Ett enda svar…
… en gest…
Som betyder.
Gång på gång slås jag av att det finns så fina människor.
Lika många gånger slås jag av hur sårbara vi är.
I den här familjen, och i andra familjer.
Sårbara för att vi blivit varse att genuin godhet inte alla gånger är förbehållet alla.
Oftast. Absolut. Och verkligen.
Men det är ändå så att vi åkt på några smällar som gör att vi inte tar godhet för given.
Smällar som gjort oss medvetna om att alla inte gillar olika.
Märkligt i sig eftersom vi alla är olika, kan jag tycka.
Jag har svårt, väldigt svårt, att förstå varför vi inte alla bara kan vara goda.
Framförallt mot allas våra barn.
Så flyttade vi då. För drygt ett halvår sedan.
Vi lämnade flera fina grannar. Som vi saknar.
Vi lämnade också sårande blickar och lika sårande förlöjligande skratt.
Vi bestämde oss för att det där tar vi inte mer. Framförallt ska vackra lilla H inte behöva ta det mer.
Stumms av förvåning över att föräldrar inte ser hur deras barn beter sig, bestämde vi oss för att flytta.
En chansning, javisst.
Tänk om det skulle bli likadant här?!
Tänk om lilla H inte skulle få vara med barnen här heller!?
Om de även här skulle syna henne från topp till tå, fnissa och vända ryggen till!?
Vi visste inte. Men det blev inte så.
Av sex familjer är vi tre som hittills flyttat in.
VI.KUNDE.INTE.HAFT.BÄTTRE.GRANNAR.
Men jag tror inte de förstår.
De förstår inte vad de gör som i våra ögon är så fantastiskt.
De gör sådant som kan tyckas självklart, men som för oss – och för lilla H framförallt – inte varit självklart.
Som när den ena grannfamiljens tonårsson gör en Cola-sluss och ger till Hedvig en fredagkväll. Och dessutom gör en till – en stor – bara för att hon är sjuk och har gått till honom och sagt hur himla god den första var. Jag tror inte de inser vad det betyder för mamman och pappan som liksom får svälja en klump i halsen för att vi blir rörda av omtanken…
Eller som när andra grannpappan plötsligt tänker sig att hänga en tvätt ute i solen, och jargongen mellan lilla H och grannpappan går:
– Jens! Ska du hänga tvätt?
– Ja! Det ska jag Hedvig!
– Ska ja’ hjälpa dig?
– JAAA! Jättegärna! Vill du det?
– Japp! Det vill ja’ gärna Jens!
Så skuttade hon dit, hängde tvätt för det vilda, tyckte grannfamiljen hade vackra kläder och fick själv idel beröm av grannpappan som gärna tog emot hjälp av just lilla H.
För att hon är just lilla H…
❤️
En gest, ett svar som betyder mer än de förstår…
Jag blir så ledsen och rädd. Fick nyss en flicka med ds. All min oro och rädsla inför framtiden blir hela tiden bekräftad. Vad är det för värld… Jag hoppas kunna känna mig glad snart. Jag förstår att många tårar väntar. Jag hoppas jag orkar. Hur som, en fin midsommar önskar jag dig och din familj!
Attityden du beskriver möter jag dessvärre ofta i jobbet. Folk som suckar om "mongo-barn" för att det tar lite längre tid än "normalt" att betala på Ica eller blippa busskortet. Det gör mig så oerhört ledsen att se hur "mina kids’" stolthet över att lång träning äntligen gett färdighet bara rinner av dom, och att folk kan vara så fruktansvärt ignoranta att dom inte tycker att deras värld är allas värld.
Men du, du ska precis som dina grannar också ha tack! För att du uppdaterar den här bloggen om underbara lilla H. Genom dina inlägg sprider H en oerhörd glädje hem till mig på andra sidan landet. Din blogg är viktig, för hur ska trångsynta/obekväma människor någonsin annars lära sig genuin ödmjukhet och respekt? Att människor får en möjlighet att "lära känna" lilla H på det här viset är guld värt. Hon är dessutom fruktansvärt cool, din dotter! Hoppas att ni får en fantastisk sommar.
Hej!Det är smärtsamt och ledsamt. Vem har rätten att ta ifrån en annan människa dess självkänsla genom ett elakt beteende? Det gör ont men jag försöker tänka att dessa människor, de elaka alltså, lever i en sorts förkrympt värld, att de förlorar så oerhört på att inte öppna sina sinnen och att de är fattiga som väljer att inte ta del av alla härliga människor.
Tack för fina ord om bloggen! Jag vet inte om den gör skillnad men den bevisar för mig att vi är många som tycker att olika berikar – med det finns det hopp!
En fin sommar till dig också!
Kram
Så Ni flyttade av den anledningen… Hemskt att det ska behöva vara så! Fint att läsa det Du skriver on nya grannarna! Heja dem, å Er!
Kram
-Hedvig
Det var den primära anledningen till att vi ens började fundera på ny bostad. Lika fantastiskt som det var för våra tre andra barn att växa upp i det området, lika tokigt blev det för lilla H som hade allt härligt framför sig men gång på gång fick uppleva att dörren var stängd för just henne… 🙁
Kram
Så underbart, härligt att läsa!
Modiga ni, att det blev så bra!
❤️❤️❤️
<3<3<3