Liten H...
En Pucko har flyttat in…
 
… i vårt hus…
Jo, en Pucko, inte ett Pucko. För ingen är ju ett Pucko, inte ens jag. Lilla H skulle inte hålla med mig på den punkten, det är ett som är säkert. För henne är jag, och några andra utvalda, ett riktigt Pucko emellanåt. Men vi ger oss inte på den punkten; det finns inga Puckon – så det så.
Men nu har vi en Pucko. Pucko är en söt liten grön groda som våra fina grannflickor vann på Liseberg häromdagen. När Pucko överlämnades till lilla H förklarade grannmamman att den här grodan heter Pucko och det är minsann bara just denna grodan som man får kalla för Pucko. Någon annan Pucko finns nämligen inte. Hedvig fick veta att nästa gång hon ropar Pucko, så kommer någon av oss med den lilla söta grodan.
Lite skeptisk såg Hedvig ut till detta briljanta besked men hon är helt med på att grodan heter Pucko. Så mycket vi kommer ihåg hämtar vi Pucko när det lilla monstret tittar fram och ilsket skriker Pucko till sin omgivning. Om orken tryter kan vi istället påminna monstret om vart Pucko är någonstans, eftersom hon ropar på honom.
 
 
Ganska söt är han, lilla Pucko…
Ikväll somnar vi…
 
… med ett leende på läpparna – igen
Idag är anledningen en annan än igår då lilla H lärde sig cykla. Idag är anledningen att vår fina Ebba tagit körkort! Hon fick bilnycklarna och sedan dess har vi inte sett till henne.
Galet roligt med körkort och vi ler allihop här i huset.
Kör försiktigt lilla Ebba, du är en dyrbar skatt…
 
Idag somnar pappan och jag …
 
… med ett leende på läpparna…
Idag är en sådan dag där jag känner mig alldeles särdeles och extra stolt över lilla H.
Idag är dagen då hon cyklat flera varv i vårt område, alldeles själv! Jag menar helt själv, utan att någon har hållt i! Visst har jag sprungit bredvid och haft handen på greppavstånd till stången. Visst fick jag parera för att undvika en krock med häcken någon gång, men Herre Gud och himmel och plättar; hon cyklar själv!!!
Visst har vi lång väg kvar tills vi kan cykla bredvid. Och visst har vi lång väg kvar tills dess att hon kan bromsa när vi ber henne bromsa. Och ännu längre väg tills dess att hon själv kan avgöra när hon ska bromsa. Likaså är det lång väg kvar tills dess att hon slutar vända huvudet ur led så fort hon hör t ex några barn i en trädgård.
Men i alla fall, hon kan cykla vårt lilla hjärta! Och hon har inte ens fyllt nio år!
Jag har en film där hon cyklar, jag vill visa hela världen att hon kan. Men jag kan inte visa er den. Efter tråkigheter vill jag inte lägga upp någon film på Youtube på lilla H mer. Men ni kan se hur stolt hon var lilla H, då hon fick en guldmedalj efter alla sina cykelvarv.
 
 
The sky is the limit…
Om en liten H…
 
… lånar sin mammas telefon…
Då kan det hända att liten H vill skicka ett sms till sin storebror som är på sin första skoldag med sin nya klass i den nya skolan, han är så stor, storebror, att han börjar gymnasiet idag. Då koncentrerar liten H sig, ljudar högt och trycker sedan på skicka. 
En stund senare plingar det till i telefonen och liten H tjoar:
– Ludde hal svalat nu!!!
Mamman läser vad lillasyster och storebror har skrivit och mamman blir så där lycklig, inifrån och ut…
Lilla H…
 
… leker veterinär…
Iklädd sin älskade Sverigedräkt leker hon veterinär och samtidigt som hon bekymrar sig över mjukishundens påhittade prickar över hela kroppen, upplyser hon mig om att hon önskar sig Barcelonakläder med Messi tryckt på ryggen. Och Emilkläder, Pippitält och doktorskläder. Och trollerilåda och fotbollsspel och Yatzi. Och teletonki och Alfons, vilket betyder Walkie Talkie och iPhone.
Hon sitter där i solskenet och hela livet bara bubblar ur den lilla kroppen. Jag får en klump i halsen när jag tittar på henne, hjärtat svämmar över av kärlek till det här lilla flickebarnet.
Och när hon allvarsamt, med stetoskopet runt halsen, talar om mig för mig att hon väldigt mycket önskar sig en grön tårta till sin födelsedag ler jag och lovar att hon ska få en tårta med grön marsipan.
– Tack mamma, då blil ja’ tätteglad!!!
Jag önskar att alla barn…
 
