dagis!
Jag kände klumpen i halsen på en gång och tänkte att Herre Gud, klockan är nio på morgonen, kanske klumpen kunde hålla sig borta tills jag hämtar henne klockan tre i alla fall.
Hedvig tackade, jag tackade, jag kramade om fröken A som inte skulle vara där klockan tre och sedan fällde jag ner solglasögonen för att gömma mina blanka ögon och gick till fönstret och vinkade till lilla H!
Det känns kul med skolan.
Det känns som om vi gjort ett bra val av skola.
Men det känns tufft att lämna något som fungerat så bra.
Vi lämnar något tryggt.
Vi lämnar ett dagis där alla alltid sett just lilla H för den hon är!
Hur blir det nu?
Kommer hon att trivas?
Kommer ”de” att se lilla H?
Förmodligen blir det toppen…
Förmodligen kommer hon att älska skolan…
Förmodligen kommer de att se lilla H eftersom hon oftast ser till att bli sedd…
Lite ont i modershjärtat gör det faktiskt….
Efter dagis kom mormor och morfar hit och kalasade på smarrig jordgubbstårta.
Lilla H tyckte att vi skulle sjunga för henne!
Sjunga? Vad?
Vi föreslog Idas sommarvisa, Den blomstertid nu kommer etc men nej.
– Hung ja´må hon leva föl mej!!!
– Fast du fyller ju inte år Hedvig…
– Hung den NU!!!
Sagt och gjort, vi sjöng ”Jag må du leva” trots att vi inte hade en endaste födelsedag i huset…
♥
tårta
