Grattis älskade Ludvig …

Dagen idag för tjugosex år sedan minns jag som igår.

Det gör mammor och pappor. Igår var du min bebis, min ettåring, min tvååring, min treåring…

Min lilla pojke med de mörka bruna ögonen och den blonda lite vilda kalufsen som jag ännu minns under mina händer när jag rufsade om den. Full av bus med ögon som glittrade och ett ansikte som mest strålade av lycka och ett skratt som bubblade. Älskar den minnesbilden. Du i pyjamas blickandes upp på mig. Babblandes. Plutten.

När du var liten var din dröm att bli polis, sopgubbe, raggare och pappa. Det största har du uppnått, det andra verkar du ha lagt på hyllan. Gott så. Du går din väg och jag hejar malligt på.

Idag är du en ung och mycket stilig man. Du är dessutom ”äkta” man och världens bästa pappa. Sällan har jag sett en så engagerad, lyhörd och inkännande pappa som du är. Som om du aldrig gjort annat. Älskar den bilden av dig också. Dig med Mila i famnen. Älskar fortfarande ljudet av ditt skratt.

Jag är omättligt stolt över dig Ludvig. Det vet du. Visst vet du?

Få har i så tidig ålder som du stått upp för dig själv. Och för andra. För dig är det en självklarhet. Jag beundrar dig för det. Har alltid gjort.

Min upplevelse är att vi alltid kunnat prata. Om det som är roligt, om det som bekymrar, är oroligt, ledsamt och sårande. Sedan du blev pappa har våra samtal nått en ny dimension. Du funderar på andra saker, på andra sätt än när du var en. Eller två. Nu är ni tre. Jag älskar de samtal vi har när jag får rulla barnvagn med dig. Du är så klok. Det har jag alltid tyckt.

Det finns så mycket här i världen jag önskar dig. Du är värd precis allt och mycket mer.

Det vet du att jag tycker. Visst vet du?

Grattis igen älskade ”lilla” Ludde Lurv …

♥️

… för dig finns jag alltid…

Till dig. Din favvolåt för mååååååånga år sedan. ♥️