… är över…
Vissa dagar vill man bara skall passera.
Vissa dagar vill man bara ta sig igenom.
Så var dagen igår…
Redan då jag vaknade kände jag hur jag verkligen ville att den skulle vara slut.
När jag en timme efter uppvaknandet satt mig i bilen och kört ett par kilometer kom jag på att jag glömt kakan jag bakat för att bjuda på till kaffet på jobbet. Vände, och kände mig arg som ett bi…
Då arbetsdagen var slut hämtade jag lilla H. På torsdagarna har vi lite brådis för att hinna hem, äta och byta om för att sedan åka till fotbollsträningen. Så även igår. Det gick smidigt dock, fotbollen lockar och igår var dessutom fotbollen utbytt mot innebandy till lagets förtjusning. Hedvig hade laddat med den nya gröna innebandyklubban hon fått av vår grannflicka Anna och ja, hon kände sig lite cool och lite stor helt enkelt där hon stegade iväg med klubban i högsta hugg.
Precis som på fotbollen ville Hedvig helst inte vara med under uppvärmning och straffar – hon vill spela match och inget annat! Hur förklarar man för en envis 7-åring att även tekniken är bra att träna på. Det är bra att kunna passa till varandra och inte bara tänka ”Jaaaa´ fööööööörst!!!!”.
Lite tröstande ord då träningen var slut för att sedan köra hem i raketfart. Dags för dusch och lite kvällsmat, läxläsning och tandborstning. Därefter tog jag Ludde med mig till doktorn efter två veckors fruktansvärd hosta och medföljande förkylning. Återigen prisar jag Hedvigs storasyskon högt; hur skulle jag lösa logistiken utan dem? Tilläggas skall att Hedvigs pappa var upptagen på annat håll just under gårdagkvällen. Storebror Gustav var hemma och jag var lite osäker på hur lilla H skulle reagera på att vara ensam hemma med ”bara” Gustav då hon skulle sova. Inte för att Gustav inte skulle vara exemplarisk som barnvakt utan för att fröken ifråga är mycket bestämd på att just jag skall vara hemma då det är dags att sova. Jag insåg mitt logistikproblem redan på morgonen då jag inte ville resa mig ur sängen och genom det hade jag förberett och föreberett lilla H på hur kvällen skulle bli.
Förberedelse är A & O för lilla H.
Lite med hjärtat i halsgropen tog jag därför upp detta igen vid kvällsmaten. Det är ju inte roligt att lämna om det blir gråtkatastrof även om jag vet att det inte går någon nöd på henne. Men icke! Hon var så glad att hon skulle vara själv med Gustav:
– De göl ingenting mamma! De blil spännande! Gustav kan läsa saga föl mig!
Det hade jag i och för sig tänkt hinna med men överlät det med glädje till storebror.
Lilla H för sin del kunde inte få iväg Ludde och mig fort nog.
– Åk till doktorn nu! Gustav läsel föl mig sedan musel (myser) vi lite Gustav o ja´!
Så klart! Gustav läste Bamse och säkert låg de kvar och ”muste” en stund.
Ludde och jag stressade till doktorn, väntade i väntrummet, träffade doktorn som lät ordinera penicillin mot övre luftvägsinfektion, stressade hem så att Ludde kunde ta över ”vaktpasset” efter Gustav. Då sov lilla H vill jag tillägga men det känns skönt att veta att någon är på nedervåningen om trollungen kommer upptassandes. Sitter de i sina rum på övervåningen med headset på så är chansen obefintlig att de hör en trött liten trollunge som förmodligen blir vettskrämd om hon tror hon är ensam hemma. Kycklingmamma? Jag…?!
Mmmm…
Jag vände bilen och styrde kosan mot Ica! Sådär kul en sen torsdagskväll faktiskt, men ett nödvändigt ont. Istället för att bli frustrerad över att aldrig få komma hem och sjunka ner i soffan, alternativt och ännu hellre lägga mig i tid, sände jag återigen en tacksamhetens tanke till stora, duktiga, snälla och hjälpsamma syskon.
22.45 var jag hemma, maten uppackad och ställd på sin plats, godnattpussar utdelade till de stora barnen och ett slags lugn infann sig när jag kände att torsdagens slut äntligen närmade sig…
Idag är det fredag, kylen är fortfarande full, sonens ohälsa kan bara vändas till det positiva, bonussonen är glad över att ikväll äntligen träffa sin flickvän (efter flera dagar utan att ha setts), lilla H är lycklig över att Emil skall följa med hem efter skolan, Ebba är inte hemma men vi alla är lyckliga över att se henne imorgon bitti igen, maken är förmodligen lycklig över den kommande fredagsölen och jag, ja jag är så lycklig över att gårdagen är över och jag är så lycklig över de tre fantastiska tonåringarna vi har i huset!
Tack för att ni är så bäst Ebba, Ludde & Gustav!
♥
Suddiga bilder på tjejen som aldrig är still…