… fick gå i skolan hos Emma…
Emma som jag inte känner men som är så klok. Emma som en gång var med på samma flygplan som jag och min familj var. Emma som av någon anledning lade märke till våra barn, lilla H och hennes syskon. Emma som på något vis och några år senare hittade hit till bloggen och dessutom kände igen lilla H.
Emma är lärare. Hon är lärare bland annat för att hon älskar att möta och lära känna alla små skatter som våra barn är. Då tänker jag att då är Emma lärare av precis rätt anledning. Är det inte precis sådana lärare vi önskar att våra små skatter ska möta, inte bara när de börjar skolan utan genom alla sina skolår? Jag, eller rättare sagt Ebba, har haft förmånen att få ha en sådan fantastisk lärare under tre år. Åsa, som hon heter, är idag en god vän till mig och har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Har ett barn förmånen att möta en av dessa kloka lärare präglar det barnet på ett oerhört positivt sätt tror jag.
Emma, den kloka läraren jag inte mött, lämnade en kommentar på ett av mina inlägg igår. Bland annat skrev hon:
 
Jag är ju som jag tidigare skrivit lärare och detta är en av anledningarna till att jag älskar mitt jobb. Alla dessa härliga, spontana och underbara skatter som man får möjlighet att möta varje dag. Alla är unika på sitt sätt. Nästa vecka kör jag igång med en ny etta, efter att ha lämnat min trea. Jag brukar börja första dagen med att ge alla barnen varsin blomma från en stor vas med massa olika blommor. Ett utmärkt tillfälle att prata med barnen om våra olikheter. En del blommor behöver mycket vatten, andra lite, en del är taggiga, andra är färgglada, en del behöver stå i ljuset, andra behöver stå mörkare. Men tillsammans i vasen så är blommorna som finast. Kan alltid komma tillbaka till första dagen då barnen fick varsin blomma. Vi människor är ju precis likadana som blommor.
 
Jag blev alldeles varm inombords av Emmas kloka ord, och framför allt av hennes kloka handling. Att likna alla små vackra barn vid vackra blommor och alla dess olikheter är en mycket fin och mycket klok liknelse. En liknelse som förmodligen fastnar hos alla och envar. Jag tänker att alla små barn i Emmas klass går hem från sin allra första skoldag med en fantastisk klokhet inom sig. Kanske är de inte varse den klokheten ännu, men någonstans inom sig bär de den med sig.
 
 
Jag önskar att lilla H fick gå i Emmas klass…
 
 
 
Storasyster och lillasyster…
 
… har något särskilt tillsammans…
Lillasyster kan bli arg på storasyster, visst, men inte som på oss andra. Inte ens i närheten om jag ska vara ärlig. Ingen kan få lillasyster på så gott humör som storasyster. Ingen kan heller få lillasyster att gråta krokodiltårar som storasyster kan, bara genom att inte vara här just när lillasyster längtar som mest. Då vill lillasyster ringa storasyster och mamman kan känna sig kluven. Mamman vet ju att även storasyster blir ledsen om lillasyster ringer och är ledsen. Då har mamman plötsligt två ledsna flickor och då kan det hända att även mamman blir ledsen. Storasyster löser det oftast genom att skicka ett foto på sig själv på telefonen. Ibland skickar hon en rolig liten filmsnutt istället. Där säger hon tokroliga saker till lillasyster och bedyrar hur mycket hon älskar och saknar henne. Vips så är lillasyster glad igen och det kan hända att storasyster ringer mamman för att kolla så att lillasyster inte är ledsen längre. Så har mamman två glada flickor igen…
Lillasyster får gärna ha disco i storasysters rum, lyssna på cool musik och dansa. Lillasyster får också gärna vara med när storasyster har kompisar hemma. Då kan det hända att lillasyster ligger och trängs på storasysters säng tillsammans med ett gäng fantastiska storasystervänner samtidigt som hon tittar på Gossip girl eller något liknande. Skrattar, det gör lillasyster när storasyster och hennes kompisar skrattar…
En lördag som denna hände det sig att storasyster behövde åka till stan (Göteborg) för att köpa två presenter men hennes kompisar jobbade och seglade och allt möjligt. Storasyster skulle få åka ensam och ville inte riktigt det.När lillasyster och mamman spelade bandy på gatan kom storasyster och frågade om lillasyster kanske ville åka till stan med henne.
– Ähum… nej tack, ja’ kan åka med imollon, ja’ spelal bandy med mamma nu…
– Fast, jag åker inte till stan imorgon. Jag åker idag. 
– Okej då! Ja’ åkel med dej då…
Det rasslade till i huset när lillasyster bytte till sin favvoklänning som hon fått av sin kompis Isabell. Lillasyster förklarade för mamman att hon måste vara snygg som storasyster då hon åker till stan. Lillasyster försäkrade sig också minst hundra gånger om att mamman verkligen inte skulle följa med. Lillasyster vill vara själv med storasyster…
Små rapporter på sms anländer till mamman från storasyster. Rapporter som berättar att lillasyster blivit så hungrig att hon plötsligt var tvungen att få ett Happy Meal, rapporter som säger att det är kulturkalas i stan och att lillasyster bestämt att de måste åka ett sightseeingtåg och att det tåget är det dyraste tåg storasyster åkt.
Rapporter som säger att de har ”tättemysigt” tillsammans, storasyster och lillasyster…