Första sprutan är tagen…

… och vi andas ut …

Lite.

Idag var det Hedvigs tur.

Finally. Som vi har väntat.

Nej, jag vet. Vi kan inte andas ut. Hon är inte safe och vi kan inte leva som vanligt. Ingen kan det. Ingen ska det. Inte än. Men ändå. Det känns som något att hänga fast vid. Som en livboj.

Och jag känner en stor lättnad.

Älskade lilla H…

♥️

… all oro…