… hur lilla H skall förstå och få ett sammanhang av livet vi lever…
Livet som på många sätt kan vara svårt för oss alla att förstå.
Men så bara gör hon det, förstår menar jag…
Och hon förstår många gånger på ett bättre och mer okomplicerat sätt än vad jag gör.
Jag som alltid skall krångla till allt, vända ut och in på allt, grubbla i tid och otid…
Så gör inte Hedvig!
Hon använder inte sin värdefulla tid här på jorden till att grubbla, och jag avundas henne…
Lilla H använder sin tid till att fundera en kort stund, för att sedan konstatera hur det är.
Att saker och ting eventuellt, kanske, möjligtvis kunde varit på ett annat sätt om… det faller henne inte in…
Saker och ting är som de är, man behöver inte tycka om hur det är, men de är ändå som de är.
I min familj finns fyra barn varav Hedvigs tre äldre syskon bott här olika mycket under åren som gått.
Ebba bor här varannan vecka och hos sin pappa varannan vecka. Ett år undantaget då hon bodde hemma så gott som på heltid och hos sin pappa bara varannan helg. Då Hedvig var liten var det väldigt svårt för henne att förstå att Ebba var hemma ibland och ibland inte. Särskilt påtagligt blev det på morgnarna då Hedvig ville väcka Ebba, men ingen Ebba fanns hemma för att väckas. Lika påtagligt blev det vid läggdags då Ebba ibland kunde säga god natt, ibland inte. Även vid matsituationerna har jag sett att Hedvig grubblat, tittat på antalet tallrikar för att sedan titta på oss andra – detta har hon gjort långt innan hon kunde vare sig räkna eller förmedla att hon visste vilka platser vi hade vid middagsbordet.
Jag gjorde tidigt en lapp för ”Ebba” att sätta upp på Hedvigs schema de måndagar hon kom hem.
Men hur göra de måndagar då hon åkte…?
Hedvig var inte gammal då hon själv satte upp en Ebba-lapp alla gröna måndagar – men det blev ju fel.
En måndag då Ebba åkte kunde hennes namn inte sitta på schemat för det som står på schemat, det sker enligt Hedvig. Det blev bra måndagar och det blev ledsamma måndagar.
Nu är lilla H äldre och inser att Ebba åker varannan måndag – och hon blir tvärsur på Ebba!
Egentligen blir hon ledsen och besviken men hon tar ut det på Ebba genom att vägra säga hej då, vägrar att ge Ebba en kram etc. Å´andra sidan kompenserar hon det tusenfalt måndagen därpå när Ebba kommer hem igen. Då fullständigt överöser hon Ebba med kramar, pussar och miljonger frågor och krav på lek.
♥
Ludde bor hemma på heltid.
Han har haft korta perioder sedan Hedvig föddes då han bott hos sin pappa men det är inget Hedvig ens minns. För henne är Ludde en storebror som alltid finns här, som alltid går att räkna med, som hon alltid kan säga god morgon och god natt till – såvida han inte sover hos kompis Hugo.
Att Ludde finns här jämt gör att lilla H friskt delar ut både ris och ros till honom.
Ingen av syskonen får så mycket ris som han får – då menar jag en uträckt tunga, ilskna påhopp, tjuvnyp och några väl placerade sparkar och slag…
Det är svårt att se sådant som en komplimang även om jag många gånger försökt övertyga Ludvig om att det är just vad det är. Hon törs bråka med honom för hon vet att han alltid finns här! Han har ibland känt det som lite orättvist; då han finns för henne jämt borde hon kanske uppskatta det och inte slå och skrika åt honom.
Jag förstår honom!
Himmel vad jag förstår honom!
Jag finns ju även jag för Hedvig jämt och jag tycker verkligen att jag gör allt för denna lilla ”unge” och ändå kan hon bete sig som… ja… som ett litet monster mot mig…
Det känns orättvist även om jag i huvudet kan vara mer rationell en emotionell. Det har hänt mer än en gång att tårarna rinner för att jag känner mig orättvist behandlad av lilla H, och det har hänt mer än en gång att jag i mitt stilla sinne undrat om jag kanske kunde ”sälja henne på Blocket”…
Men, så får ju både Ludde och jag så mycket gott av den underbara lilla ”ungen” också!
Små, fina kärleksförklaringar i vardagen som inte kan mätas med mycket annat.
Detta påminner vi varandra om Ludde och jag, då ilskan tar över i Hedvigs lilla kropp och riktas mot oss.
Inte en gång har Hedvig funderat på vart Ludde är – hon vet ju att han är hemma…
♥
Gustav bor också hemma på heltid sedan snart tre månader tillbaka.
Tidigare har han bott hemma bara varannan helg och under någon period för flera år sedan knappt det.
Med Gustav blev det på fredagarna ungefär som med Ebba på måndagarna. Varannan fredag satte vi upp en Gustav-lapp och varannan fredag fanns där ingen Gustav-lapp! Det är inte så lätt att förstå när man är liten och jag har många gånger känt att jag har haft svårt att förmedla en förklaring till undrande liten H.
Plötsligt en dag för ett par år sedan gjorde hon själv kopplingen att Gustav kommer hem samma dag som glassbilen kommer hit! Hur hon lyckades ha koll på vilken fredag glassbilen kom det vet jag inte, den kommer bara varannan fredag! Något gjorde att hon lyckades komma ihåg vilka fredagar glassbilen skulle komma och något gjorde att hon kopplade ihop just de fredagarna med Gustavs hemkomst.
Men så plötsligt kunde det hända att Gustav inte alls kom en fredag då han ”skulle”, han kanske hittade på något annat…
Då blev det svårt för lilla H att förstå igen…
Men nu bor Gustav av olika anledningar hos oss på heltid sedan innan jul!
Det är toppen och jag har funderat lite på om och när Hedvig skall fråga honom om när han skall åka till sin mamma – hon är ju van sedan tidigare att han gör det.
Men nej, hon frågar inte det och undrar uppenbarligen inte heller.
Är Gustav inte hemma så frågar lilla H om han är hos Sissel.
Sissel är Gustavs flickvän och visst är det så att är han inte hemma så är han hos henne.
Ibland är Sissel här och är hon inte det så undrar Hedvig när hon kommer.
Kontentan av all min oro för hur jag skall kunna få lilla ljuvliga H att se sammanhang, att förstå livet är att jag som vanligt grubblar alldeles för mycket och alldeles för många gånger i onödan.
Hon förstår ju ”hälv”!
Hon gör sina egna kopplingar med måndag, fredag, Hugo, glassbil och flickvän…
Hon kan minsann vår älskade lilla H, ”kan hälv”…
♥
